The Favourite

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
The Favourite
GenreBiografisk film, historiskt drama, svart komedi
RegissörGiorgos Lanthimos
ProducentCeci Dempsey
Ed Guiney
Lee Magiday
Giorgos Lanthimos
ManusDeborah Davis
Tony McNamara
SkådespelareOlivia Colman
Emma Stone
Rachel Weisz
Nicholas Hoult
Joe Alwyn
FotografRobbie Ryan
KlippningGiorgos Mavropsaridis
ProduktionsbolagScarlet Films[1]
Element Pictures[1]
Arcana[1]
Film4 Productions[1]
Waypoint Entertainment[1]
DistributionFox Searchlight Pictures[1]
Premiär
Speltid120 minuter[4]
LandIrland[5]
Storbritannien[5]
USA[5]
SpråkEngelska
Budget$15 miljoner[6]
Intäkter$95,9 miljoner[7]
IMDb SFDb

The Favourite är en historisk svart komedifilm i regi av Giorgos Lanthimos och skriven av Deborah Davis och Tony McNamara.[5] Filmen är en samproduktion av Irland, Storbritannien och USA. Den handlar om två hovdamer och kusiner, Sarah Churchill (Rachel Weisz) och Abigail Masham (Emma Stone), och deras maktkamp om att bli gunstling till drottning Anna av Storbritannien (Olivia Colman). Filminspelningen ägde rum i Hatfield House i Hertfordshire och i Hampton Court Palace i Surrey mellan mars och maj 2017.

The Favourite hade världspremiär på filmfestivalen i Venedig den 30 augusti 2018, där den vann utmärkelserna Juryns stora pris och Volpipokalen för bästa kvinnliga skådespelare (för Colman).[2] Den visades sedan på bio i USA den 23 november 2018 och hade biopremiär i Sverige den 25 januari 2019. Filmen blev en kassasuccé och drog in totalt 95,9 miljoner dollar från över hela världen, baserad på en budget på 15 miljoner dollar.

The Favourite möttes av mycket god kritik och recensenterna berömde filmens manus, regi, skådespel, fotografi, kostymdesign, produktionskvalitet och musik. Filmen tilldelades flera utmärkelser och nomineringar, inklusive tio Oscarsnomineringar, det högsta antalet och lika många som filmen Roma under Oscarsgalan 2019. The Favourite tilldelades även sju BAFTA-utmärkelser (inklusive för Bästa brittiska film och Bästa kvinnliga biroll för Weisz) och tio British Independent Film Awards. Colman tilldelades utmärkelsen Bästa kvinnliga huvudroll på Oscarsgalan, Golden Globe-galan och BAFTA-galan. Filmen rankades av American Film Institute som en av de tio bästa filmerna från 2018.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Året är 1704. Storbritannien är i krig med Frankrike och drottning Anna sitter på den brittiska tronen. På grund av sin svaga hälsa har Anna ingen lust att styra över riket, utan istället ägnar hon sin tid åt besynnerliga aktiviteter såsom anktävlingar och att leka med sina 17 kaniner, som var och en representerar ett barn som hon har förlorat genom åren. Drottningen får troget stöd av sin närmaste rådgivare och hemliga älskarinna, Sarah Churchill, hertiginnan av Marlborough och hustru till fältherren John Churchill. Sarah styr över landets politik genom sin förtroendeställning hos drottningen och sitt samarbete med riksskattmästaren Sidney Godolphin. Men hennes ansträngningar att kontrollera drottningen undermineras av oppositionsledaren Robert Harley. Då Harley själv är godsägare argumenterar han emot Sarahs förslag om att fördubbla fastighetsskatten, som hon menade skulle kunna finansiera kriget.

Under tiden anländer Sarahs fattiga kusin, den unga Abigail Hill, för att skaffa sig en anställning vid drottning Annas hov. Abigails ställning försämras något av att hennes far spelat bort sitt goda namn under ett whistspel och förlorade sin dotter till en tysk man. Abigail tvingas först arbeta som kökspiga i drottningens slott, men när hon upptäcker att drottningen lider av gikt hittar hon ett sätt att hålla sig på god fot med Sarah, och även senare med självaste drottningen. Hon skördar örter för att läka drottningens inflammerade ben, och genom denna förmätna handling blir hon bestraffad av Sarah. Men Sarah ger efter när hon inser att botemedlet lättade drottningens lidande. I tacksamhet utses Abigail av Sarah till kammarjungfru.

Harley tar senare kontakt med Abigail och vill använda henne som spion för att ta reda på Sarahs planer och hitta ett sätt att överlista hennes auktoritet. Abigail avvisar först honom, men snart blir hon varse om Annas och Sarahs hemliga lesbiska förhållande. Då Abigail fascineras av drottningens skandalösa homosexuella dragning börjar hon uppvakta drottningen och försöka vinna hennes gunst. Medan Sarah fokuserar på krigsarbetet blir Abigail vän med Anna, som senare övergår till ett sexuellt förhållande. Sarah blir medveten om Abigails intriger och försöker få henne bortskickad. Abigail förgiftar Sarahs te, vilket får henne att falla från sin häst och blir bortdragen in i en skog. Flera dagar senare vaknar hon upp i bordell, skadad och ärrad. Anna tror att Sarah övergivit henne bara tillfälligt för att göra henne svartsjuk och gör Abigail till sin gunstling. Abigails första belöning är att få lov att acceptera ett äktenskapsanbud från Samuel Masham, en baron i Annas hov. Äktenskapet återställer Abigails adliga stånd.

När Sarah återvänder till hovet utfärdar hon ett ultimatum till Anna. Om inte Anna skickar bort Abigail kommer hon att avslöja deras brevkorrespondens, som beskriver deras sexuella förhållande. Sarah berättar för Anna att Abigail inte älskar henne på riktigt. Trots att Sarah ångerfullt bränner ner breven, blir hon fråntagen sin post och skickas bort från hovet. Abigail befordras till chef för drottningens hovförvaltning och Harley utses till ny riksskattmästare. Abigail presenterar det som hon hävdar vara bevis på att Sarah har förskingrat pengar från staten, vilket gör att Sarah och hennes make blir bannlysta från Storbritannien.

En tid senare börjar Abigail efterlikna Sarah och få samma ego och lyxfrosseri som henne. En dag medan Abigail slappnar av i drottningens kammare trampar hon på en av Annas kaniner med vilje. Anna blir väckt av kaninens skrik, och upptäcker Abigails elaka och själviska beteende. Hon tvingar sig upp ur sängen och beordrar Abigail att massera hennes ben, samtidigt som hon böjer ner Abigails huvud med sin hand. Anna ser Abigail som en kanin, en ögonsten som hon har förlorat.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Skådespelerskorna Olivia Colman, Emma Stone och Rachel Weisz hyllades av flera recensenter för sina prestationer i filmen. Colman tilldelades en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, medan både Stone och Weisz nominerades för en Oscar för bästa kvinnliga biroll.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Manus[redigera | redigera wikitext]

Deborah Davis skrev det första manusutkastet till The Favourite 1998. Hon hade ingen tidigare erfarenhet av att skriva manus och studerade manusförfattande på en aftonskola. Hon gav utkastet, som kallades The Balance of Power, till producenten Ceci Dempsey, som besvarade den med entusiasm.[8] Davis kunde väldigt lite om drottning Anna och hennes relationer med Sarah Churchill och Abigail Masham; hennes forskning ledde till att hon upptäckte en "kvinnlig triangel".[8][en 1] Hon studerade olika brev som skrevs av drottning Anna, Sarah och Abigail:

Jag gjorde en hel del forskning och det visar sig att det finns en mängd av originalkällor. Det finns historiska redogörelser från en viss period. En av de bästa källorna är Winston Churchill som skrev berättelsen om sin förfader som var hertigen av Marlborough och han behandlar den kvinnliga triangeln och förhållandet mellan Anna, Sarah och Abigail i sin fyrdelade biografi. Det finns enorma mängder källor där ute. En annan var naturligtvis Sarahs memoar där hon skrev om hur hon förlorade sin gunst hos drottningen till Abigail och hur Abigail blev drottningens gunstling.[8][en 2]
Regissören Giorgos Lanthimos.

