Carl Fagerberg

Från Wikipedia
Carl Fagerberg
Carl Fagerberg
Född3 november 1878[1][2]
Dalarö församling[1], Sverige
Död23 april 1948[1][2] (69 år)
Maria Magdalena församling[1], Sverige
BegravdBromma kyrkogård[3]
kartor
Medborgare iSverige[4]
Utbildad vidKonstfack[1]
Kungliga Akademien för de fria konsterna, [1]
SysselsättningSkulptör[1]
Redigera Wikidata
Carl Fagerberg 1906 porträtterad av Ivar Kamke 1906, olja på duk, 47x38 cm. Nationalmuseum, Gripsholmssamlingen.
Carl Fagerbergs gravvård på Bromma kyrkogård kröns av en av hans skulpturer.

Carl Wilhelm Fagerberg, född 3 november 1878 på Dalarö i Dalarö socken i Stockholms län, död 23 april 1948 i Maria Magdalena församling i Stockholm,[5] var en svensk skulptör. Han arbetade främst som skulptör i en realistisk anda, men även som medaljgravör.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Carl Fagerberg är känd för porträttskulpturer, skulpturer av djur och idrottare samt för utsmyckningar i kyrkor, såsom i Svenska kyrkan i Paris (1913), Swedenborgskyrkan i Stockholm (1927), Skellefteå kyrka (1927), Staffanskyrkan i Gävle (1931), Luleå domkyrka (1938), Havstenssunds kapell (1938) och Fjärås kyrka (1941). Han anlitades för utsmyckningar av profana offentliga byggnader såsom telegrafhusen i Göteborg och Örebro och Katedralskolan, Linköping (tidigare Linköpings allmänna läroverk). Bland gravmonument av Carl Fagerberg kan nämnas ett över grosshandlare Carl Anders Danielsson (1918) på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Han har även signerat medaljer och plaketter, däribland flera avsedda till idrottspris. Han bodde och arbetade i Sundbybergs stad. Arvid Knöppel studerade skulptur för honom.[6]

Carl Fagerberg levde under sina senare år i ganska stor tillbakadragenhet, men i yngre år deltog han i kamratumgänget konstnärer emellan med frisk aptit. Trots att han drog sig tillbaka fortsatte han med rik konstnärlig alstring. Av de skiftande stilströmningarna påverkades han inte mycket. I konstverken i sina ungdomsverk grundade han en måttfull realism, han grundade sin formgivning på ett säkert naturstudium. Denna stil blev han i stort sett trogen under alla år. Formgivningen fick med åren ett tillskott av lätt arkaiserande stildrag med en god dekorativ verkan. Enligt Birgitta Lager och Erik Lindberg har Fagerbergs konst ett bestämt manligt drag och hans person gav intryck av kraft och trygghet.

Carl Fagerberg kallades "Kalle Skakis"[7], men han hade ett glatt lynne och ett rättframt sätt. Bland vänner och kamrater var han mycket uppskattad. I Albert Engströms hem var han en gärna sedd gäst. Han tillhörde det glada skärgårdssällskapet Pelarorden. Det svenska ordenssällskapet grundades i Stockholms skärgård redan 1892. Pelarordens grundare och förste hövding var Axel Hultman och en av ordensbröderna var Albert Engström (1869-1940). Carl Fagerberg skapade 1943 bysten vid Albert Engströms grav på Hults kyrkogård i Småland.

Malin Engström Tufvesson (1897-1967), dotter till Albert Engström, skriver i en nekrolog om Carl Fagerbergs barnasjäl och varma hjärta. Ett år efter Carl Fagerbergs bortgång, 1949, inrättade man ett minnesrum i hembygdsmuseet i Sundbyberg, Sundbybergs stadsmuseum. Där finns nu de arbeten, modeller och skisser och andra verk av honom som var i hans ägo då han avled. Sundbybergs Hembygdsförening startades redan 1934 av "världens bästa sakletare" Henning Österberg (1899-1988), han var författare, journalist och lokalhistoriker. Henning Österberg flyttade till Sundbyberg 1911 och intresserade sig tidigt för Sundbybergs historia och kultur och fick år 1920 uppdraget av Sundbybergs köping att bevaka kulturminnen i kommunen. Hembygdsföreningens huvudsakliga uppgift idag är att driva Sundbybergs stadsmuseum och förvalta dess samlingar och arkiv.[8]

Carl Fagerberg ligger begravd på Bromma kyrkogård i Stockholm.[9]

Familjeförhållanden, ateljé och bostad[redigera | redigera wikitext]

Carl Fagerberg var son till byggmästaren och snickarmästaren i Sundbyberg Johannes Fagerberg och hans hustru Sofia Sandberg. Carl Fagerberg var också själv bosatt i Sundbyberg i många år. Efter sina studieresor till Frankrike, Tyskland, Italien och Tunisien återvände han till Stockholm 1909.

