Visby domkyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Visby domkyrka
Kyrka
Visby domkyrka
Visby domkyrka
Land Sverige Sverige
Län Gotlands län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Visby stift
Församling Visby domkyrkoförsamling
Koordinater 57°38′30″N 18°17′51″Ö / 57.64167°N 18.29750°Ö / 57.64167; 18.29750
Invigd 1225
GeoNames 8128696
Webbplats: Församlingen på svenskakyrkan.se
Visby domkyrka från söder.

Visby domkyrka, Sankta Maria kyrka (eller mer fullständigt Visby Sankta Maria domkyrka) är en kyrka i Visby, vilken är församlingskyrka för Visby domkyrkoförsamling och domkyrka för Visby stift.

Kyrkan, under medeltiden kallad "Vår kära frus kyrka", byggdes ursprungligen som gästkyrka för tyska handelsmän. Den 27 juli 1225 invigdes den som församlingskyrka av biskop Bengt från Linköping och anledningen till invigningen var sannolikt att den nya tyska församlingskyrkan S:t Nicolai förstörts av brand.

Sankta Maria kyrka hade från 1225 inga bestämda geografiska församlingsgränser, utan var en församlingskyrka med två kyrkoherdar. Den ena kyrkoherden var för den tyska församlingen, den andra för den gutniska församlingen, vilken ända fram till 1400-talet bara var en tredjedel så stor som den tyska, sedan var de jämnstora. (Det är alltså fel att för tiden efter 1225 beteckna kyrkan som ”tyskarnas kyrka”.) På grund av krympande underlag bestämde sig församlingarna 1429 för att i fortsättningen bara ha en gemensam kyrkoherde.

År 1533 eller 1534 blev kyrkan stadens församlingskyrka sedan Visbyborna tvingats överge S:t Hans. Vid Visby stifts bildande 1572 blev Sankta Maria domkyrka.

Kyrkans byggnadshistoria[redigera | redigera wikitext]

Visby Sankta Maria domkyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Den första kända kyrkan på platsen började byggas 1190 och orsaken var sannolikt det så kallade ”Ryssbråket” som framkallats av tyska gästande köpmän 1188 (ändade 1191/1192), vilket sannolikt innebar att de tyska gästerna utestängdes av de bofasta tyskarna från S:t Pers kyrka, som då var den tyska församlingskyrkan. Medel för byggandet insamlades på de tyska skeppen i hamnen, vilket gjorde att byggandet gick långsamt. Ännu 1211 byggdes det på kyrkan. Byggnaden uppfördes troligen i två etapper med delvis ändrade planer och bytte arbetsledning, förebilderna var tyska. Kyrkan var när den invigdes 1225 sedan en tid en treskeppig romansk basilika med absidkor, tvärskepp och västtorn.

Kort efter invigningen (omkring 1230 till omkring 1250) påbörjades nästa byggnadsetapp då de första stegen mot en hallkyrka togs genom att ett nytt kor uppfördes med flankerande torn och tvärskeppet fördubblades. Dateringen av brudportalen är ytterst säker men den bör ha stått färdig i mitten av 1200-talet. Hallkyrkan fullbordades omkring 1250 – omkring 1260 genom att långhuset gjordes lika brett som tvärskeppen.

På 1300-talets första hälft utökades kyrkan genom att Stora kapellet uppfördes på dess södra sida. Mittskeppets murverk förhöjdes och kyrkans exteriör fick formen av en basilika (däremot inte interiört), detta under franskt inflytande där basilikan och gotiken var förhärskande i utsmyckningar etc. Även de båda östtornen förhöjdes. Gunnar Svahnström anser det mindre troligt att murverket höjdes endast för att passa nya stilideal och anger som troligare orsak en brand. Då den nya byggnadsdelen (Stora kapellet) försämrade ljusinsläppet togs de gotiska fönstren i långhuset upp och mot slutet av samma århundrade ändrades de senromanska fönstren och Köpmankoret uppfördes efter 1349 av bröderna Simon och Greger Swerting, till minne av deras ”mindre rättvist” år 1342 halshuggne fader, den tyske borgmästaren Herman Swerting. Även det lokaliserat på kyrkans södra sida, i direkt anslutning till Stora kapellet.

1397 gravsattes stoftet efter hertig Erik, den avsatte svenske kungen Albrekts son, i domkyrkan.[1] Erik var före sin död Gotlands härskare.

