Tibetansk buddhism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tibetansk buddhism
En staty av Shakyamuni buddha i Ulan Bator, Mongoliet.
En staty av Shakyamuni buddha i Ulan Bator, Mongoliet.
Ursprung Indien Indien (vajrayana)
Växte fram Omkring år 650 i Tibet Tibet
Helig skrift Tibetanska buddhismens skriftkanon
Riktningar Nyingma, Kagyu, Sakya, Gelug, Jonang, Rimé och Kadam
Utbredning Främst i:
Tibet Tibet
Mongoliet Mongoliet
Tuva Tuva
Bhutan Bhutan
Kalmuckien Kalmuckien
Burjatien Burjatien
Kina Dongbei
Indien Indien (norra, samt utspridda tibetaner i exil)
Nepal Nepal (norra)

Tibetansk buddhism är en inriktning inom buddhismen som förankrar sig i alla de tre buddhistiska huvudinriktningarna hinayana, mahayana och vajrayana. Inriktningen etablerades i Tibet år 650. Inriktningen anser att användade av tantriska utövningsformer (vajrayana) är den mest effektiva vägen att snabbt nå buddhaskap. De tantriska lärorna är oftast hemliga, och sprids främst via muntlig tradition från lärare till lärjunge.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Staty föreställande den första tibetanska kejsaren.
Se även: Tibets historia

Den första gången buddhismen kom till Tibet var under kungen Totori Nyentsens tid (född omkring år 173). Han sägs ha fått tag på buddhistiska skrifter i sanskrit, som han dock inte förstod. Trots att många myter skrivits kring Nyentsen och de skrifter han hittade, etablerade sig inte buddhismen i Tibet under hans tid.[1] Missionärer var verksamma under lång tid efter detta, och omkring år 609 skickade Suidynastin många missionärer till Tibet, vilket ledde till att buddhismen började ta fäste i Tibet.[2]

Den första tibetanska kejsaren[redigera | redigera wikitext]

Det som kom att kallas för "tibetansk buddhism" härstammar från det sista stadiet av nordlig indisk buddhism, och etablerats i Tibet omkring år 650[2][3][1][4][5] under den första tibetanska kejsaren, Songtsän Gampos (617-649) regeringstid. Kejsaren gjorde inte religionen särskilt populär bland allmänheten, men han lät trots detta omkring 13 tempel byggas. Buddhismen var dock inte den enda religion som fick stöd av denna kejsare. Han fortsatte att stödja andra tibetanska religioner, och placerade avbildningar av traditionella tibetanska gudar bredvid buddhistiska avbildningar i de buddhistiska tempel som han lät byggas.[3]

Det fanns dock en grupp människor som starkt kämpade emot den nya kejsarens stöd till buddhismen.[3][4] Enligt Alexander Berzin var denna grupp troligen de som orsakade att kejsaren fortsatte att stödja den för-buddhistiska religionen av Tibet.[3] Denna grupp motsatte sig alla kejsarens beslut som minskade gruppens politiska makt och nedvärderade deras traditionella gudar. Även efter att kejsaren dött, fortsatte denna grupp att vara verksam.[3] I det tidiga skedet av buddhismens etablering i Tibet fanns det även ett antal andra buddhistiska grupper som orsakade konflikter, eftersom de ville att deras buddhistiska inriktningar skulle växa sig starkare.[6][7]

Kejsare Trisong Detsen[redigera | redigera wikitext]

140 år efter Songtsen-gampo regerade kejsaren Trisong Detsen i Tibet.[8] Under hans regeringsperiod byggdes det första tibetanska klostret, som kallas för Samye[8][5], som blev färdigbyggt år 766[9], 779[10] eller 787.[4] Kort därefter blev även de första tibetanerna vigda till munkar av Śāntarakṣita.[4][11] Under det första året efter att Samye byggts blev drygt 100 män och kvinnor munkar eller nunnor i Tibet.[11]

Han lät också många buddhistiska skrifter översättas av översättare från Kashmir, Indien och Kina.[6] Under denna period kom även många lärare från Indien till Tibet för att lära ut. En av dessa var Padmasambhava, som sägs ha gömt många avancerade tantriska skrifter i Samye. Padmasambhava anses också vara grundaren av nyingma-traditionen av tibetansk buddhism.[8][12]

Senare regenter[redigera | redigera wikitext]

Under mitten av 800-talet regerade kejsaren Tri Ralpachen[8], som såg till att tibetansk buddhism blev mycket populärt.[4] Denna kejsare satte landet i ekonomisk kris, då alla skatter gick till de buddhistiska institutionerna istället för staten. Munkar tillsattes även i regeringen, och således ökade de tibetanska klostrens politiska makt i landet.[8] Ralpachen såg bland annat till att väldigt många tempel[4] och kloster byggdes.[13] Han såg även till att ett översättningsprojekt påbörjades[13][4], och de översättningar som gjordes under denna period används fortfarande av de som följer inriktningen nyingma.[13]

Regenten som kom efter detta, kejsaren Langdarma, arbetade dock starkt emot den tibetanska buddhismen.[4] Bland annat stängde han alla kloster och tvingade alla munkar att bli lekmän för att begränsa deras politiska makt i landet. Detta ledde till att klostertraditionen bröts, och många missförstånd uppstod gällande den tibetanska läran. Som följd av att klostertraditionen bröts, var den tvungen att återupplivas vid ett senare tillfälle.[8] Buddhismen hade dock vuxit sig väldigt stark i Tibet, och Landarma blev till slut mördad av en munk.[14] Som följd av regentens död, försattes landet i politisk kris, och det tibetanska imperiet föll.[14] Imperiets fall ledde till att den huvudsakliga källan för ekonomiskt stöd till buddhismen försvann. Buddhismen fortsatte dock vara populär i västra Tibet.[14]

Kungen av det västra kungadömet Guge[14] blev efter detta en buddhistmunk, skickade 21 munkar till Indien och Kashmir för att studera,[14][15] och försökte återuppliva buddhismen i hela Tibet. Bara två av de munkar han skickade till Indien och Kasmir återvände levande, år 978,[14] men dessa två blev dock mycket framgångsrika översättare och lärare inom tibetansk buddhism.[14][15] Atiśa var en munk från västra Tibet som var mycket viktig i denna återupplivning av tibetansk buddhism, vars betydelse sägs vara större än de tibetanska munkar som hade skickats till Indien och sedan återvänt.[16] Han bidrog indirekt till bildandet av inriktningarna kadam, kagyu och sakya, i och med att några av hans direkta lärjungar bildade dessa inriktningar.[17]

Denna period, som inleddes under slutet av 900-talet, kallas för den "nya översättningsperioden" och ledde även till grundandet av flera tibetanska traditioner.[8] Dessa nya inriktningar refereras till som gsar ma (tibetanska för "ny"), och syftar till inriktningarna kagyu, sakya, kadam och gelug.[18] Några av dessa har gemensamma ursprung.[19]

Inriktningar[redigera | redigera wikitext]

De fyra huvudsakliga inriktningarna av tibetansk buddhism är Nyingma, Kagyu, Sakya och Gelug.[20]