När Carl Fagerberg 1909 återvände hem till Sverige öppnade han ateljén på Prästgårdsgatan 3 på Södermalm i Stockholm. Hans bostad låg först på Sjöstugan vid Bällsta bro i Lilla Alby i södra hörnet av Sundbyberg i nuvarande Centrala Sundbyberg. Men på 1920-talet flyttade han till Sankt Paulsgatan 6 i Stockholm och sista tiden var han bosatt i sin ateljé på Prästgårdsgatan 3. Han avled i sin ateljé på Prästgårdsgatan i Stockholm den 23 april 1948. Carl Fagerberg var ogift. Hela hans kvarlåtenskap tillföll Sundbybergs kommun. Hans skulpturer och statyetter signerades "C. Fagerberg".[10][11]

Konstnärsgården på Maria Prästgårdsgata 3[redigera | redigera wikitext]

I en 1700-talsgård i fastigheten Nederland mindre 9 vid Maria Prästgårdsgata 3 (som före 1930 hette Prästgårdsgatan) på Södermalm i Stockholm inrättade han sin ateljé. I ateljén på Prästgårdsgatan inrymdes även flera andra konstnärsateljéer runt den grönskande gården och där hade förutom skulptören Christian Eriksson, som var fastighetens ägare, även bland andra konstnärerna Nils Kreuger, Oscar Hullgren, Sven Erixson och Stig Blomberg haft sina ateljéer. Carl Fagerberg hade sin ateljé här. I denna stimulerande arbetsmiljö stannade Fagerberg livet ut. Carl Fagerberg och Nils Kreuger verkade här samtidigt som skulptören Christian Eriksson. Fastigheten övertogs efter Christian Erikssons död 1935 av hans barn och levde kvar som ateljé. Erikssons ateljé disponerades till en början av Carl Fagerberg och därefterde av skulptörerna Åke Jönsson och Liss Eriksson, som var Erikssons yngste son. Bland övriga konstnärer som haft ateljé på gården kan nämnas Vera Nilsson, Emil Johanson-Thor och Bo Beskow. Konstnärsgården på Maria Prästgårdsgata 3 ligger innanför gathuset, som är från 1773, och den skapades av Ragnar Östberg och Christian Eriksson tillsammans. Det var när Eriksson kom hem från Paris 1897 som han ville skapa ett hem för sig och sin familj och det blev denna gård på Södermalm.[11]

Bilder ateljé och bostad[redigera | redigera wikitext]

  • Vy från Mariehäll mot Bällsta bro, omkring 1905. Huset till vänster på andra sidan bron var en takrosettfabrik. Huset till höger om bron var skulptören Carl Fagerbergs hem Sjöstugan.
    Vy från Mariehäll mot Bällsta bro, omkring 1905. Huset till vänster på andra sidan bron var en takrosettfabrik. Huset till höger om bron var skulptören Carl Fagerbergs hem Sjöstugan.
  • Carl Fagerbergs ateljé på Prästgårdsgatan 3 på Södermalm, nuvarande Maria Prästgårdsgata 3 i kvarteret Nederland mindre 9, 1938.
    Carl Fagerbergs ateljé på Prästgårdsgatan 3 på Södermalm, nuvarande Maria Prästgårdsgata 3 i kvarteret Nederland mindre 9, 1938.
  • Vid skulptören Christian Erikssons konstnärsateljé på Kvarnberget på Maria Prästgårdsgata 3 på Södermalm, oktober 1938. Till vänster Bo Beskow och till höger Carl Fagerberg.
    Vid skulptören Christian Erikssons konstnärsateljé på Kvarnberget på Maria Prästgårdsgata 3 på Södermalm, oktober 1938. Till vänster Bo Beskow och till höger Carl Fagerberg.

Nordiska spelen[redigera | redigera wikitext]

Konstnären David Wallin, bronspatinerad gipsbyst skulpterad av Carl Fagerberg, 1902. Vid sockeln finns inristat "Calle F-g". David Wallin och Carl Fagerberg var studiekamrater på Konstakademien i Stockholm åren 1902-1905. Gipsavgjutningen av bysten från 1902 gjordes av Herman Bergmans Konstgjuteri. Konstakademien, Stockholm.

Carl Fagerberg utövade själv idrott som ung och när sparkstötting var en trend i Sverige, tävlade han i den idrottsgrenen för klubben Sundbybergs IF i Nordiska spelen 1901, som ägde rum i Stockholm. Bland de mottävlande återfanns den då blivande boxaren Oscar "Bellis" Carlsson. Fagerberg vann två tävlingar i distanserna 2500 respektive 5000 meter, vilka genomfördes den 15 februari 1901 tillsammans med en tredje distans om en engelsk mil. Det beskrevs som att Fagerberg sparkade både kraftigt och snabbt, men också att han var varit listig och förslagen, eftersom han vid lämpliga tillfällen sparkade bort broddarna för sina svåraste konkurrenter.[12][7][13]

Studietiden[redigera | redigera wikitext]

Han studerade vid Tekniska skolan i Stockholm, och var elev Konstakademien i Stockholm från augusti 1902 till 1905. Han fick genomföra studierna vid Tekniska skolan och Konstakademien under stora ekonomiska försakelser. En av hans studiekamrater vid Konstkademien var konstnären David Wallin, som studerade på Konstakademien 1898-1904, en annan studiekamrat var konstnären John Bauer, som studerade vid Konstakademien 1900-1905. Hans studiekamrat Ivar Kamke, som studerade vid Konstakademien åren 1900-1905, utförde 1906 ett porträtt i olja av Carl Fagerberg. Om Ivar Kamke har Carl Fagerberg berättat att han redan under de första teckningslektionerna för Axel Kulle förvånade alla genom sin flinkhet och formsäkerhet i krokierna efter nakenmodell. Kamke hade en brådmogen fallenhet för figur- och genremåleri och gjorde sig tidigt känd som en talangfull porträttör.

