Marco Minghetti

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Marco Minghetti
Riccio G. - ritratto di Marco Minghetti.jpg
FöddMarco Minghetti
18 november 1818[1]
BolognaItalien
Död10 december 1886[2][3][1] (68 år)
RomItalien
BegravdCertosa di Bologna[4]
NationalitetKungariket Italien och Kungariket Sardinien
SysselsättningNationalekonom, politiker, journalist
BefattningMember of the Chamber of Deputies of the Kingdom of Sardinia
7th Legislature of the Kingdom of Sardinia (1860–1860)[5]
Minister of Interior of the Kingdom of Sardinia (1860–1861)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
8th Legislature of the Kingdom of Italy (1861–1865)[5]
Minister of Interior of the Kingdom of Italy (1861–1861)
Minister of Finance of the Kingdom of Italy (1862–1864)
Prime Minister of the Kingdom of Italy (1863–1864)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
9th Legislature of the Kingdom of Italy (1865–1867)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
10th Legislature of the Kingdom of Italy (1867–1870)[5]
Minister of Agriculture, Industry and Trade of the Kingdom of Italy (1869–1869)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
11th Legislature of the Kingdom of Italy (1870–1874)[5]
Minister of Finance of the Kingdom of Italy (1873–1876)
Prime Minister of the Kingdom of Italy (1873–1876)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
12th Legislature of the Kingdom of Italy (1874–1876)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
13th Legislature of the Kingdom of Italy (1876–1880)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
14th Legislature of the Kingdom of Italy (1880–1882)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
15th Legislature of the Kingdom of Italy (1882–1886)[5]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
16th Legislature of the Kingdom of Italy (1886–1890)[5]
Politiskt partiSinistra Storica
Redigera Wikidata

Marco Minghetti, född 18 november 1818 i Bologna, död 10 december 1886 i Rom, var en italiensk statsman.

Minghetti deltog 1846 i uppsättandet av den moderat-liberala tidskriften "Il felsineo" i Bologna, fick i slutet av 1847 plats i den då sammanträdande "consultan" för Kyrkostaten och utnämndes i mars 1848 av Pius IX till minister för allmänna arbeten i Giacomo Antonellis kortvariga kabinett, men sökte snart Italiens framtid hos Sardiniens kung och fick under fälttåget i Lombardiet sommaren samma år en plats i dennes generalstab.

Minghetti ägnade sig de följande åren i Bologna mest med nationalekonomiskt skriftställeri i frihandelsvänlig riktning och blev 1859, på föranstaltande av sin personlige vän Camillo di Cavour, kabinettssekreterare i sardinska utrikesdepartementet samt bidrog därefter, till en början som president i Romagnas nationalförsamling, att upprätta den provisoriska staten Emilia och dess införlivande i kungariket Sardinien. Under perioden november 1860 till augusti 1861 var Minghetti italiensk inrikesminister. Han övertog december 1862 finansministerportföljen och blev efter Luigi Carlo Farinis avgång i mars 1863 ministerpresident. Genom konventionen med Napoleon III i romerska frågan (15 september 1864) och avtalet om residensets definitiva förläggande till Florens väckte han sådan misstämning, särskilt hos befolkningen i Turin, att han 23 september 1864 måste avgå tillsammans med hela sin ministär. Juli 1868-maj 1869 var han sändebud i London, maj-november 1869 jordbruksminister (i Luigi Federico Menabreas ministär) samt därefter en kort tid minister i Wien. Sommaren 1873, vid kabinettet Lanza-Sellas fall, bildade han en högerinriktad ny ministär, under vars tillvaro Italiens allians med Tyskland och försoning med Österrike kom till stånd. Minghetti var själv en dugande finansminister, men kabinettets inrikespolitik var mycket vacklande, och beskylld för att iaktta alltför stor hänsynsfullhet mot Vatikanen, tvingades han i mars 1876 lämna plats för vänsterchefen Agostino Depretis. I italienska parlamentet var Minghetti representant för staden Bologna.

Bland Minghettis skrifter märks Della economia pubblica e delle sue attenenze colla morale e col diritto (1859) samt La chiesa e lo stato (1878), i vilket arbete han förfäktar Cavours kyrkopolitiska program ("Fri kyrka i fri stat"), en Rafaelbiografi (1885; tysk översättning 1887), det postumt utgivna memoarverket I miei ricordi (tre band, 1888-90) samt hans Discorsi parlamentari (åtta band, 1888-90) och Scritti vari (1896). Sedan 1875 var han ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Statyer över Minghetti restes i Rom (1895) och Bologna (1896).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6vv24vt, omnämnd som: Marco Minghetti, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online: biography/Marco-Minghettitopic/Britannica-Online, omnämnd som: Marco Minghetti, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ läs online,
  5. ^ [a b c d e f g h i j] läs online, läst: 8 maj 2019,