The Favourite är den första filmen som Giorgos Lanthimos regisserade med manusförfattarna Davis och McNamara. Lanthimos lockades av Davis och McNamaras manus och "blev bekant med de tre kvinnliga karaktärerna som råkade vara riktiga människor."[9][en 3] Lanthimos ansåg att berättelsen var intressant och som också hade en chans att "skapa tre komplexa kvinnliga karaktärer, vilket är något man inte ofta ser".[9][en 4] Angående sitt arbetsförhållande med Lanthimos reflekterade Dempsey:

Han har ett väldigt egendomligt och behärskat synsätt. Och han reserverar det och bevarar det med avsikt. Han är väldigt instinktiv på alla kanter. Rollbesättningen, ja. Till och med när han anställer filmteamet så är det samma process... Du kommer inte övertala honom om någonting, aldrig någonsin, någonsin, någonsin, någonsin. Så fort du accepterat det, då måste du uppfatta intuitivt eller andas in allt han begär, därför han har ett väldigt egendomligt och behärskat synsätt och det ska du helt enkelt gå med på.[10][en 5]

Förproduktion[redigera | redigera wikitext]

Producenten Ceci Dempsey berättade att när hon läste det första manusutkastet blev hon "hemsökt" av berättelsens "passion, dessa kvinnors överlevnadsinstinkter, manipulationerna och vad de gjorde för att överleva".[11][en 6] Dempsey hade svårt att skaffa finansiärer till projektet på grund av manusets lesbiska inslag och brist på manlig representation, vilket finansiärerna ansåg skulle vara svårt att marknadsföra. Nästan ett decennium senare fick producenten Ed Guiney filmens manus och blev också lockad av den komplexa handlingen och de tre kvinnornas förhållanden; han sade, "Vi ville inte skapa ett ytterligare brittiskt kostymdrama... [vi ville] göra en berättelse som kändes samtidig och relevant och livfull - inte något som kom från ett museum".[6][en 7]

Under tiden blev Guiney bekant med Lanthimos, som med sin film Dogtooth från 2009 fick en Oscarsnominering för bästa icke-engelskspråkiga film. Guiney kontaktade honom och frågade ifall han ville regissera filmen. Lanthimos blev omedelbart fascinerad av den idén, och anmärkte att "dessa tre kvinnor besatte makt som påverkade miljontals liv".[en 8] Samtidigt betraktade han berättelsen som "intim".[6] Lanthimos började arbeta nära med manusförfattaren Tony McNamara med att "fräscha upp" manuset. År 2013 fick producenterna finansieringsanbud från flera företag, inklusive Film4 Productions och Waypoint Entertainment, vilka senare arbetade med filmen.[6]

I september 2015 tillkännagavs att Lanthimos skulle regissera filmen med Deborah Davis och Tony McNamaras manus, som beskrevs som "en vild och kärv berättelse om kungliga intriger, passion, avundsjuka och svek".[12][en 9] Ceci Dempsey, Ed Guiney, Lee Magiday och Andrew Lowe arbetade som producenter.[13] Angående filmens lesbiska kärlekstriangel, berättade Lanthimos:

Min instinkt från början var att jag inte ville att detta skulle bli ett problem i filmen, för oss, som att vi försöker göra en poäng av det... Jag ville inte ens att karaktärerna i filmen skulle skapa ett problem av det. Jag ville bara behandla dessa tre kvinnor som människor. Det spelade ingen roll att det fanns samkönade relationer. Jag slutade tänka på det väldigt tidigt under processen.[14][en 10]

Lanthimos utarbetade också den "positiva" effekten som Metoo-rörelsen hade på filmen: "På grund av den rådande mansblicken på biofilmer, så framställs kvinnor som hemmafruar och flickvänner... Vårt lilla bidrag är att vi försöker bara visa upp dem som lika komplexa och underbara och hemska som de är, precis som andra människor."[9][en 11]

Rollfördelning[redigera | redigera wikitext]

Kate Winslet och Cate Blanchett var ursprungligen tilltänkta för rollen som Abigail Masham.

Rollfördelningen för The Favourite började 2014 när Lanthimos kontaktade Colman.[11] I september 2015 tillkännagavs att Emma Stone, Olivia Colman och Kate Winslet fick rollerna som Abigail Masham, drottning Anna respektive Sarah Churchill.[13] I oktober 2015 hade Rachel Weisz ersatt Winslet.[15] The Favourite är det andra samarbetet mellan Lanthimos, Colman och Weisz: båda skådespelerskorna var med i Lanthimos film The Lobster från 2015.[16] I februari 2017 fick Nicholas Hoult en roll i filmen, följt av Joe Alwyn i mars 2017.[17][18] Den 8 augusti 2018 tillkännagavs att Mark Gatiss, James Smith och Jenny Rainsford tilldelades roller i filmen.[19]

Rollfördelningen var avgörande för Lanthimos, som beskriver sin process som "instinktiv". Han kommenterade att "Det är en av dessa ögonblick när du känner att du har rätt, och att du måste insistera oavsett vad".[6][en 12] Colman var hans enda val för drottning Anna. Efter att Winslet lämnade filmprojektet erbjöd Lanthimos hennes roll till Cate Blanchett, som dock avböjde.[20][21] Stone var på provspelning efter att hon bad sin agent att kontakta Lanthimos, som sedan bad Stone att arbeta med en dialektcoach. Lanthimos kommenterade att "Det var att se till att vi skulle kunna arbeta kreativt utan att accenten skulle bli ett hinder i det sätt som vi ville arbeta".[22][en 13]

Colman ansåg att hon skådespelade som Anna med "glädje eftersom hon känner allting".[9][en 14] När hon fick frågan om karaktären bara var ett grinigt barn, besvarade hon, "hon är bara en kvinna som är tvivelaktig och som inte vet om någon verkligen älskar henne. Hon har för mycket makt och upptar för mycket av sin tid."[9][en 15] Colman har sagt att skillnaden mellan Anna och de tidigare drottningarna som hon tidigare gestaltat var att "de andra drottningarna blev inte förälskade i två heta kvinnor."[6][en 16] Weisz beskrev filmen som en komedi och jämförde den med filmen Allt om Eva, fast "roligare och sexdriven", och lockades främst till filmprojektet av de framstående kvinnliga huvudrollerna, och betraktade sin roll som "den saftigaste" i hennes karriär.[23][en 17] Stone tvekade att acceptera sin roll, och trodde först att Abigail var "en söt tjej, ett offer, en tjänare till dessa människor",[6][en 18] men ändrade sig efter att ha läst manuset och sedan "bad" för Lanthimos om att få rollen. Stones största oro var att bemästra hennes accent; "Det är 1705, vilket var cirka 300 år innan någon historiefilm jag någonsin gjort. Det var ganska skrämmande under vissa stunder − att vara brittisk utan att synas på lång väg."[24][en 19]

Trots att Hoult och Alwyb hade mindre dynamiska roller, var de intresserade av att vara en del av en film som dominerades av tre komplexa, ledande, kvinnliga karaktärer. Hoult kommenterade att "Det är uppenbarligen mycket lämpligt att ha tre kvinnliga huvudroller, och det är underbart att se eftersom det är så sällsynt",[en 20] och att publiken skulle lockas av en kärleks- och maktkamp mellan tre aktörer.[25] Alwyn hade liknande åsikter och kommenterade; "Jag antar att det är ovanligt att ha en film som leds av tre kvinnor, och dessa tre kvinnor är så oerhört begåvade och generösa som artister och också som människor, och att spendera tid med dem och stå på scen med dem och med alla andra var helt enkelt riktigt roligt. Jag var bara glad över att få vara en del av det överhuvudtaget. Det är sällsynt att det görs en film som den här som är så annorlunda än det som vi är vana att se, särskilt med en regissör som den här, så att vara delaktig i det här var helt lysande."[25][en 21]

Inspelning[redigera | redigera wikitext]

Stora delar av filmen spelades in i Hatfield House i Hertfordshire.

Inspelningen planerades tidigare påbörja under våren 2016 men sköts upp ett år, under vilken tid Lanthimos gjorde filmen The Killing of a Sacred Deer.[26] Den första inspelningen började i mars 2017 i Hatfield House i Hertfordshire, och fortsatte senare i Hampton Court Palace i Surrey.[27][28] Det pågick under 45 dagar[29] och avslutades i maj.[12] Angående hans val av inspelningsplatser berättade Lanthimos, "från början hade jag den här bilden av dessa ensamma karaktärer i (ett) stort utrymme".[29]

Innan den första inspelningen instruerade Lanthimos huvudskådespelarna i en oortodox repetitionsprocess som varade under tre veckor. Skådespelarna "levererade sina repliker när de försökte knyta varandra, hoppa mellan mattor, eller vrida runt på golvet", enligt The New York Times.[30][en 22] Coleman kommenterade: "Han fick oss att göra alla möjliga saker som hindrade dig från att tänka på vad dina repliker betydde".[30][en 23] Enligt Weisz fick skådespelarna göra en övning där de skulle knyta varandras armar för att skapa en "mänsklig kringla".[31][en 24] Hon kommenterade: "Någons rumpa är i ditt ansikte, ditt ansikte är i deras rumpa, och samtidigt som du gör det här så ska du säga dina repliker till en väldigt allvarlig och dramatisk scen".[31][en 25] Enligt Stone ville Lanthimos se "hur mycket vi kunde känna varandra utan att titta på varandra".[6][en 26] Lanthimos ansåg att repetitionerna skulle få skådespelarna "att inte ta sig själva på för stort allvar, lära sig replikerna på ett fysiskt sätt genom att göra helt irrelevanta saker till det som scenen handlar om, och helt enkelt vara bekväma med att göra sig själva till åtlöje".[6][en 27] Lanthimos utvecklade vidare att han inte ville skapa någon särskild stämning under inspelningen och att det inte skulle vara gynnsamt alls: "Oftast är vi bara människor som kommer överens rent allmänt och därför kan vi skratta med varandra oavsett om vi i scenen mördar eller dissekerar någon. Det är roligt när man ibland tänker på vad det är man sysslar med egentligen. Vuxna människor som filmar och kastar blod på varandra. Stämningen är med andra ord alltid lättsam, oavsett kontexten för scenerna".[32]

