Tommaso Tittoni

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tommaso Tittoni
Tommaso Tittoni 01.jpg
FöddTommaso Tittoni
16 november 1855[1]
Rom
Död7 februari 1931[1] (75 år)
Rom och Manziana[2]
MedborgarskapKungariket Italien
SysselsättningPolitiker, diplomat
BefattningAmbassadör
Ledamot av Kungariket Italiens senat
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
16th Legislature of the Kingdom of Italy (1886–1890)[3]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
17th Legislature of the Kingdom of Italy (1890–1892)[3]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
18th Legislature of the Kingdom of Italy (1892–1895)[3]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
19th Legislature of the Kingdom of Italy (1895–1897)[3]
Kungariket Italiens utrikesminister (1903–1905)
Prime Minister of the Kingdom of Italy (1905–1905)
Minister of Interior of the Kingdom of Italy (1905–1905)
Kungariket Italiens utrikesminister (1906–1909)
Kungariket Italiens utrikesminister (1919–1919)
Politiskt partiHistorical Right
UtmärkelserRiddare av Victoriaorden
Knight of the Order of Saints Maurice and Lazarus
Redigera Wikidata

Tommaso Tittoni, född 16 november 1855 i Rom, död där 7 februari 1931, var en italiensk diplomat och politiker. Han var son till Vincenzo Tittoni.

Tittoni studerade juridik i Rom, Oxford och Liège, tog från 1882 verksam del i Roms kommunala liv och var 1886–97 ledamot av italienska deputeradekammaren. Åren 1897–1900 var han prefekt i Perugia och 1900–02 i Neapel, blev november 1902 senator och inträdde november 1903 som utrikesminister i Giovanni Giolittis ministär. Han behöll denna post även i ministären Alessandro Fortis, efter att en kortare tid mars 1905 ha fungerat som tillförordnad konseljpresident under den långt utdragna ministerkris, som föregick bildandet av kabinettet Fortis. Han ersattes vid dettas rekonstruktion i december samma år av Antonino Paternò-Castello di San Giuliano, men var maj 1906 till mars 1910 ånyo utrikesminister under Giolitti. Under mellantiden hade han varit italiensk ambassadör i London.

Tittoni höll som utrikesminister korrekt fast vid trippelalliansen och hade upprepade möten med österrikisk-ungerske utrikesministern Alois Lexa von Aehrenthal och med tyske rikskanslern Bernhard von Bülow. Hans utrikespolitik kännetecknades emellertid av en ständig strävan efter ett närmande till Frankrike. Just därför utsågs han april 1910 till ambassadör i Paris, på vilken särskilt under första världskriget viktiga post han kvarstod till oktober 1916. Under sin utrikesministertid fick Tittoni ofta av kammarens radikaler uppbära överdrivna förebråelser för att hysa klerikala sympatier; i förberedelserna för Italiens utträde ur trippelalliansen torde han ha haft rätt betydande andel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  2. ^ Institute of the Italian Encyclopaedia, Enciclopedia on line, läst: 13 juli 2019
  3. ^ [a b c d] läs online, läst: 8 maj 2019,