Östturkestan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Östturkestans flagga

Östturkestan (uighuriska: Sherqiy Türkistan) var två stater i Centralasien som existerade åren 1932-1934 respektive 1944-1949 och gränsade till Kina, Mongoliet, Ryssland, Afghanistan, Pakistan och Indien. Den motsvarar dagens kinesiska provins Xinjiang.

Det kinesiska namnet Xinjiang (新疆) betyder "nytt territorium" och kan därför anses vara stötande för den uiguriska befolkningen. Samtidigt antyder namnet "Östturkestan" att området är en del av det turkiska området och kan därför uppfattas som stötande av kineser.

Historisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den andra östturkestanska republikens utsträckning 1944-49 (markerat i rött).

Den andra östturkestanska republiken upprättades i de tre distrikten Ili, Tarbagatay och Altay med sovjetiskt stöd 1944 och leddes bland annat av uigurerna Ehmetjan Qasim och Säypidin Äzizi och kazaken Osman Batur.

Rörelsen för Östturkestan[redigera | redigera wikitext]

Östturkestans muslimska rörelse är en militant grupp som vill att provinsen ska bli självständigt från Kina. Både Kina och USA har betecknat rörelsen som terrorister, medan andra hävdar att den varken existerar eller har existerat. Den amerikanska inställningen har påståtts vara okunnig och ett försök att förbättra relationerna till Kina. Enligt Amnesty International har förkämpar för självständighet torterats och dömts till döden utan rättegång. En av de mest kända representanterna för det uiguriska folket är Rebiya Kadeer, född 1948, som utförligt berättat hur det uiguriska folket fått lida under den i praktiken av Kina genomförda ockupationen av Östturkestan med hjälp av inflyttade hankineser. Idag är uigurerna i klar minoritet jämfört med kineserna.

Sverige och Östturkestan[redigera | redigera wikitext]

Det första kända och säkra beviset för svenska besökare i Östturkestan är de karoliner, som efter rysk fångenskap till följd av nederlaget vid Poltava, valde att ansluta sig till den ryska armén. Ryssland var intresserat av att utöka sitt territorium i Asien.

Den mest kände svenske resenären i området är Sven Hedin som i slutet av 1800-talet bland annat utforskade ”den vandrande sjön” Lop Nor. Men även utsända missionärer från Svenska Missionsförbundet har varit verksamma i Östturkestan. Syftet var att omvända muslimer till kristendomen. Tack vare denna verksamhet bedrevs även undervisning i östturkiska (uiguriska) vid Lunds Universitet som utgjorde en del av turkisk språkvetenskap. För undervisningen svarade docenten Gustaf Raquette, som hade lång erfarenhet av språket som läkarmissionär i Östturkestan.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Benson, Linda. The Ili Rebellion: Moslem Challenge to Chinese Authority in Xinjiang 1944-49 (Armonk, New York: M.E. Sharpe, Inc., 1990).
  • Millward, James A. Eurasian crossroads: A history of Xinjiang. New York: Columbia University Press, 2007.
  • Svenskar bidrog till Östturkestans skriftspråk. Artikel under strecket i Svenska Dagbladet 2006-11-12.
  • Kampen mot Draken; Rebiya Kadeer; Narin Förlag, 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]