VM i snooker 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
VM i snooker
Turneringsinformation
Typ Rankingturnering
Tidpunkt 16 april–2 maj
Arena The Crucible Theatre
Plats Sheffield
Land England
Prispengar 1 111 000 GBP
Till segraren 250 000 GBP
Regerande mästare Australien Neil Robertson
Högsta break 138 (Ding Junhui, Mark King)
Vinnare
Vinnare Skottland John Higgins
Finalist England Judd Trump
Finalresultat 18–15
2010
2012

VM i snooker 2011, Betfred.com World Snooker Championship, var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 16 april och 2 maj 2011 i Sheffield, England. John Higgins vann sin fjärde VM-titel, efter att ha slagit Judd Trump i finalen med 18–15.

Händelser i samband med turneringen[redigera | redigera wikitext]

  • Den regerande världsmästaren Neil Robertson drabbades av The Crucible Curse och blev utslagen redan i första omgången av Judd Trump med 8–10.[1].
  • Före VM hade fem spelare chansen att bli rankad som världsetta vid säsongens slut; Mark Williams (som hade ett stort försprång på rankingen), Mark Selby, John Higgins, Ding Junhui och Neil Robertson. I och med att Williams nådde semifinal stod det dock klart att ingen av de andra spelarna skulle kunna nå ifatt honom, och Williams blev därför åter rankad som världsetta vid säsongens slut. Noterbart är att de 22 senaste säsongerna har slutat med att någon av "De Fyra Stora" (Williams, Higgins, Ronnie O'Sullivan och Stephen Hendry) toppat världsrankingen.
  • Mark Selby gjorde sex centuries i sin match i andra omgången mot Stephen Hendry. Det var första gången någonsin som en spelare gjort sex centuries i en och samma VM-match[2].
  • Selbys sex centuries i matchen mot Hendry gjorde också att han slog ett nytt rekord, det var hans 54:e century under säsongen, fler än någon tidigare gjort under en säsong. Det tidigare rekordet på 53 centuries innehades ironiskt nog av Stephen Hendry[3].
  • Förstapriset på 147 000 pund för ett maximumbreak hade tagits bort till detta års VM, som ett led i försöket att minska kostnaderna. Detta kritiserades av bland andra Mark Williams[4].
  • Shaun Murphy ledde med 9–0 mot Marcus Campbell efter den första sessionen av deras match i första omgången, och behövde bara vinna det första framet i nästa session för att bli den andre i VM-historien, efter John Parrott 1992, att vinna en VM-match utan att släppa ifrån sig ett enda frame. Campbell reducerade dock till 1–9 och slapp därmed att dela Eddie Charltons öde från 1992[5].
  • Ronnie O'Sullivan gjorde sitt 100:e century i The Crucible Theatre i sin match i första omgången mot Dominic Dale[6].
  • Ding Junhui blev den tredje asiatiske spelaren genom tiderna att gå till semifinal i VM, efter James Wattana 1993 och 1997 och Marco Fu 2006[7]. Tidigare hade Ding aldrig nått längre än andra omgången i VM.
  • Judd Trump blev, 21 år gammal, den näst yngste VM-finalisten genom tiderna. Stephen Hendry var några månader yngre då han vann 1990[8].
  • John Higgins vann sin fjärde VM-titel, 13 år efter sin första. Detta är det största gapet mellan första och sista VM-titeln för någon spelare i modern tid. Det tidigare rekordet på 11 år hade Higgins själv. Tvåa på listan är namnen Alex Higgins som vann sina två VM-titlar 1972 och 1982.
  • Det gjordes 74 centuries under detta VM, det näst högsta antalet någonsin efter 2009, då det gjordes 83 stycken[9].
  • Det högsta breaket under turneringen var 138, vilket åstadkoms av både Mark King och Ding Junhui. Det var första gången sedan VM 1987 som det inte gjordes något break över 140[9]!

