Självöversättning

Från Wikipedia

Självöversättning är en översättning som görs av källtextens författare.

Självöversättning förekommer av såväl facktext som skönlitterär text. I det följande kommer dock fokus att ligga på skönlittterär självöversättning eftersom forskningen främst lagt fokus på den inriktningen.

Praktiken med självöversättning har till ganska nyligen främst undersökts inom litteraturvetenskapen. Numer utgör självöversättning dock en gren inom översättningsvetenskapen, exempelvis ingick ämnet i den första upplagan av Routledge Encyclopedia of Translation Studies, som gavs ut 1998.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Den översättningsvetenskapliga forskningen av självöversättning har länge varit begränsad och många studier tenderar att fokusera på enskilda författare, särskilt Samuel Beckett.[1] Med det ökande intresset för disciplinen börjar ett skifte att skönjas där fokus flyttas till vissa teman, såsom varför en författare väljer att självöversätta sina texter, de metoder som används samt hur texterna förhåller sig till varandra.[2]

Typer av självöversättning[redigera | redigera wikitext]

Självöversättning kan användas mer eller mindre frekvent av en författare. Vissa återkommer regelbundet till praktiken, medan det för andra rör sig om en engångsföreteelse. Anledningarna kan variera. Ett exempel på det senare fallet är James Joyces självöversättning till italienska av två passager från hans "Work in Progress" (senare med titeln "Finnegans Wake").[3] Andra relevanta fall är Stefan Georges och Rainer Maria Rilkes självöversättningar.[4]

Självöversättning kan ske mellan två språk, där antingen modersmålet eller ett förvärvat språk är källspråket, så att målspråket varierar därefter. Det senare fallet representeras av några belgiska poeter från perioden mellan de två världskrigen (bland dem Roger Avermaete och Camille Melloy ), som självöversatte sina texter till flamländska kort efter att ha färdigställt originalen på det förvärvade men fullt behärskade franska språket.[5] —Självöversättning kan ske antingen en tid efter att originalet har slutförts eller under skapandet, så att de två versionerna utvecklas nästan samtidigt och oundvikligen påverkar varandra. Dessa två typer hänvisas ibland till som konsekutiv självöversättning och simultan självöversättning.[6]

Självöversättning kan till och med involvera mer än ett målspråk, vare sig det är modersmål eller förvärvat. Detta är fallet med författare som Fausto Cercignani,[7] Alejandro Saravia,[8] och Luigi Donato Ventura.[9]

Självöversättning sker vanligtvis från eller till modersmålet. Mindre vanligt är självöversättning mellan förvärvade språk, där ett exempel utgörs av den svenska konstnären och författaren Greta Knutson, som självöversatte mellan franska och tyska[10][11].

Faktorer som uppmuntrar till självöversättning[redigera | redigera wikitext]

  • Hög status kan uppmuntra till självöversättning från ett språk till ett lokalt språk, till exempel från latin till folkspråk under medeltiden och tidigmodern tid.[12]
  • Ett specifikt språks kulturella dominans i ett flerspråkigt samhälle kan uppmuntra till självöversättning från ett minoritetsspråk till det dominerande.[13] — Det nationella språkets kulturella dominans kan uppmuntra till självöversättning från en lokal dialekt.[14] — Ett specifikt språks kulturella dominans i det internationella sammanhanget kan uppmuntra självöversättning från ett nationellt språk till ett internationellt erkänt språk som engelska. Men engelska som målspråk är vanligare i de fall författaren migrerar till ett engelsktalande land.[15]
  • Perfekt eller nästan perfekt tvåspråkighet kan uppmuntra självöversättning i båda riktningarna, oavsett marknadsrelaterade överväganden.
  • Missnöje med befintliga översättningar eller misstro mot översättare kan uppmuntra till självöversättning, oavsett marknadsrelaterade överväganden.
  • En önskan om att förbättra eller att ändra den egna texten.