Nyingma[redigera | redigera wikitext]

Staty föreställande Nyingmas grundare, Padmasambhava

Nyingma är den äldsta av inriktningarna, vars lärdomar grundar sig i de översättningar av buddhistiska skrifter som gjordes till tibetanska under Tri Songdetsens regeringstid.[21] Inriktningen anser att Padmasambhava - som troligen levde under 700-talet - grundade nyingma. Av nyingmas utövare anses Padmasambhava vara en emanation av Amitabha[22], och anses till viss del vara viktigare än Shakyamuni Buddha.[23]

En utmärkande faktor för nyingma är uppdelningen av de buddhistiska lärdomarna i nio olika vagnar (yana) där de första tre är: sravakavagnen, pratyekavagnen och bodhisattvavagnen. De sex övriga vagnarna är olika tantriska vagnar, där den sista är dzogchen.[24][25][23] Sravakavagnen representerar hinayana, bodhisattvavagnen mahayana och de tantriska vagnarna vajrayana.[23]

Dzogchen är en karaktäristisk lära för nyingma,[26] men även andra inriktningar har anammat denna lära, i varierande utsträckning.[27] Dzogchen innebär att utövaren strävar mot att direkt undersöka sinnet och dess natur. För att utöva dzogchen behöver utövare dock vara relativt avancerade, samt ha upplysta lärare som kan hjälpa dem att förstå och utöva dzogchen.[28]

Nyingmas tantriska läror har bevarats på två sätt: genom den ansedda arvet från buddha till nutida lärare och lärjunge, via muntlig tradition, och via hemliga läror (gter ma).[29][30] Dessa gömda lärdomar och artefakter sägs ha blivit undangömda av traditionens grundare Padmasambhava vid ett tidigare tillfälle, för att sedan hittas av så kallade tertöner.[30] Utöver drygt 300 tantriska verk och gter morna, accepterar nyingma den tibetanska buddhismens skriftkanon som kanonisk. En av de mest kända verken från nyingmas egna skriftsamling är den tibetanska dödsboken.[23]

Tantriska lärare som fortfarande är lekmän är vanliga inom nyingma.[23][25] Sådana lärare förekommer också i andra inriktningar, men nyingma har flest av dem.[25]

Kagyu[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika teorier om vem som grundade kagyu: John Powers menar att det började med Tilopa (988-1069), som sedan var lärare åt Naropa (1016-1100), som i sin tur var lärare till Marpa Lotsawa (1012-1097)[a][32]; Rupert Gethin menar att kagyu grundades av Naropa, och inte Tilopa[25]; och en del andra forskare anser att kagyu grundades av Marpa Lotsawa.[31][33][34] Marpa Lotsawas huvudsakliga lärjunge var Milarepa, som är en av de mest kända personerna i hela den tibetanska buddhismens historia.[35] Milarepa hade i sin tur en lärjunge vid namn Gampopa, vars lärjungar bildade många olika inriktningar inom kagyu.[33]

Kagyu har haft många olika inriktningar[25], vilket gör att Buswell och Lopez anser att kagyu inte är enbart en inriktning, då de menar att inriktningen är splittrad och inte har något gemensamt överhuvud.[31] Kagyu har haft uppemot 12 olika inriktningar. Många av dessa har dött ut, men samtidigt har många nya inriktningar tillkommit genom historien.[36] Alexander Berzin nämner fyra huvudinriktningar inom kagyu: shangpa-kagyü, dagpo kagyu, drugpa-kagyü och drigung kagyu. Från dagpo kagyu bildades 12 olika inriktningar, varav mest kända är karma kagyu.[8]

Bland de utmärkande utövningsformerna för följare av kagyu är Naropas sex yogatyper. Värmeyoga är en av dessa, där utövaren använder avancerade meditativa tekniker som resulterar i att utövarens kroppstemperatur höjs. En annan yogatyp är "illusorisk kropp",[23][37] där utövaren först inser att samsara är en mental konstruktion, för att sedan skapa en illusorisk kropp i sinnet. Slutligen föreställer sig utövaren att denna illusoriska kropp blir upplyst. Enligt traditionen är detta en mycket effektiv teknik för att snabbt bli upplyst.[37]

Det mest avancerade utövandet i kagyu är mahamudra, som är snarlik till nyningmas dzogchen.[23] Khenpo Köchong Gyaltsen beskriver mahamudra på följande vis:

Mahamudra... är buddhanaturen, det basala sinnet inom alla medvetna varelser. Att känna till det är att känna till den sanna naturen hos alla fenomen, och att förverkliga det är att bli en buddha, att bli ett med kvalitéerna av en buddha[38]

Kagyu prioriterar praktiskt utövande framför teoretiska studier av lärdomarna, och eremiter har varit vanligt i traditionen.[23]

Sakya[redigera | redigera wikitext]

Könchok Gyelpo - som tillhörde klanen khon - anses ha grundat sakya år 1073.[23][39][40]

De kloster som tidigt grundades i sakyatraditionen gick alltid i arv inom klanen khon.[39] Traditionen växte snabbt och fick stort politiskt inflytande i Tibet från 1100-talet fram till mitten av 1300-talet.[41] Historiskt har sakya haft mycket starka kopplingar till Mongoliets regenter,[23][42] vilket var vad som ledde till att Mongoliet blev buddhistiskt.[23]

Sakya har haft många kända akademiker, däribland Butön, som under 1300-talet sammanställde ett stort antal texter i det som kom att bli den tibetanska buddhismens skriftkanon. Denna skriftkanon används fortfarande inom alla de tibetanska inriktningarna.[23]

Ett karaktärsdrag för sakya är lamdré, som är baserat på Hevajratantrat. Lamadré är en lära som säger att vägen mot upplysning och upplysningen i sig, i grunden är samma sak.[43] Inte heller anses samsara vara separat från nirvana, utan det enda som skiljer dessa två är att sinnet i samsara inte inser att samsara och nirvana är samma sak, som följd av diverse mentala hinder. När dessa mentala hinder blivit undanröjda, har målet av lamadré nåtts, och utövaren har blivit upplyst.[44]

Det sägs att utövaren har potential att nå upplysning och utöva lamadré om utövaren har en upplyst lärare, tillåtelse att utöva tantra från sin lärare, samt viljan att göra vad som krävs för att nå upplysning. Traditionellt är läran om utövandet av lamdré en esoterisk lära som enbart blivit spridd via muntlig tradition.[43] De som ska påbörja utövandet av lamadré deltar först i många avancerade ritualer — som tillsammans kan ta uppemot sex veckor att slutföra — innan utövaren kan påbörja sitt utövande av lamadré.[45]

Ett annat karaktäristiskt utövande för sakya är zhen-pa bzhi bral som baserar sig på fyra rader som anses ha sagts av Manjusri, bodhisattvan av visdom:[41]

Om du önskar det här livet, är du inte en religiös person.
Om du önskar den cykliska existensen, har du inte vänt om med övertygelse.
Om du önskar fördelar till dig själv, har du inte sinnet av upplysning.
Om trånande fortsätter, har du inte förståelsen.