Den mest utmanande delen av inspelningen för filmfotografen Robbie Ryan var att försöka fånga flytande kamerarörelser utan att använda sig av Steadicam:[33]

Vi utforskade flera sätt att försöka få en flytande kamerarörelse som inte var en Steadicam-rörelse. Tidigare visade han mig en film som heter Angst ... Han ville försöka sätta in det på det sätt vi spelade in The Favourite, men det skulle visa sig vara riktigt svårt att göra det. På grund av kostymerna och bara den fysiska dimensionen skulle det inte vara möjligt. Så vi försökte hitta på sätt att vara så flytande som vi kunde med kameran. Det var spännande eftersom vi kom på några intressanta riggar - vi utforskade olika gimbalriggar och liknande saker.[33][en 28]

Lanthimos uppmuntrade Ryan att använda sig av fisheye och vidvinkelobjektiv för de flesta tagningarna, vilket Ryan tyckte bidrog väsentligt till filmens berättelse:[33]

Vidvinkelobjektivet är tvåfaldig. Genom att visa dig hela rummet och även isolera karaktären i ett litet utrymme... då får du en känsla av att inte kunna fly. Jag tror att en av kritikerna till filmen sade att det var som en lekplats som förvandlas till ett slagfält som sedan förvandlas till ett fängelse. Jag tycker att det är en mycket bra förklaring till vad filmen försöker få fram med dessa karaktärer. Jag tycker att vidvinkelobjektiven är ganska integrerade med det också.[33][en 29]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

Scenografen Fiona Crombie hämtade inspiration till filmens färgpalett från det rutiga och svartvita marmorgolvet i den stora salen i Hatfield House och noterade att "en karaktär kommer att gå in i ett rum och du får den här fantastiska bredbilden – du kan se från golv till tak och till hörnen. Du ser allting."[34][en 30] Flera rum i huset förändrades, speciellt för drottningens rum, där filmteamet tog bort flera målningar, möbler och andra dekorationer för att "sätta vårt eget språk i det".[en 31] Filmteamet utnyttjade mestadels naturligt ljus, vilket visade sig vara utmanande för nattetidsscenerna där de använde sig av levande ljus. Crombie reflekterade, "som du kan föreställa dig, så finns det mycket stränga protokoll för att hantera ljusen... vi var tvungna att använda ett flertal vaxupptagare. Men personalen som tog hand om Hatfield var mycket hjälpsamma och vi förhandlade gång efter annan, och vi skulle få möjlighet att göra det mesta av det vi ville göra".[34][en 32]

Kostymdesign[redigera | redigera wikitext]

Kostymtecknaren Sandy Powell ville jobba specifikt för Lanthimos eftersom hon beundrade hans tidigare filmer. Powell ville att Abigails maktresa skulle återspeglas i hennes kostymer. Hon säger att hon "ville ge henne vulgariteten hos en nouveau riche, så hennes klänningar är lite framfusiga och mer prunkande. Det ingår fler mönster och det finns svartvita ränder... Jag ville att hon skulle sticka ut som en som överdrev".[35][en 33] Trots att filmens drottning Anna tillbringar större delen av sin tid iklädd ett nattlinne, på grund av sin sjukdom, ville Powell att hon skulle ha ett "ikoniskt" utseende och skapade en mantel gjord av hermelin, och kommenterade:[35]

Det här är drottningen när hon är som mest drottninglik, i sin ceremonidräkt... Jag tittade på bilder och riktiga saker som den, och normalt sätt skulle [den här typen av plagg] vara gjord av äkta guld, broderad och fylld med smycken. Så jag tänkte, vad mer kan jag göra för att ge den en kunglig prägel? Hermelin är synonymt med kunglighet och det brukar endast användas som små dekorationer, så jag bestämde mig för att helt enkelt täcka henne i det. För i resten av filmen har jag henne i en nattrock, då hon inte bryr sig om att klä på sig varje dag.[35][en 34]

När hon gjorde Sarahs kontrasterande feminina klänningar och maskulina rekreationsdräkt inspirerades Powell oavsiktligt av sina tidigare kostymer till Tilda Swintons karaktär i filmen Orlando från 1992: "Jag tänkte inte på det då, det var bara undermedvetet. Jag tror att det finns en likhet mellan de två filmerna eftersom Orlando var den senaste okonventionella historiska film jag jobbat med, så det finns en likhet."[35][en 35] Powell konstaterade att Lanthimos ville att kvinnorna i filmen skulle ha naturligt hår och ansikten, men han ville att männen skulle bära betydligt mer smink och stora peruker. Han kommenterade: "Vanligtvis är filmer fyllda med män och kvinnorna är dekorationer i bakgrunden, och jag har gjort många sådana filmer, så det är faktiskt ganska trevligt att göra tvärtom denna gång och låta kvinnorna vara i fokus och männen dekorationer i bakgrunden. De spelar naturligtvis allvarliga och viktiga roller, men jag tycker att deras lättsinne är ganska lustigt."[35][en 36]

Powell skulle leverera kostymerna, kontrollera att de passade skådespelarna och lämnade sedan inspelningen, på Lanthimos begäran. Hon beskrev hans regissörsstil:[35]

Han visste att han ville lämnas ifred med sina skådespelare och med sin kamera. Mycket av tiden visste jag inte hur det skulle bli. Trots när du läser dagböckerna så kan du inte riktigt veta förrän allt är ihopsatt... Men när allt sätts på plats så kommer du att känna, självklart skulle allt sättas på plats, han vet exakt vad han håller på med. Vi var alla en del av pusslet och han kunde sätta ihop alla pusselbitarna.[35][en 37]

Musik[redigera | redigera wikitext]

Musiken i The Favourite består mestadels av barock- och klassisk musik, inklusive stycken av Wilhelm Friedemann och Johann Sebastian Bach, Georg Friedrich Händel, Henry Purcell, Antonio Vivaldi och Franz Schubert.[36] Den innehåller också stycken av 1900-talskompositörerna Olivier Messiaen och Luc Ferrari och den samtida brittiska kompositören Anna Meredith. Den första sången som spelas upp i eftertexterna är "Skyline Pigeon" av Elton John, från hans debutalbum Empty Sky från 1969.[37]

Filmens ljuddesigner Johnnie Burn berättar: "Vi hade ingen kompositör till den här filmen; vi arbetade mycket i utrymmet mellan musiken och ljudet".[38] Burn har också sagt att han använde "specifika EQ-frekvenser för att kunna skapa [atmosfäriskt ljud] i samma takt som musiken".[38][en 38]

Distribution[redigera | redigera wikitext]

I maj 2017 förvärvade Fox Searchlight Pictures distributionsrättigheterna till The Favourite.[12] Filmen hade världspremiär på filmfestivalen i Venedig den 30 augusti 2018.[39][40] Den visades även vid London Film Festival och Telluride Film Festival, och visades på öppningskvällen för New York Film Festival.[19][41][42][43] The Favourite hade en begränsad biopremiär i USA den 23 november 2018,[44][45][46] och hade premiär i Storbritannien och Irland den 1 januari 2019.[47][48]

The Favourite släpptes på Digital HD den 12 februari 2019 och på Blu-ray och DVD den 5 mars 2019.[49]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Kommersiell respons[redigera | redigera wikitext]

The Favourite drog in 34,4 miljoner amerikanska dollar i USA och Kanada och 61,6 miljoner dollar i andra territorier, för en totalinkomst på 95,9 miljoner dollar från över hela världen.[7] Under sin premiärhelg drog filmen in 422 410 dollar från fyra biografer, i genomsnitt 105 603 dollar per biograf. Det var den högsta summan under 2018 och slog filmen Suspirias summa på 89 903 dollar.[50] Under sin andra helg drog filmen in 1,1 miljoner dollar från 34 biografer, i genomsnitt 32 500 dollar.[51] Efter att The Favourite fick sina Golden Globe-nomineringar under sin tredje helg, drog filmen in 1,4 miljoner dollar från 91 biografer och sedan 2,6 miljoner dollar från 439 biografer under sin fjärde helg.[52]

The Favourite hade premiär över hela USA under sin femte helg och drog in 2,1 miljoner dollar från 790 biografer och sedan 2,4 miljoner dollar under den sjätte helgen.[53][54] Under filmens tionde vecka efter sin amerikanska premiär, i samband med att filmen tilldelades tio Oscarsnomineringar, visades den i 1 023 ytterligare biografer (totalt 1 540 biografer) och drog in 2,5 miljoner dollar, en ökning med 212% jämfört med den nionde helgen.[55]

Kritisk respons[redigera | redigera wikitext]

