Vinterpalatset

För andra betydelser, se Vinterpalatset (olika betydelser).

Vinterpalatset
Plats	Palace Embankment 38 Dvortsovy kommune Okrug, Sankt Petersburg, Ryssland
Användning	officiellt residens
Invigning	1762
Byggherre	Peter den store
Arkitekt	Bartolomeo Rastrelli
Har inhyst	Eremitaget
Kulturskydd	federalt kulturarv i Ryssland
Koordinater	59°56′25″N 30°18′50″Ö
Redigera Wikidata

Vinterpalatset (ryska: Зимний дворец, Zimnij dvorets) är en byggnad i Sankt Petersburg i Ryssland där de forna tsarerna residerade. Palatset känns igen på sin gröna fasad i barockstil.

Palatset ingår i dag i det komplex av byggnader som hyser konstmuseet Eremitaget, ett av världens främsta konstmuseer.

Sin nuvarande utformning fick det mellan 1754 och 1763 då det byggdes som vinterresidens för de ryska tsarerna. Arkitekt var Bartolomeo Rastrelli. Det användes som tsarfamiljens bostad i Sankt Petersburg mellan 1762 och 1881, och som representationslokaler fram till 1917.

Efter februarirevolutionen 1917 tjänade det som högkvarter för den provisoriska ryska regeringen. Därefter stormades det av bolsjevikerna, vilket utgjorde början på oktoberrevolutionen. Det gjordes därefter till ett statligt museum.

Historia

Det första vinterpalatset, ritat 1711 för Peter den store av Domenico Trezzini, som 16 år senare ritade det tredje vinterpalatset.

Det tredje vinterpalatset.

Första vinterpalatset

Peter den store ägde en tomt mellan Neva och Millionnaya-gatan (på platsen för dagens Eremitageteater). År 1708 byggdes ett trähus här: en liten tvåvåningsbyggnad med en hög veranda och ett tegeltak.

År 1712 byggdes Peter den stores första riktiga "palats", som räknas som det första vinterpalatset. Detta palats var en gåva från guvernören i Sankt Petersburg, Alexander Mensjikov, med anledning av bröllopet mellan Peter den store och Katarina. Det låg strax intill det nuvarande. Byggnaden var en relativt anspråkslös tvåvåningsbyggnad.

Andra vinterpalatset

År 1716 påbörjade arkitekten Georg Johann Mattarnovi, på tsarens order, byggandet av ett nytt vinterpalats vid hörnet av Neva och Vinterkanalen. År 1720 flyttade Peter I och hela hans familj från Peters den stores sommarpalats till vinterpalatset. Peter dog i detta palats år 1725. Det var också i detta palats Katarina I levde i under sin regeringstid 1725-1727.

Tredje vinterpalatset

År 1727 besteg Peters sonson Peter II. På hans order blev Matternovis vinterpalats utbyggt av Domenico Trezzini. Trezzini både byggde ut palatset och gav det en ny design. Han byggde ut vinterpalatset så mycket att det gamla palatset förvandlades till enbart en av de två flyglarna till det nya. Tezzinis vinterpalats var liksom det förra byggt i petrinsk barockstil. Palatset stod klart år 1728. Inte långt efteråt flyttade dock det kejserliga hovet till Moskva.

Fjärde vinterpalatset

Anna Ivanovna

År 1732 blev Sankt Petersburg åter huvudstad under kejsarinnan Anna Ivanovna. Kejsarinnan Anna ansåg att det dåvarande vinterpalatset var för litet, och anlitade samma år Francesco Bartolomeo Rastrelli för att uppföra ett nytt palats. Under tiden bodde hon i Sommarpalatset. Rastrellis design innebar att man skulle förvärva husen som då stod på den plats där det nuvarande palatset upptogs, vilket tillhörde greve Apraksin, marin-akademin, Raguzinsky och Chernyshev. Anna Ioannovna godkände designen, husen köptes, revs och byggnationen påbörjades våren 1732. Det nya palatset blev betydligt större än det tidigare palatset.

År 1735 färdigställdes palatset och Anna Iovanovna flyttade in. Den fyra våningar höga byggnaden omfattade cirka 70 statsrum, över 100 sovrum, ett galleri, en teater, ett stort kapell, många trappor, service- och vaktrum samt rum för palatsets kansli. Palatset inkluderade en galleri med apelsinträd planterade i krukor där Anna invigde palatset med en bal bland träden, som liknande en grönskande skog, mitt i den ryska vintern.

Även Ivan VI och hans mor och regent Anna Leopoldovna levde i detta palats under sin regeringstid 1740-1741.

