Uigurer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uigurer
ئۇيغۇر
Uyƣur
Antal sammanlagt
8-10 miljoner
Regioner med betydande antal
Kina
Xinjiang 8-10 miljoner
Språk

uiguriska

Uigurer[1] (tidigare östturkar; uiguriska: ئۇيغۇر, Uyƣur) är ett turkfolk på omkring 10-18 miljoner, men Kinas officiella uppdatering är 8-10 miljoner, främst talande uiguriska och till största delen bosatta i Xinjiang (östturkestan eller Uigurien) i västra nuvarande Kina, särskilt förr kallat Östturkestan, vilket numera är ett kontroversiellt namn. Det är en av Kinas 56 officiellt erkända etniska grupper. Det finns även uiguriska samhällen i Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Uzbekistan, Turkiet, samt en mindre grupp i Hunanprovinsen i södra Kina.

Uigurer skrev förr med orchonskrift, ett runskriftliknande alfabet. De flesta uigurer är sunnimuslimer.

Identitet[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen gavs benämningen "uigurer" (som betyder förenade eller allierade) till de turkfolk som levde i vad som numera ingår i Mongoliet. Samman med de så kallade göktürkarna, var uigurerna ett av de största turkfolken i Centralasien. Enligt Suidynastins historia (från omkring år 600), band 84, kom uigurerna från Tiele-stammar (Türük) som i sin tur härstammade från hunner (Xiongnu), liksom många andra turkfolk i området. Uigurerna regerades av Juan Juan 460–545, och sedan av heftaliterna 541–565 innan de slog sig samman med Göktürkimperiet (ett khanat). Under Norra Weidynastin (386-534) var de sammanbundna med en annan turkisk stam, gaocherna, som härstammar från Ting-ling, en turkisktalande stam som omnämns av kinesiska historiker under Handynastin.

I den kinesiska historieskrivningen från Tangdynastin, sägs uigurerna härstamma från hunnerna och gaocherna, och tjäna göktürkarna. De kallas huihe vilket senare blev det kinesiska namnet för muslimer, och numera används för en annan etnisk grupp i Kina. Gaoche betyder "höghjulad kärra", och anspelar på att gaocherna färdades med sådana.

Under 700-talet bildade uigurerna ett imperium, genom att erövra de andra turktalande länderna i området. De flesta uigurer lever i Xinjiang, vars fullständiga namn är Uigurernas autonoma region Xinjiang. Uigurerna själva kallar ofta regionen Östturkestan eller Uigurien.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Uigurisk khagan från 700-talet.

Innan uigurernas imperium bildades var stäpperna från Mongoliet till Centralasien erövrat av turkar. Det första turkiska imperiet slogs ned av Tangdynastins kejsare Li Shimin, och det andra turkiska imperiet bildades under kejsarinnan Wus regeringstid. Under denna tid var uigurerna en stam som lydde under de regerande turkarna. År 744 slog uigurerna tillsammans med andra underlydande turkfolk, ned det turkiska imperiet, och bildade Uiguriska imperiet vid Ötüken. Deras rike sträckte sig från Kaspiska havet till Manchuriet och varade från 745 till 840, och administrerades från huvudstaden Ordu Baliq.

Efter oår, inbördeskrig och svält 840, slogs de ned av ett annat turkfolk, kirgiserna. Som en följd av detta flydde många uigurer till vad som numera är Kina, särskilt Xinjiang. Tillsammans med några andra turkfolk bildade de Karakhoja, ett kungadöme som varade till 1209, då Djingis Khan vann dem till Mongoliet. Andra uigurer i nuvarande Kazachstan hade konverterat till islam före 1000-talet, och bildat ett furstendöme som historiker brukar kalla Kara-Khanid-khanatet. Uigurer närmast dessa, kharakojauigurer, eller idiquter, blev buddhister. Dessa båda senare grupper uigurer var först och främst lojala mot sina respektive trosuppfattningar, och inte till sina etniciteter, och Kara-Khanid-khanatet gick samman med Samarkand för att försvara islam mot de buddhistiska uigurerna.

Efter att seldjukerna erövrade Iran blev Kara-Khanid-khanatet dess bundförvanter.

Namnet "uigur" verkar ha använts första gången 1921, med bildandet av Inqilawi Uyghur Itipaqi (Organisationen för revolutionära uigurer), en grupp som var kommunistiska och nationalistiska, med band till Sovjetunionen. Det finns dock belägg för att namnet använts innan dess bland studenter och köpmän i Ryssland. De erkändes officiellt som folkgrupp med Sheng Shicai som frångick den gällande Guomindangpolicyn om Kinas fem raser.[2]

Uigurerna idag[redigera | redigera wikitext]

När Kina stödde USA efter 11 september, hävdade flera människorättsorganisationer att detta skulle leda till att förtrycka uigurerna. Flera exiluigurer har uppgett att de förföljs av de kinesiska myndigheterna, och att Kommunistpartiet svarar uigurernas utövande av sin kultur och religion med brott mot de mänskliga rättigheterna. Många uigurer som flytt stödjer panturkismen, och det förekommer flera politiska partier, som Partiet för Östturkestan. De flesta separatister är fredliga, men det finns militanta grupper. När Kinas regering talar om Östturkestan, menar de ofta terrorism.

Uigurisk civilisation[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, kom flera utforskare och arkeologer till Östturkestan, som låg mitt på Sidenvägen. De fann då mängder av grottempel, klosterruiner, böcker, dokument och miniatyrföremål. Forskare från Europa, Amerika och Japan spred upptäckterna till en överförtjust publik över hela världen.

Deras litteratur utgörs dels av översättningar av religiösa texter till uiguriska, dels av egen skönlitteratur, av vilken en del har översatts till tyska, engelska och ryska. Uigurerna hade en enastående kunskap om medicin och läkekonst, och anlitades ofta av de kinesiska kejsarna. Somliga har föreslagit att det var uigurerna som kom på akupunktur.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Även: Uighur, ujgur, uyghur
  2. ^ James A. Millward, Eurasian crossroads: A history of Xinjiang (New York: Columbia University Press, 2007), ss. 207-9.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bovingdon, Gardner. (2010) (på eng). The Uyghurs: strangers in their own land. New York: Columbia University Press. Libris 11925589. ISBN 0-231-14758-9 (hbk.)