Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957

Från Wikipedia
Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957
Datum24 februari - 5 mars 1957
Deltagare
Nationer i
huvudmästerskap
8
Värdskap
LandSovjetunionen Sovjetunionen
SpelplatserMoskva
Placeringar
Guld Sverige
Silver Sovjetunionen
Brons Tjeckoslovakien
Övrigt
Matcher28
Mål300 (10,71 mål per match)

Världsmästerskapet i ishockey för herrar 1957 var det 24:e världsmästerskapet i ishockey för herrar, arrangerat av International Ice Hockey Federation, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 35:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 24 februari - 5 mars 1957 i Moskva, i dåvarande Sovjetunionen.

Detta var det första världsmästerskapet som avgjordes hos den nya ishockeystormakten, Sovjetunionen. Mästerskapet hamnade i fokus efter politiska händelser året före. Under oktober-november 1956 skedde Ungernrevolten. I november 1956 slogs upproret i Ungern slutligen ner av sovjetiska trupper med stöd av andra bland Warszawapaktens medlemsstater. Som en reaktion på detta valde USA och Kanada att bojkotta världsmästerskapet i den sovjetiska huvudstaden. Bojkotten följdes av Västtyskland, Norge, Italien och Schweiz.

Antalet deltagande länder blev därmed så få att startfältet fick utökas med länder som normalt inte spelade i en A-turnering, såsom de normala B-nationerna Österrike, Japan och Östtyskland, varav Östtyskland gjorde debut i världsmästerskapssammanhang detta år. Detta gjorde att totalt startade åtta lag i världsmästerskapet och att ingen B-turnering spelades.

I Kanadas frånvaro var värdlandet stora favoriter till att vinna världsmästerskapet. Men istället blev det Sverige som sensationellt erövrade världsmästartiteln för andra gången i historien. Sveriges första titel var för övrigt vid världsmästerskapet 1953, där svenskarna likaledes hade dragit fördel av avhopp från några av favoritlagen.

I matchen mellan Sovjet och Sverige ledde Sverige med 2-0 inför andra perioden, men Sovjet vände och ledde med 4-2 inför tredje, innan svenskarna till slut fixade till 4-4.[1]

Efteråt skulle svenskarna sjunga Sveriges nationalsång utan komp, men då ingen kunde mer än de första raderna valde man istället snapsvisan Helan går. Lasse Björn berättade efteråt att man valde mellan den, Flickorna i Småland och Mors lilla Olle.[2]

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Sven "Tumba" Johansson gör Sveriges andra mål i en match mot Östtyskland. Matchen slutar 11–1.

Tabell[redigera | redigera wikitext]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1  Sverige 7 6 1 0 62 11 +51 13
2  Sovjetunionen 7 5 2 0 77 9 +68 12
3  Tjeckoslovakien 7 5 1 1 66 9 +57 11
4  Finland 7 4 0 3 28 33 −5 8
5  Östtyskland 7 3 0 4 23 48 −25 6
6  Polen 7 2 0 5 25 45 −20 4
7  Österrike 7 0 1 6 8 61 −53 1
8  Japan 7 0 1 6 11 84 −73 1

Matcher[redigera | redigera wikitext]

   24 februari 1957 Finland  5 – 3  Polen
(2–1, 1–1, 2–1)
   24 februari 1957 Tjeckoslovakien  9 – 0  Österrike
(4–0, 2–0, 3–0)
   24 februari 1957 Sverige  11 – 10  Östtyskland
(5–0, 5–0, 1–1)
   24 februari 1957 Sovjetunionen  16 – 00  Japan
(4–0, 6–0, 6–0)

   25 februari 1957 Tjeckoslovakien  15 – 10  Östtyskland
(6–1, 5–0, 4–0)
   25 februari 1957 Sverige  8 – 3  Polen
(1–1, 3–0, 4–2)
   25 februari 1957 Sovjetunionen  11 – 10  Finland
(4–0, 4–0, 3–1)

   26 februari 1957 Österrike  3 – 3  Japan
(2–0, 0–3, 1–0)

   27 februari 1957 Polen  8 – 3  Japan
(3–0, 2–1, 3–2)
   27 februari 1957 Finland  5 – 3  Östtyskland
(3–1, 1–1, 1–1)
   27 februari 1957 Sovjetunionen  22 – 10  Österrike
(9–0, 1–0, 3–1)
   27 februari 1957 Sverige  2 – 0  Tjeckoslovakien
(0–0, 1–0, 1–0)

   28 februari 1957 Tjeckoslovakien  3 – 0  Finland
(0–0, 1–0, 2–0)
   28 februari 1957 Sovjetunionen  10 – 10  Polen
(1–0, 4–1, 5–0)

   1 mars 1957 Östtyskland  9 – 2  Japan
(3–0, 2–1, 4–1)
   1 mars 1957 Sverige  10 – 00  Österrike
(3–0, 2–0, 5–0)

   2 mars 1957 Finland  9 – 2  Österrike
(3–0, 2–1, 4–1)
   2 mars 1957 Östtyskland  6 – 2  Polen
(2–1, 3–0, 1–1)
   2 mars 1957 Sverige  18 – 00  Japan
(5–0, 10–0, 3–0)
   2 mars 1957 Sovjetunionen  2 – 2  Tjeckoslovakien
(0–0, 1–1, 1–1)

   3 mars 1957 Polen  5 – 1  Österrike
(3–0, 1–1, 1–0)

   4 mars 1957 Tjeckoslovakien  25 – 10  Japan
(11–0, 7–0, 7–1)
   4 mars 1957 Sverige  9 – 3  Finland
(2–1, 3–1, 4–1)
   4 mars 1957 Sovjetunionen  12 – 00  Östtyskland
(1–0, 5–0, 6–0)

   5 mars 1957 Östtyskland  3 – 1  Österrike
(0–1, 1–0, 2–0)
   5 mars 1957 Finland  5 – 2  Japan
(0–1, 3–1, 2–0)
   5 mars 1957 Tjeckoslovakien  12 – 30  Polen
(3–1, 6–1, 3–1)
   5 mars 1957 Sovjetunionen  4 – 4  Sverige
(0–2, 4–0, 0–2)

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

VM 57 EM 57 Nation
Guld Guld  Sverige
Silver Silver  Sovjetunionen
Brons Brons  Tjeckoslovakien
4 4  Finland
5 5  Östtyskland
6 6  Polen
7 7  Österrike
8 Deltar ej i EM  Japan

Laguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Målvakter: Thord Flodqvist, Yngve Casslind;
Backar: Lars Björn, Vilgot Larsson, Roland Stoltz, Hans Svedberg;
Forwards: Acka Andersson, Sigurd Bröms, Hans Eriksson, Eje Lindström, Lars-Eric Lundvall, Eilert "Garvis" Määttä, Nisse Nilsson, Ronald "Sura-Pelle" Pettersson, Sven Tumba, Valter Åhlén, Hans "Stöveln" Öberg;
Tränare: Folke "Masen" Jansson;
Assistent och Generalmanger: Pelle Bergström

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Sovjet hade varit så säkra på att vinna världsmästartiteln så att det fanns ingen inspelning med den svenska nationalsången tillgänglig. Det svenska laget skulle då sjunga den svenska nationalsången, men ingen i laget kunde hela texten varvid Lasse Björn föreslog att de skulle sjunga "Helan går" i stället. Så de svenska spelarna sjöng "den svenska nationalsången", Helan går, inför en fullsatt isstadion.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]