VM i snooker 1980
| VM i snooker | |
| Turneringsinformation | |
|---|---|
| Typ | Rankingturnering |
| Tidpunkt | 22 april–5 maj |
| Arena | Crucible Theatre |
| Plats | Sheffield |
| Land | England |
| Prispengar | 60 000 GBP |
| Till segraren | 15 000 GBP |
| Regerande mästare |  Terry Griffiths |
| Högsta break | 136 (Steve Davis, Kirk Stevens) |
| Vinnare | |
| Vinnare |  Cliff Thorburn |
| Finalist |  Alex Higgins |
| Finalresultat | 18–16 |
← 1979 1981 → | |
VM i snooker 1980 (Embassy World Snooker Championship) spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 22 april–5 maj 1980. Det var den femte upplagan av turneringen som sponsrades av Embassy och den fjärde gången som den spelades i The Crucible Theatre. Turneringen vanns av kanadensaren Cliff Thorburn. Fram till år 2010 (då australiensaren Neil Robertson vann VM) var detta den enda gången under moderna eran (1969 och framåt) som vinnaren inte kommit från Brittiska öarna.
De åtta högst seedade spelarna stod över första omgången. Sammanlagt deltog därför 24 spelare i VM, jämfört med föregående års 16.
Händelser under turneringen[redigera | redigera wikitext]
- Alex Higgins ledde VM-finalen med 9-5 och såg ut att gå mot sin första VM-seger sedan 1972. Han började då showa och spela för att underhålla publiken genom att bland annat ta onödiga risker. Cliff Thorburn vände och vann matchen.
- VM-finalen avbröts på BBC av rapportering från belägringen av den iranska ambassaden. När sändningarna från snookern återupptogs kommenterades detta av kommentatorn, den förre storspelaren John Pulman: "It's a case of from one Embassy to another..."[1].
- Ovan nämnde Pulman gjorde detta år sin sista VM-turnering och blev utslagen mot kanadensaren Jim Wych.
- Alex Higgins blev i kvartsfinalen mot Steve Davis den förste i VM att sänka 15 röda och 15 svarta bollar i ett frame. Han lyckades dock inte sänka de återstående färgade bollarna för ett maximumbreak. Han missade en svår stöt på den gröna.
- Det 18:e framet i matchen i andra omgången mellan Cliff Thorburn och Doug Mountjoy tog 69 minuter att spela, vilket då var rekord för VM. Rekordet slogs inte förrän i 2006 års final mellan Graeme Dott och Peter Ebdon.
Resultat[redigera | redigera wikitext]
| Första omgången: Bäst av 19 frames |
Andra omgången: Bäst av 25 frames |
Kvartsfinaler: Bäst av 25 frames |
Semifinaler: Bäst av 31 frames |
Final: Bäst av 35 frames | ||||||||||||||||||
 Steve Davis
|
10 | Terry Griffiths
|
10 | |||||||||||||||||||
 Patsy Fagan
|
6 | Steve Davis
|
13 | |||||||||||||||||||
| Steve Davis
|
9 | |||||||||||||||||||||
| Alex Higgins
|
13 | |||||||||||||||||||||
| Alex Higgins
|
10 | Alex Higgins
|
13 | |||||||||||||||||||
| Tony Meo
|
9 |  Perrie Mans
|
6 | |||||||||||||||||||
| Alex Higgins
|
16 | |||||||||||||||||||||
| Kirk Stevens
|
13 | |||||||||||||||||||||
| Kirk Stevens
|
10 | John Spencer
|
8 | |||||||||||||||||||
| Graham Miles
|
3 | Kirk Stevens
|
13 | |||||||||||||||||||
| Kirk Stevens
|
13 | |||||||||||||||||||||
 Eddie Charlton
|
7 | |||||||||||||||||||||
| John Virgo
|
10 | Eddie Charlton
|
13 | |||||||||||||||||||
| Jim Meadowcroft
|
2 | John Virgo
|
12 | |||||||||||||||||||
| Alex Higgins
|
16 | |||||||||||||||||||||
| Cliff Thorburn
|
18 | |||||||||||||||||||||
| Doug Mountjoy
|
10 | Cliff Thorburn
|
13 | |||||||||||||||||||
| Cliff Wilson
|
6 | Doug Mountjoy
|
10 | |||||||||||||||||||
| Cliff Thorburn
|
13 | |||||||||||||||||||||
| Jim Wych
|
6 | |||||||||||||||||||||
| John Pulman
|
5 | Jim Wych
|
13 | |||||||||||||||||||
| Jim Wych
|
10 | Dennis Taylor
|
10 | |||||||||||||||||||
| Cliff Thorburn
|
16 | |||||||||||||||||||||
| David Taylor
|
7 | |||||||||||||||||||||
| Bill Werbeniuk
|
10 | Ray Reardon
|
13 | |||||||||||||||||||
| Willie Thorne
|
9 | Bill Werbeniuk
|
6 | |||||||||||||||||||
| Ray Reardon
|
11 | |||||||||||||||||||||
| David Taylor
|
13 | |||||||||||||||||||||
| Ray Edmonds
|
5 | David Taylor
|
13 | |||||||||||||||||||
| David Taylor
|
10 | Fred Davis
|
5 | |||||||||||||||||||
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| |||||||||||||||||||||||