VM i snooker 2003

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt19 april–5 maj
ArenaThe Crucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar1 682 900 GBP
Till segraren270 000 GBP
Regerande mästareEngland Peter Ebdon
Högsta break147 (Ronnie O'Sullivan)
Vinnare
VinnareWales Mark Williams
FinalistIrland Ken Doherty
Finalresultat18–16
2002
2004

VM i snooker 2003, Embassy World Snooker Championship, spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 19 april–5 maj 2003. Mark Williams vann sin andra VM-titel efter att ha slagit Ken Doherty i finalen med 18–16.

Händelser under turneringen[redigera | redigera wikitext]

  • Turneringen blev till stor del ihågkommen för Ken Dohertys svängiga matcher. I finalen ledde Mark Williams med 10–2, men Doherty kom tillbaka till 11–11 och 16–16, innan Williams vann de två sista framen. I semifinalen mot Paul Hunter låg Doherty under med 9–15 inför den avslutande sessionen, men vände och vann med 17–16. I kvartsfinalen mot John Higgins ledde Doherty med 10–0, Higgins kom tillbaka till 10–7, innan Doherty åter drog ifrån och vann med 13–8. I andra omgången mot Graeme Dott låg Doherty under med 2–7, vände till 11–9, och vann slutligen med 13–12. Och i första omgången ledde Doherty med 8–4 mot Shaun Murphy, som kom tillbaka till 8–8, innan Doherty kunde vinna med 10–9.
  • Ken Dohertys matchresultat gjorde att han spelade det största antalet frames en spelare någonsin gjort i en VM-turnering i The Crucible, nämligen 132 stycken. Största möjliga antalet är 137.
  • Bordet som användes i semifinalerna och finalen hade en ojämnhet som bland annat gjorde att Ken Doherty, då han skulle rulla upp bakom brun boll för att snookra Paul Hunter i semifinalen, helmissade brun boll, eftersom vit boll rullade i en båge. Ojämnheten uppkom troligen då bordet flyttades till mitten av arenan inför semifinalerna [1].
  • Ronnie O'Sullivan blev den förste i historien att göra ett andra maximumbreak i VM (fram till VM 2009 var han den ende som gjort mer än ett maximumbreak i VM, då gjorde Stephen Hendry sitt andra). O'Sullivan blev dock även den förste i VM-historien att förlora matchen som han gjorde sitt maximumbreak i, i första omgången mot Marco Fu.
  • Mark Williams låg under med 0–2 i sin match i andra omgången mot Quinten Hann, men vann 13 raka frames och matchen med 13–2. Detta är rekord för antal frames vunna i rad i en enskild VM-match.


Resultat[redigera | redigera wikitext]

  Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 33 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                                     
 England Peter Ebdon  10  
 Nordirland Gerard Greene  3  
   England Peter Ebdon  13  
   Malta Tony Drago  5  
 Malta Tony Drago  10
 Nordirland Joe Swail  8  
   England Peter Ebdon  12  
   England Paul Hunter  13  
 England Paul Hunter  10  
 England Ali Carter  5  
   England Paul Hunter  13
   Wales Matthew Stevens  6  
 Skottland Chris Small  3
 Wales Matthew Stevens  10  
   England Paul Hunter  16  
   Irland Ken Doherty  17  
 Irland Ken Doherty  10  
 England Shaun Murphy  9  
   Irland Ken Doherty  13
   Skottland Graeme Dott  12  
 Skottland Graeme Dott  10
 England Robert Milkins  4  
   Irland Ken Doherty  13
   Skottland John Higgins  8  
 England Sean Storey  10  
 England Joe Perry  4  
   England Sean Storey  7
   Skottland John Higgins  13  
 England Ian McCulloch  7
 Skottland John Higgins  10  
   Irland Ken Doherty  16
   Wales Mark Williams  18
 Wales Mark Williams  10  
 England Stuart Pettman  2  
   Wales Mark Williams  13  
   Australien Quinten Hann  2  
 Australien Quinten Hann  10
 England John Parrott  5  
   Wales Mark Williams  13  
   Skottland Stephen Hendry  7  
 England Mark King  5  
 Skottland Drew Henry  10  
   Skottland Drew Henry  11
   Skottland Stephen Hendry  13  
 England Gary Wilkinson  7
 Skottland Stephen Hendry  10  
   Wales Mark Williams  17
   England Stephen Lee  7  
 England Stephen Lee  10  
 England Steve Davis  7  
   England Stephen Lee  13
   England Jimmy White  11  
 England Jimmy White  10
 Thailand James Wattana  6  
   England Stephen Lee  13
   Hongkong Marco Fu  7  
 Skottland Alan McManus  10  
 England Nigel Bond  7  
   Skottland Alan McManus  7
   Hongkong Marco Fu  13  
 Hongkong Marco Fu  10
 England Ronnie O'Sullivan  6  

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/other_sports/snooker/2993639.stm BBC Sport