Självöversättning jämfört med icke-självöversättning ("konventionell översättning")[redigera | redigera wikitext]

Oberoende av kvalitén anses Självöversättningar oftast vara bättre än konventionella översättningar, dvs. översättningar av någon annan än författaren själv. Det beror på att "författaren-översättaren utan tvekan bättre upplevs kunna föra fram originalförfattares avsikter än en vanlig översättare".[16] Utöver kritik som tar fasta på kvalitetén av själva översättningen, kan argument mot självöversättning spegla specifika sociokulturella överväganden eller en önskan att kritisera tvivelaktiga redaktionella metoder.[17]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den hittills mest omfattande översikten av självöversättningens historia ges av Jan Hokenson och Marcella Munson i deras studie The Bilingual Text: History and Theory of Literary Self-Translation.[18] Några av framstående självöversättarna är Chaucer, Thomas More, Vladimir Nabokov,[19] Samuel Beckett,[1] Karen Blixen,[20] Chinghiz Aitmatov och Julien Green.[21] Enligt Julio-César Santoyo kan självöversättningens historia spåras tillbaka till medeltiden.[22]

Länder där självöversättning är vanligt[redigera | redigera wikitext]

Självöversättning är vanligt i flera afrikanska länder, t.ex. Kenya, Sydafrika, och Algeriet, liksom i Kina, Frankrike[23], Indien[24], Spanien[25] och USA.

Algeriet[redigera | redigera wikitext]

Bland kända algeriska självöversättare återfinns Rachid Bouudjedra, Assia Djebbar och Mohammed Sari, som översatt sina verk från franska till arabiska eller vice versa.

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike är det främst invandrarförfattare som använder sig av självöversättning, till exempel Nancy Huston (franska-engelska),[26] Vassilis Alexakis (franska-grekiska)[27] och Anne Weber (franska-tyska)[28].

Indien[redigera | redigera wikitext]

Några av de mest framstående självöversättarna från Indien är Rabindranath Tagore,[29] Girish Karnad,[24] Kamala Das, Qurratulain Hyder.[30]

Italien[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal italienska författare har vid olika tillfällen använt sig av självöversättningar: Fausto Cercignani,[31] Italo Calvino,[32] Beppe Fenoglio,[33] Carlo Goldoni,[34] Luigi Pirandello,[35] Giuseppe Ungaretti,[36] och andra.

Kanada[redigera | redigera wikitext]

Kanada har två officiella språk, engelska och franska, och i nationallitteraturen ingår verk på båda språken. Nancy Huston, Antonio D'Alfonso och andra författare självöversätter på båda språken.

Kenya[redigera | redigera wikitext]

En av de mest kända självöversättarna är Ngũgĩ wa Thiong'o[37], som skriver på Gĩkũyũ och engelska.

Kina[redigera | redigera wikitext]

Lin Yutang (1895–1976) är en av de tidigaste självöversättarna från Kina. En annan framstående självöversättare är Eileen Chang, som översatt några av sina böcker till engelska.[38]

Spanien[redigera | redigera wikitext]

Självöversättning är vanligt bland katalanska, galiciska[39] och baskiska författare. De mest kända självöversättarna är Carme Riera (katalanska-spanska),[40] Manuel Rivas (galiciska-spanska)[39] och Bernardo Atxaga (baskisk-spanska).[41]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Den skotska gaeliska poeten Sorley MacLean är främst känd för sina självöversättningar till engelska.

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

De sydafrikanska författare som är mest kända som självöversättare är André Brink[42] och Antjie Krog[43]. André Brink och Antjie Krog skriver båda på afrikaans och engelska.

USA[redigera | redigera wikitext]

Några framstående självöversättarna i USA är Raymond Federman (engelska-franska),[44] Rosario Ferré (spanska-engelska),[45] Rolando Hinojosa-Smith (spanska-engelska)[46] och Ariel Dorfman (spanska) -Engelsk).[47]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Facktextlig självöversättning[redigera | redigera wikitext]

Jung, Verena (2002): English-German Self-Translation of Academic Texts and its Relevance for Translation Theory and Practice Frankfurt: Peter Lang.