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 35 frames
Crucible Theatre, Sheffield, 1 - 2 maj 2011. Domare: Jan Verhaas
England Judd Trump
15–18 Skottland John Higgins (2)
Första sessionen: 64-19, 76-1, 38-73, 54-74, 5-115, (102)113-0, 68-69, 56-19
Andra sessionen: 20-64, 67-45, 68-0, (103)127-0, 38-63, 25-64, 77-18, 60-9, 68-36
Tredje sessionen: 8-64, (104)113-0, 0-97, 99-0, 55-59, 35-93, 1-113(113), 8-77
Fjärde sessionen: 38-66, 78-0, 60-38, 52-64, 35-64, 75-52, 44-64, 61-62
104 Högsta break 113
3 Centuries 1
8 Break över 50 11

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 33 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                                               
1  Australien Neil Robertson  8  
 England Judd Trump  10  
   England Judd Trump  13  
   England Martin Gould  6  
16  Hongkong Marco Fu  8
 England Martin Gould  10  
   England Judd Trump  13  
  9  Skottland Graeme Dott  5  
9  Skottland Graeme Dott  10  
 England Mark King  7  
  9  Skottland Graeme Dott  13
  8  England Ali Carter  11  
8  England Ali Carter  10
 England Dave Harold  3  
   England Judd Trump  17  
  5  Kina Ding Junhui  15  
5  Kina Ding Junhui  10  
 Skottland Jamie Burnett  2  
  5  Kina Ding Junhui  13
   England Stuart Bingham  12  
12  England Peter Ebdon  8
 England Stuart Bingham  10  
  5  Kina Ding Junhui  13
  4  England Mark Selby  10  
13  Skottland Stephen Hendry  10  
 England Joe Perry  9  
  13  Skottland Stephen Hendry  4
  4  England Mark Selby  13  
4  England Mark Selby  10
 England Jimmy Robertson  1  
 England Judd Trump  15
2  Skottland John Higgins  18
3  Wales Mark Williams  10  
 Wales Ryan Day  5  
  3  Wales Mark Williams  13  
  14  England Jamie Cope  4  
14  England Jamie Cope  10
 Wales Andrew Pagett  7  
  3  Wales Mark Williams  13  
  11  Nordirland Mark Allen  5  
11  Nordirland Mark Allen  10  
 Wales Matthew Stevens  9  
  11  Nordirland Mark Allen  13
   England Barry Hawkins  12  
6  Skottland Stephen Maguire  9
 England Barry Hawkins  10  
  3  Wales Mark Williams  14
  2  Skottland John Higgins  17  
7  England Shaun Murphy  10  
 Skottland Marcus Campbell  1  
  7  England Shaun Murphy  10
  10  England Ronnie O'Sullivan  13  
10  England Ronnie O'Sullivan  10
 Wales Dominic Dale  2  
  10  England Ronnie O'Sullivan  10
  2  Skottland John Higgins  13  
15  England Ricky Walden  6  
 England Rory McLeod  10  
   England Rory McLeod  7
  2  Skottland John Higgins  13  
2  Skottland John Higgins  10
 England Stephen Lee  5  

Kval[redigera | redigera wikitext]

Kvalet till VM spelades 313 mars i World Snooker Academy i Sheffield, England. I kvalet deltog de 80 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, samt ett fåtal professionella spelare från utanför touren. Den 21 mars lottades de 16 kvalspelarna mot de 16 direktkvalificerade spelarna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Champion Robertson felled by Trump
  2. ^ Selby rewrites the Crucible record books Arkiverad 27 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ World Snooker: Record-breaking Selby close to victory
  4. ^ World Snooker: Williams unhappy with 147 prize removal
  5. ^ Murphy Thrilled Despite Missing Whitewash
  6. ^ World Snooker: O'Sullivan takes commanding lead
  7. ^ Chinese Cracker Into Semis Arkiverad 29 april 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Trump reaches final after Crucible classic Arkiverad 31 juli 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ [a b] Crucible Centuries Arkiverad 23 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]