Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1978

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1978
Datum26 april - 14 maj 1978
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
8
Värdskap
LandTjeckoslovakien Tjeckoslovakien
SpelplatserPrag
Placeringar
Gold medal world centered.svg Guld Sovjetunionen
Silver medal world centered.svg Silver Tjeckoslovakien
Bronze medal world centered.svg Brons Kanada
Övrigt
Matcher40
Mål312
(7,80 mål per match)

Världsmästerskapet i ishockey 1978 var det 45:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 56:e Europamästerskapet i ishockey. Mästerskapet avgjordes i tre divisioner som A-, B-, och C-VM. De tre turneringarna avgjordes som följer:

A-VM i Prag, Tjeckoslovakien under perioden 26 april - 14 maj 1978.
B-VM i Belgrad, Jugoslavien under perioden 17 - 26 mars 1978.
C-VM i Las Palmas de Gran Canaria, Spanien under perioden 10 - 19 mars 1978.

Det var 24 lag anmälda till mästerskapet – en tangering av det dittills högsta antalet. De åtta bästa lagen spelade A-VM, de åtta nästbästa lagen spelade B-VM, medan de sista åtta lagen spelade C-VM.

Sovjetunionen och Tjeckoslovakien hade en stenhård kamp om guldet. Båda lagen slutade på samma poäng, i de inbördes mötena hade de varsin seger och 7-7 totalt i mål. Målskillnad avgjorde till Sovjets fördel. Detta innebar det sovjetiska lagets femtonde världsmästartitel och därmed också det 18:e europeiska mästerskapet. Kampen om bronsmedaljerna stod mellan Sverige och Kanada, som också möttes i den sista matchen. Kanada lyckades erövra bronset genom att göra 3-2 i slutet på den sista matchen. Detta var Kanadas första världsmästerskapsmedalj sedan VM 1968. Efter sin bojkott, Kanadabråket, var man åter en av medaljörerna i VM.

Finlands turneringsresultat var bland de märkligare i VM-historien. I den första matchen låg Finland under med 1-4 mot Kanada efter första perioden. I periodpausen sa tränaren "Nu har ni åkt och beundrat de här stjärnorna! Åk ut och spela hockey nu!". Finland vände till seger med 6-4. Sedan spelade Finland drömhockey i halva matchen mot Sovjetunionen och ledde med 2-0 men förlorade med 3-6. Även mot Tjeckoslovakien ledde man men förlorade matchen efter sena mål. Mot Sverige hade orken gått ur laget från Finland. Genom en klar 1-6-förlust fick man inrikta sig på spel i nedflyttningsomgången. I nedflyttningsgruppen var det motigt värre för finländarna. Efter oavgjort mot Västtyskland och förlust mot USA så var laget piskat att slå Östtyskland som det förlorat mot i första matchen. Men Finland reste sig och vann denna match klart med 7-2.

A-VM[redigera | redigera wikitext]

Spelformen för A-VM var det samma som året innan. Efter en inledande omgång, där de åtta lagen spelade alla-mot-alla, fortsatte de fyra bäst placerade lagen i mästerskapsomgången om placeringarna 1-4, medan de fyra övriga lagen spelade vidare i nedflyttningsomgången om placeringarna 5 till 8. Poäng och målskillnad från den inledande omgången fördes med till respektive mästerskaps- och nedflyttningsomgången.

Inledande omgång[redigera | redigera wikitext]

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Tjeckoslovakien 7 7 0 0 44 15 +29 14
2  Sovjetunionen 7 6 0 1 46 23 +23 12
3  Kanada 7 4 0 3 32 26 +6 8
4  Sverige 7 4 0 3 35 21 +14 8
5  Västtyskland 7 2 1 4 23 35 −12 5
6  USA 7 1 1 5 25 42 −17 3
7  Östtyskland 7 1 1 5 13 45 −32 3
8  Finland 7 1 1 5 23 34 −11 3

Tjeckoslovakien, Sovjetunionen, Kanada och Sverige gick vidare till mästerskapsomgången, medan Västtyskland, Östtyskland, USA och Finland spelade vidare i nedflyttningsomgången.

Matcher[redigera | redigera wikitext]












Nedflyttningsomgång[redigera | redigera wikitext]

De fyra sämst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om att undgå att flyttas ned i B-gruppen. De intjänade poängen och målskillnaden från den inledande omgången flyttas med till nedflyttningsomgången.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
5  Västtyskland 10 3 3 4 35 43 −8 9
6  USA 10 2 2 6 28 58 −30 6
7  Finland 10 2 2 6 37 44 −7 6
8  Östtyskland 10 1 3 6 20 57 −37 5

Östtyskland flyttades ned till B-gruppen till VM 1979. Upp från B-gruppen kom Polen.

Matcher[redigera | redigera wikitext]



Mästerskapsomgång[redigera | redigera wikitext]

De fyra bäst placerade lagen från den inledande omgången spelade alla-mot-alla om världsmästerskapstitel och placeringar 1 till 4.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Sovjetunionen 10 9 0 1 61 26 +35 18
2  Tjeckoslovakien 10 9 0 1 54 21 +33 18
3  Kanada 10 5 0 5 38 36 +2 10
4  Sverige 10 4 0 6 39 37 +2 8

I de inbördes matcherna hade Sovjet och Tjeckoslovakien en seger var och målskillnaden var oavgjord, 7-7. Så den samlade målskillnaden i mot samtliga lag i mästerskapet avgjorde till fördel för Sovjetunionen (+35) före Tjeckoslovakien (+33).