Skönlitterär självöversättning[redigera | redigera wikitext]

  • Berlina, Alexandra (2014): Brodsky Translating Brodsky: Poetry in Self-Translation. New York: Bloomsbury.
  • Beaujour, Elizabeth Klosty (1989): Alien Tongues: Bilingual Russian Writers of the 'First' Emigration. Ithaca: Cornell UP.
  • Bessy, Marianne (2011): Vassilis Alexakis: Exorciser L'exil. Rodopi.
  • Fitch, Brian T. (1988): Beckett and Babel: An Investigation into the State of the Bilingual Work. Toronto: U of Toronto P.
  • Friedman, Alan Warren & Charles Rossman & Dina Sherzer (Eds.) (1987): Beckett translating/translating Beckett. Pennsylvania State UP.
  • Grayson, Jane (1977): Nabokov Translated: A Comparison of Nabokov's Russian and English Prose. Oxford: Oxford Univ. Press.
  • Hokenson, Jan Walsh & Marcella Munson (2007): The Bilingual Text: History and Theory of Literary Self-Translation. Manchester: St. Jerome.
  • Klünder, Ute (2000): "Ich werde ein grosses Kunstwerk schaffen...": Eine Untersuchung zum literarischen Grenzgängertum der zweisprachigen Dichterin Isak Dinesen / Karen Blixen. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.
  • Oustinoff, Michaël (2001): Bilinguisme d'écriture et auto-traduction: Julien Green, Samuel Beckett, Vladimir Nabokov. Paris: L'Harmattan.
  • Santoyo, Julio César (2006): "Traducciones de author. Materiales para una bibliografía básica. In: Interculturalidad y Traducción 2, pp. 201–236.
  • Sardin-Damestoy, Pascale (2002): Samuel Beckett autotraducteur ou l'art de 'l'empêchement', Arras: Artois Presses Université.
  • Berlina, Alexandra (2014): Brodsky Translating Brodsky: Poetry in Self-Translation. New York: Bloomsbury.
  • Beaujour, Elizabeth Klosty (1989): Alien Tongues: Bilingual Russian Writers of the 'First' Emigration. Ithaca: Cornell UP.
  • Bessy, Marianne (2011): Vassilis Alexakis: Exorciser L'exil. Rodopi.
  • Fitch, Brian T. (1988): Beckett and Babel: An Investigation into the State of the Bilingual Work. Toronto: U of Toronto P.
  • Friedman, Alan Warren & Charles Rossman & Dina Sherzer (Eds.) (1987): Beckett translating/translating Beckett. Pennsylvania State UP.
  • Grayson, Jane (1977): Nabokov Translated: A Comparison of Nabokov's Russian and English Prose. Oxford: Oxford Univ. Press.
  • Hokenson, Jan Walsh & Marcella Munson (2007): The Bilingual Text: History and Theory of Literary Self-Translation. Manchester: St. Jerome.
  • Klünder, Ute (2000): "Ich werde ein grosses Kunstwerk schaffen...": Eine Untersuchung zum literarischen Grenzgängertum der zweisprachigen Dichterin Isak Dinesen / Karen Blixen. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.
  • Oustinoff, Michaël (2001): Bilinguisme d'écriture et auto-traduction: Julien Green, Samuel Beckett, Vladimir Nabokov. Paris: L'Harmattan.
  • Santoyo, Julio César (2006): "Traducciones de author. Materiales para una bibliografía básica. In: Interculturalidad y Traducción 2, pp. 201–236.
  • Sardin-Damestoy, Pascale (2002): Samuel Beckett autotraducteur ou l'art de 'l'empêchement', Arras: Artois Presses Université.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Alan Warren Friedman, Charles Rossman, Dina Sherzer (red.) (1987): Beckett Translating/Translating Beckett. Pennsylvania State University Press.
