Riksdagen 1800

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sveriges riksdag i Norrköping 1800 öppnades den 10 mars 1800.

1700-talet hade för svensk del slutat med två års missväxt, brittiskt kapande av 40 svenska fartyg, blockerad utrikeshandel och svår inflation. 1799 utbröt oroligheter och kravaller i flera svenska städer då brännvinstillverkarna beskylldes för att hålla för höga priser och misstänktes för att smuggla undan spannmål.

Runt nyår 1799-1800 började oroligheter i Norrköping med ett plakatGamla torget som smädade stadens bryggare. En folkmassa samlades och ropade på brännvin, några gick till anfall och slog in dörrar och fönster, samt misshandlade bryggarnas familjer. Totalt 30 personer häktades.

De följande dagarna trängde en folkmassa in i rådhuset och tvingade magistraten att släppa de häktade. Grupper beväpnade med påkar tvingade fram militärt ingripande. 300 livgrenadjärer anlände från Linköping och två kanoner posterades på Saltängstorget. Oroligheterna avtog, många greps och ställdes sedan inför rätta för upprorsförsök. En smed och ett par mässingsarbetare dömdes som huvudsakligen ansvariga till döden, men kungen ändrade domen till livstids fästning. Ett 60-tal dömdes till olika straff, från livstids fängelse till spöstraff på Tyska torget. All brännvinsbränning förbjöds i tio månader framåt.

Två veckor senare kallade kung Gustav IV Adolf till riksdag i Norrköping, den enda riksdag han sammankallade. Anledningarna var två: krisen med "Penningverkets svåra belägenhet" och hans egen kröning.

Riksdagen öppnades den 10 mars 1800, med modell från riksdagen 31 år tidigare. Huset mittemot rådhuset hade sedan sist inrymt "Adliga jungfrustiftet", men fick användas till slott. Hedvigs kyrka förklarades precis som förra gången för "riddarhus". Många sökte sig till staden för att tjäna pengar medan riksdagen varade. Nya värdshus etablerades av stockholmare, och teaterpjäser spelades. Operasångare gav konserter och hos Egges spelade "Konungens Harmonie Musique". På grund av brännvinsförbudet transportererades brännvin från svenska kronans förråd på Gripsholms slott. Biskop Munck från Lund höll riksdagspredikan i S:t Olai kyrka. Kungen själv höll också tal.

Under riksdagen var tre av stånden eniga och regeringsvänliga, men adeln, församlad i Hedvigs kyrka, var oppositionell mot kungen och hans förslag. Flera motsatte sig skattehöjningarna i finansplanen, och man krävde att kungen i fortsättningen skulle tvingas kalla till riksdag för godkännande.

Lantmarskalken manipulerade med protokollet, och det var nära att slagsmål utbröt i kyrkan.

Kungens man general Toll tystade ner de upprörda adelsmännen då han vinkade med en lista på misstänkta, men ingen åtalades för mordet på Gustav III 1792, och även adeln svor kungen trohetsed.

Den ryske ambassadörens sexspända ekipage råkade ta vägen uppför backen i hörnet av Präst- och gamla Rådstugugatan, varvid hästarna stoppades av soldater med bajonetter. Då kusken skulle vända i den trånga passagen föll den ryska karossen, krossades delvis, men relationerna mellan Ryssland och Sverige var för tillfället goda, och ingen diplomatisk kris uppstod.

Referenser[redigera | redigera wikitext]