Tio lag deltog i turneringen, som först spelades med en inledande omgång i tre grupper, varifrån de två bästa lagen gick vidare till finalomgång för att avgöra placeringarna ett till sex. De sämst placerade fyra lagen från de tre grupperna spelade vidare i en placeringsomgång för att avgöra placeringarna mellan sju och tio.
Tjeckoslovakien vann världsmästerskapet för andra gången före Kanada och USA. Tjeckoslovakien vann matchen mot Kanada med 3–2, vilket innebar Kanadas tredje förlust någonsin i världsmästerskapet.
Kanadas seger över Danmark med 47–0[1] i den inledande omgången är fortfarande den största segern någonsin vid A-världsmästerskapet. Rekordet för den största segern i världsmästerskap över huvud taget är numera matchen mellan Australien och Nya Zeeland i D-gruppen i världsmästerskapet 1987, som slutade 58–0.[3] Den legendariska matchen mellan Kanada och Danmark spelades dock inte i Stockholm utan på Solna Isstadion.
Sverige, och Norden, arrangerade 1949 världsmästerskapet i ishockey för första gången.[2] Det uppstod publikupplopp när Sverige mötte Kanada på Stockholms stadion. Grindarna bröts ned och det beräknas att 25 000 åskådare såg matchen. Ett 20-tal personer fördes till sjukhus.[4] Världsmästerskapet 1949 brukar ses som det stora genombrottet för ishockey som stor publiksport i Sverige.[5]
De tio deltagande länderna delades in i tre grupper. De två bästa från varje grupp gick vidare till finalomgången, medan de övriga lagen fortsatte i placeringsomgången.