Svenska språköar i Finland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
De svenska språköarnas geografiska lägen i Finland. De traditionella språköarna är namngivna och markerade i röd färg. De så kallade nya språköarna är markerade i grönt och av utrymmesskäl ej namngivna (En karta där samtliga orter är namngivna återfinns här: [1]). I blått: Svenskfinland
Svenska samskolan i Tammerfors. Den svenska skolan har en central roll för de svenska språköarna.

I en finlandssvensk kontext betyder vanligtvis begreppet svensk språkö en ort som juridiskt sett är enspråkigt finsk men som har en betydande svensk minoritet. Att orten i fråga har en svensk skola ses i regel som ett minimikrav för att orten skall betraktas som en svensk språkö.[1]

Översikt[redigera | redigera wikitext]

De fyra städerna Tammerfors, Kotka, Björneborg och Uleåborg, ses som Finlands traditionella språköar, medan svenska skolor finns i ytterligare tolv officiellt enspråkigt finska kommuner. De fyra traditionella språköarna har ett svenskt förvaltningsarv i kombination med tidigare industri, handel och migration vilket har lett till en bestående svensk befolkning på orterna. Minoriteten på dessa orter är stor nog att kunna upprätthålla en gemenskap med bland annat identitet, skola och fritidsaktiviteter och den språkliga infrastrukturen innebär att orten har ett svenskspråkigt utbildningssystem som täcker alla nivåer från daghem till gymnasium[2].

På samtliga språköar är finska emellertid det vanligaste umgängesspråket även på de svenska skolorna och en mycket stor andel av dessa skolors elever kommer ifrån finsk- eller tvåspråkiga hem vilket stundom orsakar pedagogiska problem. På exempelvis Björneborgs svenska samskola kom endast 5 % av eleverna ifrån enspråkigt svenska hem, år 2010[2] (jmfr språkbad). Kodväxling mellan svenska och finska är utbredd bland de svenskspråkiga på språköarna [3]. En identitär skillnad mellan språköarna och Svenskfinland är att åtminstone eleverna på språköarna i högre grad ser sig själva som svenskspråkiga snarare än finlandssvenskar[4].

Andelen svenskspråkiga på språköarna har, i likhet med Finland som helhet, minskat under 1900-talet (se: förfinskning). En fjärdedel av Uleåborgs invånare var svenskspråkiga 1879, år 1900 hade andelen minskat till bara 6 % och sedan 1979 uppgår de till bara omkring 300 personer[5]. Kotkas svenskspråkiga befolkning har minskat från 16 % på 1890-talet (1920-talet 8 % och 1950-talet 3 %, idag ca 1 %)[6]. I början av 1900-talet var lite mer än 5,5 % av Tammerfors befolkning svenskregistrerade [7]. Även Björneborg har följt denna utveckling[8].

Stad Antal svenskspråkiga Total folkmängd (2012) Andel svenskspråkiga
Tammerfors 1156 217421 0,53 %
Kotka 535 54873 0,97 %
Björneborg 446 83285 0,54 %
Uleåborg 412 190847 0,22 %
Antal svenskspråkiga i de svenska språköarna i Finland, i absoluta tal. De så kallade traditionella språköarna har markerats i röd färg. Källa: Svenska språköar och finska utskär (Magma-studie 3/2013) http://www.magma.fi/images/stories/reports/ms1303_sprakoar.pdf
Utveckling av antalet svenskregistrerade på de traditionella svenska språköarna, under perioden 1990-2015. (Källa: Statistikcentralen [2])

Före detta språköar[redigera | redigera wikitext]

Viborg i Karelen var en svensk språkö fram till andra världskriget då staden överläts till Sovjetunionen.[9] Även Torneå var under senare hälften av 1700-talet en språkö efter att ha genomgått en kraftig försvenskning, främst beroende på intensiva handelsförbindelser med Stockholm; hantverkarna och borgarna var vid denna tid svenskspråkiga, även om det så kallade småfolket fortsatt var finskspråkigt.[10]

S:t Karins[redigera | redigera wikitext]

Bland språköarna intar S:t Karins en särställning på grund av sin höga andel svenskspråkiga. Därför pågår nu (2015) en diskussion om huruvida svenskan ska bli ett officiellt språk i staden på frivillig väg. [11] Det huvudsakliga argumentet som framförts emot att officialisera svenskan är ökade kostnader[12].

