Shingon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Målning av Kukai, född 774, död 835.

Shingon är en esoterisk och framstående buddhistisk skola i japan, som i likhet med tibetansk buddhism har sina rötter i Vajrayana. Shingon utgår från doktrinen Sokushin Jobutsu, där det är möjligt att nå upplysning "i denna kropp" och inte efter ett antal Kalpas som är den vanligare tolkningen av upplysningsprocessen. Vägen till detta tillstånd går företrädelsevis genom De Tre Mysterierna, Mudra, Mantra och Samadhi, vilket är principen om Kropp, Tal och Sinne. Dessa tre mysterier kopplas till tre former av praktiker som är centrala inom Shingon. Mudra är rituellt och symboliskt specifika handgester. Mantra är stavelser, ord och meningar på sanskrit eller japanska som intoneras rituellt. Samadhi är visualiseringar kopplat till ett esoteriskt buddhistiskt symbol- och bildspråk. Shingon har sina rötter i Indisk buddhism, som fördes in i Kina och sedan vidare till Japan under Tang Dynastin av Kobo Daishi (e.g. Kūkai) och räknas i grunden som en delvis tantrisk tradition, där exstensiva ritualer, bruket av mandala och vördnaden för Dainichi Nyorai (e.g. Mahavairocana Buddha) är typiska drag, även om Shingon delar det sistnämnda med tendaibuddhismen och kegonbuddhismen.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

"Shingon" är det japanska ordet på kanji för det kinesiska ordet zhēnyán (真言)], vilket bokstavligen betyder "sanna ord", vilket i sin tur är en kinesisk översättning från sanskrit, mantra (मन्त्र).[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Shingon uppstod under Heian-perioden, när munken Kukai reste till Kina 804. Han studerade esoteriska övningar vid Qinglong-templet under ledning av mästaren Huiguo – och förde lärdomarna vidare hem till Japan.

Tretton buddhor[redigera | redigera wikitext]

Shingon betonar tretton buddhor och bodhisattvas, i synnerhet i begravningsritualen[2]

Samantabhadra, en av tretton buddhor inom Shingon-buddhismen.
  • Acala Vidyaraja (Fudō Myōō 不動明王)
  • Shakyamuni Buddha (Shaka-Nyorai 釈迦如来)
  • Manjusri Bodhisattva (Monju-Bosatsu 文殊菩薩)
  • Samantabhadra Bodhisattva (Fugen-Bosatsu 普賢菩薩)
  • Ksitigarbha Bodhisattva (Jizō-Bosatsu 地蔵菩薩)
  • Maitreya Bodhisattva (Miroku-Bosatsu 弥勒菩薩)
  • Bhaisajyaguru Buddha (Yakushi-Nyorai 薬師如來)
  • Avalokiteshvara Bodhisattva (Kannon-Bosatsu 観音菩薩)
  • Mahasthamaprapta Bodhisattva (Seishi-Bosatsu 勢至菩薩 )
  • Amitabha Buddha (Amida-Nyorai 阿弥陀如来)
  • Akshobhya Buddha (Ashuku-Nyorai 阿閦如来)
  • Mahavairochana Buddha (Dainichi-Nyorai 大日如来)
  • Akasagarbha Bodhisattva (Kokūzō-Bosatsu 虚空蔵菩薩)

Shingon-buddhismens grenar[3][redigera | redigera wikitext]

Daigo-ji i Kyoto är ett viktigt tempel för Daigo-ha-grenen.
  • Den ortodoxa Shingon-skolan (Kogi) (古義真言宗)
    • Kōyasan (高野山真言宗)
      • Chuin-Ryu-linjen (中院流)
    • Tō-ji (東寺真言宗)
    • Zentsūji-ha (真言宗善通寺派)
    • Daigo-ha (真言宗醍醐派)
    • Omuro-ha (真言宗御室派)
    • Shingon-Ritsu (真言律宗)
    • Daikakuji-ha (真言宗大覚寺派)
    • Sennyūji-ha (真言宗泉涌寺派)
    • Yamashina-ha (真言宗山階派)
    • Shigisan (信貴山真言宗)
    • Nakayamadera-ha (真言宗中山寺派)
    • Sanbōshū (真言三宝宗)
    • Sumadera-ha (真言宗須磨寺派)
    • Tōji-ha (真言宗東寺派)
  • Den reformerade Shingon-skolan (Shingi) (新義真言宗)
    • Chizan-ha (真言宗智山派)
    • Buzan-ha (真言宗豊山派)
    • Kokubunji-ha (真言宗国分寺派)
    • Inunaki-ha (真言宗犬鳴派)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orzech, Charles (2005). ”Zhenyan”. Encyclopedia of Religion. http://www.encyclopedia.com/article-1G2-3424503431/zhenyan.html. Läst 5 december 2013. 
  2. ^ ”Jusan Butsu - The Thirteen Buddhas of the Shingon School”. Shingon Buddhist International Institute. http://www.shingon.org/deities/jusanbutsu/jusanbutsu.html. Läst 5 december 2013. 
  3. ^ ”Shingon”. Japanese Esoteric Buddhism. http://www.davidmoreton.com/echoes/shingon.html. Läst 5 december 2013. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Abe, Ryuichi (1999). The Weaving of Mantra: Kukai and the Construction of Esoteric Buddhist Discourse. Columbia University Press. ISBN 0-231-11286-6.
  • Giebel, Rolf W.; Todaro, Dale A.; trans. (2004). Shingon texts, Berkeley, Calif.: Numata Center for Buddhist Translation and Research. ISBN 1886439249
  • Giebel, Rolf, transl. (2006), The Vairocanābhisaṃbodhi Sutra, Numata Center for Buddhist Translation and Research, Berkeley, ISBN 978-1-886439-32-0
  • Hakeda, Yoshido; Kūkai - Major Works; New York, London 1972, ISBN 0-231-03627-2
  • Kiyota, Minoru (1978). Shingon Buddhism: Theory and Practice. Los Angeles/Tokyo: Buddhist Books International.
  • Matsunaga, Daigan; Matsunaga, Alicia (1996), Foundation of Japanese buddhism, Vol. 1: The Aristocratic Age, Los Angeles; Tokyo: Buddhist Books International. ISBN 0-914910-26-4
  • Matsuda, William, J. (2003). The Founder Reinterpreted: Kukai and Vraisemblant Narrative, Thesis, University of Hawai'i
  • Yamasaki, Taiko (1988). Shingon: Japanese Esoteric Buddhism, Boston/London: Shambala Publications.