Haj Amin al-Husseini

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Haj Amin al-Husseini

al-Husseini år 1929.

Stormufti av Jerusalem
Ämbetsperiod
19211948
Företrädare Kamil al-Husayni
Efterträdare Hussam ad-Din Jarallah

Ordförande för muslimska högsta rådet
Ämbetsperiod
19221937

Född 1895 eller 1897
Jerusalem
Död 4 juli 1974 (79 år)
Beirut, Libanon
Politiskt parti Muslimska högsta rådet
Religion Sunnit
Haj Amin al-Husseini
Information
I tjänst för Ottoman flag.svg Det Osmanska riket, Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Det Stortyska Riket, Flag of Palestine.svg Palestina.
Försvarsgren Artilleriet, Osmanska riket,Flag Schutzstaffel.svg SS Nazityskland
Tjänstetid 1914-1916 Osmanska riket, 19411945 Det Tyska Riket.
Grad SS-Gruppenführer Collar Rank.svg SS-Gruppenführer
Enhet Artilleriet, Osmanska riket, SS, Nazityskland
Slag/krig Första världskriget, Andra världskriget, 1948 års arabisk-israeliska krig

Haj Mohammed Effendi Amin el-Husseini (arabiska: محمد أمين الحسيني, även al-Husayni, Hajj och Al-Hajj), född 1895 eller 1897 i Jerusalem, död 4 juli 1974 i Beirut.[1]
Amin al-Husseini var en palestinsk nationalist och muslimsk religiös ledare och officer.[2]

Amin al-Husseini var medlem av en av Jerusalems mest ansedda familjer och innehade två högt ansedda ämbeten, stormufti av Jerusalem och ordförande för det Muslimska högsta rådet. Han efterträdde sin bror Kamil al-Husayni 1921 som stormufti.[3]

Innehåll

[redigera] Biografi

Amin al-Husseini föddes 1895, eller, kanske än troligare 1897 i Jerusalem.[4] Hans far var Jerusalems dåvarande Stormufti Tahir al-Husayni, vilken var motståndare till sionismen.[5]

Amin al-Husseini tillhörde al-Husseiniklanen, som var välbeställda jordägare i södra Palestina, främst i Jerusalems närhet. Denna klan tillhörde den palestinska eliten alltsedan början av 1700-talet.[6] Detta tog sig bland annat uttryck i att tretton av dess medlemmar var borgmästare i Jerusalem mellan 1864 och 1920.[7] Det kan i sammanhanget nämnas att en kusin till Amin al-Husseini, Hamida Khalifa Al-Husseini, var Yasser Arafats mor.

[redigera] Tidiga år

Amin al-Husseini studerade inledningsvis i Jerusalem, först vid en koranskola, kuttub, och därefter vid en skola, rüshidiyye, som drevs av den osmanska staten, och lärde sig där turkiska, samt vid en skola som drevs franska katolska missionärer, där han lärde sig franska.[8] Han studerade även vid Alliance Israélite Universelle, som leddes av Albert Antébi, vilken hade judiskt ursprung, men dock inte var sionist.[9]

al-Husseini studerade islamisk lag 1912 vid al-Azhar-universitetet i Kairo. Där var han involverad i upprättandet av en palestinsk anti-sionistisk studentorganisation. I Kairo studerade han även vid Dar al-Da'wa wa-l-Irshad, som leddes av Rashid Rida, en salafistisk intellektuell som förblev hans mentor fram till sin död 1935.[10] Före första världskriget studerade han administration i Konstantinopel, som ansågs som den mest sekulära osmanska institutionen.

1913 gjorde al-Husseini en pilgrimsfärd till Mecka tillsammans med sin mor Zainab, och kunde följaktligen benämnas som Hajj. Hans utbildning kan sägas vara typisk för personer med motsvarande ställning inom det Osmanska riket vid denna tid, och även om han kan sägas ha varit förutbestämd att inneha ett religiöst ämbete, så bar han ingen religiös turban förrän 1921, då han utnämndes till mufti.[11]

[redigera] Första världskriget

Under första världskriget tjänstgjorde Amin al-Husseini inledningsvis för det Osmanska riket. Han utbildades vid den osmanska militärakademin 1914-1915, och blev därefter artilleriofficer i den 47:e brigaden, som var stationerad vid Izmir. I november 1916 lämnade al-Husseini armén då han hade beviljats tre månaders ledighet för att återhämta sig efter en sjukdom, och återvände då till Jerusalem, där han greps av britterna.

al-Husseini kom därvid att delta i den arabiska revolten mot det Osmanska riket och blev officer i Sharif Hussein ibn Alis förband, samtidigt som han var anställd av den brittiska militära administrationen som rekryterare.[12] Han kom härvid att rekrytera soldater till den blivande kung Faisal I av Iraks armé.

