Torraka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En torrtall i Dalarna med dokumenterade årsringar 1336-1709 och som överlevt ett flertal bränder[1]

En torraka är ett dött träd (i allmänhet tall eller gran) som förblivit stående; torrfura är en torraka av tall. Torrfuror kan under gynnsamma förhållanden, när splintveden impregnerats, stå mycket länge, upp till flera sekel.[2]

Historik och användning[redigera | redigera wikitext]

I äldre tid höggs ofta torrakor för att användas till timmer, till exempel för timmerrännor[3], ved i till exempel gruvor, men även sågtimmer[4]. De var lätta att flotta[5]. I nutida skogar är riktigt gamla torrakor sällsynta, och de som vanligen sparas vid nutida trakthyggesbruk saknar förutsättningar att bli så gamla, eftersom de sällan överlevt någon skogsbrand, och därmed inte impregnerats med kåda. En torraka har ofta formen av en skorsten, genom att kärnveden ruttnat och förvandlas till mulm, medan (lager av) impregnerad ved blir kvar. Torrakor och inte minst skorstenar är viktiga för många insekter och svampar, och utgör naturlig boplats för slaguggla.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Axelson, T.: Torrtallarna vid sjön Tyrens norra ände, Floda sn.: Dendrokronologisk undersökning, 2011
  2. ^ [a b] Thomas Bartholin, Anders Delin, Åke Englund, Lars-Ove Wikars: Hur länge står död tallved i skogen? (Arkiverad url)
  3. ^ Robert Nilsson: Flottningen i Norra Sverige s.105
  4. ^ Exempel på användning av planka från sågad torraka på 1800-talet
  5. ^ Exempel på flottning av torrtallar finns i File:Trubb&vass flottningsmarke.jpg från Gagnefs Minnesstuga. Stockarna är dendrokronologiskt daterade till cirka 1840 med en sannolikt nordlig proveniens, se http://bisysslor.se/rapporter/minnesstugan.pdf och sattes med all sannolikhet in när byggnaden flyttades till sin nuvarande plats 1913. Skallbodarna, ursprungsplatsen, ligger mer än en mil från någon större flottningsled) Denna tidsskillnad kan bara förklaras med att stockarna var flottade torrtallar.