Rotten Tomatoes har filmen betyget 93 %, baserat på 385 recensioner (på deras så kallade "Tomatometer") med ett genomsnittligt betyg på 8,49 av 10. Webbplatsens kritiska konsensus lyder som följer: "I The Favourite balanserar Giorgos Lanthimos en historisk scen mot en rik och tidsenlig undertext − och får riktiga stjärnprestationer från hans väl valda huvudroller".[56][en 39]Metacritic har filmen betyget 90 av 100, baserat på 53 recensioner.[57] På Kritiker.se har filmen betyget 4,5 av 5, baserat på 19 svenska recensioner.[58]

Chris Nashawaty från Entertainment Weekly gav filmen betyget "A" och berömde att den på ett effektivt sätt presenterade teman som behandlar kunglighet och dess "erotiska och faktabaserade subplots". Han kommenterade att "Det är värt att påpeka att The Favourite lätt är Lanthimos mest lättillgängliga film, vilket inte säger att filmen inte är annorlunda nog för att behaga hans fans, utan det att filmen också kan konvertera en hel legion av nya".[59][en 40] Peter Travers från Rolling Stone gav filmen fem stjärnor och skrev att "Emma Stone, Rachel Weisz och den mäktiga Olivia Colman förvandlar en historiskt drama till en bitande straffkomedi med tänder och klor... Det är en obscen och strålande triumf, regisserad av den grekiske auteuren Giorgos Lanthimos med all sin konstnärliga räckvidd och rebelliska djävulskhet... The Favourite tillhör dess våldsamma och obscent roliga kvinnliga trio."[60][61][en 41] Maria Brander från Expressen gav filmen betyget fem av fem i slutbetyg och skrev att filmen "är lockande lättillgängligt, utan att ge avkall på vare sig det bisarra eller briljanta... Inte bara för att miljöerna, kostymerna och fotot attraherar likt en förvriden version av Barry Lyndon, utan för hur kvinnorna elegant pendlar mellan slug ondska och rörande sårbarhet."[62] Jonna Vanhatalo från Moviezine gav också slutbetyget fem av fem och berömde filmens fotografi, som "förstärker känslan av ensamhet och avstånd mellan människor", och att de tre kvinnliga huvudrollerna "avfyrar sina repliker med exakt timing och perfekt känsla för syrlighet och smärta [...] Att se dessa tre begåvade powerkvinnor domdera med sin briljans på duken och få allt utrymme att verkligen göra det berör otroligt."[63]

Anthony Lane från The New Yorker kontrasterade filmens "omisskännliga nöjesdoft" till stämningen i Lanthimos tidigare film,[en 42] The Killing of a Sacred Deer, och noterade styrkan hos filmens kvinnliga karaktärer.[64] Två recensenter från Entertainment Weekly, i deras bedömning av årets bästa filmer, listade filmen på första plats, där Leah Greenblatt sammanfattade: "Troligtvis vill du inte leva i Giorgos Lanthimos klibbiga tjära av palatsintriger − en plats där Olivia Colmans tokiga drottning inte kan lita på någon annan än hennes husdjurskaniner, och där Rachel Weisz och Emma Stone behandlar lojalitet som en blodsport − men helsike vad kul det är att besöka detta".[65][en 43] David Sims från The Atlantic ansåg att filmen var en slagkraftig satir av dess historiska period, och konstaterade att "Om den bara var en enkel komedi så skulle The Favourite fortfarande bli en succé. Det har gott om satiriska bitar, och dess berättelsestruktur (den berg-och dalbana-liknande maktkampen mellan Abigail och Sarah) är en fullständig explosion".[66][en 44]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

The Favourite tilldelades flera utmärkelser och nomineringar. Filmen tilldelades två utmärkelser vid filmfestivalen i Venedig: Juryns stora pris och Volpipokalen för bästa kvinnliga skådespelare.[67] Den vann också tio British Independent Film Awards, inklusive för Bästa brittiska film; Bästa kvinnliga huvudroll; Bästa kvinnliga biroll; Bästa regissör och Bästa manus. Den nominerades till fem Golden Globe Awards, inklusive för Bästa film,[68]
[69] och rankades av American Film Institute som en av de tio bästa filmerna från 2018.[70][71] Den nominerades till tio Oscarspriser vid Oscarsgalan 2019, inklusive för Bästa film, och blev därmed ihop med filmen Roma den film med flest nomineringar det året. Colman tilldelades en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.[72]

Historisk korrekthet[redigera | redigera wikitext]

Porträtt föreställande drottning Anna, Abigail Masham respektive Sarah Churchill.

Till frågan om forskningen kring den historiska period som filmen skildrar svarade Lanthimos: "Jag läste lite grann, men ja, jag förlitade mig mycket på Deborah Davis, som skrev originalmanuset. Hon hade gjort oerhört mycket research och visste allt om kvinnorna. Samtidigt som vi alla var pålästa, kom vi överens om att vi inte skulle göra en helt sanningsenlig, historisk eller politisk film. Vi var bara inspirerade av den här specifika berättelsen."[32] Huvuddragen av rivaliteten mellan Abigail och Sarah om Annas uppmärksamhet är sanna, men flera av filmens kapitel och teman är påhittade eller spekulativa.[73][74] Varje utvärdering av den sexuella aspekten på filmens förhållanden kräver en förståelse för samtidens seder, traditioner och språkbruk. Argument som är både för och emot sådana möjligheter har diskuterats av 1700-tals forskare.[75][76]

Vissa historiker anser att det är osannolikt att Anna hade någon fysisk intimitet med sina kvinnliga vänner. Sarah Churchill, som felaktigt kallas i filmen för "Lady Marlborough", blev hertiginnan av Marlborough 1702. Hon är känd för att ha försökt utpressa Anna med hotet om att publicera privata brev mellan dem; detta har lett till vissa spekulationer ifall breven innehöll bevis om att de båda kvinnorna hade en sexuell relation.[77]

Alwyn har sagt att de inte brydde sig om att studera kring de historiska personernas bakgrunder:[78]

Jag tror att människor dyker upp till repetitionssalen och trodde att de kanske borde ha läst sina historieböcker och tänkt på sina karaktärer och deras avsikter och allt det där som man normalt brukar tänka på, men Giorgos gjorde det ganska tydligt från början att man inte skulle överväga historisk korrekthet till en viss grad. Han var inte alltför upptagen eller bekymrad över det. Han ville bara att vi skulle ha kul som människor, som en skådespelartrupp och för att utforska relationerna mellan oss, vilket är det vi gjorde.[78][en 45]

I sin recension av filmen kommenterade Anthony Lane om filmens anakronismer och skrev; "För Lanthimos och hans manusförfattare... är historiska rekonstruktioner en lek och att låtsas om det motsatta – för att ge näring av illusionen att vi kan känna till en annan epok lika intimt som vi gör om vår egen – är ren dårskap".[64][en 46] J. R. Kinnard skrev följande för Popmatters:[79]

Historien visar att under en kort tid i början av 1700-talet så styrdes England av drottning Anna, vars fysiska sjukdomar var lika allvarliga som hennes psykologiska egenheter. Hon fick råd av sin livslånga vän och kanske älskarinna, Lady Sarah Churchill... Slutligen fanns det en kammarjungfru vid namn Abigail Masham... som infiltrerade kungahusets högsta nivåer och, kanske, drottning Annas säng. Resten lämnas åt den smutsiga fantasin hos en av världens mest fascinerande filmskapare.[79][en 47]

Drottning Anna stod nära sin danske make, prins George, hertigen av Cumberland (som dog i oktober 1708). Georg är inte porträtterad i filmen, men han levde under större delen av den tid som filmen skildrar.[73] Annas hälsoproblem var allvarliga till den grad att hon inte skulle ha haft någon större sexlust.[74] Vissa kapitel i filmen är påhittade, till exempel Mashams försök att förgifta hertiginnan av Marlborough.[74] Det stämmer att Anna förlorade flera barn, men hon ägde inga kaniner, som vid den tiden betraktades som mat eller som skadedjur.[80]

Uppföljare[redigera | redigera wikitext]

