Stillahavssill

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stillahavssill
Clupea pallasii by OpenCage.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Sillartade fiskar
Clupeiformes
Familj Sillfiskar
Clupeidae
Släkte Clupea
Art Stillahavssill
C. pallasii
Vetenskapligt namn
§ Clupea pallasii
Auktor Valenciennes, 1847[1]
Synonymer

Clupea harengus marisalbi Berg, 1923
Clupea harengus pallasii Valenciennes, 1847
Clupea pallasi Valenciennes, 1847

Clupea pallasii marisalbi Berg, 1923
Hitta fler artiklar om djur med

Stillahavssill (Clupea pallasii) är en art i familjen sillfiskar som finns i norra Stilla havet och delar av Arktis.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Stillahavssillen är en avlång, lätt ihoptryckt sillfisk med djupt kluven stjärtfena. Fenorna saknar taggstrålar, och har endast mjukstrålar. Ryggen är mörkt blågrön till olivfä'rgad, och kroppen övergår till silverfärg på sidor och buk.[2] Som mest kan arten bli 46 cm lång.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Arten är stimbildande och lever pelagiskt i kustnära vatten ner till ett djup av 475 m[3]. Den kan även gå in i bräckvatten och rent sötvatten. Inlandspopulationer finns i sjöar i södra Sakhalin, östra Hokkaido och östra Honshu. Födan består främst av lysräkor, men den tar också hoppkräftor, pungräkor, märlkräftor och krabblarver.[4] Den kan bli åtminstone 19 år gammal[3].

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Stillahavssillen leker i december till juli, då den går in på grunt vatten, inklusive flodernas mynningar och nedre lopp.[4] Fiskarna samlas ofta vid lekområdena veckor till månader före själva äggläggningen.[2] Under leken avsätter den ägg på bottenväxter och -material.[4] Äggantalet varierar beroende på honans storlek; en hona på 100 g lägger omkring 22 000 ägg. De kläcks efter 6 till 11 dagar. Larverna och ynglen lever av ägg och larver av olika ryggradslösa djur, med växande storlek även av fisklarver.[2]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Arten är föremål för ett kraftigt, kommersiellt fiske, som började redan i mitten på 1800-talet (då dock i mindre skala).[2] En stor del av fångsten går till den asiatiska marknaden, där särskilt rommen är eftertraktad. Rom lagd på tång saltas och säljs som kazunoko-kombu i Japan, där rätten är mycket uppskattad.[3] Den saluförs även färsk, frusen, saltad, rökt och konserverad.[3] Den totala fångsten 1999 var 471 860 ton; främsta fångstnationer var Ryssland och Kanada.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Stillahavssillen finns i Arktis från Vita havet till Obs flodmynning, i norra Stilla havet från Anadyrbukten i Berings hav längs östra Kamchatka till Japan och västra Korea, samt från Beauforthavet och Kenthalvön i Nunavut i Kanada söderut längs Nordamerikas västkust till norra Baja California i Mexiko.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Clupea pallasii (Valenciennes in Cuvier and Valenciennes, 1847)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=551209. Läst 2011-06-11. 
  2. ^ [a b c d] ”Species Profiles: Life Histories and Environmental Requirements of Coastal Fishes and lnvertebrates (Pacific Southwest): Pacific herring” (på engelska) (FTP, 859 kB). U.S. Fish and Wildlife Service. April 1988. http://www.nwrc.usgs.gov/wdb/pub/species_profiles/82_11-079.pdf. Läst 2011-06-13. 
  3. ^ [a b c d e f] Binohlan, Crispina B. (2010-10-06). Clupea pallasii pallasii Valenciennes, 1847 Pacific herring” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=1520. Läst 2011-06-13. 
  4. ^ [a b c d] ”Species Fact Sheets Clupea pallasii (Valenciennes, 1847)” (på engelska). FAO. 2011. http://www.fao.org/fishery/species/2078/en. Läst 2011-06-13.