Det andliga överhuvudet för sakya har titeln Sakya Tridzin, som fortfarande tillhör den historiska klanen khon.[46]

Kadam[redigera | redigera wikitext]

Kadam grundades av Atisha. Traditionen splittrades senare i tre olika inriktningar, men under 1300-talet och början av 1400-talet slogs dessa inriktningar ihop, och gelug bildades.[8]

Gelug[redigera | redigera wikitext]

Gelugmunkar som spelar traditionella blåsinstrument

Gelug grundades av Tsongkhapa, när de olika inriktningarna inom Kadam slogs ihop under 1300-talet och början av 1400-talet.[8] Tsongkhapa studerade många olika skrifter, och kom med omtolkningar på väldigt många buddhistiska koncept.[b] En av hans lärjungar kom senare att bli kallad för den första Dalai Lama.[8] Tsongkhapa skrev mycket, och hans två huuvdsakliga verk var Lam-rim chen-mo och Nga-rim chen-mo.[23][47] Lam-rim chen-mo var en kommentar på Atishas verk Lamrim, och Nga-rim chen mo fokuserade på de tantriska skrifterna kālacakra tantra och guhyasamāja tantra.[47] Ett annat mycket inflytelserikt verk som han skrev, diskuterade hur lärdomarna från de filosofiska inriktningarna madhyamaka och yogacara skulle tolkas.[48]

Karaktäristiskt för gelug är att vägen mot upplysning delas upp i flera nivåer, där de första börjar med förutsättningen att nybörjaren saknar dygd och förståelse. Stegen inkluderar både tantriska utövningsformer och icke-tantriska, och nivåerna arrangeras i en hierarki där varje nivå först måste avklaras för att utövaren ska vara kvalificerad för att fortsätta i nästa. Detta system refereras till som lamrim, "nivåerna av vägen [mot upplysning]".[49]

Precis som i kagyu är utövande av naropas sex yogatyper och mahamudra vanligt. Även läran om dzogchen, som främst förekommer inom nyingma, är vanlig inom gelug.[50]

Den andliga ledaren för gelug är officiellt abboten för Gandenklostret, det första gelug-klostret som grundades av Tsongkhapa. Deras betydelse har dock minskat, som följd av att de som hållit titeln Dalai Lama blivit allt mer inflytelserika.[51] Den femte Dalai Lama gjorde att gelug blev den mest populära och inflytelserika traditionen i Tibet, och efter år 1642 styrde de som hade titeln Dalai Lama hela Tibet.[52]

Gelug är också känt för att bedriva långa utbildningar som kulminerar i titeln geshe. Dessa utbildningar har gjort det möjligt för gelug att ha en stadig tillgång på abboter och lärare som kunde bidra till administrationen av landet och dess kloster.[52]

Jonang[redigera | redigera wikitext]

Jonang sägs ha börjat med en yogin Yumo Mikyö Dorje, och är bland annat känt för att fokusera på kalacakratantrat och läran om gzhan stong. År 1650 tvångskonverterades det huvudsakliga jonangklostret till gelug, men traditionen överlever i mindre skala fram till idag, huvudsakligen vid klostret dzam thang i östra Tibet.[53]

Rimé[redigera | redigera wikitext]

Rimé är en rörelse inom den tibetanska buddhismen som började under det sena 1800-talet, som en motreaktion på det sätt som gelugs akademiska system var upplagt på. Rimé krävde att dess följare skulle studera indiska sutror och filosofiska texter. Denna rörelse är inte fokuserad på just en typ av lärdomar, utan fokuser istället på att göra många olika typer av lärdomar tillgängliga, så att utövare kan välja fritt mellan dem. Rörelsen framhäver därför ingen fast lära om vad som ska följas av alla.[54]

Enligt Buswell och Lopez är det missvisande att benämna detta som en rörelse eller inriktning. De anser istället att rimé snarare är ett ideal. De menar också att detta ideal till viss del blivit normaliserat, och nämner rimé som den huvudsakliga anledningen till att tibetanerna som nu lever i exil i Indien förenats socialt och politiskt.[55]

Lära[redigera | redigera wikitext]

Tibetansk buddhism är förankrad i alla de tre hjulen av buddhismen: hinayana, mahayana och vajrayana. De olika hjulen utgör ibland olika steg av en utövares utveckling, där utövandet av vajrayana (tantra) är det sista och allra viktigaste.[23] Sedan kejsaren Trisong Detsen regerade i Tibet har tibetansk buddhism följt Sarvastivada-inriktningens vinaya, de mahayanska inriktningarna madhyamaka och yogacara för deras metafysik och filosofi, och vajrayana för de tantriska meditationssätten. På så vis förankrar sig tibetansk buddhism i alla tre hjulen.[56]

Bodhisattvaidealet är starkt inom tibetansk buddhism, och målet av tibetansk buddhism är således att bli en buddha.[57]

Madhyamaka[redigera | redigera wikitext]

Tibetansk buddhism har följt madhyamakas filosofi sedan Trisong Detsen regerade i Tibet,[56] och anser att madhyamaka är den ultimata filosofiska läran.[58][c]

Madhyamaka är en mahayansk filosofisk skola som beskriver allt som tomt från en fristående existens. Madhyamaka menar att allting som existerar är resultat av en lång kedja av orsak och verkan, vilket gör att allt saknar en fristående existens.[59]

Yogacara[redigera | redigera wikitext]

Trots att madhyamaka beskrivs som överlägsen yogacara, förekommer även yogacaras filosofi inom tibetansk buddhism,[60] och har haft stort inflytande över tibetansk buddhism.[61] Enligt den filosofiska idé som yogacara är mest känd för, är allt som existerar enbart en produkt av medvetna varelsers sinnen. Yogacara menar således att idén om att saker och ting existerar separat från sinnet är själva orsaken till att medvetna varelser lider.[62]

Tantra[redigera | redigera wikitext]

Tantra är ett system av utövande som baserar sig på esoteriska lärdomar och skrifter, där avancerade visualiseringstekniker, symboler och ritualer är centrala delar.[63] Enligt vajrayana är användandet av tantriska utövningsmetoder ett sätt för utövaren att snabbt nå upplysning, mycket snabbare än om tantra inte hade använts.[64] Dalai Lama menar till och med att det inte går att bli en buddha utan att använda sig av tantriska tekniker.[65] Samtidigt anses det inte vara lämpligt för alla att använda sig av tantriska tekniker. De som inte anses vara lämpade och/eller inte har genomgått de nödvändiga förberedelserna, anses kunna skada både sig själv och andra om de använder sig av tantriska tekniker.[66]

Förberedelse inför tantra[redigera | redigera wikitext]

De fyra huvudsakliga traditionerna lägger alla tonvikt på att förberedande studier krävs före en utövare är redo att använda sig av tantriska utövningsformer. Tibetanska buddhister som är hängivna med sitt utövande kan spendera flera år i förberedande studier, och många tibetanska lärare har ägnat flera decennier till sådana här förberedelser. Även de eremiter som följer tibetansk buddhism, har ofta spenderat år under en lärd mästare i förberedande syfte.[50]

En annan förberedelse inför en tantriska initiering är olika löften som utövaren tar. Dessa ska se till att utövaren inte gör, säger eller tänker saker som kan sätta hinder för utövandet. Vilka löften det är kan variera, men är i regel självdisciplinära löften, bodhisattvalöften, och i vissa fall även tantriska löften. Dessa löften behåller utövaren även efter att initieringen skett, för att undvika problemet i utövandet.[67]

Detta förberedande steg har fyra huvudsakliga utövningsformer: mantran på vajrasattva, offrande av mandalor, guruyoga och prostrationer. Var och en av dessa utförs hundra tusen gånger.