Studier i utlandet[redigera | redigera wikitext]

Därefter bedrev han konststudier utomlands i Tyskland, Frankrike, Ryssland och Italien. Han erhöll även Konstakademiens Jenny Linds resetipendium på 3000 kronor årligen under tre år, 1906-1908. Under sina utomlandsstudier vistades han huvudsakligen i Paris, men han gjorde resor till Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, Tunisien, England, Spanien, Portugal, Nederländerna, Belgien, Ryssland och Finland.[14] Efter återkomsten från stipendieresorna ställde Carl Fagerberg ut ett 40-tal arbeten år 1909. Dessa arbeten pekade fram mot flera av hans kommande arbetsfält, nämligen djurstudier, idrottsmän, en fontängrupp med mera. Men hans större figurkompositioner rönte dock vid denna utställning kritik.[15]Under åren 1910-1911 gjorde han en studieresa till Italien, Nordafrika och Spanien.

Medaljer och hedersomnämnande[redigera | redigera wikitext]

Carl Fagerberg 4:e från vänster vid Herman Bergman Konstgjuteris 15-årsjubileum den 20 oktober 1909.
Från vänster Herman Hägg, Erik Lindberg, Otto Strandman, Carl Fagerberg, Adolf Lindberg, Carl Eldh, Axel Tallberg och Herman Bergman.
Carl Fagerberg erhöll silvermedalj i skulptur vid "Exposición Internacional del Centenario", som hölls i Buenos Aires i Argentina 1910.
Den argentinska paviljongen vid konstutställningen "Centennial International Expo" vid París en Plaza San Martín i Buenos Aires i Argentina 1910.

Som skulptör mottog han Konstakademiens andra medalj (1904), eller kanslersmedaljen, och tilldelades det Ribbingska stipendiet (240 kronor) samt lovord i anatomi (1904). Året därefter fick han den Konstakademiens kungliga medalj (1905) och det Ribbingska stipendiet (270 kronor).

Skulptörer och bildhuggare brukade anlita Herman Bergman Konstgjuteri för att gjuta sina skulpturer och konstföremål i brons. När konstgjuteriet jubilerade, 15-årsjubileum, den 20 oktober 1909 närvarade Carl Fagerberg tillsammans med arkitekten och etsaren Herman Hägg från London, medaljgravören Erik Lindberg, amiralen bildhuggaren Otto Strandman, professor Adolf Lindberg, bildhuggaren Carl Eldh, professor Axel Tallberg och konstgjutaren Herman Bergman. Herman Bergman Konstgjuteri grundades 1895 av Herman Bergman och det är det största och äldsta konstgjuteriet i Skandinavien.

Vid utställningen i Buenos Aires i Argentina, Exposición Internacional del Centenario, som pågick mellan maj och november 1910, erhöll Carl Fagerberg silvermedalj i skulptur 1910. Vid utställningen i Buenos Aires vid samma tillfälle fick hans landsman och tidigare studiekamrat David Wallin silvermedalj i målning.[11][14]

Vid tävlingarna vid Olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles fick Carl Fagerberg hedersomnämnande (Konståret 1932) för god prestation. Han fick utmärkelse för sin skulptur Skridskoåkare vid konsttävlingarna i de olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles, men inte något egentligt pris.

Fagerbergs landsman och tidigare studiekamrat under åren vid Konstakademien i Stockholm, den svenske konstnären David Wallin, vann olympisk guldmedalj, OS-guld vid de Olympiska sommarspelen 1932 i Los Angeles i konst för oljemålningen Vid Arilds strand (At the seaside of Arild) och silvermedaljör var den amerikanska konstnären Ruth Miller från USA med oljemålningen Kampen (Struggle). Ingen bronsmedalj utdelades. År 1932 blev Carl Fagerberg också Riddare av Vasaorden (RVO).[16]

Mellan 1912 och 1948 stod kultur på programmet vid de Olympiska spelen och utövarna var med på samma villkor som idrottsmännen, det vill säga de tågade in på arenan sida vid sida med idrottarna. Det tävlades i minst fem kulturgrenar vid de olympiska sommarspelen, dessa var arkitektur, litteratur, musik, målning och skulptur. Det officiella namnet på kulturtävlingarna var Concours d'Art och dessa inleddes i Stockholm 1912. Kulturgrenarna var dock omtvistade, och försvann sedermera.

Konstnärskarriär[redigera | redigera wikitext]

Gipsmodell för den blivande Stockholms stadion[redigera | redigera wikitext]

Gipsmodell över blivande Stockholms stadion av Carl Fagerberg, 1911 ur Hvar 8 dag, n:o 30, den 23 april 1911.

