Svitjod

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svearnas och götarnas ungefärliga intresseområden i dagens Sverige[1] (och på Åland) under 1100-talet. Svearna och götarna var då fortfarande mer eller mindre självbestämmande grupper som kunde välja kung. Folkungarna, ett förbund av stormän, kämpade under 1200-talet under flera uppror emot bildningen ett enat, centralstyrt rike under en kung. Upproren slogs ned under Birger jarls ledning och hans son kung Magnus Ladulås.
  Svear bodde i lagsagor i folklanden i Svitjod, vars egentliga område visas på kartan nedan.
  Väst- och östgötar bodde i Västergötland respektive Östergötland.

Svitjod (latin: Sueonia) var ett fornnordiskt namn på folkstammen svearnas rike, avseende en del av nutida Sveriges geografi. Omfattningen av området förefaller variera mellan olika källor men brukade syfta på motsvarande nutida Mälardalen, Svealand eller hela Sverige.[2] Förutom Svíþjóð (Svíþjúð), förekommer under fornnordisk tid begreppen Svíariki och Svíaveldi, alltså ungefär "Svearike" och "Sveavälde". Namnet bestod av två delar: Svi- (alltså folkstammen svearna) och -þjóð (folk), det vill säga "Sveafolket".

isländska heter Sverige fortfarande Svíþjóð. På fornengelska kallades landet Swēoðēod enligt Beowulf, medan motsvarande dagens Sverige hette Sƿēoland. Den senare fornsvenska namnformen var Swidhido enligt Erikskrönikan (1300-talet).

Namnet Svitjod och dess olika former gav upphov till det latinska namnet för Sverige: Suethia, Suetia och Suecia, liksom namnen på Sverige i västgermanska språk som engelskans Sweden och tyskans Schweden.

I den slaviska språkfamiljen kan nämnas det polska Szwecja och kroatiska/serbiska/bosniskans Švedska, vilket ursprungligen var ett adjektiv - švedska zemlja, vilket betyder svenskt land.

I källorna förekommer dessutom Stora Svitjod, eller Svitjod det stora, som antas omfatta en del av de västra landområdena i motsvarade nuvarande Ryssland.[3]

Svitjod dokumenterat[redigera | redigera wikitext]

Snorre Sturlasson[redigera | redigera wikitext]

Det är genom Snorres Edda som namnet Svitjod och Stora Svitjod blivit kända. Här beskrivs två geografiska områden som många forskare vill placera i nuvarande Sverige och Ryssland.

Uti sjelfva Svithiod är en lott af landet, som heter Södermanland, det är desslikes ett biskopsdöme.

Sedan är Vestmanland eller Fjerdhundraland, som också är ett biskopsdöme.

Det dernäst heter Tiundaland, hvilket är den tredje lotten uti sjelfva Svithiod. Den fjerde lotten kallas Attundaland. Så Sjöland, den femte lotten med allt det som dertill hörer, hvilket allt öster ut vid hafvet beläget är.

Tiundaland är förnämst och bäst bebygdt uti Svithiod, derunder lyder hela riket. Der är Upsala, der är konungastolen och der är erkebiskopsstolen, och deraf hafver Upsala öd sitt namn. Ty så kalla Svearne Sveakonungens egendom; de kalla den Upsala öd.

– Ur Snorres Edda av Snorre Sturlasson

De tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland, som jämte kuststräckan Roden utgjorde nuvarande Uppland, hade vardera en lagsaga och en lagman. De var indelade i hund, senare hundare, därefter härader.

Mellan de tre folklanden, på Mora äng, valdes kungar och hölls kanske också större ting, men tingen hölls vanligen i den egna lagsagan, med egna lagar.

Beowulf, runstenar och övriga källor[redigera | redigera wikitext]

I det engelska nationaleposet Beowulf förekommer att svearna kallas för Swēoðēod.

Namnet förekommer på ett antal runstenar i lokativen i Sviþjúðu (Sö Fv1948;289, Aspa Löt, ristat i : suiþiuþu och Sö 140, Korpbron, bägge Ludgo sn, Sörmland, ristat i siþiuþu[4]) och á Sviþjúðu (DR 344 i Simris, Skåne, ristat a suiþiuþu och DR 216, Tirsted, Lolland, ristat o suoþiauþu). Namnet förekommer också hos de fornnordiska skalderna Torvald Hjaltason, Halldor Okristen, Sighvat Tordarsson, Ottar Svarte, Tjodolf Arnorsson och Valgard från Völl. [5]

Det danska itinerariet från 1200-talet nämner en plats kallad litlæ swethiuthæ vilket troligen åsyftar Sveriges holme vid Skurusundets norra mynning nära Stockholm.

I den svenska rimkrönikan Erikskrönikan som skrevs ned på 1320-talet skildras bland annat en delning av det svenska riket mellan Birger jarls söner Valdemar och Magnus. Den senare fick ett landområde som kallades för "Swidhido" och som uppenbarligen motsvarade det område som senare kom att kallas för Svealand.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kartan har troligen vissa avvikelser, och bland annat Ölands placering kan ifrågasättas. Åtminstone svearna lär ha haft intresseområden runt Östersjön som inte framgår av kartan.
  2. ^ svithiod i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 augusti 2010.
  3. ^ Dick Harrison (2009). Åke Persson. red. ”Vikingar i Österled”. Allt om historia (Stockholm: Historiska Media Tidskrifter AB) (3/2009): sid. 25. 
  4. ^ Bianchi, Marco, 2010 Runor som resurs. Uppsala universitet, s. 124f., [1]
  5. ^ Thunberg, Carl L. 2012. Att tolka Svitjod. Göteborgs universitet, sid. 28-39.