Yo-Yo Ma
| Yo-Yo Ma | |
 Yo-Yo Ma 2008. | |
| Födelsenamn | Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou) |
|---|---|
| Född | 7 oktober 1955 Paris, Frankrike |
| Instrument | Cello |
| Webbplats | Yo-yo Mas webbplats |
Utmärkelser
Avery Fisher Prize (1978) Echo Klassik för årets instrumentalist (2000) Library of Congress Living Legend[1] Echo Klassik för klassiskt utan gränser (2002) Léonie Sonnings musikpris (2006) Great Immigrants (2006)[2] Dan David-priset (2006) Polarpriset (2012) Vilcek Prize (2013) Time 100 (2020)[3] Praemium Imperiale (2021)[4][5] Birgit Nilsson-priset (2022) Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong Danakerorden Kommendör av Arts et Lettres-orden Presidentens frihetsmedalj Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Emmy Award Kennedy Center Honors Glenn Gould-priset National Medal of Arts | |
Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou), född 7 oktober 1955 i Paris, är en kinesisk-amerikansk cellist.
Yo-Yo Ma, utbildad vid Juilliard School, spelar bland annat i The Silk Road Ensemble. Han har totalt givit ut ett tjugotal musikalbum, solo eller med andra. Inte minst hans tolkningar av Bachs sex cellosviter (BWV 1007-1012 i den officiella verkförteckningen) har väckt såväl respekt som uppskattning. Han tvekar inte att diversifiera sig och att delta i eklektiska samarbeten.[6] Som exempel på hans mångfasetterade inspelningsrepertoar kan nämnas barockverk med tidstypiska instrument; amerikansk bluegrass; traditionella kinesiska melodier, vilket inkluderar soundtracket till filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon; tango av den argentinska kompositören Ástor Piazzolla; ett experimentellt samarbete med röstvirtuosen Bobby McFerrin; samt musik av minimalisten Philip Glass i verk som stycket Naqoyqatsi från 2002.
Yo-Yo Ma spelar på två instrument, en venetiansk Montagnana cello från 1733 och en Stradivarius med benämningen "Davidoff" från 1712. Den senare har tillhört bland andra Jacqueline du Pré.
2012 tilldelades Yo-Yo Ma Polarpriset.
Källor
- ^ läs online, www.loc.gov .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.carnegie.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, time.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.institutdefrance.fr .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Andrew L. Pincus (20 juni 2002). ”Yo-Yo Ma: Exploring culture with passion and involvement”. Berkshires Week. http://www.berkshiresweek.com/062002/default.asp?filename=story1&adfile=ads4. Läst 6 september 2010.
Externa länkar
| ||||||||||||||
|