Emma Stone har visat intresse för en potentiell uppföljare som skulle skildra filmens manliga karaktärer och deras politiska karriärer. Enligt Hollywood Reporter tillade Stone att "om det fanns en uppföljare hoppades hon att det skulle följa Nicholas Hoults karaktär Robert Harley. 'Förhoppningsvis skulle det vara Harleys [Nicholas Hoults pompösa parlamentariker] historia,' sade hon, 'jag skulle gärna vilja se hur Harley går vidare därifrån.'"[11][en 48]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Favourite, 7 december 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Film releases” (på engelska). Variety Insight. https://www.varietyinsight.com/print_featurefilm_releases.php. Läst 7 januari 2019. 
  2. ^ [a b] Tobin, Olivia; Williams, Sophie (30 augusti 2018). ”Venice Film Festival: Emma Stone and Nicholas Hoult among stars to hit the red carpet for The Favourite screening” (på engelska). Evening Standard. Arkiverad från originalet den 4 december 2018. https://web.archive.org/web/20181204201046/https://www.standard.co.uk/showbiz/celebrity-news/emma-stone-among-stars-to-hit-the-red-carpet-at-venice-film-festival-a3924086.html. Läst 7 januari 2019. 
  3. ^ ”The Favourite – Film Review (Venice Film Festival 2018)” (på engelska). Filmoria. https://www.filmoria.co.uk/the-favourite-film-review-venice-film-festival/. Läst 7 januari 2019. 
  4. ^ ”The Favourite” (på engelska). Filmfestivalen i Venedig 2018. http://www.labiennale.org/en/cinema/2018/lineup/venezia-75-competition/favourite. Läst 7 januari 2019. 
  5. ^ [a b c d] ”The Favourite (2018)” (på engelska). AllMovie. https://www.allmovie.com/movie/the-favourite-v698473. Läst 7 januari 2019. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] Siegel, Tatiana (14 november 2018). ”'The Favourite' Blows Up Gender Politics With the Year's Most Outrageous Love Triangle” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 14 november 2018. https://web.archive.org/web/20181114174652/https://www.hollywoodreporter.com/amp/features/favourite-blows-up-metoo-gender-politics-love-triangle-1160665. Läst 8 december 2019. 
  7. ^ [a b] ”The Favourite (2018)” (på engelska). Box Office Mojo. https://www.boxofficemojo.com/movies/?id=thefavourite.htm. Läst 8 december 2019. 
  8. ^ [a b c] Tangcay, Jazz (5 november 2018). ”Deborah Davis Talks To Awards Daily About The Favourite's Twenty Year Journey To The Big Screen” (på engelska). Awards Daily. Arkiverad från originalet den 19 november 2018. https://web.archive.org/web/20181119051616/http://www.awardsdaily.com/2018/11/05/deborah-davis-talks-to-awards-daily-about-the-favourites-twenty-year-journey-to-the-big-screen/. Läst 8 december 2019. 
  9. ^ [a b c d e] Tartaglione, Nancy (30 augusti 2018). ”Olivia Colman On 'The Favourite': It Was "Awfully Fun Having Sex With Emma Stone" – Venice” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 3 september 2018. https://web.archive.org/web/20180903215310/https://deadline.com/2018/08/the-favourite-olivia-colman-emma-stone-yorgos-lanthimos-venice-1202454629/. Läst 8 december 2019. 
  10. ^ McVey, Ciara (7 november 2018). ”Ceci Dempsey on Yorgos Lanthimos' "Particular" Vision for 'The Favourite'” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 19 november 2018. https://web.archive.org/web/20181119091900/https://www.hollywoodreporter.com/news/favourite-producer-directors-particular-vision-watch-1158810. Läst 8 december 2019. 
  11. ^ [a b c] Schaffstall, Katherine (22 februari 2019). ”Oscars: 10 Things to Know About Best Picture Nominee 'The Favourite'” (på engelska). The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/lists/10-things-know-favourite-oscars-2019-1185846/item/stone-wants-a-sequel-follows-harleys-parliamentarian-story-oscars-10-things-know-best-picture-nomine-1186330. 
  12. ^ [a b c] Dry, Jude (15 maj 2017). ”Yorgos Lanthimos Wraps Period Piece 'The Favourite,' Official Synopsis Hints At Royal-Centric Lesbian Love Triangle” (på engelska). Indie Wire. Arkiverad från originalet den 21 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180721221818/https://www.indiewire.com/2017/05/yorgos-lanthimos-the-favourite-plot-details-revealed-lesbian-love-triangle-1201817231/. Läst 8 december 2019. 
  13. ^ [a b] Jafaar, Ali (24 september 2015). ”Emma Stone & Olivia Colman In Talks To Board Yorgos Lanthimos' 'The Favourite'” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 17 april 2017. https://web.archive.org/web/20170417044525/http://deadline.com/2015/09/kate-winslet-emma-stone-olivia-colman-yorgos-lanthimos-the-favourite-element-pictures-scarlet-queen-Anna-1201548277/. Läst 8 december 2019. 
  14. ^ Kohn, Eric (3 september 2018). ”Yorgos Lanthimos on the Lesbian Love Triangle of 'The Favourite': 'I Didn't Want This to Become an Issue'” (på engelska). Indie Wire. Arkiverad från originalet den 3 september 2018. https://web.archive.org/web/20180903215215/https://www.indiewire.com/2018/09/yorgos-lanthimos-the-favourite-lesbian-love-triangle-1201999899/. Läst 8 december 2019. 
  15. ^ Jafaar, Ali (15 oktober 2015). ”Rachel Weisz In Talks To Reunite With Yorgos Lanthimos In 'The Favourite'” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 20 april 2017. https://web.archive.org/web/20170420225623/http://deadline.com/2015/10/rachel-weisz-yorgos-lanthimos-the-favourite-emma-stone-olivia-colman-1201584014/. Läst 8 december 2019. 
  16. ^ Ramachandran, Naman (31 mars 2014). ”Yorgos Lanthimos commences The Lobster shoot” (på engelska). Cineuropa. Arkiverad från originalet den 19 april 2018. https://web.archive.org/web/20180419053512/http://www.cineuropa.org/nw.aspx?t=newsdetail&l=en&did=254300. Läst 8 december 2019. 
  17. ^ Busch, Anita (28 februari 2017). ”Nicholas Hoult Joins Emma Stone And Rachel Weisz In 'The Favourite'” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 24 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170324175351/http://deadline.com/2017/02/nicholas-hoult-emma-stone-rachel-weisz-the-favourite-movie-1202030153/. Läst 8 december 2019. 
  18. ^ Ford, Rebecca (3 mars 2017). ”'Billy Lynn' Star Joe Alwyn Joins Emma Stone in 'The Favourite' (Exclusive)” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 4 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170304114733/http://www.hollywoodreporter.com/news/billy-lynn-star-joe-alwyn-joins-emma-stone-favourite-983036?utm_source=t.co&utm_medium=referral. Läst 8 december 2019. 
  19. ^ [a b] Chu, Henry (8 augusti 2018). ”yorgos Lanthimos' 'The Favourite' to Be London Film Festival Centerpiece” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180809184127/https://variety.com/2018/film/news/yorgos-lanthimos-the-favourite-london-film-festival-centerpiece-1202900434/. Läst 8 december 2019. 
  20. ^ Ryan, Patrick (23 november 2018). ”Rachel Weisz doesn't care about the royals, but loved playing one in 'The Favourite'” (på engelska). USA Today. Arkiverad från originalet den 3 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190103061514/https://www.usatoday.com/story/life/movies/2018/11/23/rachel-weisz-loved-playing-devious-duchess-favourite/2056025002/. Läst 8 december 2019. 
  21. ^ Cashin, Rory. ”yorgos Lanthimos discusses the very different original cast for The Favourite” (på engelska). JOE. Arkiverad från originalet den 3 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190103065016/https://www.joe.ie/movies-tv/yorgos-lanthimos-interview-652879. Läst 2 januari 2019. 
  22. ^ Guerrasio, Jason (20 november 2018). ”Oscar winner Emma Stone explains why she had to audition for her new movie, but 'didn't find it insulting'” (på engelska). Business Insider Australiaen. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123071750/https://www.businessinsider.com.au/why-emma-stone-had-to-audition-for-her-new-movie-2018-11. Läst 8 december 2019. 
  23. ^ Erbland, Kate (6 juni 2017). ”Rachel Weisz Says Yorgos Lanthimos' 'The Favourite' Is Like a Funnier, Sex-Driven 'All About Eve'” (på engelska). Indie Wire. Arkiverad från originalet den 27 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180727181358/https://www.indiewire.com/2017/06/rachel-weisz-yorgos-lanthimos-the-favourite-1201838213/. Läst 8 december 2019. 
  24. ^ Galloway, Stephen (2 september 2018). ”Telluride: Emma Stone Reveals Her Acting Breaking Points” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 4 september 2018. https://web.archive.org/web/20180904190438/https://www.hollywoodreporter.com/news/emma-stones-reveals-acting-breaking-points-1139241. Läst 8 december 2019. 
  25. ^ [a b] Gibson, Cristina (29 september 2018). ”'The Favourite': Female-Led Film Resonates During #MeToo and Times Up” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 20 november 2018. https://web.archive.org/web/20181120015112/https://variety.com/2018/scene/news/the-favourite-female-led-film-resonates-during-metoo-and-times-up-1202962340/. Läst 8 december 2019. 
  26. ^ Lodderhose, Diana (11 maj 2016). ”CAnnas: Colin Farrell Reunites With Yorgos Lanthimos for 'The Killing of a Sacred Deer' (EXCLUSIVE)” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 7 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190307162429/https://variety.com/2016/film/news/cAnnas-colin-farrell-reunites-with-yorgos-lanthimos-for-the-killing-of-a-sacred-deer-exclusive-1201771113/. Läst 8 december 2019. 