Den 23 april 1911 kunde man i Hvar 8 dag läsa följande text om "Hur 1912 års Stadion skall te sig: Den stora gipsmodellen":
"Arbetet med uppförandet af Stadion, i den forna Idrottsparkens plats, pågår nu som bäst. Grunden är lagd, och allt i det närmaste klart för murningen. Stadions arkitekt, hr Torben Grut, liar i dagarna på beställning af Olympiska kommittén låtit förfärdiga en gipsmodell afsedd att visas på den stundande utställningen i Dresden, eventuellt äfven pà andra håll, för att väcka intresse för de olympiska spelen 1912, Som ju skola hållas i Stockholm. Modellen är utförd af skulptören Carl Fagerberg med biträde af hr Jarl, och man får genom densamma ett synnerligen lefvande intryck af hur den blifvande stora idrottsplatsen kommer att te sig — monumental, vacker, praktisk och liflig i gestaltningen."[17]

Bronsstatyetter till idrottspriser[redigera | redigera wikitext]

Utsmyckning av profana offentliga byggnader och verk i svenska kyrkor[redigera | redigera wikitext]

Carl Fagerberg anlitades både till utsmyckning av profana offentliga byggnader och för utsmyckning av nyrestaurerade och nyuppförda kyrkor med krucifix, statyer och reliefer, både i Sverige och utomlands. Carl Fagerberg hade ett intimt samarbete med arkitekten Knut Nordenskjöld och Fagerberg fick uppdrag att skapa triumfkrucifix, predikstolar, dopfuntar och statyer i många av hans stora kyrkor, såsom Sankt Olovs kyrka i Skellefteå, Staffanskyrkan i Gävle och Älmhults kyrka i Småland. Fagerberg skapade också ett flertal gravmonument samt medaljer och plaketter, däribland flera avsedda till idrottspris. Ett av hans första uppdrag (omkring 1912) var en utsmyckning på Moskovskij järnvägsstation (på engelska: Moskovsky railway station, Saint Petersburg) i Sankt Petersburg i Ryssland vid Sankt Petersburg–Moskva-banan.[19]

Verk i offentliga byggnader[redigera | redigera wikitext]

Televerkets hus, Göteborg (1946), bilden visar hörnhuset med Carl Fagerbergs två björnar inhuggna i trappans sidor vid huvudentrén.
  • Ett av Carl Fagerbergs första uppdrag (omkring 1912) var en utsmyckning på Moskovskij järnvägsstation (på engelska: Moskovsky railway station, Saint Petersburg) i Sankt Petersburg i Ryssland vid Sankt Petersburg–Moskva-banan.[19] Järnvägsstationen Moskovskij (Moskovsky Railway station) i Sankt Petersburg uppfördes 1844-1851 och byggdes till 1869-1879 samt 1912 och har exteriört korintiska kolonner samt kröns av ett klocktorn i två våningar. Under åren 1851-1923 hette stationen Nikolaevsky järnvägsstation och 1923-1930 hette den Oktyabrsky.
  • Svenska kyrkan i Paris, även Svenska Sofiaförsamlingen i Paris (1913), reliefen med motivet "Kristus välsignar barnen". Kyrkan "byggd under konung Gustaf V:s regering 1911-1913" och ligger på 9, Rue Guyot (numera Rue Médéric) i 17:e arrondissementet. Bygget påbörjades 1911 efter en ritning av Gustav Adolf Falk och invigdes redan 1913. Den nya kyrkosalen rymde 250 personer. Det gamla Sofiakapellets altartavla, en kristusbild av skulptören John Börjeson, flyttades över till den nya kyrkan.
  • Danvikens nya hospital eller Danvikshem (1912-1915), Danvikshemsvägen 8, Nacka. I en sandstensfris runt huvudingången syns gamlingar sträva mot porten.
  • Katedralskolan, Linköping (1914-1915), (tidigare Linköpings högre allmänna läroverk), Platensgatan 20, Linköping. Byggnaden fick en rik konstnärlig utsmyckning. Carl Fagerberg gjorde fasadens skulpturer medan Olle Hjortzberg smyckade aulan. Carl Fagerberg skapade gavelskulpturer och reliefer vid stora ingången. På gavelfältets mittparti vid stora entrén till Katedralskolan står på ömse sidor om det stora vägguret två stycken kvinnofigurer. Figurerna är två meter höga och den ena symboliserar en bedjande moder och den andra symboliserar en vakande moder. Ovanför utbreder sig som ett brett band världsrymden med det allseende ögat högst upp. Relieferna och två vapen, Linköpings vapen och Östergötlands vapen, höggs sommaren 1916 in i granitblock som därefter murades in.[20]
  • Eskilstuna nya sparbank (1915), Fristadstorget 5, Eskilstuna, sex granitreliefer av yrkesmän. Sparbankshuset Eskilstuna ligger vid Kungsgatan, som går genom centrala Eskilstuna i öst-västlig riktning på väster och söder sida om Eskilstunaån. Genom centrum, bland annat när den korsar Fristadstorget, är det en gågata. Det är den centrala butiksgatan i Eskilstuna.
  • Post- och Telegrafhuset, Örebro (1915), Vasagatan 10, uppfördes under åren 1912–1914 och till den nyuppförda byggnaden flyttade telefonstation och post 1915. Byggnaden är kulturhistoriskt minnesmärke sedan 2003. Den rikt utsmyckade huvudentrén är av huggen sten. Ingången är svagt spetsbågig med profilerad omfattning, krönt av lilla riksvapnet samt flankerad av två skulpterade örnar.
  • Såningsmannen (1916), relief, stengöt, Västgötegatan, Västerås.
  • Televerkets hus, Göteborg, Telegrafhuset (1946), två björnar inhuggna i trappans sidor hör till den konstnärliga utsmyckningen, samt hundhuvuden på den kraftiga hörnpelaren. Televerkets hus i Göteborg ligger i stadsdelen Inom Vallgraven 36:4 (f.d. Telegrafen 2) i centrala Göteborg. Friserna i sten i fasaden ovanför huvudentrén är huggna av skulptören Carl Eldh. Huset är byggnadsminne sedan 1 juli 1993 enligt 3 kap. Kulturmiljölagen[21]