  2. ^ Grutman, Rainier (2009): "Self-translation". I: Routledge Encyclopedia of Translation Studies. Red. Mona Baker and Gabriela Saldanha. Andra utgåvan. New York: Routledge. sid. 257–260.
  3. ^ See Jacqueline Risset, "Joyce Translates Joyce", i Comparative Criticism, 6 (1984), sid. 3–21, where Joyce's self-translation is regarded as an authorial variation of the text in progress.
  4. ^ See Dieter Lamping, "Die literarische Übersetzung als de-zentrale Struktur: Das Paradigma der Selbstübersetzung", i Harald Kittel (red.), Geschichte, System, Literarische Übersetzung / Histories, Systems, Literary Translations, Berlin, 1992, sid. 212–227.
  5. ^ See Rainier Grutman, "Self-translation", i Mona Baker and Gabriela Saldanha (red.), Routledge Encyclopedia of Translation Studies, London, 2008, sid. 258.
  6. ^ Rainier Grutman, "Self-translation", i Mona Baker and Gabriela Saldanha (red.), Routledge Encyclopedia of Translation Studies, London, 2008, sid. 259.
  7. ^ For a self-translation from Italian into German, English and French see
  8. ^ Alejandro Saravia is a Bolivian-Canadian writer. His poetry book Lettres de Nootka is written in English, French and Spanish.
  9. ^ See Alide Cagidemetrio, "Trilinguismo letterario: il caso americano di Luigi Donato Ventura", in Furio Brugnolo e Vincenzo Orioles (eds.), Eteroglossia e plurilinguismo letterario. II. Plurilinguismo e letteratura, Roma, 2002, sid. 377–388.
  10. ^ Classen, B. Vorbemerkung. I: G. Knutson. Bestien. Berlin: Medusa Verlag + Schmidt, 1980, sid. 7.
  11. ^ Anonymt efterord. I: G. Knutson. Lunaires. Paris: Flammarion, 1985.
  12. ^ See Leonard Forster, The Poet's Tongues. Multilingualism in Literature, Cambridge, 1970, p. 30 ff.
  13. ^ For Scotland and Ireland see Christopher Whyte, "Against Self-Translation", in Translation and Literature, 11/1 (2002), pp. 64-71 and Richard Brown, "Bog Poems and Book Poems. Doubleness, Self-Translation and Pun in Seamus Heaney and Paul Muldoon", in Neil Corcoran (ed.), The Chosen Ground. Essays on the Contemporary Poetry of Northern Ireland, Bridgend, 1992, pp. 171-188. For a case from the former Soviet Union see Munnavarkhon Dadazhanova, "Both Are Primary. An Author's Translation is a Creative Re-Creation", in Soviet Studies in Literature, 20/4 (1984), pp. 67-79. For Catalan, Galician and Basque as opposed to (Castilian) Spanish see Pilar Arnau i Segarra et al. (eds.), Escribir entre dos lenguas. Escritores catalanes y la elección de la lengua literaria, Kassel, 2002; Christian Lagarde (ed.), Écrire en situation bilingue. Perpignan, 2004; Milton Azevedo, "Sobre les dues versions de Els Argonautes/Los Argonautas de Baltasar Porcel", in Suzanne S. Hintz et al. (eds.), Essays in Honor of Josep M. Sola-Sole. Linguistic and Literary Relations of Catalan and Castilian, New York, 1996, 53-67; Ute Heinemann, Schriftsteller als sprachliche Grenzgänger. Literarische Verarbeitung von Mehrsprachigkeit, Sprachkontakt und Sprachkonflikt in Barcelona. Wien, 1998. For Belgium's bilingual writers between and shortly after the World Wars see Rainier Grutman, "L'écrivain flamand et ses langues. Note sur la diglossie des périphéries", in Revue de l'Institut de sociologie, 60 (1990-1991), pp. 115-28 and R. G., "Bilinguisme et diglossie: comment penser la différence linguistique dans les littératures francophones?", in L. D'hulst et J.-M. Moura (eds.), Les études littéraires francophones: état des lieux, Lille, 2003, p. 113-126.