Nya språköar[redigera | redigera wikitext]

Ort Antal svenskspråkiga Total folkmängd (2012) Andel svenskspråkiga
S:t Karins 1261 31363 4,02 %
Tusby 604 37936 1,59 %
Salo 592 54858 1,08 %
Vichtis 510 28674 1,78 %
Nurmijärvi 491 40719 1,21 %
Kervo 385 34491 1,12 %
Hyvinge 370 45592 0,81 %
Lahtis 341 103016 0,33 %
Kouvola 316 87296 0,36 %
Jyväskylä 299 133482 0,22 %
Tavastehus 215 67497 0,32 %
Varkaus* 48 22340 0,21 %

Svenska skolan i Varkaus är nedläggningshotad[13].

Andel svenskspråkiga på de svenska språköarna i Finland. De traditionella språköarna är markerade i rött medan de s.k. nya språköarna i blått. Källa: Svenska språköar och finska utskär (Magma-studie 3/2013) http://www.magma.fi/images/stories/reports/ms1303_sprakoar.pdf

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.magma.fi/images/stories/reports/ms1303_sprakoar.pdf
  2. ^ [a b] http://www.oph.fi/download/138430_Sprak_identitet_och_skola_II.pdf
  3. ^ http://spraktidningen.se/artiklar/2012/08/dar-svenskan-moter-finskan
  4. ^ http://www.kieliverkosto.fi/article/att-utveckla-en-jyvaskylaidentitet-undervisning-pa-svenska-i-en-finskdominerad-miljo/
  5. ^ http://svenska.yle.fi/artikel/2014/06/13/den-lilla-svenska-minoriteten-i-uleaborg "1879 var en fjärdedel av Uleåborgs invånare svenskspråkiga, 1900 bara 6 % och 1979 är de c. 300. "
  6. ^ http://www.sprakbruk.fi/index.php?mid=2&pid=13&aid=2902 "Fram till 1902 var det officiella språket i Kotka svenska, varefter stadsförvaltningen godkändes som tvåspråkig, då även finskspråkiga arbetare blivit invalda. Tack vare arbetarrörelsen och generalstrejken 1905 fick den finskspråkiga majoriteten utökade rättigheter. År 1906 blev stadens officiella språk finska. Den svenskspråkiga andelen av befolkningen har kontinuerligt sjunkit. På 1890-talet utgjorde de svenskspråkiga 16 % av befolkningen, på 1920-talet 8 % och på 1950-talet 3 %."
  7. ^ Svenska Finlands folktings rapport Finlandssvenskarna 2012
  8. ^ http://svenska.yle.fi/artikel/2013/03/22/bjorneborg-aterupptacker-sitt-svenska-kulturarv "Under de senaste hundra åren har ändå andelen svenskspråkiga sjunkit stadigt och i dag talar endast en halv procent av invånarna svenska som modersmål."
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150120215348/http://www.uppslagsverket.fi/bin/view/Uppslagsverket/Viborg. Läst 15 augusti 2014. 
  10. ^ Ilkka Mäntylä: "Torneå - staden". I: Olof Hederyd och Yrjö Alamäki (red.): Tornedalens historia II: Från 1600-talet till 1809. Haparanda 1992, s. 181-264, här s. 252.
  11. ^ http://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/25/hoppet-om-ett-tvasprakigt-st-karins-lever
  12. ^ http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/06/inte-annu-st-karins.html
  13. ^ http://hbl.fi/nyheter/2013-12-17/543381/varkaus-lagger-ned-svensk-skola

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]