Stina Sandels

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stina Sandels
Stina Sandels.jpg
Född4 januari 1908[1]
Mariestad
Död18 juni 1990[1]
Lidingö församling[1]
BegravdLidingö församlings kyrkogård[2]
NationalitetSverige
SysselsättningFackföreningsfunktionär[1], pedagog[1], professor
Make/makaogift[1]
SläktingarGösta Sandels (syskon)
Redigera Wikidata

Stina Claësdotter Sandels, född 4 januari 1908[3], död 18 juni 1990[4], var en svensk professor vid Lärarhögskolan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sandels var en internationellt känd utvecklingspsykolog, som genom forskning på 1960-talet upptäckte skälet till att barn före 12-årsåldern saknar tillräcklig mognad för att uppvisa ett trafiksäkert beteende. Hennes forskning lade grunden till det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet såväl i Sverige som i övriga världen. Trafikverket (Sverige) anger henne som portalfiguren inom svenskt trafiksäkerhetsarbete. Att dödssiffrorna i trafiken sedan 1960-talet gått ned från ca 1300 per år till blott 253 år 2017 beror till inte ringa del på Sandels forskning, som givit upphov till nya förbättrade metoder inom trafiksäkerhetsarbetet.

Försäkringsbolaget Skandia såg som sin uppgift att minska antalet trafikolyckor där barn var inblandade. Skandia finansierade, tryckte och distribuerade gratis flera av Stina Sandels skrifter i stora upplagor (1971 ff). Att en sexårig systerdotter 1960 blev påkörd av en bilist bidrog starkt till att Stina Sandels beslöt att gå till botten med anledningen till detta. Den forskningen har bidragit till att många unga liv sparats.

Stina Sandels var från början förskollärare och medförfattare till handboken Barnträdgården. 1944 blev hon ordförande i Sveriges Barnträdgårdslärarinnors Riksförbund. På 1950-talet startade hon Barnpsykologiska forskningslaboratoriet på Kungsholmen i Stockholm. Där arbetade hon bland annat på 1960-talet ihop med formgivaren Stephan Gip som tog fram barnmöbler. Mellan 1952–1957 var hon byråsekreterare i Socialstyrelsen.

Hon blev filosofie doktor 1956 på en avhandling om utvecklingspsykologiska beteendestudier hos barn i åldrarna 1,5 till 8,5 år. Det var den första vetenskapliga studien av detta slag i Sverige. 1957 blev hon docent i pedagogik vid Stockholms högskola. 1964 blev hon biträdande professor och 1969 professor vid Lärarhögskolan i Stockholm. Stina Sandels hade uppdrag inom EG och OECD och gjorde föreläsningsturnéer i Europa och USA. Hon anlitades även som vittnespsykolog i sexualbrottsmål berörande små barn.

Stina Sandels dog ogift och barnlös och vilar på Lidingö kyrkogård. Hon var faster till advokaten Kerstin Sandels och författaren Marianne Sandels, och syster till advokaten Claes Sandels.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sandels, Stina & Moberg, Maria (1945): Barnträdgården, en handbok (235 sidor). Natur och Kultur. (Den enda handboken i sitt slag fram till 1982).
  • Sandels, Stina (1956): Utvecklingspsykologiska beteendestudier. (Doktorsavhandling).
  • Sandels, Stina (1968 och senare upplagor): Små barn i trafiken. (Översatt till ett 20-tal språk, bl a japanska 1977, ungerska 1979):
  • Sandels, Stina (1975): Children in traffic (160 pages). ISBN 0236310003.
  • Sandels, Stina (1974): Varför skadas barn i trafiken?
  • Sandels, Stina (1977): Oskyddade trafikanter.
  • Sandels, Stina: Ett stort antal artiklar i psykologisk, pedagogisk och juridisk fackpress.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Stina C Sandels, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 6342, läs online
  2. ^ Stina Claesdotter Sandels, FinnGraven.se, läs online, läst: 28 juli 2017
  3. ^ Sandels, Stina Claësdotter i Svenskt författarlexikon 3. 1951–1955
  4. ^ Döda 1982-1992 i Vem är det 1993

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]