Tutankhamon
| Tutankhamon | |
|---|---|
.jpg)
| |
| Byst av Tutankhamon utställd på Egyptiska museet i Kairo. | |
| Regeringstid | 1333–1323 f.Kr.[1][2] |
| Företrädare | Smenkhkare |
| Efterträdare | Ay |
| Gemål | Ankhesenamon (sin halvsyster)[3] |
| Barn | Två dödfödda döttrar[4] |
| Ätt | Egyptens artonde dynasti |
| Far | Akhenaton[4] |
| Mor | "The Younger Lady"[4] |
| Född | ca 1339–1341 f.Kr.[2] |
| Död | 1323 f.Kr. |
| Begravd | KV62 i Konungarnas dal. |
| Tutankhamon med hieroglyfer | ||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| praenomen eller tronnamn | ||||||||||||||||
|
||||||||||||||||
| nomen eller födelsenamn | ||||||||||||||||
|
Tutankhamon, ibland även Tutankhamen, Tutankhamun (eng.), Tutenkhamen samt Tutenkhamon,[5] (egyptiska: twt-ˁnḫ-ı͗mn; tVwa:t-ʕa:nəx-ʔaˡma:n), födelsenamn Tutankhaton, 1341 f.Kr., 1323 f.Kr., var en egyptisk farao av den artonde dynastin under en period känd som Nya riket.
Han är mest känd för sin gravkammare i Konungarnas dal som Howard Carter upptäckte år 1922. Graven var intakt och upptäckten möttes av världsvid nyhetsbevakning och ledde till ett nytt allmänintresse för antikens Egypten, för vilket Tutankhamons begravningsmask fortfarande är ett populärt ansikte utåt.
Biografi
Ett DNA-test visade år 2010 att Tutankhamon med största sannolikhet var son till farao Akhenaton och en av dennes systrar, kallad "The Younger Lady".[6] Han fick namnet Tutankhaton, som betyder levande bild av guden Aton, senare tog han namnet Tutankhamon som betyder levande bild av guden Amon. Han blev farao vid 11 års ålder, cirka 1347 f.Kr.[7]
Tutankhamon var gift med sin några år äldre halvsyster Ankhesenamon, dotter till Akhenaton, deras gemensamme far, och drottning Nefertiti. Ankhesenamon födde två för tidigt födda döttrar, som inte överlevde. Tonårsföräldrarna sörjde och mumifierade de två barnen, vilket var ovanligt.
Eftersom han var så ung vid sitt makttillträde, fick han hjälp av sin premiärminister Ay som senare blev Tutankhamons efterträdare. I det tredje året av Tutankhamons regering återinstallerades städerna Memfis och Thebe som administrativ respektive religiös huvudstad. Tutankhamons far, och företrädare som farao, Akhenaton, hade varit monoteistisk, men Tutankhamon och Ankhesenamon avsade sig sin tro på enbart guden Aton, och återinförde polyteismen med Amon som huvudgud. Amon-prästerna fick tillbaka sina arbeten och egendomar.[8] Det var också vid denna tid som kungen ändrade sitt namn från Tutankhaton till Tutankhamon.[9]
När Tutankhamon var 19 år, och hade börjat ta en allt aktivare del i styret av Egypten och en faraos plikter, dog han. Detta har gett upphov till många teorier genom årens lopp, och de flesta har gått ut på att han blev mördad.[8]
Förmodligen var han en av författarna till en del av Amarna-breven. Han var troligen även densamme som kung Rathotis, vilken enligt Manetho, en antik historiker, hade regerat i Egypten i nio år.[10]
Familjen
I graven fann man två mumifierade barn av kvinnligt kön, båda för tidigt födda. DNA-undersökningar har visat att Tutankhamon var far till båda.[11] Vad man vet fick inte Tutankhamon och Ankhesenamon några barn som överlevt. Troligt är att Ay kunde ta makten genom att gifta sig med änkan, Ankhesenamon. Hon ville inte ha varken Ay eller det andra alternativet – generalen och överbefälhavaren Horemheb. Det finns ett brev till hettiternas kung där en egyptisk drottning föreslår ett äktenskap med någon av dennes söner. Hettitier-kungen skickade prins Zannanza, som mördades av Horemheb vid egyptiska gränsen. Ankhesenamon tvingades gifta sig med Ay. Därefter försvinner hon ur historien. Hon omnämns inte längre och tycks inte heller ha fått en ordentlig begravning.[källa behövs] Detta återfunna brev kan också ha skrivits av drottning Nefertiti, som levde i en ytterst farlig situation när maken kung Akhenaton plötsligt hade avlidit.
