Motorvägar i Storbritannien

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Storbritanniens motorvägar)
Hoppa till: navigering, sök
Brittisk motorvägsskylt.
M20 vid Folkestone i riktning mot Dover, strax öster om avfarten till Kanaltunneln.

Storbritannien är ett av de länder som har de mest välutbyggda motorvägssystemen. Londons ringled M25 är en av Europas mest trafikerade motorvägar och en av världens största ringleder. Storbritanniens första motorvägssträcka, Preston By-pass, öppnade 1958. Den är numera en del av motorvägen M6.

Standard[redigera | redigera wikitext]

Storbritanniens motorvägar påminner mycket om Nederländernas: de är byggda i samma stil, ofta försedda med påkostad belysning i samma stil, och har skyltar med snarlika typsnitt. Till skillnad från andra motorvägar i Europa har dock Storbritanniens motorvägar – likt resten av vägnätet i landet – vänstertrafik, avståndsskyltning i engelska mil och yards, och hastighetsbegränsningar i miles/h.

I Wales är skyltningen alltid tvåspråkig, engelska och kymriska. I övriga Storbritannien är skyltningen normalt enspråkig på engelska. Ett undantag är nära Dover och omgivningarna runt Kanaltunneln där motorvägarna har kopplingar till övriga Europa och där det kan finnas vissa uppmaningar på fler språk.

Dual carriageways[redigera | redigera wikitext]

Fyrfältsvägar (dual carriageways) är vanliga i Storbritannien. Denna vägtyp kan ha varierande standard, men inte alls sällan består den av minst två körfält i varje riktning med mittremsa samt har planskilda trafikplatser med accelerationsfält. Något den dock brukar sakna är vägren. Ibland består större korsningar av rondeller i stället för trafikplatser. Oftast är hastighetsbegränsningen på denna vägtyp samma som bashastigheten på landsväg, dvs. 60 mph (96 km/h). Eftersom vägen officiellt är vanlig landsväg har den gröna skyltar, till skillnad från motorvägens blå. Flera vägar av detta slag uppgraderas dock till motorvägar.

Ansvariga myndigheter och numrering[redigera | redigera wikitext]

Det sammanhängande motorvägsnätet i England, Wales och Skottland förvaltas av Highways Agency i England, Transport Wales i Wales och Transport Scotland i Skottland. Nätet har ett eget nummersystem, som dock följer ungefär samma principer som nummersystemet för övriga landsvägar. Det händer därför att en motorväg och en parallell äldre landsväg har samma nummer, särskilt i Skottland (exempelvis kan landsvägen heta A2 och motorvägen M2), men det är ingen allmän regel. Om en kortare motorvägssträcka ingår i en längre landsväg får den landsvägens beteckning med ett M inom parentes efteråt, till exempel A1(M) som ingår i A1. Som en följd av detta, och av att motorvägarna i England och Skottland byggts ut från varsitt håll av olika myndigheter, har den sammanhängande motorvägen mellan Rugby i England och Glasgow i Skottland tre olika nummer: M6, A74(M) och M74. De motorvägar som korsar gränsen mellan England och Wales gör det dock utan att byta nummer.

Nordirland har ett helt eget nummersystem som är oberoende av övriga Storbritannien. Därför finns M1 i Nordirland som helt saknar samband med M1 i England. Motorvägarna förvaltas av Roads Service.

Anslutningar till andra länder[redigera | redigera wikitext]

Ingen motorväg i Storbritannien leder direkt ut till ett annat land. Väg E1/A1 är en mötesseparerad motortrafikledsliknande väg som leder mellan Lisburn i Nordirland och Irlands gräns. Vägen är dock i praktiken lik en motorväg hela vägen. Det finns en internationell anslutning från det brittiska motorvägsnätet genom M20 som leder till Kanaltunneln i Folkestone. Därifrån går färden med speciella biltåg som i sin tur ansluter till motorvägen A26 i Frankrike. Det finns även bilfärjor på sträckan.

Se även[redigera | redigera wikitext]