Verk i offentliga byggnader (urval)[redigera | redigera wikitext]

Verk i svenska kyrkor[redigera | redigera wikitext]

1) Direkt på två träplankor finns en målning av den första Nattvarden med Jesus och de tolv lärjungarna. Judas vänder bort huvudet. Målningen är troligen gjord av Johan Ross den äldre (1695-1773) år 1724. Detta motiv visas vid nattvardsgudstjänster.
2) Vid övriga gudstjänster visas målningen av Jesus på korset. Denna målning skänktes till kyrkan 1770 av Bengt Andersson i Måå (i Fjärås i Kungsbacka). Duken monterades senare över den äldre nattvardsmålningen. Vid en restaurering 1937-1938 skildes de från varandra och kan nu visas var för sig.
3) Den yngsta målningen är en målad gipsrelief från 1941 gjord av Stockholmskonstnären Carl Fagerberg. Den föreställer Jesu födelse och visas vid julens gudstjänster.[30][31]

Bilder av verk i svenska kyrkor[redigera | redigera wikitext]

Gravvårdar[redigera | redigera wikitext]

Fontäner[redigera | redigera wikitext]

Visby springbrunn[redigera | redigera wikitext]

Springbrunnen på Södertorg i Visby (1916) med reliefer i granit av fyra gudar ur den grekiska mytologin och fyra fiskar.

I Visby på Gotland finns en brunnsskulptur av Carl Fagerberg. År 1916 beställde ursprungligen Gotlands Bank en springbrunn till S:t Hansplan i Visby. Fagerberg fick uppdraget att utföra springbrunnen. På brunnen kunde man se 8 reliefer, varav fyra gudar ur den grekiska mytologin och fyra fiskar. De fyra gudarna föreställde Neptunus – havets gud, Hera – himlens drottning, Hermes – guds budbärare och Hefaistos – smedernas och vulkanernas gud.

Springbrunnen stod på S:t Hansplan tills den togs bort för att ge plats åt nya parkeringsplatser. Då hade skolkontoret flyttat in i lokalerna och behövde parkering till sina anställda, och springbrunnen lades i gömmorna. År 1983 plockades den fram igen då utsmyckning av hamnen blev aktuell. Men springbrunnen ansågs dock inte vara tillräckligt uppmärksammad i hamnen och den flyttades därför år 2001 till Södertorg i samband med kommunens LODIS-projekt, som syftade till att stärka stadskärnan som kommersiellt och kulturellt centrum.

Då springbrunnen togs bort var den i dåligt skick och behövde restaureras. Många delar fattades och ytan var full av hål. Man visste inte vem som skulle utföra restaureringen. Dåvarande landsantikvarien Valdemar Falck visade bekymrat resterna för skulptören István Varga i Öja. Överenskommelsen blev att Varga skulle göra ett förslag baserat på den gamla springbrunnen. Med hjälp av teckningar, nya exakta mått och en vaxmodell i skala 1:10 presenterade István Varga sitt förslag som godkändes. István Varga började med att hugga ner hela ytan runt om. På så sätt fick skulpturen tillbaka en homogen yta utan hål. De ursprungliga relieferna sparades, lappades och lagades. Man kunde återigen se fyra gudar ur den grekiska mytologin och fyra fiskar. István Varga komponerade en ny sockel till det och ett nytt överstycke, dessutom formgav han även karet, han högg ut det och monterade det med rostfria bultar.[33][34]

Industribrunnen med skulpturen Den lyckliga familjen vid Sundbybergs torg[redigera | redigera wikitext]

Industribrunnen med skulpturen Den lyckliga familjen vid Sundbybergs torg (1934).

Skulpturen Den lyckliga familjen, en man och en kvinna med ett barn, av Carl Fagerberg 1934 och är placerad vid Järnvägsgatan, Sundbybergs torg. Fontänen uppfördes 1933 och invigdes den 1 maj 1934 av Nils Edén, landshövding i Stockholms län.

Brunnen, även kallad Industribrunnen, pryds även av fyra stycken bronsreliefer som symboliserar stadens dåvarande fabriker såsom Marabou, Sieverts Kabelverk, Spis- och Knäckebrödsfabriken Kronan och Bryggeriet Kronan. Skulpturen skänktes till Sundbybergs stad av Marabou. Staden uppgick 1971 i Sundbybergs kommun. Marabou etablerades i Sundbyberg 1916. Tillverkningen startade 1919 i Sundbybergs dåvarande köping. Spis- och Knäckebrödsfabriken Kronan i kvarteret Kronan i Sundbyberg fick sitt namn efter knäckebrödsfabriken och startade sin verksamhet i större delen av kvarteret 1906.

