Från början var Älmhultsborna hänvisade till Stenbrohults kyrka, men vid sekelskiftet 1900 uppstod tanken att bygga en egen kyrka. 27 april 1929 lades kyrkans grundsten av biskopEdgar Reuterskiöld och Första söndagen i advent 1930 invigdes kyrkan av biskopen.[1] 1979–1980 genomgick kyrkan en invändig restaurering. Kyrkan är byggd av tegel och uppfördes efter ritningar av slottsarkitekt Knut Nordenskjöld. Kyrkan är orienterad i norr och söder. Långhuset har karaktär av en basilika med kryssvalv i mittskeppet och rundbågiga valv i sidoskeppen. Det något mindre koret i söder markeras av en triumfbåge och är försett med glasmålningar av konstnären Yngve Lundström. Det södra fönstret har som motiv: ”Det himmelska Jerusalem” och det högra fönstret:” Jesu dop”. Det låga tornet i norr är försett med en kraftig lanternin följd av en mindre med en avslutande spira krönt av ett kors och en kyrktupp.
Koret domineras helt av altaret. Altaret har en triptyk, som flankeras av två golvplacerade piedestaler med kandelabrar. Ovanför altaret sitter ett runt, målat fönster, ett rosettfönster. Ljus kommer även in från ett högt östfönster. Altarrundeln har gröna balusterdockor, ett brunt knäfall samt ett rött armstöd. På korets västvägg sitter dörren till sakristian.[2]
Dopfunten där dopfuntens lock är utformat efter en modell av själva kyrktornet i form av en skulpterad miniatyr av Älmhults kyrka. På spiran sitter en duva. Dopfunten står i långhusets sydöstra hörn, det är ett fantastiskt träarbete med barocka drag. Dopfunten är utförd av Carl Fagerberg.[2]
Triumfkrucifix med Kristus i solstrålekrans och evangelistsymboler. Det större triumfkrucifixet hänger i triumfbågens mitt och markerar korets början. Triumfkrucifixet är utfört av Carl Fagerberg.[2]
Predikstolen är kraftfull med ett stort ljudtak (baldakin). Med sitt omfång och sin höga spira ger baldakinen ett mäktigt intryck. Spiran kröns av en figur, som visar den segrande Kristus, som står på ett klot. Ljudtaket, den stora träbaldakinen, kröns av skulpturen av den segrande Kristus, Kristus med korset, segerns tecken, som står på en glob. Den är placerad på mittskeppets västra sida, medan kororgeln står utmed den östra sidan. Predikstolen vilar på ett kvaderstensimiterat fundament, där överdelen domineras av tre målningar på predikstolens sidor som föreställer Martin Luther, Olaus Petri och Ansgar. Det monumentala intrycket förstärks av förgyllda bårder och detaljer. Med största sannolikhet ritade kyrkans arkitekt Knut Nordenskjöld även predikstolen, eftersom orgelhus och predikstol följer ett snarlikt slututförande.[2]
Öppen bänkinredning. Två bänkkvarter samt lösa stolar finns utmed sidoskeppens väggar i det treskeppiga långhuset. Bänkarna är inte ursprungliga, men gavlarna utformades snarlikt originalen. Gavlarnas geometriska mönster finns även på vissa av kyrkans dörrspeglar.
Den ersattes 1975 av en orgel med 24 stämmor byggd 1975 av Frederiksborg Orgelbyggeri med mekanisk traktur och elektrisk registratur. En fri kombination finns till orgeln.
2009 invigdes två nya orglar byggda av Fratelli Ruffatti från Padua i Italien. En läktarorgel och en kororgel, vilka är förbundna med fiberopik och spelbara åt båda hållen. Orglarna har 2637 pipor, 45 register och 3 manualer, fördelade på fem verk: Great Organ (huvudverk), Swell (svällverk), Positiv, Pedal samt Antiphonal (kororgel). De två spelborden är identiska och kan styra samtliga verk.[4]
Sverige
Wikimedia Commons har media som rör Älmhults kyrka.