Vattenbombare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vattendropp av en Bomabrdier 415

Vattenbombare ur franska Sécurité Civile
En Beriev Be-200 fyller vattentankarna i Medelhavet vid brandbekämpning på Karmelberget i Israel

Vattenbombare är ett flygplan som är ombyggt för, eller specialkonstruerat för, brandbekämpning med vattenbegjutning från luften.

Ett stort antal flygplanstyper har över åren konverterats för vattenbegjutning från luften, eller i några fall specialbyggts för ändamålet. Moderna flygplan för vattenbombning är till exempel kanadensiska Bombardier 415, ryska Beriev Be-200 samt permanent ombyggda eller tillfälligt anpassade Hercules C-130.

Den största vattenbomaren som används idag är ombyggda Boeing 747, vilken kan ta 90.800 liter vatten, vilken togs i tjänst 2009 vid en skogsbrand i Cuenca i Spanien.[1] I Ryssland används konvertibla IL-76, som kan ta 56.800 liter.

Martin JRM Mars[redigera | redigera wikitext]

Vattenbombaren Mars Hawaii

Strax före och under andra världskriget byggdes sju exemplar av Martin JRM Mars, ett stort fyrmotorigt amfibietransportflygplan för den amerikanska marinen. Kvarvarande flygplan såldes 1959 till skrot, varvid ett konsortium av kanadensiska skogsföretag bildade Forest Industries Flying Tankers för att köpa fyra av dem tillsammans med reservdelar för att använda dem för brandbekämpning. De byggdes om av Fairey Aviation i Victoria i British Columbia, med installation av en vattentank och anordningar så att planet kunde tankas under taxning. Det innebar att flygplanet kunde lasta 30 ton vatten på 22 sekunder.

Flygplanet hade en besättning på fyra personer. År 1963 kom slutligen två flygplan i tjänst, Philippine Mars och Hawaii Mars. De tjänstgjorde i sista omgången vid några tillfällen under perioden 2007-12, respektive 13, för Coulson Forest Products i British Colombia.[2]

Canadair CL-215[redigera | redigera wikitext]

En Canadair CL-215 vattenbombare

Canadair CL-215 utvecklades som en propellerdriven tvåmotorig vattenbombare i början av 1960-talet. Det är ett högvingat amfibieflygplan och började levereras 1969 och tillverkades till och med 1990. Flygplanet kan ta med 5.346 liter vatten.

En Catalina som vattenbombare

Bombardier 415[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bombardier 415

Bombardier 415 Superscooper, tidigare Canadair CL-415, är ett kanadensiskt långsamtgående, turpopropellerdrivet amfibieflygplan, vilket liksom dess föregångare Canadair CL-215 är speciellt konstruerat som en vattenbombare för brandbekämpning från luften, som började produceras 1993.

Flygplanet kan med hjälp av skovlar (skopor) ta in 6,14 ton vatten från en närbelägen sjö och släppa ut det över en brandhärd utan att emellan återvända till en bas för påfyllning. Vid påfyllning krävs en flygsträcka på 1.340 meter för att sänka planet från 15 meters höjd, ta in 6.137 liter vatten vid en svepning i vattenytan (touch and go) under 12 sekunder på en 410 meter lång vattensträcka i 130 km/h och sedan åter stiga till 15 meters höjd. Alternativt kan det ta upp delvolymer i kortare inflygningar.

Vattnet släpps över brandhärden på låg höjd, typiskt 30 meter.

Beriev Be-200[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Beriev Be-200

Beriev Be-200 är ett tvåmotorigt jetdrivet amfibieflygplan , som tillverkas av ryska Beriev och som flögs första gången 1998. Det kan under gynnsamma förhållanden skovla in 12.000 liter på 14 sekunder.[3]

Andra flygplanstyper[redigera | redigera wikitext]

Andra flygplanstyper som använts, eller används, som vattenbombare är Catalina och kinesiska Harbin Harbin SH-5.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ABC - El 'superavión' bombero no fue efectivo en incendio Serranía de Cuenca (in Spanish)
  2. ^ Detta avsnitt är baserat på artikeln Martin JRM Mars på engelskspråkiga Wikipedia.
  3. ^ Uppgift i artikeln Aerial firefighting i engelskspråkiga Wikipedia.