  27. ^ Daniels, Nia (10 januari 2017). ”Emma Stone to film The Favourite in UK” (på engelska). The Knowledge Bulletin. Arkiverad från originalet den 24 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170324083958/http://www.theknowledgeonline.com/the-knowledge-bulletin/post/2017/01/10/emma-stone-to-film-the-favourite-in-uk-. Läst 8 december 2019. 
  28. ^ Kroll, Justin (20 mars 2017). ”Colin Farrell to Star as Oliver North in Iran-Contra Series for Amazon (EXCLUSIVE)” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 4 november 2017. https://web.archive.org/web/20171104062617/http://variety.com/2017/tv/news/colin-farrell-oliver-north-amazon-show-iran-contra-1202008969/. Läst 8 december 2019. 
  29. ^ [a b] ”DP Robbie Ryan BSC ISC combined 35mm film with wide-angled lensing and a fluid camera to depict the courtly capers in The Favourite | Motion Picture Film” (på engelska). www.kodak.com. https://www.kodak.com/nz/en/motion/Blog/Blog_Post/?ContentId=4295011331. Läst 23 januari 2019. 
  30. ^ [a b] Kleeman, Alexandra (21 november 2018). ”Yorgos Lanthimos's Polarizing Visions” (på engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123071519/https://www.nytimes.com/2018/11/21/magazine/yorgos-lanthimoss-director-favourite.html. Läst 8 december 2019. 
  31. ^ [a b] Handler, Rachel (23 november 2018). ”Rachel Weisz: 'When Women Are Together, There's a Lot of Freedom'” (på engelska). www.vulture.com. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123071732/https://www.vulture.com/2018/11/rachel-weisz-the-favourite-interview.html. Läst 8 december 2019. 
  32. ^ [a b] Redaktionen (28 maj 2019). ”Exklusivt: Intervju med Yorgos Lanthimos”. Filmtopp.se. https://www.filmtopp.se/2019/05/28/exklusivt-intervju-med-yorgos-lanthimos/. Läst 10 december 2019. 
  33. ^ [a b c d] Grobar, Matt (6 november 2018). ”'The Favourite' DP Robbie Ryan Brings Fisheye Lenses & Fluid, Roving Camera To Yorgos Lanthimos' Madcap Period Piece” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 19 november 2018. https://web.archive.org/web/20181119091948/https://deadline.com/2018/11/the-favourite-robbie-ryan-yorgos-lanthimos-cinematography-interview-1202494103/. Läst 8 december 2019. 
  34. ^ [a b] Smith, Shona (3 september 2018). ”Yorgos Lanthimos's Venice Film Festival crowd-pleaser The Favourite filmed almost exclusively at Hatfield House, Hertfordshire” (på engelska). The Location Guide. Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123071653/https://www.thelocationguide.com/2018/09/yorgos-lanthimoss-venice-film-festival-crowd-pleaser-the-favourite-filmed-almost-exclusively-at-hatfield-house-hertfordshire/. Läst 8 december 2019. 
  35. ^ [a b c d e f g] Nolfi, Joey (9 november 2018). ”How 'The Favourite' costumes added renegade 'punk' edge to Queen Anna's court” (på engelska). EW.com. Arkiverad från originalet den 4 december 2018. https://web.archive.org/web/20181204150223/https://ew.com/movies/the-favourite-costumes-sandy-powell-interview/. Läst 8 december 2019. 
  36. ^ Rooney, David (30 augusti 2018). ”The Favourite: Film Review” (på engelska). THR. THR. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181013014301/https://www.hollywoodreporter.com/review/favourite-review-venice-2018-1138544. Läst 8 december 2019. 
  37. ^ Shaw Roberts, Maddy (25 januari 2019). ”The Favourite soundtrack: trailer music, tracklisting and credits” (på engelska). FM. FM. https://www.classicfm.com/discover-music/periods-genres/film-tv/the-favourite-soundtrack-trailer-music-credits/. Läst 8 december 2019. 
  38. ^ [a b] ”Interview: Johnnie Burn on Creating the Sound for The Favourite” (på engelska). Arkiverad från originalet den 23 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190123223008/http://designingsound.org/2018/12/19/interview-johnnie-burn-on-creating-the-sound-for-the-favourite/. Läst 8 december 2019. 
  39. ^ Barbera, Alberto (8 augusti 2018). ”Giovedì 30 agosto” (på italienska). https://twitter.com/AlbertoBarbera2/status/1027149478946660353. Läst 8 december 2019. 
  40. ^ Tartaglione, Nancy (25 juli 2018). ”Venice Film Festival Lineup: Welles, Coen Brothers, Cuaron, Greengrass, More – Live” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 21 april 2019. https://web.archive.org/web/20190421175526/https://deadline.com/2018/07/venice-film-festival-2018-lineup-full-list-1202433056/. Läst 8 december 2019. 
  41. ^ Tapley, Kristopher (30 augusti 2018). ”'First Man,' 'Front Runner' and 'Roma' Among 2018 Telluride Film Festival Selections” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180830174303/https://variety.com/2018/film/festivals/2018-telluride-film-festival-line-up-1202918919/. Läst 8 december 2019. 
  42. ^ ”45th Telluride Film Festival Program Guide” (på engelska). Telluride Film Festival. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181012115214/http://telluridecms-production.s3.amazonaws.com/assets/guides/45th-TFF-program-guide-final.pdf. Läst 8 december 2019. 
  43. ^ Fleming, Mike Jr. (23 juli 2018). ”'The Favourite' To Open 56th New York Film Festival” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 24 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180724032150/https://deadline.com/2018/07/the-favourite-56th-new-york-film-festival-opening-night-film-yorgos-lanthimos-rachel-weisz-emma-stone-1202431888/. Läst 8 december 2019. 
  44. ^ Hayes, Britt (20 april 2018). ”Yorgos Lanthimos' 'The Favourite' Sets Awards Season Release” (på engelska). Screen Crush. Arkiverad från originalet den 21 april 2018. https://web.archive.org/web/20180421015555/http://screencrush.com/lanthimos-the-favourite-fall-release/. Läst 8 december 2019. 
  45. ^ Anderson, Ariston (25 juli 2018). ”Venice to Kick Off Awards Season With New Films From Coen Brothers, Luca Guadagnino and Alfonso Cuaron” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 25 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180725121213/https://www.hollywoodreporter.com/news/venice-film-festival-unveils-full-lineup-1129426. Läst 8 december 2019. 
  46. ^ Vivarelli, Nick (25 juli 2018). ”Venice Film Festival Lineup: Heavy on Award Hopefuls, Netflix and Star Power” (på engelska). Variety. Arkiverad från originalet den 22 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190322165739/https://variety.com/2018/film/news/venice-film-festival-full-lineup-1202883737/. Läst 8 december 2019. 
  47. ^ ”Mary Poppins Returns is Christmas winner at UK box office” (på engelska). The Guardian. 2 januari 2019. Arkiverad från originalet den 2 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190102145722/https://www.theguardian.com/film/2019/jan/02/uk-box-office-mary-poppins-returns-bumblebee-free-solo-the-favourite. Läst 8 december 2019. 
  48. ^ ”The Favourite trailer: Rachel Weisz and Emma Stone go head to head as love rivals in Olivia Colman's bawdy Queen Anne drama” (på engelska). The Telegraph. 4 september 2018. Arkiverad från originalet den 9 september 2018. https://web.archive.org/web/20180909220351/https://www.telegraph.co.uk/films/2018/09/04/favourite-trailer-rachel-weisz-emma-stone-go-head-head-love/. Läst 8 december 2019. 
  49. ^ ”The Favourite (2018)” (på engelska). DVDsReleaseDates.com. 5 mars 2019. Arkiverad från originalet den 29 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190329222620/https://www.dvdsreleasedates.com/movies/9304/the-favourite. Läst 8 december 2019. 
  50. ^ D'Alessandro, Anthony (25 november 2018). ”'Ralph' Scoring 2nd Best Thanksgiving Debut With $84M+; 'Creed II' $55M+ Live-Action Champ; 'Robin Hood' Goes Wrong At $14M+” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 25 november 2018. https://web.archive.org/web/20181125060917/https://deadline.com/2018/11/ralph-breaks-the-internet-creed-ii-thanksgiving-box-office-1202505947/. Läst 8 december 2019. 
  51. ^ D'Alessandro, Anthony (2 december 2018). ”'Ralph' Breaking $25M+ 2nd Weekend; 'Grinch' Steals $203M+; 'Hannah Grace' $6M+ In Slow Post Thanksgiving Period – Sunday Update” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 3 december 2018. https://web.archive.org/web/20181203182923/https://deadline.com/2018/12/the-possession-of-hannah-grace-grabs-625k-in-thursday-night-previews-1202511705/. Läst 8 december 2019. 
  52. ^ D'Alessandro, Anthony (9 december 2018). ”'Ralph' Keeps No. 1 Away From Greedy 'Grinch' For Third Weekend In A Row With $16M+ – Sunday Update” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 8 december 2018. https://web.archive.org/web/20181208135010/https://deadline.com/2018/12/ralph-breaks-the-internet-the-favourite-emma-stone-rachel-weisz-weekend-box-office-1202516270/. Läst 8 december 2019. 
  53. ^ D'Alessandro, Anthony (16 december 2018). ”'Spider-Verse' Raises $35M+ As 'The Mule' Kicks Up $17M+ In Pre-Christmas Period, But 'Mortal Engines' Breaks Down With $7M+” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 15 december 2018. https://web.archive.org/web/20181215131941/https://deadline.com/2018/12/spider-man-into-the-spider-verse-mortal-engines-clint-eastwood-the-mule-weekend-box-office-1202520137/. Läst 8 december 2019. 
  54. ^ Brooks, Brian (30 december 2018). ”'On The Basis of Sex' Best Of Holiday Weekend Start for Newcomers; 'Beale Street' Surges: Specialty Box Office” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 30 december 2018. https://web.archive.org/web/20181230235633/https://deadline.com/2018/12/on-the-basis-of-sex-best-of-slow-holiday-weekend-start-for-newcomers-beale-street-decent-with-added-runs-specialty-box-office-1202527280/. Läst 8 december 2019. 
