Folkland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Folkland var vikingatida och medeltida landskap, det vill säga landområden med egen lag och lagman.[1]

Ordet ”landskap” fanns inte i den äldsta fornsvenskan, utan det vanliga ordet för landskap var ”land”,[2][3] som i pluralis böjs ”flera land”, inte ”flera länder”. Dessutom fanns ordet ”folkland”, som särskilt syftade på de mindre landen i nuvarande Uppland.[4]

I nutida språkbruk har betydelserna av orden ”landskap” och ”folkland” definierats enligt en hierarkisk struktur. ”Landskap” betecknar de idag erkända landskapen, och ”folkland” betecknar mindre landområden inom några av de nutida landskapen. Ordet folkland fyller det praktiska behovet att ha en beteckning för ”landskap inom landskap” i de fall där ursprungliga ”land” eller ”folkland” slagits ihop till större enheter som Uppland och Småland.

Folkland består i sin tur oftast av flera hundare eller flera härad. De äldre territoriella enheter som Sverige under olika tider indelats i är alltså, i storleksordning:

  • landskap (på medeltiden kallade ”land”)
  • folkland (inom några av de nuvarande landskapen)
  • härad/hundare
  • socken

Folkland i Uppland[redigera | redigera wikitext]

Folklanden i Uppland under början av 1300-talet.
  Roden

I Uppland finns områden som kallas ”folkland” i bevarade medeltida texter.[4] De tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland, som jämte kuststräckan Roden utgjorde nuvarande Uppland, hade vardera en lagsaga och en lagman. De var indelade i hund, senare hundare, därefter härad. Hundarena benämns ”härad” från och med mitten av 1300‐talet.[5]

Mellan de tre folklanden, på Mora äng, valdes kungar och hölls kanske också större ting, men tingen hölls vanligen i den egna lagsagan, med egna lagar.

1252 skrev Birger jarl och hans son kung Valdemar Birgersson brev till invånarna i Attundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, med uppmaning att de skall erlägga en tredjedel av fattigtiondet till kyrkan i Uppsala.

På 1290-talet tog lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta ett initiativ. Han samlade "tolv redliga män" och tillsammans skrev de en ny gemensam lag, Upplandslagen, som samlade det bästa (?) från de äldre lagarna. Vid tinget därpå, år 1296, stadfästes den nya lagen som gällde i alla folklanden, vilka tillsammans bildade Uppland. Även därefter fungerade folklanden en tid som juridiciella distrikt i speciella frågor.[6]

Folkland i Småland[redigera | redigera wikitext]

De små landen i Småland, i nutida litteratur kallade ”folkland”. Punkterna anger runstenar.

De små landen i Småland kallas ”folkland” av nutida forskare,[7] men det finns ingen medeltida källa som kallar de småländska landen ”folkland”. Smålanden är Värend, Finnveden, Njudung, Tveta, Vista, Möre, Handbörd, Aspeland, Sevede, Vedbo, Tjust och Kinda.[8] Kinda räknas nu till Östergötland.[8]

Folkland i Hälsingland[redigera | redigera wikitext]

De gamla folklanden Alir och Sunded/Sundhed utgör tillsammans nuvarande landskapet Hälsingland.[9] Dessutom fanns ett tredje folkland, men det är ovisst vad det hette och var det låg.[9] Pä grundval av knapphändiga och sena källor har det tredje folklandet antagits heta Nordanstig, men detta är osäkert.[9] Det är möjligt att det tredje folklandet har utvecklats till nuvarande landskapet Medelpad.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Birgers brev återfinnes i Svenskt Diplomatarium, Riksarkivet
  • Larsson, Olle; Johansson Lennart historiker, Larsson Lars-Olof (2006). Smålands historia. Lund: Historiska Media. Libris 10042158. ISBN 91-85377-51-1 (inb.) 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Folk-land (Tryckår 1925)
  2. ^ Fornsvensk lexikalisk databas, artikeln ”land”. [1]
  3. ^ Dick Harrison, Jarlens Sekel. Stockholm 2011. Sidan 205.
  4. ^ [a b] Ordet ”folkland” användes om de tre delarna av Uppland när Upplandslagen stadfästes. Se Fornsvenska textbanken – Upplandslagen. [2].
  5. ^ Nationalencyklopedin, artikeln ”hundare”. [3]. Hämtdatum 12 augusti 2017.
  6. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  7. ^ Se till exempel Leif Gren, ”Småländska folkland och gravmonument”, Fornvännen 86 (1991), sidorna 265–275. [4]
  8. ^ [a b] Lars‐Olof Larsson, Dackeland. Stockholm 1979.
  9. ^ [a b c d] Dick Harrison, Jarlens Sekel. Stockholm 2011. Sidorna 724–725.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Småland, vilket betyder de små landen.