Tantrisk initiering[redigera | redigera wikitext]

För att anhängare ska anses vara redo för att utöva tantra, krävs först en initiering av en tantrisk lärare. Det tibetanska ordet för en sådan initiering är wongkur; wong betyder kraft eller energi, och kur betyder överföring.[68] Tantriska utövningsmetoder anses vara mycket farliga att utföra utan att ha fått den lämpliga initieringen av en kvalificerad lärare.[68][69] De tantriska lärarna är oftast noga med att se till att utövaren är lämpad för initieringen, för att förhindra att olämpliga personer initieras i tantriskt utövande, som skulle kunna leda till skada både för utövaren och för andra.[66]

Det finns många olika initieringsritualer, som är relaterade till tantriskt utövande. Dessa är upplagt i ett system där de mest grundläggande tantriska teknikerna, också behöver grundläggande tantriska initieringar. För mer avancerade tantriska tekniker, behövs alla initieringsritualer som behövdes för mer grundläggande tantriska tekniker, samt nya initieringsritualer. För kriyatantra — den mest grundläggande typen av tantra — behövs två initieringsritualer, medan det behövs 11 initieringsritualer för yogatantra, den näst mest avancerade typen av tantra.[70] De olika sorternas tantra kan dock delas upp på många fler sätt än i fyra delar. Ett sätt att dela upp dem, är att dela upp dem mellan yttre tantra och inre tantra, och många fler sätt finns[71]: exempelvis delar den tibetanska inriktningen nyingma upp tantra i sex olika typer.[24][25][23]

Den fyrfaldiga uppdelningen av tantra[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att dela upp de tantriska teknikerna på är följande:

  1. Kriyatantra[72], bokstavligen "handlingstantra"[73] inkluderar många olika sorters ritualer, såsom rituell rening av kroppen med en särskild sorts mudra.[74]Även visualisering av gudar förekommer.[75] Generellt sett innehåller de olika typerna av handlingstantra 1/4 meditation och 3/4 symbolisk ritual.[68]
  2. Caryatantra[76] innehåller hälften meditation och hälften symbolisk ritual.[68] Inom caryatantra är det vanligt att utövaren visualiserar sig själv som upplyst[d], samt visualisering av gudar. Denna visualisering kan då börja på enkla sätt, likt de i kriyatantra, men går sedan gradvis över till mer komplicerade visualiseringar.[77]
  3. Yogatantra innehåller 3/4 delar meditation och 1/4 symbolisk ritual.[68] Inom yogatantra är det vanligt att utövaren visualiserar sig själv som en buddha, och använder olika avancerade meditationstekniker. En av dessa är att först visualisera sig själv och en gud som separata enheter, för att sedan visualisera en process där guden och utövaren förenas.[78]
  4. Högsta yogatantrat innehåller bland annat att skapa en komplex illusorisk gud i sinnet, samt att transformera sig själv till en sådan gud, som ska ha sinnet av en buddha.[79] Denna tantrakategori delas in i två delar: i ett utvecklingsstadium — där ovanstående visualiseringar ingår — och ett avslutningsstadium, där det talas om chakras, inre vindar, och så vidare. Genom att kunna manipulera dessa, sägs utövaren kunna meditera med full sinnesklarhet på sunyata.[80]

Gudsyoga[redigera | redigera wikitext]

Målning föreställande Hevajra, en vanlig meditationsgud (yidam)

Gudsyoga är en tantrisk utövningsform där gudar (ofta buddhor eller bodhisattvor) visualiseras och blir subjekt för offergåvor, böner, och recitation av mantran, för att utövaren från detta utövande ska få siddhin.[81] Siddhi kommer i främst två former: sadharanasiddhi (magiska krafter, rikedom, etc), samt uttamasiddhi: buddhaskap.[82]

Enligt Tsong Khapa och Dalai Lama, är gudsyoga det centrala utövningssättet inom tantra. Dalai Lama menar att alla tantriska utövningssätt är baserad på gudsyoga.[83] Gudsyoga kan i praktiken utövas på många olika sätt, i varierande komplexitet, där mer avancerade utövare utför mer komplex gudsyoga.[84] Gudsyoga sägs vara effektivt bland annat eftersom visualisering av sig själv som en buddha, eller ökad bekantskap med de kvalitéer som visualiseras i gudarna/buddhorna/bodhisattvorna leder till att man gradvis efterliknar de kvalitéer som guden har. Exempelvis kan utövande centrerat kring Avalokiteshvara, bodhisattvan av medlidande, leda till ökad förmåga av medlidande hos utövaren, som följd av att utövaren blir mer bekant med denna bodhisattva. På samma sätt sägs visualisering av buddhor leda till efterliknande av en buddhas kvalitéer, som således kan leda till att utövaren blir en buddha.[85]

En vanlig gud att använda inom de tre första typerna av tantra i den fyrfaldiga uppdelningen[e] är Tara. Meditationen på henne har tio steg, och innehåller bland annat meditation på sunyata, utveckling av de fyra brahmaviharorna (inkluderar bland annat kärlek och medlidande mot alla varelser), mantran, visualisering av Tara, och så vidare. Detta utövningssätt kan även komma i varierande utförlighet, där kortare versioner kan utövas varje dag, medan längre versioner kan ta flera dagar att slutföra.[68]

Guden som används i gudsyoga benämns som en yidam.[86]

Guruyoga[redigera | redigera wikitext]

Inom guruyoga[f] visualiserar utövaren sin lärare som en buddha[88][89]. Gurun benämns ibland som till och med viktigare än buddhor och bodhisattvor, eftersom gurun är personligt tillgänglig på ett annat sätt än buddhor och bodhisattvor, samt att gurun personligen lär ut till utövaren. Att visualisera sin guru som en buddha, sägs kunna ersätta att personligen möta en buddha. Guruyoga sägs dessutom leda till utövaren ser på gurun som en reflektion av utövarens eget sinne, där alla brister och fel som kan finnas i gurun egentligen är brister hos utövaren själv. På så vis innebär insikten att gurun är en buddha, att utövaren förstår att alla varelser har buddhanatur.[90]

Från och med utövarens initiering in i tantriskt utövande, är kombinering av gudsyoga och guruyoga vanligt. Ett typiskt sätt att göra detta på är att visualisera guden omringad av hela ätten av lärare som utövarens tradition baserar sig på, inklusive utövarens egna guru. I denna process sker sedan en utförlig visualiseringsritual som avslutas med meditation på sunyata.[91]

Utomkroppsliga tillstånd[redigera | redigera wikitext]