För sin hemstad Sundbyberg utförde Fagerberg en fontän, Industribrunnen, med en krönande figurgrupp och på brunnskaret reliefer med motiv från stadens främsta industrier (1934). Fontänen på Sundbybergs torg med ett brunnskar kallas Industribrunnen. Den krönande figurgruppen kallas Den lyckliga familjen, eller Familjelycka, och föreställer en man och en kvinna med ett barn, som är skulpterad av Carl Fagerberg 1933 och är placerad vid Sundbybergs torg. På en hög sockel mitt i fontänens vattenspel reser sig skulpturgruppen Den lyckliga familjen med mamma, pappa och barn. Föräldrarna ser både friska och sunda ut och de har spänstiga kroppar. Det lilla barnet hålls ömt av mamman i famnen och nära intill står pappan, beskyddande och närvarande. Skulpturen är en vision om framtiden och ungdomen och den kan sägas återspegla 1930-talets idealfamilj i en klassiskt komponerad grupp.[35]

På sidorna av fontänens brunnskar pryds Industribrunnen av fyra stycken bronsreliefer med arbetande amoriner. Reliefernas bildsvit utgör en hyllning till Sundbybergs industrinäring och de symboliserar stadens dåvarande fabriker, olika industrier som förut var aktiva i Sundbyberg, såsom: Marabou, Sieverts Kabelverk, Spis- och Knäckebrödsfabriken Kronan och Bryggeri AB Kronan. Skulpturen skänktes till Sundbybergs stad av Marabou. Verkställande direktören för Maraboufabriken var vid denna tidpunkt Henning Throne-Holst och han var mycket konstintresserad och donerade fontänen till staden. 1934, då fontänen placerades på torget var det en mycket mer framträdande plats än idag. Då placerades fontänen symboliskt framför Sundbybergs stadshus, som idag är en privatägd fastighet. Staden uppgick 1971 i Sundbybergs kommun. Sundbybergs stadshus flyttade i december 2013 till nya lokaler i Hallonbergen.[36][37]

Idrottsskulpturer[redigera | redigera wikitext]

Som tidigare nämnt var Carl Fagerberg en aktiv sportsman i ungdomen och han var väl rustad för sina skulpturer att välja motiv ur det moderna idrottslivet. Han skapade statyetterna Skidåkerska (1914), Skidlöpare (1919) och Skridskoåkaren (1920) med flera.

  • Ebersteins armépris till vinnande truppförband; en statyett föreställande en skidlöpande fältutrustad soldat i fullt glid.

Tre skulpturer vid Stockholms stadion[redigera | redigera wikitext]

Stafettlöparen, bronsskulptur vid huvudingången till Stockholms stadion.

Av Carl Fagerbergs bronsskulpturer står idag:

År 1931 fick Carl Fagerberg i uppdrag att utföra utsmyckning av platsen framför Stockholms stadion på Valhallavägen, när direktör Josef Jansson ställde en donation till förfogande. Uppdraget var att av de fyra statyerna utföra två, en Kulstötaren och en Stafettlöparen.

Spjutkastaren skulle ursprungligen ha stått på Stockholms stadion tillsammans med Fagerberbergs skulpturer Kulstötaren och Stafettlöparna från 1937. Visserligen möttes skulpturerna av rätt skarp kritik när de avtäcktes, men Fagerberg erhöll i alla fall beställning på ytterligare en figur, en Spjutkastaren. Statens konstråd avstyrde att statyerna ställdes upp på den avsedda platsen, då spjutkastaren stod färdig 1939. På statyn Kulstötaren har idrottsmannen lagt upp kulan vid halsen och gör en vridning och tar sats, ett stilla ögonblick innan stöten. På statyn Spjutkastaren bedömde man då att idrottsmannen hade felaktig benställning och spjutfattning och Carl Fagerberg skänkte då Spjutkastaren till Sundbyberg. Detta var en uppseendeväckande åtgärd, som föranledde harmfyllda protester från konstnärshåll. Statyn Spjutkastaren är placerad i Centrala Sundbyberg, dit den kom 1940.[38]

På 1930-talet restes vid Stockholms stadion en rad idealiserade skulpturer av idrottande människor, vid huvudingången (Marathonporten) mot Valhallavägen restes bronsskulpturen Löparna (Löpare vid målet) av Carl Eldh och Carl Fagerbergs båda bronsskulpturer Stafettlöparna och Kulstötaren, vilka samtliga kom på plats 1937 i samband med att Stockholms stadion firade sitt 25-årsjubileum. Ett skulpturprogram som hade föreslagits av Torben Grut med bland annat takskulpturer genomfördes dock aldrig. Vid Stockholms stadion står således sedan 1937 de två skulpturerna av Carl Fagerberg med idrottsmotiv, Kulstötaren och Stafettlöparen. 1999 tillkom även en kopia av Spjutkastaren, vars original står vid Sundbybergs idrottsplats.[39]

Skulpturen Spjutkastaren vid Sundbybergs idrottsplats[redigera | redigera wikitext]

"Spjutkastaren" i brons på Fredsgatans uppfart mot Sundbybergs idrottsplats i Sundbyberg.

