Skogshund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skogshund
Status i världen: Sårbar[1]
Skogshund
Skogshund
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Speothos
Lund, 1839
Art Skogshund
S. venaticus
Vetenskapligt namn
§ Speothos venaticus
Auktor Lund, 1842
Utbredning
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med

Skogshunden eller buskhunden (Speothos venaticus) är en sällsynt art i familjen hunddjur som lever i Sydamerika från Panama till Paraguay. Den är den enda arten i sitt släkte, Speothos.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Djuret har korta extremiteter, små runda öron och en kort svans. På så sätt liknar den mer ett mårddjur än ett hunddjur. Med en kroppslängd av omkring 74 centimeter och en vikt av 4 till 7 kilogram är den jämförelsevis liten. Svansens längd ligger mellan 10 och 15 centimeter. Mellan tårna finns simhud som gör det lättare för skogshunden att gå på våtmark. Pälsens färg är beroende på underart ljus- eller mörkbrun. Ungdjurens päls är helt svart.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet ligger i Sydamerikas norra del öster om Anderna. Regionen sträcker sig från Panama över Colombia, Venezuela och Brasilien till Paraguay. Arten är nästan i hela sitt utbredningsområde mycket sällsynt, bara i Surinam ska det finnas en större population. Habitatet utgörs av savanner, skogskanter och galleriskog. Skogshunden är bunden till vattenansamlingar och förekommer alltid nära floder eller insjöar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Skogshundar lever i flockar som består av upp till tio individer. Flocken ledas av ett alfapar men alla medlemmar i gruppen jagar gemensamma. Under jakten drivs bytet ofta från en del av flocken mot den andra delen. Ibland utgör en flod jaktens mål där skogshundarna på grund av sin goda sim- och dykförmåga kan fälla bytet. Vanliga byten är agutier, pakor och vattensvin. En flock kan även fälla en tapir. Andra bytesdjur är bältdjur, navelsvin, spetshjortar, näsbjörnar, pungråttor, nanduer, stubbstjärthöns och flera olika små gnagare.

Efter människan är jaguaren och puman skogshundens största fiender.

Skogshundar är aktiva på dagen eller gryningen och vilar på natten i bon som skapades av bältdjur eller myrslokar. Finns inga bon i området sover skogshundar under ett nedfällt träd eller överhängande bergsklippor.

Efter dräktigheten som varar i 65 till 83 dagar föder honan 3 till 6 ungdjur. I undantagsfall består kullen av tio valpar. Livslängden i fångenskap går upp till 10 år.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

För skogshunden är tre underarter listade:

  • S. v. panamensis, lever i Panama, i norra Colombia och Venezuela.
  • S. v. venaticus, är den underart som har störst utbredning. Den finns i centrala Brasilien, i Colombia, Venezuela, Peru, Bolivia och Paraguay samt i Guyana, Surinam och Franska Guyana.
  • S. v. wingei, förekommer i Brasiliens sydöstra delstater som Paraná, Santa Catarina, Rio Grande do Sul samt i östra Paraguay och Misiones.

Underarten panamensis är mindre än de andra. Underarten venaticus har en mörkare pälsfärg.

Tidigare betraktades skogshunden på grund av likheter i tändernas uppbyggnad som en släkting till asiatisk vildhund och afrikansk vildhund och därför sammanfattades dessa arter förut i underfamiljen Simocyoninae. Idag är det känt att dessa kännetecken uppkom orsakad av konvergent evolution. Enligt nyaste forskningar utgör skogshunden systertaxon till manvargen.

Skogshund in ZOO Praha[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  • Beatriz de Mello Beisiegel, Gerald L. Zuercher: Speothos venaticus. Mammalian Species Nr. 783, 2005.
  1. ^ Speothos venaticusIUCN:s rödlista, auktor: Sillero-Zubiri & Hoffmann (2004), besökt 2 oktober 2008.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]