Ypsilon2 Centauri

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ypsilon2 Centauri (υ2)
Centaurus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKentauren
Rektascension14t 01m 43,49909s[1]
Deklination-45° 36′ 12,2767″[1]
Skenbar magnitud ()4,33[2]
Stjärntyp
SpektraltypF7 II/III[3]
U–B+0,26[2]
B–V+0,61[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-7,8 ± 7,4[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +8,64±1,09[1] mas/år
Dek.: -16,25±0,88[1] mas/år
Parallax ()2,57 ± 1,05[1]
Avståndca 1 300  (ca 400 pc)
Absolut magnitud ()-3,51[5]
Detaljer
Massa6,86 ± 0,39[6] M
Luminositet3 919[6] L
Temperatur6 495[6] K
Vinkelhastighet0,0[7] km/s
Ålder45,9 ± 4,0[8] miljoner år
Andra beteckningar
υ 2 Cen , CD -44 ° 9040 , GC 18939, HD 122223, HIP 68523, HR 5260, SAO 224621 [9]

Ypsilon2 Centauri ( υ2 Centauri, förkortat Ypsilon2 Cen, υ2 Cen) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[10] belägen i den östra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,33[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 300 ljusår (ca 400 parsek) från solen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan Ypsilon2 Centauri A är en gulvit ljusstark jättestjärna av spektralklass F7 II/III[3]. Den har en massa som är ca 6,9[6] gånger större än solens massa och utsänder från dess fotosfär ca 3 920[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 6 500[6] K.

Ypsilon2 Centauri är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 207,357 dygn och en excentricitet på 0,55.[10] I förhållande till sina grannar har den en egenrörelse på 39,2 +8,8 -15,2 km/s, vilket gör att den kan utgöra en flyktstjärna.[8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Fernie, J. D. (1983), "New UBVRI photometry for 900 supergiants", Astrophysical Journal Supplement Series, 52: 7, Bibcode:1983ApJS...52....7F, doi:10.1086/190856.
  3. ^ [a b] Houk, N. (1987), "Michigan Catalogue of two dimensional spectral types for the HD stars", Michigan Spectral Survey, 2, Bibcode:1978mcts.book.....H.
  4. ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
  5. ^ Eggen, O. J. (July 1985), "Cepheids and nonvariable supergiants", Astronomical Journal, 90: 1260–1277, Bibcode:1985AJ.....90.1260E, doi:10.1086/113834.
  6. ^ [a b c d e f] Hohle, M. M.; et al. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335 , Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355.
  7. ^ Mallik, Sushma V.; et al. (October 2003), "Lithium and rotation in F and G dwarfs and subgiants", Astronomy and Astrophysics, 409: 251–261, Bibcode:2003A&A...409..251M, doi:10.1051/0004-6361:20031084.
  8. ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883 , Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x.
  9. ^ ^ "ups02 Cen". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-08-29.
  10. ^ [a b] Pourbaix, D.; et al. (2004), "SB9: The Ninth Catalogue of Spectroscopic Binary Orbits", Astronomy & Astrophysics, 424: 727–732, Bibcode:2009yCat....102020P, doi:10.1051/0004-6361:20041213.