[redigera] Mellankrigstiden

Amin al-Husseini deltog vid den syriska nationalkongressen i Damaskus 1919, och han stödde då att Emir Faisal skulle bli Det Arabiska Kungadömet Syriens kung, vilket denne också blev den 8 mars 1920, men dock endast till den 24 juli 1920.[13] Samma år grundade han en avdelning av den syriskbaserade "Arabklubben", Al-Nadi al-arabi, i Jerusalem, vilken hade en pro-brittisk inriktning.[14]

Amin al-Husseini var motståndare till en judisk stat inom gränserna för det dåvarande brittiska Palestinamandatet och verkade 1920 som nationalistledare i Palestina. Efter det att demonstrationer hade blivit våldsamma flydde al-Husseini till Syrien. Han blev dömd i sin frånvaro till fängelse för upprorisk agitation, men benådades efter ett par månader av Lord Herbert Samuel, vilken utnämnde honom till mufti av Jerusalem den 8 maj 1921, varvid al-Husseini gav sig själv titeln stormufti.[15] 1922 blev han ordförande för det Muslimska högsta rådet och waqfadministratör.[16]

Under slutet av 1930-talet deltog han i den arabiska revolten mot det brittiska styret och judisk invandring, och efterlyst av britterna flydde han 1937 till Libanon och två år senare till Irak.

[redigera] Andra världskriget

Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini och Adolf Hitler 1941
SS-Gruppenführer Haj Amin al-Husseini inspekterar ett SS-förband ur 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1)

I början av det andra världskriget vistades Amin al-Hussieni i Irak, som då styrdes då av den pro-brittiske regenten 'Abd al-Ilah och premiärministern Nuri as-Said.

Vid statskuppen den 1 april 1941, som Amin al-Husseini deltog i, störtades dessa med stöd och finansiering från Nazityskland och ersattes av en regim där Rashid Ali blev premiärminister.

Efter det anglo-irakiska kriget flydde al-Husseini först till Persien, och sedan vidare till Italien. Han anlände till Rom den 11 oktober 1941, och den 27 oktober sammanträffade al-Husseini med Benito Mussolini.

Därefter reste han vidare till det Tyska Riket, och han anlände till Berlin den 6 november 1941, där han kom att vistas under huvuddelen av det andra världskriget.[17][18]

Den 20 november 1941 träffade han utrikesminister Joachim von Ribbentrop, och mottogs av Adolf Hitler den 28 november. Han bad därvid Adolf Hitler om hjälp gentemot judarna i det palestinska mandatet.[19]

I december 1941 utnämnde Reichsführer-SS Heinrich Himmler al-Husseini till SS-Gruppenführer, vilket motsvarade generallöjtnant inom armén. Himmler och al-Husseini utvecklade även personliga vänskapsband[20].

Under andra världskriget propagerade al-Husseini för axelmakterna i radiosändningar som riktade sig till arabstaterna.[21] Walter Winchell kallade honom för 'den arabiske Lord Haw-Haw', vilket kan illustrera hans betydande insatser i detta avseende.[22] Amin al-Husseini arbetade även för att rekrytera muslimska frivilliga till den tyska krigsmakten, främst i balkan.[23] Ett stort antal muslimer tjänstgjorde inom Waffen-SS, och divisionerna 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar (kroatische Nr. 1), 21. Waffen-Gebirgs-Division der SS „Skanderbeg“ (albanische Nr. 1) och 23. Waffen-Gebirgs-Division der SS „Kama“ (kroatische Nr. 2) bestod huvudsakligen av muslimer.[24]

[redigera] Efterkrigstiden

Jerusalems stormufti Haj Amin al-Husseini träffar General Gamal Abdel Nasser 1948.

Amin al-Husseini internerades i Frankrike vid det tyska sammanbrottet 1945.[25] Han flydde dock i juni 1946 till Egypten där han beviljades fristad av konung Faruk.[16] Han kom att ha fortsatt inflytande i den arabiska politiken[26]. Bland annat organiserade han 1947-1948 från Syrien Palestinaarabernas motstånd mot FN:s beslut att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat.[27]

[redigera] Förintelsen

SS-Gruppenführer Haj Amin al-Husseini träffar Reichsführer-SS Heinrich Himmler 1943

Nyligen upptäckta dokument i tyska UD samt militärarkivet i Freiburg visar att nazisterna planerade en utrotning av de palestinska judarna vid en eventuell seger mot britterna i Egypten.[28] Tyskarna ville ha arabernas stöd mot en framtida judisk stat och Hitler försäkrade att "det judiska problemet" i Mellanöstern skulle "åtgärdas".[29] I en bok som behandlar dokumenten drar författarna slutsatsen att den viktigaste kollaboratören var Haj Amin al-Husseini.[30][31]


Den 2 november 1943 skickade Reichsführer-SS Heinrich Himmler följande telegram till stormuftin:

"Till stormuftin:

Den nationalsocialistiska rörelsen i Stor-Tyskland har, sedan starten, inskriven på dess flagg i kampen mot världens judar. Det har därför följt med särskild sympati kamp frihetsälskande araber, särskilt i Palestina, mot judiska inkräktare. I erkännandet av denna fiende och den gemensamma kampen mot den ligger fast grund av den naturliga allians som finns mellan den nationalsocialistiska Stortyskland och frihetsälskande muslimer i hela världen. I denna anda är jag skickar dig på årsdagen av den ökända Balfourdeklarationen mina hjärtliga hälsningar och önskningar för en framgångsrik strävan efter att kämpa tills den slutliga segern.