  14. ^ For Luigi Pirandello as self-translator from Sicilian to Italian see Luciana Salibra, "Liolà. Pirandello autotraduttore dal siciliano", in Bolletino del Centro di Studi Filologici e Linguistici Siciliani, 13 (1977), pp. 257-292
  15. ^ See, for example, Zarema Kumakhova, Joseph Brodsky as self-translator. Analysis of lexical changes in his self-translations, Dissertation, Michigan State University, 2005 and Elizabeth K. Beaujour, "Translation and Self-Translation", in Vladimir E. Alexandrov (ed.), The Garland Companion to Vladimir Nabokov, New York, 1995, pp. 714-725
  16. ^ Brian Fitch, Beckett and Babel: An Investigation into the State of the Bilingual Work, Toronto, 1988, p. 125.
  17. ^ See Christopher Whyte, "Against Self-Translation", in Translation and Literature, 11/1 (2002), pp. 64-71
  18. ^ Hokenson, Jan & Marcella Munson (2007): The Bilingual Text: History and Theory of Literary Self-Translation. St. Jerome Pub.
  19. ^ Jane Grayson (1977): Nabokov Translated: A Comparison of Nabokov's Russian and English Prose. Oxford: Oxford Univ. Press.
  20. ^ Klünder, Ute (2000): "Ich werde ein grosses Kunstwerk schaffen...": Eine Untersuchung zum literarischen Grenzgängertum der zweisprachigen Dichterin Isak Dinesen / Karen Blixen. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht
  21. ^ Shields, Kathleen (2007): "Green traducteur de lui-même". In Michael O'Dwyer. (ed.): Julien Green, diariste et essayiste. Oxford: Lang, pp. 229-240.
  22. ^ Santoyo, Julio-César (2005): "Autotraducciones. Una perspectiva histórica". In: Meta : journal des traducteurs / Meta: Translators' Journal 50:3, pp. 858-867
  23. ^ Oustinoff, Michaël (2001): Bilinguisme d'écriture et auto-traduction: Julien Green, Samuel Beckett, Vladimir Nabokov. Paris: L'Harmattan.
  24. ^ [a b] Trivedi, Harish (2000): "Modern Indian Languages." In: The Oxford Guide to Literature in English Translation. Ed. Peter France. Oxford: OUP.
  25. ^ Jean Alsina (2002): "Lectura y autotraducción en la narrativa española actual". In: Quimera 210, pp. 39-45. (in Spanish)
  26. ^ Nancy Huston: A view from both sides
  27. ^ Bessy, Marianne (2011): Vassilis Alexakis: Exorciser L'exil. Rodopi.
  28. ^ Patrice Martin, Christophe Drevet (2001): La langue française vue d'ailleurs: 100 entretiens. Tarik Éditions, pp. 286-288. (in French).
  29. ^ ”Sen, Anindya (2010) "Tagore's Self-Translations" in Muse India 33”. Arkiverad från originalet den 16 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120316004757/http://www.museindia.com/focuscontent.asp?issid=33&id=2140. Läst 10 maj 2022. 
  30. ^ Asaduddin, M.(2008). "Lost/Found in Translation: Qurratulain Hyder as Self-Translator." The Annual of Urdu Studies. 23. pp 234-249.
  31. ^ ”See”. Arkiverad från originalet den 8 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200608235823/https://sites.unimi.it/austheod/adagio3l.pdf. Läst 10 maj 2022. 
  32. ^ Domenico D'Oria, "Calvino traduit par Calvino", in Lectures, 4-5 (1980), pp. 177-193.