På Fredsgatans uppfart mot Sundbybergs idrottsplats står Spjutkastaren. Ursprungligen var den tänkt för Stockholms stadion där den skulle stå tillsammans med Fagerbergs skulpturer Kulstötaren och Stafettlöparna från 1937. Men det ogillades av expertisen när den ställdes upp 1939, eftersom figuren hade en felaktig spjutfattning och benställning. Fagerberg skänkte då skulpturen till Sundbybergs stad 1940. En mindre kopia står sedan 1999 vid Stockholms stadion.

Ursprungligen fick konstnären Carl Eldh uppdraget att skulptera en spjutkastare till Stockholms Olympiastadions 25-årsjubileum 1937. Den blev emellertid aldrig färdig, varför uppdraget i stället gick till Carl Fagerberg. En modell godkändes, men när statyn ställdes på plats 1939 fann den inte nåd inför bland annat idrottsskribenten Torsten Tegnér. Benställning och spjutfattning var felaktiga, enligt Tegnér.[40] Då ställdes år 1940 Carl Fagerbergs Spjutkastaren upp på sin sockel vid Tulegatan - Fredsgatan i Sundbyberg.

Spjutkastaren är placerad vid Fredsgatans rondell. Ursprungligen var den således tänkt att placeras vid Stockholms stadion. Stora protester utbröt då skulpturen Spjutkastaren skulle sättas upp och bl.a. Skönhetsrådet hade åsikter kom aldrig den att ställas upp vid Stockholms stadion, utan ställdes istället upp i nära anslutning till Sundbybergs idrottsplats. Under 1990-talet uttalade dock Stockholms stad, för Stockholms stadions räkning, en önskan om att få "tillbaks" Spjutkastaren för att ställa upp den på den ursprungligt tänkta platsen. En kompromiss blev att Stockholms stad fick låta gjuta en mindre kopia av Spjutkastaren, av den som idag står uppställd vid Sundbybergs idrottsplats.

Sedan 1999 tillkom alltså en kopia av Spjutkastaren den som nu står vid Stockholms stadion, där det klart framgår att det är en kopia av originalet (den som finns vid Sundbybergs idrottsplats).

Djurskulpturer[redigera | redigera wikitext]

Car Fagerberg är en av våra främsta som djurskulptör och han har även utfört många bilder av olika djur som utsmyckning av apoteksskyltar runtom i landet. Följande är några exempel.

Apoteket Älgens förgyllda älg vid Karlavägen 27 / Engelbrektsgatan 27.

Porträttskulpturer och monumentalbyster[redigera | redigera wikitext]

Kristina Nilsson (1938), bronsskulptur av operasångerskan vid Kristina Nilsson-gården i Ljungby. Kristina Nilsson framställs som trettonåring med fiol i handen.

Carl Fagerberg var synnerligen produktiv också som porträttskulptör och skapare av monumentalbyster. Nedan finns några exempel på några av Fagerbergs bästa verk som porträttskulptör.

Vidare har Fagerberg skulpterat monumentalbyster:

  • Emilie Flygare-Carlén (1807-1892), författare, född i Strömstad (1939), Strömstad.
  • Kristina Nilsson (1843-1921), operasångerska (sopran), född i Vederslövs socken, död i Växjö, en staty vid Kristina Nilsson-gården i Ljungby över Kristina Nilsson utförd av Carl Fagerberg avtäcktes 1938. På statyn framställs hon som trettonåring med fiol i handen. Hon ligger begravd i ett mausoleum på Tegnérkyrkogården i Växjö.
  • Axel Eliasson (1868-1932), grosshandlare, affärsman, Barnens dag-rörelsegrundare, anordnare av Barnens dag 1910-1931, monumentalbyst på Barnens ö (Lingslättö) i Väddö socken i Norrtälje kommun i Stockholms norra skärgård, som inköpts 1911. Barnens ö invigdes 1912 efter att Barnensdagsföreningen i Stockholm inköpt Lingslättö på Väddö.
  • Christofer Wassberg (1863-1929), folkskollärare, lekledare vid Stockholms folkskolor, föreståndare på Barnens ö, han var god hjälp till Axel Eliasson vid anordnandet av barnfesterna, monumentalbyst på Barnens ö.

Bilder porträttskulpturer[redigera | redigera wikitext]

Reliefen i Swedenborgskyrkan, Stockholm[redigera | redigera wikitext]

I Swedenborgskyrkan, Swedenborgs Minneskyrka i Stockholm vid Tegnérlunden 7 i Stockholm, har Carl Fagerberg skapat den stora reliefen på väggen längst fram till väster (1927). Hela byggnaden och kyrkorummet och dess inredning ritades av arkitekt Erland Heurlin (1865-1947) på uppdrag av Nya Kyrkans svenska församling och invigdes den 4 september 1927.[41] Under åren 1884-1887 var Heurlin elev vid Tekniska högskolan och åren 1887-1890 var han elev vid Konstakademien. Kyrkan är uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborgs Minneskyrka ligger på Tegnérlunden 7 i Stockholm.

