VM i snooker 1973

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

VM i snooker 1973 (Park Drive World Snooker Championship) spelades 16 - 28 april i City Exhibition Hall i Manchester, England. Turneringen vanns av Ray Reardon, hans andra VM-titel.

Världsmästerskapen i snooker började sakta men säkert närma sig det format turneringen har idag. Jämfört med föregående års turnering hade flera förändringar gjorts. För första gången hade VM en sponsor, Park Drive, som hängde med i två år. Man hade utökat antalet deltagare till 24, och minskat antalet frames som spelades i varje match, med undantag för finalen. Dessutom hade man minskat ned totala tiden för mästerskapet avsevärt, tidigare hade det tagit flera månader att avgöra mästerskapet, nu avgjordes det istället på två veckor, och i en och samma arena.

Anledningen till detta var att man ville slå mynt av det ökande intresset för snooker som följde inte minst av publiciteten kring den unge Alex Higgins. Genom att samla hela mästerskapet under två intensiva veckor på ett och samma ställe, kunde man för första gången locka BBC att sända, visserligen bara de senare skedena av finalen, men ändå ett stort steg i rätt riktning. Turneringen blev en publikmässig framgång med sammanlagt 25 000 åskådare, och det blev även ett stort genombrott bland vadhållningsfirmorna, bland annat med möjlighet att spela på plats.

Blivande världsmästarna Cliff Thorburn och Dennis Taylor gjorde VM-debut detta år. Ray Reardon svarade för imponerande upphämtningar både i semifinalen mot John Spencer, där han vände underläge 12-19 till seger med 23-22, och i finalen mot Eddie Charlton där han låg under efter första sessionen med 0-7, men vann med 38-32. Försvarande mästaren Alex Higgins råkade ut för The Crucible Curse och föll i semifinalen.


Resultat[redigera | redigera wikitext]

  Första omgången:
Bäst av 17 frames
Andra omgången:
Bäst av 31 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 31 frames
Semifinaler:
Bäst av 45 frames
Final:
Bäst av 75 frames
                                             
 England Pat Houlihan  9      Nordirland Alex Higgins  16  
 Nordirland Jackie Rea  2      England Pat Houlihan  3  
   Nordirland Alex Higgins  16  
   England Fred Davis  14  
 England David Greaves  9  England Fred Davis  16
 England Bernard Bennett  8      England David Greaves  1  
   Nordirland Alex Higgins  9  
   Australien Eddie Charlton  23  
 Sydafrika Perrie Mans  9      Sydafrika Perrie Mans  8  
 England Ron Gross  2      Australien Eddie Charlton  16  
   Australien Eddie Charlton  16
   England Graham Miles  6  
 England Graham Miles  9  England Graham Miles  16
 England Geoffrey Thompson  5      England John Pulman  10  
   Nordirland Alex Higgins  32
   Wales Ray Reardon  38
 Kanada Cliff Thorburn  9      England Rex Williams  16  
 Nordirland Dennis Taylor  8      Kanada Cliff Thorburn  15  
   England Rex Williams  7
   England John Spencer  16  
 England John Dunning  4  England John Spencer  16
 England David Taylor  9      England David Taylor  5  
   England John Spencer  22
   Wales Ray Reardon  23  
 Australien Warren Simpson  9      Wales Gary Owen  16  
 England Maurice Parkin  3      Australien Warren Simpson  14  
   Wales Gary Owen  6
   Wales Ray Reardon  13  
 England Kingsley Kennerly     England Jim Meadowcroft  10
 England Jim Meadowcroft  wo      Wales Ray Reardon  16  

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Everton, Clive. (1981). Guinness Book of Snooker. Enfield: Guinness Superlatives Limited.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]