Graven
Den största orsaken till att Tutankhamon är så välkänd är att hans grav, KV62, är så väl bevarad. KV62 upptäcktes i Konungarnas dal nära Luxor cirka 500 kilometer söder om Kairo den 4 november 1922 av den brittiske arkeologen Howard Carter. När han fann graven blev han först besviken eftersom man kunde se spår av gravplundrare. Trots det var graven full med föremål och besvikelsen vände i lycka. I graven fann han bland annat en begravningsmask gjord i massivt guld som vägde 10,2 kilo. Tutankhamon var begravd i tre mumiekistor, varav den innersta även den är gjord i massivt guld, med inlägg av ädelstenar. Den väger över 110 kg. Förutom dessa fynd fanns cirka 5 000 andra föremål från graven bevarade. Många av dessa kan beskådas på Egyptiska museet i Kairo.
Tutankhamons mumie ligger däremot kvar i sin sarkofag i Konungarnas dal, och är den enda av de gravar man kan besöka som har en kista till beskådande. Carter hade redan hittat många fornegyptiska gravar, men de hade alla blivit tömda av gravplundrare. Även Tutankhamons grav hade besökts, men underligt nog verkade det som om alla de föremål som stulits hade återbördats. Gravvården med kistorna hade emellertid flyttats, och den plats där den stått hade bränts. Efter ytterligare fem års sökande hittade Carter kistorna och mumien.
Teorier om Tutankhamons död
Att farao Tutankhamon dog vid en låg ålder har skapat spekulationer om orsaken till hans död. Han avled efter nio år som farao, bara 19 år gammal. Tutankhamon var, som många av Egyptens kungligheter, frukten av ett syskonäktenskap. Detta ledde i Tutankhamons fall till en defekt kallad Klippel-Feils syndrom, som bland annat ledde till benskörhet och sammanväxta halskotor. Han hade också en kraftigt utvecklad skolios, vilket betyder att hans ryggkotor satt vridna på varandra så att ryggraden blev formad som ett "S". I alla faraoners gravar brukar man finna vackra stavar inför resan i dödsriket. I Tutankhamons grav fann man även en stor mängd slitna sådana, vilket tyder på att hans ryggsjukdomar varit ett problem i hans liv. Det står klart att Tutankhamon inte bara var rörelsehindrad, utan även måste ha levt ett liv med mycket svår kronisk smärta. Den smärtlindring som fanns att tillgå i Egypten på den tiden var förmodligen otillräcklig. Tutankhamon kunde ha dött av en olyckshändelse, till exempel genom ett fall.[11] DNA-analyser har visat att Tutankhamon var infekterad av den parasit som orsakar en ofta dödlig variant av malaria. Detta är den mest sannolika dödsorsaken, möjligen i kombination med skelettsjukdomarna.[11]
Vid undersökningar av Tutankhamons mumie upptäcktes en skada i sidan av skallen och en benbit tycktes ha lossnat från insidan av skallen när hans mumie undersöktes. Vetenskapsmännen antog att det var en skada som uppstått under mumifieringsproceduren, när hjärnan togs bort. Därefter såg de tecken på att en blödning bildats i underdelen av skallen och att skadan kan ha uppkommit före mumifieringen.[12]
Brittiska arkeologer bestämde sig vintern 2004 att frakta upp Tutankhamons kropp från museet i Luxor upp till forskningslabb i Storbritannien. Där skulle man bland annat med hjälp av magnetkamera och datortomografi ta reda på varför faraon dog så ung. Undersökningen försvårades till viss del av att mumien styckats när den första gången undersöktes av Howard Carter och hans kollegor, men teamet kunde ändå slå fast att pojkfaraon hade haft stora problem med ryggrad och skelett. De anförde också att han kanske inte hade dött omedelbart eftersom blödningen i hjärnan tycktes ha pågått en tid.
En forskargrupp med Eduard Egarter Vigl, ismannen Ötzis främste och mest hängivne beskyddare, och Paul Gostner från huvudsjukhuset i Bolzano i spetsen inledde en avancerad dataanalys baserad på tredimensionella bilder av mumien år 2005 och visade att skallfrakturen inte orsakat döden. Den tillkom först under balsameringen. Istället pekar man på en skada i vänster knä och noterar att knäskålen är spräckt, troligen som följd av ett svärdshugg. Guldfragment från Tutankhamons klädedräkt har trängt in i såret, som inte velat läka – och kryckor funna i gravkammaren ger en vink om att farao under den sista delen av sitt korta liv haft mycket svårt att gå, något som ytterligare styrker den nya tesen. Såret blev svårt infekterat och den här gruppen menar att det var den infektionen som orsakade kungens död.