År 1400 anger Hans Nielsson Strelow att kyrkan brann och det sägs att den stod övergiven flera år, vilket förmodligen är en missuppfattning av händelser 1404 och 1407/1408, då blod spilldes på kyrkogården och kyrkan vid bägge tillfällena stängdes för att renas av en biskop. 1409 invigde biskop Knut från Linköping en Mariabild och renade möjligen då också kyrkogården. 1423 höjdes, på den gutniska församlingens initiativ, tornets murverk till nuvarande höjd och i mitten av 1400-talet försågs de båda östra tornen med spiror. Efter reformationen, och efter att stadsborna tvingats överge S:t Hans kyrka 1533/1534, valdes kyrkan ut bland de många Visbykyrkorna till stadskyrka för att senare 1572 upphöjas till domkyrka.

I början av 1600-talet eldhärjades kyrkans östra del och de båda tornhuvarna förstördes. Två fönster i den västra delen togs upp 1630. 1639 förfärdigades alla torntrapporna och bräder köptes till ett loft beläget ovan kyrkans valv. I slutet av århundradet inrättades ett rum för konsistoriets sammanträden i Stora kapellets nordvästra hörn, istället för det sädesmagasin som tidigare varit beläget där.

Ett skrank byggdes 1732 framför brudportalen, det ersattes omkring 1767 av ett kapell. På 1720-talet renoverades det västra tornet. I mitten av samma århundrade lades taken om och de sista resterna av munk- och nunnetegel ersattes med enkupigt modernt taktegel importerat från Lübeck. 1760 byggdes de båda spetsiga tornhuvarna i öster om efter av Johan Reinickes förslag och Stora kapellets barockgavel färdigställdes 1762 efter murarmästare Johan Hamgrens förslag.

Det västra tornet eldhärjades 1744 och den tidigare spetsiga tornhuven ersattes av den nuvarande efter förslag av byggmästare Christian Lotsby. Kyrkans inre renoverades 1765. En sakristia uppfördes 1778 på kyrkans norra sida och den igenmurade portalen i tvärskeppet utnyttjades som ingång.

1802 ansågs kyrkan vara i dåligt skick, bland annat var tornhuvarna och taken så rötskadade att de ansågs farliga och golven var på grund av de många gravarna därunder i uselt skick. Flera av bristerna avhjälptes de närmast därefter följande åren. 1816 påbörjades en restaurering som dock snabbt fick avsluts eftersom medel saknades. På 1820-talet lagades fönstren och trasiga masverk, i Stora kapellet lagades med masverken av ek.

En stor renovering genomfördes 1831–1832, den kom att kritiseras hårt av konsthistorikern Säve då byggnadshistoriska spår avlägsnades bland annat på mittpelarna, som höggs rena från anfang[förtydliga]. Golven lades om och gravstenarna flyttades och höggs om (flera såldes också som byggnadsmaterial), väggytorna vitlimmades, delar av altarprydnaden togs bort och fönstret bakom altaret spikades delvis igen till formen av Guds allseende öga. Två läktare revs och bänkarna byggdes om, överflödig inredning såldes på auktion.

En stor inre restaurering efter förslag av arkitekt Gustaf Petterson, kom till stånd 1890-1893 då bland annat golven åter lades om, samtidigt installerades ett nytt värmesystem. Väggar och valv putslagades och avfärgades, korets väggar och valv målades om av C. W. Pettersson efter ritningar av E. Bergh. Stenytorna frilades från färg, sten nyhöggs helt eller delvis och de västra pelarna kläddes med nyhuggen sten. Långhusets emporvåning öppnades upp och en skiljevägg i Stora kapellet togs bort. Högaltaret flyttades och altarprydnaden togs bort, kyrkbänkarna och orgeln nygjordes och övrig inredning omdisponerades. Korets gotiska fönster rekonstruerades och försågs med nya glasmålningar av glasmästare Carl de Bouché från München.

Vid sekelskiftet 1900 genomfördes en yttre restaurering efter förslag av arkitekt Axel Herman Hägg, restaureringen syftade till att återställa den medeltida kyrkan vilket gjordes i engelsk nygotik. De största förändringarna innebar att barockgaveln på Stora kapellet ersattes med en nygotisk, en ny sakristia uppfördes och sidoskeppens tak sänktes. Fasaderna frilades från puts och nya stenskulpturer höggs. 1907 försågs koret med målningar utförda av C. W. Pettersson efter gjorda förlagor av Hägg och ett retabel placerades på altaret, även det ritat av Hägg.

1944–1945 restaurerades kyrkan invändigt efter förslag av arkitekt Erik Fant, då väggar och valv målades och kyrkbänkarna nybyggdes av valnötsträ, som skadats under krigsvintrarna tidigare samma decennium. Även orgelläktare och altarskranket nygjordes av detta virke.

