Vattenbegjutning från luften

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En Sikorsky S-70 Firehawk i Los Angeles.
En Bombardier 415 Superscooper från Spaniens flygvapen.
En Air Tractor AT-802F Fire Boss under vattenbombning.
En Beriev Be-200 under vattenbombning.

Vattenbegjutning från luften sker som regel för att släcka svårnådda bränder såsom skogsbränder, eller förhindra deras spridning.

Vattenbegjutning från luften kan ske med helikoptrar eller med vattenbombare, som är specialbyggda eller anpassade flygplan.

Helikoptrar[redigera | redigera wikitext]

Helikoptrar använder brandtunna hängande under farkosten, alternativt vattentankar inuti helikoptern eller monterade utanpå på ett fåtal helikoptertyper, som Sikorsky S-64 Skycrane.

Brandbekämpning med helikoptar startade 1947 i Kalifornien, till en början för logistik och ledning.[1]

Brandtunna hängande under helikoptrarna för vattenbegjutning började användas på försök tidigt 1960-tal, också i Kalifornien. Experiment med fast monterade tankar i helikoptrar påbörjades ungefär samtidigt.[2]

Vattenbombare[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vattenbombare

Vattenbombning i viss skala sker antingen med mycket stora konverterade fraktflygplan, som pumpar in vatten i inbyggda fasta eller monterade tankar, eller med oftast mindre amfibieflygplan som tar in vatten vid kort kontakt med vattenytan i farten.

I Kanada skedde försök med utveckla vattenbombare av sjöflygplan från 1940-talet, vilket gav resultat på 1960-talet, med tillgång till tillräckligt kraftiga flygplan.[3]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige används vattenbegjutning med försvarets och civila helikoptrar, vilka kan lyfta vattenbehållare på mellan 0,5 och 1,8 ton vatten[4], beroende av helikopterns storlek mellan en vattenkälla (normalt en insjö eller damm) och en brandhärd.

Dåvarande Räddningsverket, tillsammans med Kustbevakningen, hade på försök två vattenbombare av typerna Canadair CL-215 och Bombardier 415 (då Canadair CL 415) på så kallad operationell leasing från ett kanadensiskt företag för utprovning under några säsonger på 1990-talet efter den stora skogsbranden på Torsburgen på Gotland 1992. För Räddningsverket gällde proven vattenbegjutning av skogsbränder och för Kustbevakningen diverse uppgifter, bland annat sjöräddning.

Räddningsverket publicerade en utvärderingsrapport från projektgruppen 1996, vilken visade att flygplanen fungerade bra i den befintliga organisationen för brandsläckning i Sverige och konstaterade att flygplanet varit mycket effektivt i släckningsarbetet.[5]Beslutet blev dock då att det inte det var förmånligt med inköp av flygplan jämfört med att använda befintlig helikopterflotta, med hänsyn till frekvens och typ av bränder där sådana flygplan är användbara och till kostnaden för specialflygplan och organisation för dessa.[6]

Första gången Sverige har rekvirerat utländska vattenbombare för akut brandbekämpning var vid skogsbranden i Västmanland 2014. Genom Emergency Response Coordination Centre inom Europeiska unionen sändes två vattenbombare av typen Bombardier 415 från vardera Protezione Civile i Italien och Sécurité Civile i Frankrike. De gjorde insatser under fyra dygn i det akuta skedet av brandbekämpningsarbetet.

I Sverige finns privata helikopterföretag med kapacitet för brandsläckning från luften.

Under skogsbränderna i Sverige 2018 gjordes ett stort antal släckningsinsatser med flygande resurser. Under andra hälften av juli medverkade som mest sex vattenbombande flygplan – två tunga från Italien och två tunga från Frankrike, av typen Bombardier 415, och två mindre av typ Air Tractor AT-802F Fire Boss från Portugal. Vid sidan om användes ett stort antal helikoptrar, bland annat flera helikoptrar från Norge via Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap i Tønsberg, tyska helikoptrar, svenska helikopter 16 och helikopter 14 från försvarsmakten, en litauisk helikopter samt ett antal civila svenska helikoptrar.

I en utredning, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) överlämnade till regeringen 2019-02-12, konstateras att Sveriges beredskap när det gäller flygande släckningsresurser måste stärkas, och beroendet av insatser utifrån minskas. [7]

MSB föreslår uppbyggnad av förmågan att vattenbomba i tre steg:

  • I ett första steg upphandlas helikoptertjänster för skogsbrandsbekämpning.
  • I ett andra steg upphandlas mindre skopande plan. Både helikoptrar och flygplan bör vara en del av EU:s samlade förmåga.
  • I ett tredje steg bör större skopande flygplan med stationering i Sverige övervägas. Detta kräver ytterligare utredning utifrån erfarenheterna av såväl upphandling av helikoptrar som mindre skopande plan.

Därtill måste Sverige se hur, rescEU som är en gemensam EU-resurs för katastrofhantering, utvecklas. MSB menar att de flygande resurserna i alla tre steg ska vara en del av civilskyddsmekanismen. EU delfinansierar de resurser som ingår i rescEU.

Södra Europa[redigera | redigera wikitext]

I Medelhavsområdet, med ett torrt klimatet och svåra och ofta förekommande stora skogsbränder, används ofta vattenbombare som tar upp vatten direkt under lågfartsflygning, till exempel det specialkonstruerade Bombardier 415 Superscooper, som tar 6 ton vatten per omgång, och Air Tractor AT-802F Fire Boss, som tar 3 ton vatten per omgång. Även den ryskbyggda Beriev Be-200, som tar 12 ton vatten per omgång, har försöksvis använts bl.a. i Portugal. [8]

Kanada och USA[redigera | redigera wikitext]

I USA började efter andra världskriget experiment med att använda utrangerade bombflygplan till så kallade "air tankers" för vattenbombning. I Kanada utvecklades i stället specialiserade långsamflygande sjö- och amfibieflygplanskonstruktioner med möjlighet att pumpa upp eller skovla in vatten under körning på vattenytan.

I USA förekommer också vattenbegjutning med mycket stora vattenbombare som inte är amfibieflygplan, vilka kan vara konverterade C-130 Hercules, DC-10 och Boeing 747. En Hercules kan till exempel anpassas med en lastad tank för 18,4 ton vatten.[9]

Ett museum för brandbekämpning från luften har diskuterats i Boise i Idaho i USA.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Helicopters: Multitasking aircraft", U.S. Department of Forestry
  2. ^ Detta avsnitt baseras delvis på artikeln Helitack på engelskspråkiga Wikipedia.
  3. ^ Vattenbombarens utveckling
  4. ^ Dagens Nyheter 5 augusti 2014, sidan 10
  5. ^ ”Skopan - ett flygplan för skogsbrandsläckning och kustbevakning, Rapport Räddningstjänstavdelningen R53-166/96, Räddningsverket 1996”. rib.msb.se. https://rib.msb.se/dok.aspx?Tab=2&dokid=5939. Läst 21 augusti 2018.  ISBN 91-88890-59-7
  6. ^ Flygplanen som ska få kontroll på elden i Fagersta-Posten 5 augusti 2014, läst 2014-08-05
  7. ^ Så förstärks förmågan att bekämpa bränder från luften Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, läst 2019-03-05
  8. ^ Beriev water bomber jet seaplane in Portugal Seaplane International, läst 2019-03-06
  9. ^ Coulson to build a C-130H air tanker, läst 2014-08-04
  10. ^ National Aerial Firefighting Museum concept, läst 2014-08-04

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]