  55. ^ D'Alessandro, Anthony (27 januari 2018). ”'Glass' Leads Again At Weekend B. O., But Only A Handful Of Oscar Best Picture Noms Will See Boost” (på engelska). Deadline Hollywood. Arkiverad från originalet den 28 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190128113931/https://deadline.com/2019/01/box-office-glass-anne-hathaway-matthew-mcconaughey-serenity-bombs-oscars-best-picture-1202542005/. Läst 8 december 2019. 
  56. ^ ”The Favourite (2018)” (på engelska). Rotten Tomatoes. Arkiverad från originalet den 17 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190517210303/https://www.rottentomatoes.com/m/the_favourite_2018. Läst 8 december 2019. 
  57. ^ ”The Favourite Reviews” (på engelska). Metacritic. Arkiverad från originalet den 27 december 2018. https://web.archive.org/web/20181227214338/https://www.metacritic.com/movie/the-favourite. Läst 31 december 2018. 
  58. ^ ”The Favourite”. Kritiker.se. https://kritiker.se/film/the-favourite/. Läst 9 december 2019. 
  59. ^ Nashawaty, Chris (30 november 2018). ”Review of 'The Favourite'” (på engelska). Entertainment Weekly: s. 37. 
  60. ^ Travers, Peter (20 november 2018). ”'The Favourite' Movie Review: Welcome to 'All About Eve' in Corsets” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 28 december 2018. https://web.archive.org/web/20181228174739/https://www.rollingstone.com/movies/movie-reviews/the-favourite-movie-review-758119/. Läst 8 december 2019. 
  61. ^ Grierson, Tim (19 november 2018). ”Olivia Colman: All Hail 'The Favourite' Queen” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 1 december 2018. https://web.archive.org/web/20181201181034/https://www.rollingstone.com/movies/movie-features/olivia-colman-interview-758116/. Läst 8 december 2019. 
  62. ^ Brander, Maria (24 januari 2019). ”Filmen ”The favourite” gör att man vill kasta sig över historieboken”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/film/filmen-the-favourite-gor-att-man-vill-kasta-sig-over-historieboken/. Läst 9 december 2019. 
  63. ^ Vanhatalo, Jonna (3 september 2018). ”Mästerlig och vackert förpackad tragisk komik”. Moviezine. https://www.moviezine.se/movies/the-favourite. Läst 9 december 2019. 
  64. ^ [a b] Lane, Anthony (26 november 2018). ”Glamour, Wit, and Cunning in The Favourite Yorgos Lanthimos relishes the game of historical reconstruction in a tale of usurpation that borders on a romp.” (på engelska). The New Yorker. Arkiverad från originalet den 15 december 2018. https://web.archive.org/web/20181215023722/https://www.newyorker.com/magazine/2018/11/26/glamour-wit-and-cunning-in-the-favourite. Läst 8 december 2019. 
  65. ^ Entertainment Weekly. Leah Greenblatt. 2018 Year-End Special issue. Sid 32.
  66. ^ Sims, David (23 november 2018). ”The Favourite Is a Deliciously Nasty Satire of Royal-Court Intrigue” (på engelska). The Atlantic. Arkiverad från originalet den 28 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190228065905/https://www.theatlantic.com/entertainment/archive/2018/11/the-favourite-movie-review-yorgos-lanthimos-emma-stone-rachel-weisz-olivia-colman/576520/. Läst 8 december 2019. 
  67. ^ ”Collateral Awards Of The 75th Venice Film Festival” (på engelska). Venice Biennale. 7 september 2018. Arkiverad från originalet den 9 september 2018. https://web.archive.org/web/20180908213654/http://www.labiennale.org/en/news/official-awards-75th-venice-film-festival. Läst 8 december 2019. 
  68. ^ ”Golden Globe: The Favourite” (på engelska). Hollywood Foreign Press Association. 7 december 2018. Arkiverad från originalet den 8 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190108041656/https://www.goldenglobes.com/film/favourite. Läst 8 december 2019. 
  69. ^ ”All the Winners of the 76th Golden Globes” (på engelska). Hollywood Foreign Press Association. 6 januari 2019. Arkiverad från originalet den 8 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190108041625/https://www.goldenglobes.com/articles/all-winners-76th-golden-globes. Läst 8 december 2019. 
  70. ^ ”AFI Awards 2018” (på engelska). American Film Institute. 4 december 2018. http://blog.afi.com/announcing-the-afi-awards-2018-honorees/. Läst 8 december 2019. 
  71. ^ Thompson, Anne (4 december 2018). ”AFI Awards: Top 10 Films and TV of 2018, Plus Special Award for ‘Roma’” (på engelska). Indie Wire. https://www.indiewire.com/2018/12/afi-awards-top-10-films-tv-2018-roma-1202025280/. Läst 8 december 2019. 
  72. ^ ”Oscar Winners 2019: The Complete List” (på engelska). Variety. 24 februari 2019. https://variety.com/2019/film/news/2019-oscars-winners-list-academy-awards-1203145638/. Läst 8 december 2019. 
  73. ^ [a b] Jones, Nate (27 november 2018). ”Everything You Need to Know About the 18th-Century World of The Favourite” (på engelska). Vulture.com. Arkiverad från originalet den 31 december 2018. https://web.archive.org/web/20181231030625/https://www.vulture.com/2018/11/the-favourite-historical-accuracy.html. Läst 8 december 2019. 
  74. ^ [a b c] Schwartz, Dana (3 december 2018). ”How historically accurate is The Favourite?” (på engelska). Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 26 december 2018. https://web.archive.org/web/20181226232743/https://ew.com/movies/2018/12/03/the-favourite-historical-accuracy/. Läst 8 december 2019. 
  75. ^ Silman, Anna (3 december 2018). ”The Real Sex Lives of Historical Queens” (på engelska). thecut.com. Arkiverad från originalet den 26 december 2018. https://web.archive.org/web/20181226233153/https://www.thecut.com/2018/12/how-accurate-are-the-sex-scenes-in-the-favourite.html. Läst 8 december 2019. 
  76. ^ Cills, Hazel (27 november 2018). ”Dissecting the Real Romantic Rumors Behind The Favourite With a Queen Anne Biographer” (på engelska). Jezebel.com. Arkiverad från originalet den 28 november 2018. https://web.archive.org/web/20181128011712/https://pictorial.jezebel.com/dissecting-the-real-romantic-rumors-behind-the-favourit-1830593926. Läst 8 december 2019. 
  77. ^ Davies, Wilder (7 december 2018). ”Entertainment Movies: The True Story Behind The Favourite” (på engelska). Time. Arkiverad från originalet den 13 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190113200152/http://time.com/5468269/the-favourite-movie-true-story/. Läst 8 december 2019. 
  78. ^ [a b] Lewis, Hilary. ”N.Y. Film Fest: 'The Favourite' Team on Historical Research Behind British Period Film” (på engelska). The Hollywood Reporter. Arkiverad från originalet den 26 december 2018. https://web.archive.org/web/20181226234031/https://www.hollywoodreporter.com/news/favourite-team-historical-research-behind-british-period-film-1149239. Läst 8 december 2019. 
  79. ^ [a b] Kinnard, J. R. (3 december 2018). ”Queen Anne Costume Drama 'The Favourite' Dazzles with Humor, Tragedy, Weirdness” (på engelska). PopMatters. Arkiverad från originalet den 31 december 2018. https://web.archive.org/web/20181231164550/https://www.popmatters.com/film-the-favourite-2621519607.html. Läst 8 december 2019. 
  80. ^ ”The Favourite: the real history behind the new Queen Anne film” (på engelska). History Extra. 27 februari 2019. Arkiverad från originalet den 15 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190115023420/https://www.historyextra.com/period/stuart/real-history-the-favourite-film-queen-anne-olivia-colman-hannah-greig/. Läst 8 december 2019. 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "[...] female triangle [...]"
  2. ^ "I did a lot of research and as it turns out, there is a wealth of original sources. You have historical accounts of the period. One of the best sources is Winston Churchill who wrote the story about his ancestor who was the Duke of Marlborough and he covers the female triangle and the relationship between Anne, Sarah and Abigail in his four-part biography. There are enormous amounts of sources out there. Another one was, of course, Sarah's memoir where she wrote about how she was replaced in the Queen's favour by Abigail and how Abigail had become the absolute favourite."
  3. ^ "[...] became acquainted with the three female characters who happened to be real people [...]"
  4. ^ "[...] to create three complex female characters which is something you rarely see [...]"
  5. ^ "He has a very particular, contained view. And he reserves it and conserves it, deliberately. He's very intuitive on every level. Casting, yes. Even hiring the department, it's all the same process ... You're not going to talk him into anything ever, ever, ever, ever. Once you accept that, you have to intuit or inhale what he wants, but he's got a very particular contained view and you just need to go with it."
  6. ^ "[...] haunted [...] the passion, the survival instincts of these women, the manipulations and what they did to survive [...]"
  7. ^ "We didn't want to make just another British costume drama ... [we wanted] a story that felt contemporary and relevant and vibrant—not something out of a museum [...]"
  8. ^ "[...] [t]hese three women possessed power that affected the lives of millions [...]"
  9. ^ "[...] a bawdy, acerbic tale of royal intrigue, passion, envy, and betrayal [...]"
