Sydfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sydfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Eptesicus serotinus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteEptesicus
ArtSydfladdermus
E. serotinus
Vetenskapligt namn
§ Eptesicus serotinus
AuktorSchreber, 1774[3]
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Sydfladdermus[4] (Eptesicus serotinus), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar).

En stor fladdermusart med en vingbredd på cirka 34–38 centimeter, kroppslängd mellan 6 och 8 centimeter och vikt upp till 35 gram.[5] Pälsen är rödbrun på ovansidan, ljusbrun på buken.[6]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Sydfladdermusen har ett karakteristiskt flygsätt där den omväxlande dyker och stiger. Jagar dels med början före skymningen, dels framåt gryningen. Födan består främst av skalbaggar och nattflyn.[7]

Arten föredrar skogsmiljö, men kan uppehålla sig också i mer kulturpåverkade biotoper, även i samhällen.[5]

Vintersömnen är lång, från septemberoktober till aprilmaj. Parningen äger troligen rum under hösten, och en eller två ungar föds i majjuni. Ungarna blir flygga efter 3 till 4 veckor.[7]

Lätet är en serie snabba skrin, med en medelfrekvens på 25 kHz.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sydfladdermusen finns i SÖ England, Danmark, hela Central- till Sydeuropa, vidare österut till södra och mellersta Asien samt Nordafrika.[5] Dock mycket sällsynt i Sverige; endast enstaka fynd i Skåne, där den iakttogs för första gången 1982, längst ostkusten och på Öland.[8]

I Sverige togs sydfladdermus upp på 2010 års rödlista från Artdatabanken som starkt hotad.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hutson, A.M. et al. 2008 Eptesicus serotinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 14 mars 2014.
  2. ^ [a b] ”Artdatabankens faktablad om sydfladdermus” (PDF). Arkiverad från originalet den 18 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140318135108/http://artfakta.se/Artfaktablad/Eptesicus_Serotinus_100051.pdf. Läst 11 mars 2011. 
  3. ^ [a b] ”Mammal Species of the World - Browse: serotinus”. Bucknell.edu. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13801865. Läst 11 mars 2011. 
  4. ^ De Jong et al.. ”Nya svenska namn på Europas fladdermöss”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://pub.epsilon.slu.se/12670/1/de_jong_et_al_151006.pdf. Läst 20 juni 2017. 
  5. ^ [a b c] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 58. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ [a b] Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 28. ISBN 91-85094-60-9 
  7. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 238-239. ISBN 91-1-864142-3 
  8. ^ Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. Arkiverad från originalet den 16 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060616121952/http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 5 juni 2009.