Matcher[redigera | redigera wikitext]



Slutställning[redigera | redigera wikitext]

EM-medaljer delades ut de tre bäst placerade lagen i VM.

VM 78 EM 78 Nation
Guld Guld  Sovjetunionen
Silver Silver  Tjeckoslovakien
Brons Deltar ej i EM  Kanada
4 Brons  Sverige
5 4  Västtyskland
6 Deltar ej i EM  USA
7 5  Finland
8 6  Östtyskland

B-VM[redigera | redigera wikitext]

B-världsmästerskapet spelades i Belgrad i Jugoslavien. De åtta lagen spelade om en uppflyttningsplats till A-VM 1979 och om att undgå de två nedflyttningsplatserna till C-VM 1979.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Polen 7 6 1 0 51 19 +32 13
2  Japan 7 5 1 1 26 17 +9 11
3  Schweiz 7 4 1 2 42 32 +10 9
4  Rumänien 7 3 1 3 41 29 +12 7
5  Ungern 7 3 0 4 21 36 −15 6
6  Norge 7 2 1 4 29 34 −5 5
7  Italien 7 1 1 5 32 41 −9 3
8  SFR Jugoslavien 7 1 0 6 14 48 −34 2

Som det bästa laget vid B-VM kvalificerade Polen sig till A-VM 1979. De blev ersatta av Östtyskland, som flyttades ner från A-gruppen.

Nummer 7 och 8, Italien och Jugoslavien, flyttades ned i C-gruppen till VM 1979. Upp från C-gruppen kom fyra lag, Nederländerna, Österrike, Danmark och Kina. Därmed blev B-gruppen utvidgad från åtta till tio lag.

Matcher[redigera | redigera wikitext]









C-VM[redigera | redigera wikitext]

C-världsmästerskapet spelades i Las Palmas de Gran Canaria i Spanien. De åtta lagen spelade egentligen om två uppflyttningsplatser till B-VM 1979. Men efter VM uppstod det diplomatiska problem rörande slutförandet av C-VM året efter, som betydde att uppflyttningsreglerna blev ändrade.

Kina som var utpekat värdland för C-VM 1979, nekade inresevisum till spelarna från Sydkorea, som skulle VM-debutera vid C-VM 1979. Kina blev därför fråntaget rätten att arrangera C-VM och istället övertog Spanien ansvaret för turneringen för andra året i rad. För att förhindra ytterligare kontroverser i en eventuell match vid C-VM mellan Kina och Sydkorea, beslutade IIHF därför också att Danmark och Kina, som slutade som nummer 3 respektive 4 vid detta års C-VM, också flyttades upp till B-gruppen, vilket således innebar att B-VM 1979 avgjordes med tio lag istället för åtta.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Nederländerna 7 6 1 0 74 17 +57 13
2  Österrike 7 5 1 1 65 31 +34 11
3  Danmark 7 4 1 2 56 25 +31 9
4  Kina 7 4 0 3 47 30 +17 8
5  Bulgarien 7 3 1 3 27 30 −3 7
6  Frankrike 7 3 0 4 46 39 +7 6
7  Spanien 7 1 0 6 26 81 −55 2
8  Belgien 7 0 0 7 13 101 −88 0

Matcher[redigera | redigera wikitext]







Total slutställning[redigera | redigera wikitext]

A-VM 1978
Guld  Sovjetunionen
Silver  Tjeckoslovakien
Brons  Kanada
4  Sverige
5  Västtyskland
6  USA
7  Finland
8  Östtyskland
B-VM 1978
9  Polen
10  Japan
11  Schweiz
12  Rumänien
13  Ungern
14  Norge
15  Italien
16  SFR Jugoslavien
C-VM 1978
17  Nederländerna
18  Österrike
19  Danmark
20  Kina
21  Bulgarien
22  Frankrike
23  Spanien
24  Belgien

Skytteliga[redigera | redigera wikitext]

  1. Erich Kühnhackl ,Västtyskland
  2. Ivan Hlinka, Tjeckoslovakien
  3. Aleksandr Maltsev, Sovjetunionen
  4. Boris Michailov, Sovjetunionen, Marcel Dionne, Kanada
  5. Rolf "Råttan" Edberg, Sverige
  6. Helmut Balderis, Sovjetunionen
  7. Bohuslav Ebermann, Tjeckoslovakien, Bengt Lundholm, Sverige, Sergej Kapustin, Sovjetunionen, Rainer Philipp, Västtyskland

IIHF:s val av bästa spelare[redigera | redigera wikitext]

All star team[redigera | redigera wikitext]

Laguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Sovjetunionen[redigera | redigera wikitext]

Vladislav Tretjak, Paskov, Vladimir Lutjenko, Vjatjeslav Fetisov, Valerij Vasiljev, Vasilij Pervuchin, Gennadij Tsygankov, Zinetula Biljaletdinov, Jurij Fjodorov, Boris Michailov, Vladimir Petrov, Valerij Charlamov, Aleksandr Maltsev, Vladimir Golikov, Aleksandr Golikov, Helmut Balderis, Viktor Sjluktov, Sergej Kapustin, Jurij Lebedev, Sergej Makarov

Sverige[redigera | redigera wikitext]