Som resultat av mycket meditation sägs utövare kunna komma in i vissa utomkroppsliga tillstånd. Dessa sägs vara kopplade till den fysiska kroppen enbart genom karma, och har därmed ingen fysisk koppling till utövares fysiska kroppar. Två av dessa utomkroppsliga tillstånd är drömkroppen och den illusoriska kroppen. Genom att utöva mycket avancerad meditation inom det högsta yogatantrats avslutningsstadium kan personer uppnå tillståndet av en illusorisk kropp. I detta tillstånd kan en utövare färdas fritt, bortom den fysiska kroppens begränsningar, för att komma längre på sin andliga väg och hjälpa andra medvetna varelser. I detta tillstånd är det även möjligt för en utövare att direkt uppleva sunyata.[92]

Drömkropp är ett tillstånd som en utövare kan nå genom mycket meditation. Detta tillstånd gör det möjligt att uppnå mycket höga nivåer av samadhi, eftersom sinnet inte längre störs av känslor och upplevelser från kroppen.[92]

Lärdomar om döden[redigera | redigera wikitext]

Tibetansk buddhism menar att medvetna varelser kan dö antingen för tidigt, eller när tiden är kommen. Om någon dör för tidigt, dör de exempelvis som följd av olyckor, svält, etc. Om en medveten varelse dör när tiden är kommen, dör varelsen som följd av sin karma. Vissa typer av död sägs kunna undvikas genom särskilda ritualer och meditation, men oavsett hur länge en individ lyckas förlänga sitt liv med sådana ritualer, kommer personen i fråga alltid att dö till slut ändå, vilket gör att förberedelse inför döden och meditation på döden betonas starkt av många tibetanska lärare.[93] I Bardo thodol beskrivs flera olika tecken på att döden närmar sig, samt ett antal ritualer för att förhindra att döden ska komma, om någon av dessa tecken upptäcks. I vissa fall sägs dock döden vara säker, där inga riter kan förlänga den döendes liv. En allmän rit för att förhindra en inkommande död är relativt vanlig, medan mer specifika riter för olika typer av inkommande död är mer ovanliga.[94]

Inom många buddhistiska traditioner är det vanligt med olika former av meditation på döden. Även inom tibetansk buddhism är detta vanligt, där det även förekommer i esoteriska former. I en särskild form av esoterisk dödsmeditation blandas dödsmeditation med de tantriska utövningsformer som finns inom utvecklingsstadiet av högsta yogatantrat.[93]

Bardo[redigera | redigera wikitext]

Huvudartiklar: bardo (buddhism) och bardo

Inom tibetansk buddhism sägs det finnas sex stycken bardon (tibetanska för "mellanstadium"):[95]

  1. Livets bardo
  2. Drömmens bardo
  3. Meditationens bardo
  4. Dödsprocessens bardo
  5. Bardot efter döden
  6. Bardot av sökande efter en ny återfödelse

Livets bardo är perioden mellan födelse och död, och drömmens bardo är upplevelserna som en varelse har i sömnen. Meditationens bardo inkluderar alla meditativa insikter och upplevelser.[95]

Dödsprocessens bardo[redigera | redigera wikitext]

Dödsprocessens bardo består av fem steg, där de olika elementen jord, vatten, eld, luft och efter löses upp. Dessa element överensstämmer till kroppens kött, kroppsvätskor, andning och utseende. I varje steg så bryts någon av dessa element/kroppsfunktioner ned och absorberas av någonting annat, samtidigt som den döde upplever olika ljusfenomen och händelser när detta sker. Om den döde identifierar sina upplevelser som produkter av sinnet, tomma och dessutom inser att upplevelserna och sinnet är samma sak, så kan den döde omedelbart nå buddhaskap.[95]

Phowa[redigera | redigera wikitext]
Tibetansk målning av Sukhavati, Amitabha Buddhas rena buddhafält. Vid användande av medvetsöverförande (phowa) är det vanligt att Sukhavati är målet.

Det är möjligt för varelser som inte mediterat och övat länge i livets bardo att nå upplysning i dödsprocessens bardo. Detta sker genom "medvetenhetsöverföring", phowa. Phowa är en process där en lama genom meditation och ritual sägs blockera 8 av de 9 utgångar som medvetandet kan ta när medvetandet lämnar kroppen efter döden. Beroende på vilken utgång medvetandet använder, sägs den döende varelsen få en viss typ av återfödelse. Om medvetandet exempelvis går ut genom könsorganet, kommer den döende individen att återfödas som ett djur. Den enda utgång som inte blockeras är toppen av huvudet, som leder till Amitabha Buddhas buddhafält Sukhavati.[95]

För att phowa effektivt ska kunna bedrivas, måste individen med säkerhet vara i dödsprocessen, annars kommer personen som berörs att dö för tidigt, och därmed lida av samma karmiska konsekvenser som vid självmord. Phowa kan även bedrivas av den döende, utan en lama, men då krävs det att en lama instruerat denna individ i hur phowa ska utföras korrekt.[95]

Bardot efter döden[redigera | redigera wikitext]

Tre och en halv dag efter döden återuppstår den döde som en mental kropp. Den döde kan då vandra fritt, se sina anhöriga och sin döda kropp, men ingen annan kan se den döde. Om den döde i detta stadium fokuserar på Sukhavati, kan den döde omedelbart återfödas där och bli en buddha. Detta är dock ovanligt, då den döde oftast är överväldigad av negativa tankar.[96]

Den dödes medmänniskor kan hjälpa den döde genom att läsa delar av texten Den stora frigörelsen genom hörande, som beskriver för den döde vad han kommer att uppleva i detta stadium, och vad den döde bör göra för att nå buddhaskap i detta stadium.[97]

Under de dagar som den döde spenderar i detta bardo, uppenbarar sig olika figurer, bland annat de fem dhyanibuddhorna. De fem dhyanibuddhorna uppenbarar sig först en och en, sedan tillsammans. Alla dessa buddhor har varsitt ljus som skiner från dem, och om den döde drar sig till någon av dessa ljus återföds den döde i en av dessa buddhors buddhafält och uppnår buddhaskap. Samtidigt som dessa buddhor uppenbarar sig kommer dock olika ljus från samsara att skina, som ofta kan verka mer lockande för den döde jämfört med buddhornas ljus.[97]

Efter att alla dessa buddhor uppenbarat sig var för sig och tillsammans, samt att en grupp gudar uppenbarat sig, uppenbarar sig 5 olika gudar var för sig. Dessa gudar har mycket skrämmande utseenden, men de är i själva verket emanationer av de fem dhyanibuddhorna. Om den döde kan känna igen någon av dessa gudar som en meditationsgud (yidam), produkt av den dödes sinne, och som en emanation av någon av de fem dhyanibuddhorna, når den döde buddhaskap omedelbart.[98]

Bardot av sökande efter en ny födelse[redigera | redigera wikitext]

Om den döde inte nått buddhaskap i dödsprocessens bardo eller bardot efter döden, kommer den döde till bardot av sökande efter en ny återfödelse. Här upplever den döde många olika saker vars utformning beror på den dödes tidigare karma. Ett antal ljusfenomen kommer också att uppenbara sig för den döde. I detta stadium kan den döde nå buddhaskap på tre sätt: meditera på de olika ljusfenomenen som emanationer av Chenrezig, inse att de olika upplevelserna är produkter av den dödes sinne, eller att upplevelserna är tomma från fristående existens. Om den döde inte når buddhaskap i detta stadium kommer den döde att återfödas i någon av de olika världarna av samsara.[99]

Tulku[redigera | redigera wikitext]

Dalai Lama är en mycket känd tulku

En tulku är i praktiken en nirmanakaya, alltså en kroppslig manifestation av en buddha. Det är dock möjligt för medvetna varelser om ännu inte uppnått buddhaskap att också uppnå olika buddhakroppar, såsom niramanakaya. Det är dock omöjligt för varelser som inte är buddhor att se skillnad på en vanlig varelse och en buddha, vilket gör att det inte är möjligt att veta om en särskild tulku är en buddha eller om personen i fråga bara är en mycket avancerad utövare. Om tulkun inte är en buddha, har han åstadkommit detta genom mycket avancerade tantriska utövningsformer som tillhör det högsta yogatantrat. Detta utövande gör det möjligt för många tibetanska lamor att på så vis återfödas om och om igen på jorden, där varje återfödelse går att känna igen. En sådan återuppstående lama får titeln Rinpoche. Tibetanska lamor som är ledare för olika kloster får dock också denna titel, så alla tibetanska lamor som har titeln Rinpoche är inte tulkor.[100] En tulku sägs ha stor kontroll över sin återfödelse, vilket gör det möjligt för han att själv välja vart han ska återfödas. Oftast lämnar en tulku instruktioner till de efterlevande så att de kan hitta den nya återfödelsen. Det är även möjligt för en tulku att återfödas i flera olika kroppar samtidigt, exempelvis kan då en tulkus tal återfödas i en människa, och en tulkus sinne återfödas i en annan.[101]

Över 3000 olika tulkor har identifierats, där de flesta har varit män.[101] Några kända tulkor är:

Skriftkanoner[redigera | redigera wikitext]

Den tibetanska buddhismens skriftkanon innehåller över 5000 olika texter. Samlingen är uppdelad i två delar: Kangyur (bka’ ’gyur) och Tengyur (bstan ’gyur). Kangyur innehåller skrifter som tillskrivs Shakyamuni Buddha och andra buddhor, medan Tengyur innehåller kommenterande verk.[102]

Buddhistiska skrifter översattes till tibetanska under främst två perioder: från 700-talet fram till 842, samt mellan slutet av 900-talet och 1300-talet. Kategorisering av dessa översättningar skedde tidigt, men det var först runt slutet av 1300-talet och in på 1400-talet som skrifterna kategoriserades som Kangyur och Tengyur. Den första gången som skrifterna publicerades som Kangyur och Tengyur var under denna tidsperiod.[102]

Narthangversionen av Kangyur innehåller bland annat vinayatexter, över 200 mahayanasutror och över 300 tantriska sutror. En version av Tengyur från Peking innehåller bland annat prisande hymner, kommentarer till de tantriska skrifterna i kangyur, kommentarer på andra sutror i kangyur, skrifter om madhyamika, skrifter om yogacara, abhidharma och teaterpjäser.[103]

Nyingmas samling tantror[redigera | redigera wikitext]

Nyingma har en egen skriftkanon, som kallas för nyingmas samling tantror (rnying ma rgyud ’bum). Denna skriftsamling är inte en ersättning till kangyur och tengyur, då nyingma även erkänner dessa skriftsamlingar som kanoniska. Nyingmas samling tantror består av olika tantriska skrifter som ansågs vara apokryfiska av de 3 nyare inriktningarna (Gelug, Kagyu och Sakya), men som av nyingma ansågs vara kanoniska. Skriftsamlingen består delvis av skrifter som anses ha varit undangömda i Tibet i en längre tid, och en del skrifter som anses ha översatts till tibetanska utan att ha blivit undangömda.[104]

Munkar och nunnor[redigera | redigera wikitext]

En stor samling tibetanska munkar vid Bodh Gaya, år 2003

Ända sedan den Femte Dalai Lama styrt Tibet har landet haft väldigt många munkar. En mycket stark tonvikt har sedan dess lagts på att så många män som möjligt ska bli munkar, där det viktiga inte ansetts vara att ett fåtal talangfulla individer ska bli munkar, utan snarare att så många män som möjligt skulle säga upp sina sekulära liv för att bli munkar. År 1694 skrev den sittande Dalai Lamans högst rankade minister att det fanns 1807 kloster och 97 538 munkar i Tibet, och under 1950-talet uppskattas 2700 kloster/tempel[g] och 120 000 munkar ha funnits i Tibet (24% av den manliga befolkningen).[h][106]

De flesta munkar blev munkar när de var mellan 6 och 12 år gamla. Det var föräldrarna eller pojkarnas vårdnadshavare som tog beslutet om att pojkarna skulle bli munkar. Även om pojkarna hade viss talan i om de skulle bli munkar eller inte, har det även förekommit att pojkar blivit mer eller mindre tvingade till att bli munkar. Munkar i Tibet gick varken allmoserundor eller får mat från klostren, utan måste istället fixa sin egen mat. Munkar får dock lön från klostren, men detta är sällan tillräckligt för att leva på. Yngre munkar fick bo tillsammans med äldre munkar i deras hushåll, eftersom de yngre munkarna inte ansågs vara förmögna att ta hand om sig själva vid så tidig ålder. Den äldre munken blir då ansvarig över att den yngre munken har mat, husrum, och så vidare.[107]

Studerande munkar[redigera | redigera wikitext]

Omkring 10% de tibetanska munkarna följer en slags kursplan där de studerar buddhistisk lära. De som följer denna kursplan studerar i omkring 15 år, och organiserade debatter över buddhistisk lära är vanliga bland dessa munkar.[108] Geshe är en titel och akademisk examen som tas främst inom inriktningen gelug, men benämningen förekommer även för munkar som fulländat en sådan utbildning i andra inriktningar.[109]

Vinaya[redigera | redigera wikitext]

Tibetanska munkar och nunnor följer mūlasarvāstivādas vinaya, som innehåller 253 levnadsregler för munkar[i] och 364 levnadsregler för nunnor.[110]

Denna vinaya anses av många nutida forskare innehålla levnadsregler som förbjuder munkar och nunnor från att använda pengar[111], men samtidigt finns det delar av vinayan som talar om och förutsätter att munkar har privat egendom och pengar. Det finns dessutom ett stort antal regler som reglerar munkarnas pengar och egendomar. Exempelvis finns det regler som berättar vem som ska ärva munkens ägodelar när denne dör, regler gällande munkar som lånar pengar från lekmän, regler gällande hur munkars rikedom ska delas med andra munkar, och så vidare.[112]

Gregory Schopen menar att det kan finnas flera förklaringar till att vinayan innehåller levnadsregler som förbjuder användandet av pengar, men samtidigt innehåller andra texter som tillåter användandet av pengar. En anledning som Schopen nämner är att de vinayaexperter[j] som skrev vinayan av någon anledning ignorerade de regler som förbjöd användandet av pengar och relaterade aktiviteter, eller nedvärderade hur viktiga dessa levnadsregler var. En annan möjlig anledning som Schopen nämner är att dessa regler har blivit feltolkade i modern tid. Schopen menar att de regler som av vissa sägs förbjuda användandet av pengar, köpande och säljande, kan översättas och tolkas på många olika sätt. Schopen säger att det är möjligt att vinayaexperternas kunskap gällande dessa regler var stor, men att de eventuellt tolkade reglerna på andra sätt än forskare i modern tid. Han menar slutligen att det är tydligt att de munkar som skrev denna vinaya, tillät munkar att bland annat ha personliga ägodelar, egendomar och pengar.[114]

Nunnor[redigera | redigera wikitext]

Det finns i praktiken inga faktiska nunnor inom tibetansk buddhism, eftersom traditionen av nunnevigning aldrig spred sig till Tibet. Däremot finns det ett flertal kloster för nunnenoviser, och ett antal nunnenoviser som följer färre levnadsregler än de 364 som fullstädniga nunnor skulle ha följt.[115] Dalai Lama har visat sitt stöd till att försöka återuppliva traditionen av nunnevigning.[116]

Rituella verktyg, symboler och konst[redigera | redigera wikitext]

En vajra och en ghanta

Den tibetanska buddhistiska konsten hämtar sina religiösa motiv och religiösa symbolik från Indien, och sin visuella stil från Kina. Enligt Sangharakshita är den tibetanska buddhistiska konsten visserligen tibetansk, men samtidigt är denna konst inte särskilt nyskapande, då den större delen av den tibetanska konsten baserar sig på antingen indisk eller kinesisk konst i olika former. Exempelvis är färgerna och övriga attribut som de olika gudarna och buddhorna har i tibetanska avbildningar, för det mesta baserade på indisk ikonografi.[117] De primära tantriska och rituella symbolerna/verktygen är följande:[118]

  • Vajran, som kan symbolisera vajrayana eller buddhaskap. Vajran kan även förekomma som ett vapen använt av vissa gudar, där den främst symboliserar gudens upaya. Många olika varianter på vajran finns dock, och vajran kan ta an en rad andra innebörder utöver dessa.[119]
  • Ghanta, en handklocka som symboliserar prajnaparamita, "perfektionen av visdom", och sunyata. Ghantan tillsammsans med vajran används i olika ritualer, och symboliserar då tillsammans utövarens yidam och dess mandala.[120]
  • Svastikan, som i vajrayana symboliserar jordelementet.[121]
  • Kila, en kniv som används i olika ritualer, symboliserar handlingarna hos buddhan Vajrakilaya. Meditationsövningar relaterade till denna buddha anses vara mycket effektiva.[122]
  • Damaru, en handtrumma vars syfte är att för olika syften kalla på buddhor, bodhisattvor och dakiner. Det finns även handtrummor som förekommer i tibetansk konst, där de används av ilskna gudar och symboliserar i dessa fall bodhicitta.[123]
  • Rkang-gling, "lårbenstrumpet", är en trumpet som sägs skapa ett ljud som skrämmer bort onda andar och maror, men som tycks om av ilskna gudar. Dessa trumpeter används ofta av de som utövar chöd, men används även av tibetanska nagpor i diverse ritualer. Ett fåtal gudar avbildas med en sådan trumpet, och symboliserar i dessa fall gudarnas makt i trailokya, de tre världarna.[124]
  • Kapala, en kopp gjord av övre delen av mänsklig skalle. I tibetansk konst håller en del gudar, dakiner och andra figurer dessa i sin vänstra hand. Koppen kan då innehålla många olika saker, såsom blod, inälvor, alkohol, och så vidare. Beroende på vad koppen innehåll och sammanhanget kan koppen ha olika betydelser. Om koppen kombineras med en vajra eller en böjd kniv, kan koppen symbolisera visdom. Koppen används även av asketer som en tiggarskål eller matskål, och skallkoppar med sex sprickor i kraniet används i vissa magiska ritualer.[125]
  • Kartri, en kurvig kniv med en vajra på handtaget. Kniven förekommer främst i avbildningar av dakiner, där sådana knivar hålls i deras högra händer. Kniven symboliserar visdom och sunyata.[126]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Även Robert E. Buswell och Donald S. Lopez anser att Tilopa var lärare till Nilopa som var lärare till Marpa, men de anser inte att Tilopa kan benämnas som grundaren av traditionen, utan anser istället att Marpa är grundaren.[31]
  2. ^ För en lista av exempel på buddhistiska koncept som gelug särskiljer sig från de övriga tibetanska traditionerna, se Special Features of the Gelug Tradition av Alexander Berzin. (Läst 2016-05-21)
  3. ^ Buswell och Lopez menar att tibetansk buddhism anser att madhayamaka är den ultimata av de fyra indiska filosofiska skolorna madhyamaka, yogacara, sautrantika och vaibhasika[59]
  4. ^ Detta avser dock inte visualisering av sig själv som en buddha, utan enbart som upplyst. Detta noteras vidare av Buswell och Lopez, som betonar att visualisering av sig själv som en buddha är ovanligt inom caryatantra.[76]
  5. ^ Sangharakshita refererar till dessa tre som "yttre tantra"[68]
  6. ^ Lama är det tibetanska ordet för guru[87]
  7. ^ Den tibetanska regeringen i exil uppgav 2700 kloster, medan den kinesiska regeringen uppgav att det handlade om 2700 kloster eller tempel. Goldstein anser att det är orimligt att alla dessa var kloster, och menar istället att en stor del av dessa troligtvis var tempel med en eller två munkar per tempel.[105]
  8. ^ Den tibetanska regeringen i exil uppgav 115 000 munkar medan den kinesiska regeringen uppgav 120 000.[105]
  9. ^ För en lista över några av dessa regler, se Ordination in the Tibetan Buddhist Tradition
  10. ^ Sanskrit: vinayadhara[113]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Powers (2007) s. 144
  2. ^ [a b] Buswell (2004) s. 851
  3. ^ [a b c d e] Berzin, Alexander (1996) The History of the Early Period of Buddhism and Bon in Tibet Läst 2016-05-19
  4. ^ [a b c d e f g h] Conze (2008) s. 87
  5. ^ [a b] Gethin (1998) s. 266
  6. ^ [a b] Powers (2007) s. 149
  7. ^ Conze (2008) s. 89
  8. ^ [a b c d e f g h i j k] Dr. Alexander Berzin How Did Tibetan Buddhism Develop? Läst 2016-05-19
  9. ^ Powers (2007) s. 148
  10. ^ Heirman & Bumbacher (2007) s. 320
  11. ^ [a b] Heirman & Bumbacher (2007) s. 321
  12. ^ Harvey (2013) s. 204
  13. ^ [a b c] Powers (2007) s. 153
  14. ^ [a b c d e f g] Powers (2007) s. 154–155
  15. ^ [a b] Heirman & Bumbacher (2007) s. 351
  16. ^ Heirman & Bumbacher (2007) s. 356-357
  17. ^ Harvey (2013) s. 206
  18. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: gsar ma.
  19. ^ Dr. Alexander Berzin The Four Traditions of Tibetan Buddhism: Personal Experience, History and Comparisons Läst 2016-05-19
  20. ^ Powers (2007) s. 355
  21. ^ Powers (2007) s. 367
  22. ^ Powers (2007) s. 371
  23. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Sangharakshita (2014) Kap. 2
  24. ^ [a b] Powers (2007) s. 375
  25. ^ [a b c d e f] Gethin (1998) s. 270
  26. ^ Powers (2007) s. 383
  27. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: rdzogs chen.
  28. ^ Powers (2007) s. 383-389
  29. ^ Powers (2007) s. 378
  30. ^ [a b] Harvey (2013) s. 205
  31. ^ [a b c] Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: Bka’ brgyud
  32. ^ Powers (2007) s.399-401
  33. ^ [a b] Heirman & Bumbacher (2007) s. 362
  34. ^ Harvey (2013) s. 206
  35. ^ Powers (2007) s. 401
  36. ^ Powers (2007) s. 402
  37. ^ [a b] Powers (2007) s. 406-407
  38. ^ Powers (2007) s. 416
  39. ^ [a b] Heirman & Bumbacher (2007) s. 361
  40. ^ Powers (2007) s. 435-436
  41. ^ [a b] Gethin (1998) s. 271
  42. ^ Powers (2007) s. 442-444
  43. ^ [a b] Powers (2007) s. 447-448
  44. ^ Powers (2007) s. 460
  45. ^ Powers (2007) s. 452-554
  46. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: Sa skya khri ’dzin
  47. ^ [a b] Gethin (1998) s. 271-272
  48. ^ Powers (2007) s. 473
  49. ^ Powers (2007) s. 481-482
  50. ^ [a b] Powers (2007) s. 492
  51. ^ Gethin (1998) s. 272
  52. ^ [a b] Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: Dge lugs.
  53. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: Jo nang.
  54. ^ Powers (2007) s. 359-362
  55. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: ris med.
  56. ^ [a b] Sangharakshita (2014) Kap. 1
  57. ^ Sangharakshita (2014) Kap. 3
  58. ^ Arnold, Dan. ”Madhyamaka Buddhist Philosophy”. http://www.iep.utm.edu/b-madhya/. Läst 21 juni 2016. 
  59. ^ [a b] Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: madhyamaka.
  60. ^ Bommarito, Nicolas. ”Tibetan Philosophy”. http://www.iep.utm.edu/tibetan/#SH2a. Läst 21 juni 2016. 
  61. ^ Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: yogācāra.
  62. ^ Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: yogācāra.
  63. ^ Powers (2007) s. 249
  64. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: tantra.
  65. ^ Powers (2007) s. 257
  66. ^ [a b] Powers (2007) s. 268
  67. ^ Alexander Berzin What is Tantra? Läst 2016-05-21
  68. ^ [a b c d e f g] Sangharakshita (2014) Kap. 7
  69. ^ Powers (2007) s. 267
  70. ^ Kongtrul (2005) s. 100, 130
  71. ^ Kongtrul (2005) s. 89
  72. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: kriyātantra.
  73. ^ Powers (2007) s. 279
  74. ^ Alexander Berzin (2009) Brief Explanation of the Differences among the Four Classes of Tantra Läst 2016-05-21
  75. ^ Powers (2007) s. 280
  76. ^ [a b] Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: caryātantra.
  77. ^ Powers (2007) s. 281
  78. ^ Powers (2007) s. 281-282
  79. ^ Powers (2007) s. 282-283
  80. ^ Zopa s. 19-20
  81. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: devatāyoga.
  82. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: siddhi.
  83. ^ Powers (2007) s. 271
  84. ^ Powers (2007) s. 279-285
  85. ^ Powers (2007) s. 271-272
  86. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: yi dam.
  87. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: bla ma.
  88. ^ Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: guruyoga.
  89. ^ Powers (2007) s. 310
  90. ^ Powers (2007) s. 310-311
  91. ^ Powers (2007) s. 313-314
  92. ^ [a b] Serkong Rinpoche, Tsenzhab. ”Extra-bodily States in Buddhism”. http://studybuddhism.com/en/advanced-studies/vajrayana/tantra-advanced/extra-bodily-states-in-buddhism. Läst 10 juni 2016. 
  93. ^ [a b] Powers (2007) s. 330-331
  94. ^ Dorje (2006) kapitel 8-9
  95. ^ [a b c d e] Lama Lodu (2011) Kap. 1
  96. ^ Lodö (2010) kapitel 2
  97. ^ [a b] Dorje (2006) kapitel 11, del 1
  98. ^ Dorje (2006) kapitel 11 del 2
  99. ^ Lodö (2010) kapitel 3
  100. ^ Berzin, Alexander. ”Directing Rebirth: The Tibetan Tulku System”. http://studybuddhism.com/en/advanced-studies/vajrayana/tantra-advanced/directing-rebirth-the-tibetan-tulku-system. Läst 10 juni 2016. 
  101. ^ [a b] Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: sprul sku.
  102. ^ [a b] ”Introduction to Tibetan Canons”. The Tibetan & Himalayan Library. http://www.thlib.org/encyclopedias/literary/canons/about/wiki/tibetan%20canons%20introduction.html. Läst 13 juni 2016. 
  103. ^ Harvey (2013) s. 461-462
  104. ^ Germano, David. ”History and Nature of The Collected Tantras of the Ancients”. University of Virginia; The Tibetan & Himalayan Library. http://www.thlib.org/encyclopedias/literary/wiki/history%20of%20ngb.html. Läst 14 juni 2016. 
  105. ^ [a b] Goldstein (2010) s. 3
  106. ^ Goldstein (2010) s. 1-3
  107. ^ Goldstein (2010) s.4-5
  108. ^ Goldstein (2010) s. 10
  109. ^ Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: dge bshes.
  110. ^ Buswell & Lopez (2014) uppslagsord: Mūlasarvāstivāda vinaya.
  111. ^ Schopen (2004) s.12
  112. ^ Schopen (2004) 3-5
  113. ^ ”Vinayadhara”. Wisdom Library. http://www.wisdomlib.org/definition/vinayadhara/index.html. Läst 15 juni 2016. 
  114. ^ Schopen (2004) s. 12-15
  115. ^ Sangharakshita (2014) kapitel 4
  116. ^ Tsedroen, Jampa. ”Ordination of buddhist nuns: The ice seems to be broken”. http://thubtenchodron.org/2013/05/bhikshuni-full-ordination/. Läst 16 juni 2016. 
  117. ^ Sangharakshita (2014) kapitel 5
  118. ^ Beer (2003) s. vi-vii
  119. ^ Beer (2003) s. 87-92
  120. ^ Beer (2003) s. 92
  121. ^ Beer (2003) s. 98
  122. ^ Beer (2003) s. 98
  123. ^ Beer (2003) s. 107-108
  124. ^ Beer (2003) s. 110
  125. ^ Beer (2003) s. 111-112
  126. ^ Beer (2003) s. 112-114

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]