Tio lag deltog i turneringen, som först spelades med en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju och tio.
Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3-2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.
Kanadas seger över Danmark med 47-0 i den inledande omgången är fortfarande den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet, men rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget är numera matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58-0 (rekord avseende 2007).
Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.[1] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.[2] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.[3]
De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.
Guld
Tjeckoslovakien
Silver
Kanada
Brons.svg){kind=small}
USA