Elisabet Petrovna

Kejsarinnan Elisabet föredrog att använda Sommarpalatset när hon vistades i huvudstaden. Elisabet anlitade Francesco Bartolomeo Rastrelli för att uppföra ett nytt vinterpalats. Till att börja med hade Rastrelli endast byggt ut det befintliga palatset. Snart presenterade han dock en ny ritning med kolossala proportioner. Detta godkändes av Elisabet som en fråga om nationell stolthet. Den 1 januari 1752 beslutade kejsarinnan att utöka Vinterpalatset, varefter de angränsande tomterna till Raguzin- och Yaguzhinpalatsen köptes för ytterligare utökning av byggnaden till kolossala proportioner.

Från 1754 till 1762 pågick byggandet av palatsets byggnad, som vid den tiden blev den högsta bostadsbyggnaden i Sankt Petersburg. Den innehöll cirka 1 500 rum. Palatset hade en total yta på cirka 60 000 kvadratmeter. Det var under denna tid det fick sitt nuvarande utseende och dimensioner. Palatsets yttre var mer eller mindre färdigbyggt år 1759, men hovet hann aldrig flytta in.

Katarina den stora

Elisabet levde inte för att se byggandet slutföras; Peter III tog över arbetet den 6 april 1762. Vid det här laget var fasaderna färdiga, men många inre utrymmen var fortfarande ofärdiga, och hovet hade därför fortfarande inte kunnat flytta in. Sommaren 1762 avsattes Peter III från tronen, och byggandet av Vinterpalatset slutfördes under Katarina den stora. Under den statskupp som förde henne till makten visade sig dock Katarina på en av palatsets balkonger med sin sjuåriga son, och hyllades av stadens innevånare.

År 1763 var palatset slutligen beboeligt och Katarina kunde flytta in i byggnaden med sitt hov. Vinterpalatset användes regelbundet av Katarina den stora som residens för henne och hennes hov när hon var i huvudstaden. Katarina lät uppföra Eremitaget och inrätta dess konstsamlingar i palatset, och arbeten fortsatte fram till hennes död 1796.

1800-talet

Efter Katarina den storas död bodde Paul I, Alexander I och Nikolaus I med sina hov i palatset, som var tsarhovets officiella vinterbostad i huvudstaden. Vinterpalatset brann 1837. Det reparerades av Nikolaus I, som gav det dess nuvarande utseende.

Den sista tsar som bodde i palatset med sitt hov var Alexander II, som regerade mellan 1855 och 1881. Han mördades i ett attentat 1881 och avled då i Vinterpalatset.

Hans efterträdare Alexander III övergav palatset och bodde istället i Gattjina utanför staden, och föredrog Anitjkovpalatset när han besökte huvudstaden. Vinterpalatset fortsatte dock rent formellt att vara tsarens officiella residens i huvudstaden, och tsarfamiljen besökte det för att hålla större officiella högtider och mottagningar där. Varje år hölls en stor officiell kejsarbal i Vinterpalatset, vilket var en av societetslivets höjdpunkter. År 1889 hölls till exempel den berömda "Svarta balen" i palatset.

Nikolaj II

Den siste tsaren Nikolaus II höll år 1894 sitt bröllop med Alexandra av Hessen i palatset. Därefter bosatte sig tsarparet i Alexanderpalatset i Tsarskoje Selo. Tsarparet tyckte inte om sällskapsliv och den sista kejsarbalen i Vinterpalatset hölls år 1903. Därefter stod palatset oftast tomt, även om en del av det fortfarande hyste tjänstebostäder och kontor för en del hovpersonal som administrerade byggnaden. Bland allmänheten betraktades dock fortsatt palatset som tsarens hem, och det fanns en föreställning bland många om att tsarfamiljen bodde där.

Tre berömda händelser ägde rum i palatset i början av 1900-talet. År 1905 ägde blodiga söndagen rum utanför palatset. År 1906 hölls invigningsceremonin för den första Riksduman i Vinterpalatset. Under firandet av dynastin Romanovs jubileum 1913 ställdes den tilltänkta kejsarbalen i Vinterpalatset in, men två mindre mottagningar hölls i palatset. Under första världskriget inrättades, i oktober 1915, ett militärsjukhus i en del av byggnaden.

Ryska revolutionen

Efter ryska revolutionen i februari 1917 inrättade sig Rysslands provisoriska regering i några utrymmen i det nordvästra hörnet av byggnaden. Militärsjukhuset fanns då fortfarande kvar i en annan del av byggnaden. Den 25 oktober 1917 belägrades regeringen i palatset av bolsjevikerna. Regeringen försvarades av ett antal kosacker, kadetter och ett regemente ur Kvinnobataljonerna. När kanonerna från Peter-Paulfästningen tvingades regeringen uppge motståndet. Palatset utsattes då för en kraftig vandalisering.

Den 30 oktober 1917 förklarades palatset vara ett statlig museum.

Galleri

• 
  Bildtext1
• 
  Bildtext2

Vinterpalatset huvudfasad.

Se även

• Tsarskoje Selo

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vinterpalatset.