13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1)

Från Wikipedia
Version från den 31 december 2015 kl. 13.21 av Grind24 (Diskussion | Bidrag) (→‎Externa länkar: replaced: {{commonsbox → {{commons-box)
13. Waffen-Gebirgs-Division
der SS Handschar
(kroatische Nr. 1)
Information
Datum9 mars 1943 – 8 maj 1945
LandOberoende staten Kroatien Oberoende staten Kroatien
LojalitetNazitysklandNazityskland
Försvarsgren Waffen-SS
TypBergsinfanteri
StorlekDivision
Tjänstetecken
Identifikationssymbol
Stormuftin av Jerusalem Haj Amin al-Husseini och SS-Brigadeführer Karl-Gustav Sauberzweig, med hedersvakt från Division "Handschar" i november 1943.

13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr 1) var ett SS-förband, som bildades för att de tyska trupperna skulle kunna rekrytera bosnier under det andra världskriget.

Benämningen "Kroatische Nr 1" syftar på den Oberoende staten Kroatien, som var en av Nazitysklands lydstater. Divisionen bestod till 90 % av bosniaker (övervägande muslimer) och övriga 10 % utgjordes av bosnienkroater (övervägande katoliker).

De cirka 20 000 soldaterna motiverades med löften om att få försvara sina hemorter mot partisaner och Chetnik-förband.[källa behövs] Namnet "Handschar" syftade på benämningen för den traditionella korta sabel som användes som symbol för denna militära enhet.

Tillkomst

Förbandet kom till på initiativ av Heinrich Himmler som hade imponerats av muslimska krigares mod i strid. Inom islam fanns tanken på shuhadaa, martyrskap efter döden för soldater, vilket Himmler fann intressant.[1]

På våren 1943 bildades förbandet med tyskar och kroater som befäl och främst bosniska muslimer som soldater. Heinrich Himmler ansåg även att kroater, och därmed även bosniska muslimer, som ansågs som kroater med muslimsk tro, var rena arier av ostrogotiskt ursprung, som bosatte området på 400-talet.[1][2] På grund av sitt så kallade germanska ursprung, samt det allt mer tilltagande behovet av soldater, garanterades dessa en plats i SS.

Stormuftin av Jerusalem Haj Amin al-Husseini, vilken under det andra världskriget tjänstgjorde som Gruppenführer inom SS, arbetade med att rekrytera muslimska frivilliga till den tyska krigsmakten, främst i balkan.[3] Hans insatser härvidlag har ansetts som mycket betydelsefulla. I april 1943 kom han exempelvis till Sarajevo, där han mottogs entusiastiskt, och träffade bland andra Uzeiraga Hadzihasanovic och hadzi-Mujaga Merhemic, vilka han redan 1931 hade knutit kontakter med i samband med den all-islamska konferensen i Jerusalem. Han verkade vid sitt besök kraftfullt för att muslimer skulle ansluta sig till Waffen-SS. I maj 1943 överfördes al-Husseini formellt till SS högkvarter, där han deltog i rekryteringen av SS män från Balkan, Sovjet, Mellanöstern och Nordafrika. Ett stort antal muslimer kom också att tjänstgöra inom Waffen-SS, och divisionerna 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1), 21. Waffen-Gebirgs-Division der SS Skanderbeg (albanische Nr. 1) och 23. Waffen-Gebirgs-Division der SS Kama (kroatische Nr. 2) bestod huvudsakligen av muslimer.[4] För att tillgodose behovet av imamer inom SS, och då särskilt dess fältförband, startade SS en imamutbildning i Dresden, för vilken al-Husseini skall ha haft ett övergripande inflytande över.

Verksamhet

Bosniska SS-frivilliga från 13. Gebirgs-Div. "Handschar" 1943.

Divisionen genomförde förbandsövningar i Villefranche-de-Rouergue nära Toulouse i Frankrike. Under övningarna utbröt myteri därför att soldaterna dels var trötta på glåporden från de tyska befälen, dels därför att de ville till Bosnien för att skydda den egna hembygden. Myteriet slogs snabbt ned och ledarna arkebuserades. Därefter skickades förbandet tillbaka till Bosnien i februari 1944. Divisionen deltog därefter i olika operationer mot partisaner. I Bosnien dödade förbandet tusentals serber i östra och norra Bosnien som hämnd[källa behövs] för de cirka 100 000 bosniska muslimer som serbiska cetniks dödat i östra Bosnien och Sandžak. Förbandet deltog även i dödandet av judar och partisansympatisörer.[källa behövs]

När de tyska styrkorna retirerade från området i september 1944 lämnade ett stort antal av soldaterna förbandet, som fylldes på av olika tyska soldatgrupper, som fortfarande fanns kvar i Balkanområdet. Förbandet, som efter detta inte längre var av en divisions storlek, utan snarast en brigad, deltog i strider i Kroatien och Ungern. Vid krigets slut kapitulerade förbandet till brittiska trupper nära Klagenfurt i Österrike.

Befälhavare

Divisionens befälhavare:[5]

Referenser

  1. ^ [a b] Lepre 1997, s. 16–17.
  2. ^ Bishop & Williams 2003, s. 70.
  3. ^ Mousavizadeh 1996., s. 23. och Patterson 2006., s. 118.
  4. ^ Lepre 1997..
  5. ^ ”Axis History Factbook”. http://www.axishistory.com/index.php?id=1960. Läst 9 september 2009. 

Litteratur

  • Sanimir Resic (2006). En historia om Balkan. Jugoslaviens uppgång och fall. Lund: Historiska media. sid. 221-222. ISBN 91-85057-75-4 
  • Ingmar Karlsson (1994). Islam och Europa. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-16464-2 
  • Chris Bishop, Hitler's Foreign SS Divisions, (2005)
  • George Lepre, Himmler's Bosnian Division: The Waffen-SS Handschar Division 1943-1945, (Atlgen, PA: Schiffer Military History, 1997) ISBN 0-7643-0134-9.
  • Nader Mousavizadeh, The Black Book of Bosnia: The consequences of appeasement, Basic Books, 1996,S ISBN 978-0-465-09835-4
  • Niclas Sennerteg: Hakkorset & Halvmånen; Nazister i Mellanöstern,Stockholm 2014, Natur & Kultur, ISBN 978-91-27-13260-3.

Se även

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1).
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=13._Waffen-Gebirgs-Division_der_SS_Handschar_(kroatische_Nr._1)&oldid=32052068”