Xinjiang

Wikipedia

**新疆维吾尔自治区**
**Xīnjiāng Wéiwú'ěr Zìzhìqū**
Förkortning: 疆 (Jiāng) / 新 (Xīn)
Huvudstad	Ürümqi
Yta • totalt	rankad 1a 1 660 000 km²
Befolkning • folkmängd • befolkningstäthet	rankad 24a 19 050 000 11,5/km²
Administrationstyp	autonom
Ledare	Ismail Tiliwaldi

Xinjiang (på kinesiska 新疆, Xīnjiāng med pinyin, "Nya gränsområdet"; uiguriska: ﺷﯩﻨﺠﺎﯓ, Shinjang), med äldre transkribering Sinkiang, stundom Östturkestan, officiellt Uiguriska autonoma regionen Xinjiang (kinesiska: 新疆维吾尔自治区, Xīnjiāng Wéiwú'ěr Zìzhìqū; uiguriska: ﺷﯩﻨﺠﺎﯓ ﺋﯘﻳﻐﯘﺭ ﺋﺎﭘﺘﻮﻧﻮﻡ ﺭﺍﻳﻮﻧﻰ, Shinjang Uyghur Aptonom Rayoni), är en autonom region i nordvästra Kina. Den har en yta på 1 660 000 km² och totalt 19 050 000 invånare (2002). Provinshuvudstad är Ürümqi. Regionen har en betydande uigurisk befolkning (45 procent). Xinjiang gränsar i nordöst till Mongoliet, och har i norr en kort gräns till Ryssland, i väst finns de centralasiatiska länderna Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan och i sydväst och söder ligger Afghanistan, Pakistan och Indien. Sydöst och öst om Xinjiang ligger de tre kinesiska provinserna/regionerna Tibet, Qinghai och Gansu.

[redigera] Geografi

Xinjiang består av tre ganska tydliga geografiska regioner som omges av bergskedjor. I södra Xinjiang ligger Tarimbäckenet som begränsas av Kunlun Shan i söder, Pamir i väster och Tianshan i norr. I Tarimbäckenets mitt ligger Taklamakanöknen, som är en i huvudsak obeboelig sandöken där man i dag utvinner olja och gas. Norr och öster om Taklamakanöknen rinner Tarimfloden. Tarimbäckenet och i synnerhet dess södra del, Kashgariet, som består av städerna Kashgar, Yarkant och Khotan, har historiskt haft nära kontakt med norra Indien, norra Afghanistan (Baktrien), Ferganadalen och Transoxanien (området mellan Amu-Darja (Oxus) och Syr-Darja (Jaxartes)). Transoxanien och Kashgariet har ofta styrts som en enhet av de olika nomadstater som haft sin baser i norr. Fortfarande står de uzbekiska och uiguriska språken varandra mycket nära.

Norra Xinjiang (Beijiang) kallas ofta Dzungariet. Dzungariets begränsas av Tianshan i söder, Mongoliska Altaj i nordöst och Alatau och andra bergskedjor i nordväst. Intill bergen i söder ligger bland annat Xinjiangs huvudstad Ürümqi. Bergspassen i väster, främst Dzungariska porten, har under många århundraden gett Dzungariet strategisk betydelse, och områdets stäpper och bergssluttningar har emellanåt varit bas för olika nomadimperier. I västra Dzungariet flyter Ilifloden och dess dalgång mot Sjuflodslandet, som ofta är mer känt under sitt ryska namn Semiretje, eller Yettisu eller Zjetysu på turkiska språk, i dagens Kazakstan.

I östra Xinjiang ligger Turpanområdet med Turpansänkan, som med sina 154 meter under havsytan är världens näst lägsta punkt på land. Turpanområdet står i förbindelse med norra Xinjiang genom ett brott i Tianshan där Ürümqi idag är beläget. Turpanområdets historia har ofta skilt sig från oasstädernas längre västerut. Riken baserade i Mongoliet, Kina eller Tibet har ofta stridit om området kring staden Turpan. Geografin i Xinjiang har traditionellt uppmuntrat till öst-västlig kommunikation längs oasstäderna utmed södra eller norra kanten av Taklamakanöknen eller längs nordsluttningarna utmed Tianshan. Xinjiang genomkorsades historiskt av de olika handelsvägar som i dagligt tal brukar gå under namnet Sidenvägen.

[redigera] Historia

Xinjiangs historia börjar med, att Han Wudi, den mäktigaste kejsaren av Han-dynastin i Kina, erövrade landet i 100-talet f. Kr., då området kallades Xiyu 西域, "Västra regionerna". Kineserna förlorade tidvis sitt herravälde över Xinjiang. År 114 e. Kr. kom Kashgar under Yuezhi-furstens inflytande, varvid buddhismen infördes i Xinjiang. I förra hälften af 500-talet hade emellertid Kina helt förlorat Östturkestan, som då låg under de "vita hunnernas" välde. Detta upplöstes dock snart och efterträddes vid mitten av 500-talet av ett ännu större västturkiskt välde. 630 mördades emellertid den mäktige khagan, och 660 hade Kina under Tangdynastin återerövrat hela Xinjiang. Redan på 670-talet började dock tibetanerna göra härnadståg ned mot Xinjiang, och 790 kom hela landet under dem. Därefter följde uigurväldet (860-omkr. 1100), varvid islams inflytande växte i Xinjiang. Denna erövring fullbordades år 1000 vilket drabbade den kultur, som vuxit upp på buddistisk grund. Muslimska lärare, khodja, utsända från i Samarkand och Buchara, bildade en mäktig politisk grupp, som framkallade ständiga strider mellan de rivaliserande "svarta" bergsstammarna kring Jarkand och "vita" bergsstammarna kring Kashgar.

I senare hälften av 1700-talet inkallade de "vita" stammarna Qing-väldet, vilken redan 1758 erövrat Dzungariet och nu efter flera århundradens mellantid åter gjorde sig till herrar över Östturkestan, som området nu ofta kallades. De missnöjde "svarta" sökte hjälp från Chotan, och 1825, 1830 och 1847 lyckades muslimerna störta Qing-väldet, men deras framgång blev aldrig varaktig.

Efter kuvandet av "de 7 khodjas" uppror 1847 flydde 20 000 muslimska familjer från Jarkand, Kaschgar och Aksu till Västturkestan Efter ännu ett misslyckat uppror (1857) gjorde Östturkestan ett sista försök att återvinna sin självständighet genom att deltaga i dzungariska upproret 1864, och Yaqub Beg) lyckades skapa ett självständigt rike ("Djiti-schar"); men redan strax efter hans död (1877) föll Östturkestan åter under Qing-väldet. Namnet Xinjiang gavs området av Qingdynastin år 1844.

[redigera] Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Turkestan, 1904–1926 ^(Not)

	Administrativa regioner i Folkrepubliken Kina (exkl. Taiwan)
Provinser: Anhui \| Fujian \| Gansu \| Guangdong \| Guizhou \| Hainan \| Hebei \| Heilongjiang \| Henan \| Hubei \| Hunan \| Jiangsu \| Jiangxi \| Jilin \| Liaoning \| Qinghai \| Shaanxi \| Shandong \| Shanxi \| Sichuan \| Yunnan \| Zhejiang Autonoma områden: Guangxi \| Inre Mongoliet \| Ningxia \| Tibet \| Xinjiang \| Speciella administrativa regioner: Hongkong \| Macao Storstadsområden: Beijing \| Chongqing \| Shanghai \| Tianjin