Många står trots detta fast vid att den unge faraon blev mördad. En av de huvudmisstänkta till mordet är faraons efterträdare Ay. Hans motiv skulle då vara att han såg sig själv som en bättre farao än den lille pojken som nu satt på tronen. Någon annan som också står på listan är Horemheb, Tutankhamons mest inflytelserika rådgivare och Ays efterträdare. När Horemheb kom till makten rev han Tutankhamons byggnader och försökte röja undan spåren från den döde faraon.
Utgrävningarna[13]
Arkeologen Howard Carter som hade det vetenskapliga ansvaret för arkeologiska grävningar i Egypten på uppdrag av engelsmannen lord Carnarvon upptäckte den 4 november 1922 under Ramses IV:s grav en trappa som var inhuggen i klippan och som ledde ned till en vägg där man kunde läsa namnet ”Nebcheperure-Tutanchamon.
Lord Carnarvon var inte egyptolog men var stormrik och hade beslutat att stödja arkeologiska forskningar. Han hade fått utgrävningstillstånd av egyptiska fornförvaltningen redan före första världskriget och 1922 gjordes forskningar i Konungarnas dal. Lord Carnarvon som vid tillfället var i England underrättades om upptäckten och reste omedelbart till Egypten. Den 25 november tog man på prov bort en första sten ur gravöppningens vägg och genom öppningen kunde Carnarvon och Carter få en första skymt av gravskatten.
Utgrävningarna och arbetet i graven var slutförda år 1928. Alla föremål i graven finns bevarade i Egypten i Kairomuseet. En första publikation i tre band om gravskatten var färdig först 1933.
Lord Carnarvon avled i Kairo den 5 april 1923 efter ett insektsbett som orsakade blodförgiftning och lunginflammation.[14] Dödsfallet uppfattades som att det var Tutankhamons förbannelse som drabbat honom och gav upphov till en rad historier om Tutankhamons hämnd.
| Företrädare: Smenkhkare |
Farao Artonde dynastin |
Efterträdare: Ay |
Se även
Referenser
Noter
- ^ Schulz, Regine (1998). ”Politisk historia 18:e-20:e dynastierna”. Egypten Faraonerna värld. H.F. Ullman. sid. 528. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 6 januari 2015
- ^ [a b] ”Tutankhamun (about 1333-1323 BC)” (på engelska). University College London. http://www.ucl.ac.uk/museums-static/digitalegypt/chronology/tutankhamun.html. Läst 9 januari 2016.
- ^ ”new kingdom, dynasty XVIII, tutankhamun” (på engelska). © 2003 - 2004 r. fingerson. http://www.phouka.com/pharaoh/pharaoh/dynasties/dyn18/12tutankhamun.html. Läst 9 januari 2016.
- ^ [a b c] ”Kinship and Pathology in King Tutankhamun's Family” (på engelska). American Medical Association. https://jama.jamanetwork.com/data/Multimedia/joc05008int/index.html. Läst 19 mars 2016.
- ^ Clayton, Peter A. (2006). Chronicle of the Pharaohs: The Reign-by-Reign Record of the Rulers and Dynasties of Ancient Egypt. Thames & Hudson. s. 128. ISBN 0-500-28628-0.
- ^ National Geographic,Sverige 2010
- ^ Nationalencyklopedin
- ^ [a b] Glintofgold: Biography: Ankhesenpaaton-Ankhesenamon
- ^ Desroches-Noblecourt, Christiane (1967). Tutanchamon. Stockholm: Alb. Bonniers boktryckeri. sid. 137
- ^ Manethos lista över konungar
- ^ [a b c] "Tutankhamun dog av malaria", Svenska Dagbladet (2010-02-16) (Läst 2010-02-16)
- ^ Hyperhistory: King Tut Arkiverad 25 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine. av Nosotro, Rit (2003)
- ^ Desroches-Noblecourt, Christiane (1967). Tutanchamon. Stockholm: Alb. Bonniers boktryckeri
- ^ The New York Times 5 april 1923
Tryckta källor
- Schulz, Regine (1998). Egypten Faraonerna värld. H.F. Ullman. ISBN 3-8290-3042-8. http://www.bokus.com/bok/9783848007851/egypten-faraonernas-varld/. Läst 15 december 2014
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tutankhamon.- Tutankhamuns utseende avslöjat - Dagens Nyheter den 11 maj 2005
| ||||||||||||||
|