Riksdagen 1792

Riksdagen 1792
Ståndsriksdag
Gävle
Riksdagens varaktighet
23 januari 1792–24 februari 1792 (32 dagar)
◄ 1789 1800 ►
Redigera Wikidata

Riksdagen 1792 ägde rum i Gävle.

Ständerna sammankallades för att främst lösa finansiella frågor, och kungen valde Gävle istället för Stockholm på grund av adelsoppositionen och att Gävle var en kungatrogen stad.

Talmän och lantmarskalk

Följande talmän för de fyra stånden som utgjorde ståndsriksdagen valdes av Gustaf III;

• Höglovliga Ridderskapet och adeln - Lantmarskalk Eric Ruuth
• Högvördiga Prästerskapet (Prästeståndet) - Ärkebiskop Uno von Troil
• Vällovliga Borgarståndet - Rådmannen i Stockholm Anders Liidberg
• Hedervärda Bondeståndet - Anders Andersson

Riksdagen

Riksdagen inleddes med Riksdagens högtidliga öppnande av Gustaf III i en särskilt uppförd byggnad som skulle fungera som tillfällig rikssal. Det var en timrad byggnad som var 52 meter lång. Till byggnaden fraktades Drottning Kristinas silvertron, riksregalierna fördes också upp från Stockholm och förvarades i Heliga Trefaldighets kyrka i staden. Rikssalsbyggnaden togs efter riksdagen ned, och återuppfördes vid Drottningholms slott som ridhus.

Salen uppfördes på endast 3 veckor och rymde 1440 personer, samt 300 åskådare. I den samlades riksdagen vid plenum plenorum, men de olika stånden samlades för egna överläggningar på olika platser. Adeln träffades i Sofia Magdalena kyrka, prästerna och bönderna möttes i Gävle gymnasium, medan borgarna möttes i det då nybyggda Gävle rådhus.

Gävle hade vid detta tillfälle omkring 3000 innevånare, och till riksdagen anlände omkring 700 riksdagsmän som alla skulle inkvarteras i staden.

Under riksdagen skedde examensförhör med kronprisen, den blivande Gustav IV Adolf, på Gävle slott där Gustav III och hans uppvaktning bodde under riksdagen.

Efter riksdagen

Mordet på Gustav III skedde endast omkring en månad efter riksdagens avslutande, och man mottog nyheten om det och kungens död med stor sorg i Gävle. Historikern Anders Schönberg skriver 1792;

”

Öfverallt var en så häftig och bitter sorg, att jag aldrig äfven vid de mest ömmande tillfällen i enskilda hus hvarken själf rönt eller sett dess like. Äfven sådana, som väl förr kunnat lyssna till missnöjets toner, rycktes med af den allmänna känslan, om de hade någon känsla i behåll. Bland allmogen knota och hota karlarne att hämnas konungens död, och qvinnfolken jämra sig och storgråta"

„

Källor

• Konung Gustaf III:s efterlemnade och femtio år efter hans död öppnade papper. Öfversigt, utdrag och jämförelse af Erik Gustaf Geijer.
• gd.se
• gavldraget.se