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Travellers Club Stockholm hedersmedalj[redigera | redigera wikitext]

Carl Fagerberg var medlem i Travellers Club och han skulpterade klubbens hedersmedalj, instiftad 1921 till 10-årsjubileet. Travellers Club stiftades i Stockholm den 13 februari 1911. Hedersmedaljen graverades av professor Erik Lindberg, Konstakademin, han är mannen bakom medaljerna till Nobelpristagarna.[44][45]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Birgitta Lager-Kromnow & Erik Lindberg, Carl Wilhelm Fagerberg, s. 739, läst: 25 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Carl Wilhelm Fagerberg, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Fagerberg, KARL W., Svenskagravar.se, läs online, läst: 25 mars 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 26 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  6. ^ Carl Wilhelm Fagerberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15593, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager. Erik Lindberg.), hämtad 2018-04-24.
  7. ^ [a b] ”Vintersparkning”. Swing (4). 28 januari 1922. 
  8. ^ Riksarkivet, Svenskt biografiskt lexikon, Carl Fagerberg av Birgitta Lager och Erik Lindberg.
  9. ^ Åstrand, Göran; Aunver, Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 47. Libris 7777883. ISBN 91-89086-02-3 
  10. ^ Signaturer, Porslin & Keramik, Stämplar & Signaturer, Carl Fagerberg (1878-1948).
  11. ^ [a b c d] Riksarkivet, Carl Wilhelm Fagerberg.
  12. ^ ”Nordiska spelen”. Dagens Nyheter (11099A). 16 februari 1901. 
  13. ^ Jönsson, Åke (2001). Nordiska spelen. Värnamo. sid. 29. ISBN 9178431603 
  14. ^ [a b c] Vem är det: Svensk biografisk handbok / 1918 / sidan 105, Carl Fagerberg.
  15. ^ Arktos, sidan 221 och följande.
  16. ^ Carl Fagerberg, Vem är det, Svensk biografisk handbok, 1943.
  17. ^ Hvar 8 dag / Årg. 12 (1910/1911) / 470, (1899-1933).
  18. ^ KAK:s guldmedalj, Livrustkammarens inventarienummer 2121 (51:398a).
  19. ^ [a b] Stämplar och Signaturer, Carl Fagerberg 1878-1948.
  20. ^ ”Konsten på Katedralskolan.”. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161024193522/http://katedral100.se/downloads/konsten_pa_katedralskolan.pdf. Läst 21 maj 2018. 
  21. ^ Riksantikvarieämbetet, Bebyggelseregistret
  22. ^ Vem är vem, Stockholmsdelen 1945.
  23. ^ Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
  24. ^ ”Kyrkoguiden, Dalarna, Idre kyrka.”. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911224627/http://www.kyrkoguiden.se/dalarna_049.html. Läst 21 maj 2018. 
  25. ^ Bebyggelseregistret, Idre kyrka, Älvdalens kommun.
  26. ^ ”Idre kyrka, Älvdalens kommun.”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180522042647/http://www.alvdalen.se/sv/Kultur-och-fritid/Museer-och-sevardheter/Kyrkor-och-kapell-i-Alvdalens-kommun/Idre-kyrka/. Läst 21 maj 2018. 
  27. ^ Carl Fagerberg i Vem är det, Svensk biografisk handbok, 1943, sidan 233.
  28. ^ Åsarp-Smula kyrka
  29. ^ http://www.gunvor.n.nu/khistorik Khistorik.]
  30. ^ Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet, Fjärås kyrka, Kungsbacka.
  31. ^ Svenska kyrkan, Fjärås-Frölanda församling.
  32. ^ Norra begravningsplatsen, sten nr 69, Carl Anders Danielsson.
  33. ^ ”Gotlands museum, Visby springbrunn (1916).”. Arkiverad från originalet den 22 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180522044943/http://www.gotlandsmuseum.se/GK.utomhuskonst/konst/visby-springbrunn/. Läst 21 maj 2018. 
  34. ^ Skulpturen flyttas till Södertorg.
  35. ^ Stockholms länsmuseum, Den lyckliga familjen.
  36. ^ Stockholms länsmuseum, Den lyckliga familjen.
  37. ^ Reliefernas bildsvit utgör en hyllning till Sundbybergs industrinäring och refererar till Kronans brödfabrik, Siverts kabelverk, Bryggeriet Kronan, Plåtslageriet, Parfymfabriken, Bagerinäringen och Maraboufabrikens chokladtillverkning. Chokladtillverkningen vid Marabou i Sundbyberg pågick från 1919 till 1970-talet. Sieverts Kabelverk i Sundbyberg startade 1888 och pågick i 100 år. Spis- och Knäckebrödsfabriken Kronan i Sundberg bakade bröd i början av 1900-talet. Bryggeri AB Kronan Sundbyberg var verksamt i Sundbyberg 1921-1953.
  38. ^ Spjutkastarens väg till Sundbyberg.
  39. ^ Skulptur, Stockholm, Stafettlöpare.
  40. ^ Nostalgica, Ja visst saa var det Arkiverad 24 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  41. ^ Svenska Dagbladets årsbok: 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 30
  42. ^ Nationalmuseum
  43. ^ Kalmar konstmuseum
  44. ^ Travellers Club, History.
  45. ^ Travellers Club Stockholm, Klubbens historia.
  46. ^ Kungl. Vasaorden. i Sveriges statskalender 1955
  47. ^ Kungl. Nordstjärneorden. i Sveriges statskalender 1955

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Fagerberg&oldid=54228755”