Reichsführer SS

Heinrich Himmler"

En av Adolf Eichmanns ställföreträdare, Dieter Wislicenys, konstaterade efter kriget att al-Husseini aktivt hade uppmuntrat utrotningen av Europas judar[32].

[redigera] Referenser

  1. ^ "Husseini" är den franska translittereringen som föredrogs av familjen själv, från den tid då franskan var det dominerande västerländska språket som undervisas i Osmanska riket, Laurens 1999, s. 19.
  2. ^ För en kortfattad översikt, se Rouleau 1994.
  3. ^ Kamil al-Husayni efterträdde sin far Tahir al-Husayni, vid dennes död 1908, som Stormufti och innehade detta ämbete fram till sin egen död 1921. Det Osmanska Riket hävdade dock från 1914 till 1918 att Sheikh As'ad Shukeiri (1860-1940) var Jerusalems Stormufti. Sheikh As'ad Shukeiri tog avstånd från Amin al-Husseinis användning av Islam mot sionismen, Cohen 2009, s. 84.
  4. ^ Mattar 1992 anger att oklarheten om hans födelsedatum kan hänföras till transkriptionen av den islamiska kalendern, och drar därför slutsatsen att han föddes 1895 och inte 1893; Laurens 2002, s. 624, n.5, anmärker att al-Husseini hade motiv för att framställa sig som äldre än vad han verkligen var. Laurens 1999, s. 425, använder Mattars datering.
  5. ^ Mattar 1992, s. 6. och Pappé 1994, s. 2.
  6. ^ Pappé 2011.
  7. ^ En annan ledande palestinsk klan var Nashashibiklanen, som kan anses ha varit konkurrenter till al-Husseiniklanen, Gensicke 2007, s. 19ff. Raghib al-Nashashibi blev 1920 borgmästare i Jerusalem efter Musa al-Husseini
  8. ^ Krämer 2008, s. 219.
  9. ^ Laurens 1999, s. 425–426, Antébi betraktade al-Husseini som sin elev, och kallade honom L’homme du Sérail, Laurens 2002, s. 467.
  10. ^ Sicker 2000, s. 33. och Krämer 2008, s. 219.
  11. ^ Krämer 2008, s. 219.
  12. ^ Laurens 1999, s. 409
  13. ^ Denne blev senare Iraks kung, Tauber 1994.
  14. ^ Friedman 2000, s. 239–240. och Tauber 1994, s. 79ff., speciellt s. 96ff.
  15. ^ Lord Herbert Samuel, (1870–1963), var High Commissioner för det Brittiska Palestinamandatet från 1920 till 1925. Hans son, Lord Edwin Samuel, (1898–1978), skrev en självbiografi som ger inblickar i Palestinamandatet från ett brittiskt perspektiv, Samuel 1970.
  16. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok 1955
  17. ^ Radio Islam Lettre du Der Grossmufti von Palästina Haj Amin Husseini an Adolf Hitler, Läst: 2012-02-15.
  18. ^ The Holocaust Encyclopedia Hajj Amin al-Husayni: The Mufti of Jerusalem., Läst: 2012-02-15.
  19. ^ The Scribe, Mufti Asks Ban on Jewish Emigration as Gesture to Arabs Berlin, July 27 1944, No. 31, February 1989, Läst: 2012-02-15.
  20. ^ Matthias Küntzel, European Roots of Antisemitism in Current Islamic Thinking, Brown University, USA, November 2004, Läst: 2012-02-15.
  21. ^ Breitman & Goda 2011
  22. ^ Medoff 1996, s. 317.
  23. ^ Mousavizadeh 1996, s. 23. och Patterson 2006, s. 118.
  24. ^ Lepre 1997.
  25. ^ (Hershco 2006).
  26. ^ Peter Wien, Coming to terms with the past: German academia and relation between the arab lands and nazi germany, International Journal of Middle East Studies, 2010, 42, pp. 311-321, Cambridge University Press, 2010, DOI 10.1017/S0020743810000073, Published online: 13 April 2010, Läst: 2012-02-15.
  27. ^ Norstedts uppslagsbok 1948 /Mufti
  28. ^ Press Release 2006
  29. ^ John Rosenthal, The Mufti and the Holocaust, John Rosenthal on "Der Mufti von Jerusalem und die Nationalsozialisten" by Klaus Gensicke, Policy review, no. 148, March 28, Hoover Institution, Stanford University, USA, 2008, Läst: 2012-02-15.
  30. ^ Expatica, Nazis planned Holocaust in Palestine, 12 April 2006, Läst: 2012-02-15.
  31. ^ Wolfgang G. Schwanitz, Amin al-Husaini and the Holocaust. What Did the Grand Mufti Know?, World Politics Review, 8 May 2008, Läst: 2012-02-15.
  32. ^ Mufti of Jerusalem, Läst: 2012-02-15.

[redigera] Litteratur

[redigera] Se även

Amin el-Husseini med bosniska frivilliga inom SS, november 1943.

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk