Sidney Sonnino

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sidney Sonnino
Sidney sonnino.jpg
FöddSidney Sonnino
11 mars 1847[1][2][3]
Pisa[4]Italien
Död24 november 1922[1][2][3] (75 år)
Rom[5]Italien
NationalitetKungariket Italien
Utbildad vidUniversitetet i Pisa Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker, diplomat
BefattningLedamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
14th Legislature of the Kingdom of Italy (1880–1882)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
15th Legislature of the Kingdom of Italy (1882–1886)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
16th Legislature of the Kingdom of Italy (1886–1890)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
17th Legislature of the Kingdom of Italy (1890–1892)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
18th Legislature of the Kingdom of Italy (1892–1895)[6]
Minister of Finance of the Kingdom of Italy (1893–1894)
Minister of Treasury of the Kingdom of Italy (1893–1896)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
19th Legislature of the Kingdom of Italy (1895–1897)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
20th Legislature of the Kingdom of Italy (1897–1900)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
21st Legislature of the Kingdom of Italy (1900–1904)[6]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
22nd Legislature of the Kingdom of Italy (1904–1909)[6]
Prime Minister of the Kingdom of Italy (1906–1906)
Minister of Interior of the Kingdom of Italy (1906–1906)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
23rd Legislature of the Kingdom of Italy (1909–1913)[6]
Minister of Interior of the Kingdom of Italy (1909–1910)
Prime Minister of the Kingdom of Italy (1909–1910)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
24th Legislature of the Kingdom of Italy (1913–1919)[6]
Kungariket Italiens utrikesminister (1914–1919)
Politiskt partiHistorical Right och Italiens liberala parti
Redigera Wikidata

Baron Sidney Sonnino, född 11 mars 1847 i Pisa, död 24 november 1922 i Rom, var en italiensk politiker. Sonnino var konseljpresident från 8 februari till 29 maj 1906 samt från 11 december 1909 till 31 mars 1910.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sonnino tillhörde på fädernet en judisk köpmansläkt från Livorno; hans far baron Isak Saul Sonnino förvärvade som bankir och hög tulltjänsteman i Egypten under pascha Muhammed Alis tid stora rikedomar och övergick vid sitt giftermål med en engelsk dam, Georgiana Terry, till protestantismen och fick baronvärdighet av storhertigen av Toscana.

Sonnino avlade redan 1868 juris doktorsgrad vid universitetet i Pisa, blev därefter diplomat, men ägnade sig efter några års attachétjänst (i Madrid, Wien, Berlin och Versailles) från 1873 åt nationalekonomiska och socialpolitiska studier samt utgav 1877, jämte Leopoldo Franchetti, La Sicilia, ett för kännedomen om Siciliens jordbruk och bondefråga banbrytande arbete. 1878 uppsatte han, även i samverkan med Franchetti, den ekonomiska veckotidskriften Rassegna settimanale. Till dess medarbetare och Sonninos vänkrets hörde bland andra Giosuè Carducci, historikern Pasquale Villari och politikern Antonio Salandra.

1880 valdes Sonnino till deputerad och förordade i kammaren en frikonservativ reformpolitik, särskilt på det sociala området. Hans skarpa kritik av finansministern Maglianis finanspolitik bidrog till dennes fall i december 1888, varefter Sonnino en kortare tid 1889 var understatssekreterare för skatteärenden i Crispis ministär.

Sonnino blev i december 1893 finans- och skattkammarminister i Crispis andra ministär och lyckades genom sparsamhet och klok skattepolitik bringa ordning i de tilltrasslade statsfinanserna samt genomförde en grundlig banklagsreform. Han lämnade finansportföljen i april 1894 och avgick från skattkammarministersämbetet vid Crispis fall efter nederlaget mot etiopiska frihetsstyrkor vid Adwa (1896) och ledde sedan en oppositionell centergrupp, som särskilt bekämpade Luigi Luzzattis äventyrliga finanspolitik och stödde ministären Pelloux 1898-1900 under dess kamp för införande av en mot omstörtningsplaner riktad "lag om allmän säkerhet".

Från februari till maj 1906 var Sonnino konseljpresident i spetsen för en koalitionsministär (med bland andra Salandra, Luzzatti, Boselli och Sacchi som medlemmar), vilken existerade endast på Giolittis nåd och föll på frågan om inköp av de syditalienska järnvägarna. Även Sonninos andra ministär var kortlivad (december 1909-mars 1910); den innehöll representanter från alla moderata grupper från den moderata högern till den demokratiska vänstern och avgick, när Giolittigruppens opposition omöjliggjorde genomförandet av regeringens förslag om statssubvention åt de stora rederierna.

Sonnino, som 1901 uppsatte tidningen "Giornale d'Italia", alltsedan dess språkrör för hans idéer, hade inom utrikespolitiken mot radikalernas franskbeundran alltid förordat ett gott förhållande såväl till centralmakterna Tyskland och Österrike-Ungern som till England. När Sonnino efter Antonino Paternò-Castello di San Giulianos död inträdde som utrikesminister i den rekonstruerade ministären Salandra (november 1914), torde han redan ha varit vunnen för Italiens anslutning till trippelententen, och han har alltsedan dess varit den verklige ledaren av Italiens politik, såväl vid dess krigsförklaring mot Österrike-Ungern (maj 1915) som efter Salandras fall och ersättande med Boselli (juni 1916), i vars ministär Sonnino behållit utrikesportföljen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ [a b] SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w65d8t1x, omnämnd som: Sidney Sonnino, läst: 9 oktober 2017
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Sidney-Barone-Sonninotopic/Britannica-Online, omnämnd som: Sidney, Baron Sonnino, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014, licens: CC0
  5. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0
  6. ^ [a b c d e f g h i j k] läs online, läst: 8 maj 2019,