1979-1985 genomfördes en omfattande inre och yttre renovering efter förslag av Jerk Alton. Taken byttes, murverken förstärktes och fasaderna rengjordes. Masverk rekonstruerades. Svalgångar byggdes på vinden ovanför arkaderna. Belysningen kompletterades, nya värme- och högtalarsystem installerades. Väggar och valv rengjordes och muralmåleri togs fram. Kulturhistoriskt värdefulla föremål konserverades. Inredningen i långhuset byggdes om. De båda rummen (böne- och silverkammare) vilka flankerar koret restaurerades. Stora kapellet försågs med nya glasmålningar och omdanades till enskilt gudstjänstrum med ny inredning ritad av arkitekten. Sakristibyggnadens interiör omgestaltades helt där samtalsrum, textilkammare, arbetsrum, kapprum med toaletter och värme- och elcentral inrymdes.

I ett av tornen har Telia Sonera byggt en basstation för mobiltelefoni.

Läktarorgel[redigera | redigera wikitext]

Huvudverk I C-g3 Bröstverk II C-g3 Pedal C-f1 Koppel
Borduna 16’ Bassettflöjt 2’ Violon 16’ (ny) I/P
Principal 8’ Rörfleut 8’ Subbas 16’ II/P
Flute harmonique 8’ Salicional 8’ Quinte 12' II/I
Dubbelfleut 8' Voix Céleste 8' Violoncelle 8' (ny) I 4'/I
Gamba 8' Flute octaviante 4' Octava 4' II 16'/I
Octava 4' Waldthorn 8' Basun 16'
Octava 2' Euphon 8'
Mixtur 3 ch (ny) Corno 8' (ny)
Cornet 3 ch Clairon 4' (ny)
Trumpet 8'

Maria orgeln[redigera | redigera wikitext]

Orgeln i Swertingska kapellet även kallad Maria orgeln är byggd 1984 av A Magnussons Orgelbyggeri AB, Mölnlycke. Orgeln är mekanisk. Fasaden är ritad av Jerk Alton.

Huvudverk I Bröstverk II Pedal Koppel
Rörgedackt 8’ Gedackt 8’ Subbas 16’ I/P
Principal 4’ Flöjt 4’ Pommer 4’ II/P
Kvinta 2 23 Principal 2’ II/I
Waldflöjt 2’
Huvudverk I C-g3 Bröstverk II C-g3 Pedal Koppel C-f1
Rörgedackt 8’ Trägedackt 8’ Subbas 16’ I/P
Principal 4’ Träflöjt 4’ Pommer 4’ II/P
Kvinta 2 23 Öppen träflöjt 2’ II/I
Waldflöjt 2’ Regal 8'

Klinte-orgeln[redigera | redigera wikitext]

År 1998 restaurerade Tomas Svenske AB, Brunna, den magasinerade orgeln. Orgeln tillverkades 1870 av Åkerman & Lund, Stockholm, och användes mellan 1870 och 1977 i Klinte kyrka, Visby stift. Därefter magasinerades orgeln men används idag i Visby domkyrka. Orgeln är mekanisk och har fotpumpanordning och elektrisk fläktanordning.

Manual c-f3 Pedal C-g Koppel
Borduna 16’ B/D Bihängd I 4'/I
Principal 8’
Rörflöjt 8’
Salicional 8’
Octava 4'
Trumpet 8' B/D

Guldrupe-orgeln[redigera | redigera wikitext]

Orgeln restaturerades 1994 av Tomas Svenske AB, Brunna, och används idag. Orgeln tillverkades från början på 1860-talet av Olof Niclas Lindqvist, Visby. Den har under en tid varit i Guldrupe kyrka, Visby stift. Orgeln är mekanisk och har bara en fotpumpanordning.

Manual C-f3 Pedal Koppel
Salicional 8’
Principal 4’

Continuo-orgeln[redigera | redigera wikitext]

Tillverkades 1996 av Ålems orgelverkstad (Sune Fondell), Ålem. Orgeln är mekanisk.

Manual C-f3
Gedackt 8’
Principal 4’
Flöjt 4’
Octava 2’

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Interiör[redigera | redigera wikitext]

Exteriör[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Guteinfo.com”. http://www.guteinfo.com/?id=2096. Läst 1 mars 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Visby Domkyrka kyrkobyggnaden, Gotland band XI:1 Visby, volym 175 av Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium av Gunnar Svahnström (1978). ISBN 91-7402-070-6
  • Visby Domkyrka inredning, Gotland band XI:2 Visby, volym 202 av Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium av Gunnar och Karin Svahnström (1986). ISBN 91-7192-681-X
  • Dick Wase, Kyrkorna i Visby - nya rön, i Gotländskt arkiv 2002.
  • Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson, red (1990). Inventarium över svenska orglar : 1989:II, Linköpings stift, Visby stift. Tostared: Förlag Svenska orglar. ISSN 1100-2700 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Jonas Valthersson (foto), Mats Hermansson (text): Sankta Maria / Saint Mary's. Visby domkyrkoförsamling 2010, ISBN 978-91-633-7927-7.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Visby domkyrka.