  33. ^ Maria Corti, "Traduzione e autotraduzione in Beppe Fenoglio", in Premio Città di Monselice per una traduzione letteraria. Atti del seconda Convegno sui problemi della traduzione letteraria, 3 (1974), pp. 50-54.
  34. ^ Gianfranco Folena, "Goldoni traduttore di se stesso", Comunicazione al Circolo linguistico-filologico di Padova (1972), later entitled "Il francese di Goldoni", in Atti del Colloquio dell'Accademia dei Lincei, Il Goldoni in Francia, Roma, 1972, pp. 71-76; Laurence Boudart, "Goldoni, traducteur de lui-même", in Çedille: Revista de Estudios Franceses, 4 (2008), pp. 45-55.
  35. ^ Luciana Salibra, "Liolà. Pirandello autotraduttore dal siciliano", in Bolletino del Centro di Studi Filologici e Linguistici Siciliani, 13 (1977), pp. 257-292
  36. ^ Giuseppe Ungaretti, traduit par lui-même et Jean Lescure, Collection bilingue de poésie, Paris, 1970; Giuseppe E. Sansone, "Ungaretti autotraduttore", in Lavoro Critico, 28 (1989), pp. 13-21.
  37. ^ ”Kenya in Translation. An Interview with Ngũgĩ wa Thiong'o”. Arkiverad från originalet den 2 september 2017. https://web.archive.org/web/20170902141549/http://www.alternet.org/story/78421/kenya_in_translation%3A_an_interview_with_ngugi_wa_thiong%27o. Läst 10 maj 2022. 
  38. ^ Jessica Tsui Yan Li (2010): "Self-translation/rewriting: the female body in Eileen Chang's 'Jinsuo ji', the Rouge of the North, Yuannu¨ and 'the Golden Cangue'". In: Neohelicon 37/2 (Dec. 2010), pp. 391-403. Arkiverad 24 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2012-10-24
  39. ^ [a b] Dasilva, Xosé Manuel (2009): "Autotraducirse en Galicia". Quaderns 16, pp.143-156. (in Spanish)
  40. ^ Luisa Cotoner Cerdó (2011): "Variación cultural, técnicas y procedimientos estilísticos a propósito de las autotraducciones al castellano de Carme Riera". In: Tejuelo 10, pp. 10-28. (in Spanish) Arkiverad 27 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2012-03-27
  41. ^ Garzia Garmendia, J. (2002): "Conversación con Bernardo Atxaga sobre la autotraducción de Obabakoak", Quimera 210, pp. 53-57. (in Spanish)
  42. ^ Brink, André (2003): "English and the Afrikaans Writer". In: Steven G. Kellman Switching languages. Translingual writers reflect on their craft. University of Nebraska Press, p. 218.
  43. ^ Marshall, Christine (2007): "A change of tongue. Antjie Krog's Poetry in English". In: Scrutiny 2. Issues in English studies in southern Africa 12/1, pp. 77-92.
  44. ^ Waters, Alyson (2011): "Filling in the blanks. Raymond Federman, Self-translator". In: Jeffrey R. Di Leo: Federman's Fictions. Innovation, Theory, and the Holocaust. SUNY Press, pp. 63-75.
  45. ^ Rosario Ferré (1995): "On Destiny, Language, and Translation or: Ophelia Adrift on the C&O Canal". In: A. Dingwaney, (ed.): Between languages and cultures. Translation and cross-cultural texts. University of Pittsburgh Press, pp. 39-49.
  46. ^ Barbara Strickland (2007): Crossing Literary Borders. Rolando Hinojosa-Smith. In: The Austin Chronicle, 28.08.1997.
  47. ^ Ariel Dorfman (2004): Footnotes to a double life. In: Wendy Lesser: The genius of language. Fifteen writers reflect on their mother tongues. Pantheon Books, pp. 206-216.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Self-translation, 10 maj 2022.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Självöversättning&oldid=54306826”