  10. ^ "My instinct from the beginning was that I didn't want this to become an issue in the film, for us, like we're trying to make a point out of it [...] I didn't even want the characters in the film to be making an issue of it. I just wanted to deal with these three women as human beings. It didn't matter that there were relationships of the same gender. I stopped thinking about that very early on in the process."
  11. ^ "Because of the prevalent male gaze in cinema, women are portrayed as housewives, girlfriends ... Our small contribution is we're just trying to show them as complex and wonderful and horrific as they are, like other human beings."
  12. ^ "It's one of those things when you feel you're right and you need to insist no matter what [...]"
  13. ^ "It was making sure that we would be able to work creatively free without the accent being a hindrance in the way that we wanted to work [...]"
  14. ^ "[...] a joy because she sort of feels everything [...]"
  15. ^ "[...] she's just a woman who is underconfident and doesn't know if anyone genuinely loves her. She has too much power, too much time on her hands."
  16. ^ "[...] the other queens didn't get to fall in love with two hot women [...]"
  17. ^ "[...] funnier, sex driven [...] the juiciest [...]"
  18. ^ "[...] a sweet kind of girl, the victim, a servant to these people [...]"
  19. ^ "It's 1705, which was about 300 years before any period I had ever done. It was pretty daunting on a few levels—having to be British and not stick out like a sore thumb."
  20. ^ "It's obviously very timely to have three female leads, and it's wonderful to see because it's so rare."
  21. ^ "It's unusual, I suppose, to have a film led by three women, and these three women are so unbelievably talented and generous as performers and also as people, and to spend time with them and be on set with them and everyone else was just a lot of fun. I was just happy to be a part of it at all. It's rare to get a film like this to come along that is so different from what we're used to seeing, especially with a director like this, so to be any part in it was brilliant."
  22. ^ "[...] delivered their lines while trying to tie themselves in knots, jumping from carpet tile to carpet tile, or writhing around on the floor", according to the New York Times."
  23. ^ "He had us do all sorts of things that keep you from thinking about what your lines mean [...]"
  24. ^ "[...] human pretzel [...]"
  25. ^ "Somebody's butt is in your face, your face is in their butt, and you're saying the lines for a really serious, dramatic scene while doing that [...]"
  26. ^ "[...] how much we could sense each other without seeing each other [...]"
  27. ^ "[...] to not take themselves too seriously, learn the text in a physical way by doing completely irrelevant things to what the scene is about, just be comfortable about making a fool of themselves [...]"
  28. ^ "We explored a lot of ways of trying to have a fluid camera movement that wasn't a Steadicam move. He showed me a film early on called Angst ... He wanted to try and instil that in the way we shot The Favourite, but it was going to be really difficult to do that. Because of the costumes and just the physicality of it, it was not going to be possible. So we tried to come up with ways of being as fluid as we could with the camera. That was exciting because we came up with some interesting rigs—we explored different gimbal rigs and things like that."
  29. ^ "The wide lens is twofold. By showing you the whole room and also isolating the character in a small space ... you get a feeling of no escape. I think one of the critiques of the film said it was like a playground that turns into a battleground that turns into a prison. I think that's a very good explanation of what the film tries to get across with these characters. I think the wide lenses are pretty integral to that, as well."
  30. ^ "[...] a character will walk into a room and you get this incredible wide-shot—we're talking seeing from the floors to the ceilings to the corners. You see everything."
  31. ^ "[...] put our own language into it [...]"
  32. ^ "[...] as you imagine, there are very strict protocols about managing candles ... we had to use an enormous number of wax-catchers. But the people who manage Hatfield were very supportive and we negotiated and negotiated, and we would be able to do a vast majority of what we wanted to do [...]"
  33. ^ "I wanted to give her that vulgarity of the nouveau riche, and her dresses get a little bolder and showier. There's more pattern involved and there are black-and-white stripes ... I wanted her to stand out from everybody else as trying too hard [...]"
  34. ^ "This is the queen at her most queenly, in her ceremonial outfit ... I looked at images and real things like it, and normally [this type of garment] would be solid gold, embroidered, and bejewelled, so I thought what else can I do just to give it an air of royalty? Ermine is associated with royalty, it's usually just used as a decoration in small amounts, so I decided to just cover her in it. Because in the rest of the film I have her in a nightgown, not bothering to get dressed every day."
  35. ^ "I didn't think about it at the time, it was just subliminal. I do think there is a similarity between the two films because Orlando was the last unconventional period film I'd done, so there is a similarity."
  36. ^ "Normally films are filled with men and the women are the decoration in the background, and I've done many of those, so it was quite nice for it to be reversed this time where the women are the centre of the film and the men are the decoration in the background. Of course, they've got serious, important parts, but I think the frivolity of them is quite funny."
  37. ^ "He knew he wanted to be left alone with his actors and his camera. A lot of the time I wasn't aware of how it was going to be. Even when you see the dailies, you can't really tell until it's all put together ... But when it all comes together, you're like of course it was all going to come together, he knows exactly what he's doing. We were all part of the jigsaw and he could put all the pieces together."
  38. ^ "There was no composer on this film; we were working a lot in that space between music and sound [...] specific EQ frequencies to shape [atmospheric sound] like score [...]"
  39. ^ "The Favourite sees Yorgos Lanthimos balancing a period setting against rich, timely subtext—and getting roundly stellar performances from his well-chosen stars."
  40. ^ "[...] steamier, fact-adjacent subplots [...] It's worth pointing out that The Favourite is easily Lanthimos' most user-friendly movie, which isn't to say it isn't strange enough to please his fans, just that it maj also convert a legion of new ones [...]"
  41. ^ "Emma Stone, Rachel Weisz and the mighty Olivia Colman turn a period piece into a caustic comeuppance comedy with fangs and claws ... It's a bawdy, brilliant triumph, directed by Greek auteur Yorgos Lanthimos with all the artistic reach and renegade deviltry ... The Favourite belongs to its fierce, profanely funny female trio."
  42. ^ "[...] unmistakable whiff of ... fun [...]"
  43. ^ "You might not actually want to live in Yorgos Lanthimos' sticky tar pit of palace intrigue—a place where Olivia Colman's batty Queen can't trust anyone beyond her pet rabbits, and Rachel Weisz and Emma Stone treat loyalty like a blood sport—but God it's fun as hell to visit [...]"
  44. ^ "Were it just a straightforward comedy, The Favourite would still be a success. It has plenty of satirical bite, and its plot structure (the roller-coaster-like power struggle between Abigail and Sarah) is an utter blast [...]"
  45. ^ "I think people turn up to the rehearsal period thinking maybe they should've read their history books and thought about their characters and their intentions and all of that stuff that you normally think about but Yorgos made it quite clear early on there wasn't going to be much consideration for historical accuracy to a degree. He wasn't too caught up with or concerned about that. He just wanted us to have fun as people, as a cast and to explore the relationships between us, which is what we did."
  46. ^ "For Lanthimos and his screenwriters [...] all historical reconstruction is a game and to pretend otherwise—to nourish the illusion that we can know another epoch as intimately as we do our own—is merest folly [...]"
  47. ^ "History records that England was ruled for a brief period in the early 18th century by Queen Anne whose physical infirmities were rivalled only by her psychological quirks. She was indeed counseled by her lifelong friend and perhaps lover, Lady Sarah Churchill [...] Finally, there was a chambermaid named Abigail Masham ... who infiltrated the highest levels of the royal house and, perhaps, Queen Anne's bed. The rest is left to the sordid imagination of one of the world's most fascinating filmmakers."
  48. ^ "[...] if there was a sequel, she hoped that it would follow Nicholas Hoult's character Robert Harley. 'Hopefully, it would be Harley's [Nicholas Hoult's pompous parliamentarian] story,' she said. 'I would love to see where Harley goes from there."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]