Samuel Columbus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Samuel Jonae Columbus, född den 24 april 1642 i Husby prästgård, Dalarna, död 8 juli 1679, var en svensk författare, språkteoretiker och språkforskare.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Samuel Columbus studerade poesi samt klassiska och orientaliska språk vid Uppsala universitet. Han umgicks där med andra litteraturintresserade studenter som bröderna Wolimhaus (Anders Leijonstedt och Jakob Gyllenborg) samt Urban Hjärne. Tillsammans bildade de något som kallats herdekretsen. Han deltog som skådespelare i Urban Hjärnes pjäs Rosimunda, och skrev dikter på latin, grekiska och från 1667 även på svenska. Som informator för två bröder Blixencrona 1666–68 vistades Columbus tidvis i Stockholm, där han från 1667–70 tjänstgjorde som amanuens vid antikvitetskollegiet. Han blev där vän och lärjunge till den åldrade Georg Stiernhielm, vars dikt Hercules Columbus dramatiserade för balett under titeln Spel om Herculis wägewal (1669). Från 1671 var Columbus informator för Jacob Momma-Reenstiernas söner och företog med dem 1674–79 en studieresa till Tyskland, Holland, England och Frankrike. I Paris blev Columbus förtrogen med den samtida franska litteraturen och började översätta Pierre Corneille och Molière.[1]

Årsskiftet 1678-1679 började han återresan till Sverige – en resa som tog honom 3 månader. Han var hela sitt vuxna liv starkt påverkad av sjukdom efter sin studenttid i Uppsala, då han under stora umbäranden satt häktad för delaktighet i upplopp. Närmast av en slump hade han dragits med i en strid för ”akademisk frihet”, vilket i dåtidens termer betydde att studenterna önskade supa och rumla fritt, snarare än studera. Sjukdomen han drabbades av under häktestiden var den som slutligen dödade honom, blott 37 år gammal, fyra månader efter hans ankomst till hemlandet.

Vid sin död var han sysselsatt med ett epos om Karl XI:s danska krig, Den swenske konungs-son, av vilket endast ett fragment finns bevarat.[1]

Han finns representerad i 1819 och 1986 års svenska psalmböcker. En av hans världsliga visor, Lustwins Wijsa, är tonsatt av Knut Håkanson.[2]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Enskilda psalmer[redigera | redigera wikitext]

Samlingar och urval[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  2. ^ Fyra madrigaler, op. 36, för blandad kör (1929)
  3. ^ Kungliga biblioteketGravskrift över Georg Stiernhielm

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]