Ahmed III

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ahmed III.

Ahmed III, född 30 december 1673, död 1736, var sultan av det Osmanska riket från 1703 till 1730.

Ahmed gav asyl åt den svenske kungen Karl XII efter att denne förlorat slaget vid Poltava mot Ryssland år 1709. Osmanska riket var nämligen formellt i koalition med Sverige, tillsammans med Frankrike. Av dessa orsaker blev de indragna i krig mot Ryssland, vilket osmanerna vann.

Efter fredsslutet med Ryssland 1711 ville man bli av med Karl XII, som försökte förmå Ahmed att fortsätta kriget, vilket resulterade i Kalabaliken i Bender. Ahmed förde flera framgångsrika krig mot Venedig, och lyckades erövra Morea och den egeiska arkipelagen åt Osmanska riket. Däremot invecklades man även i krig med Österrike, som slutade med freden i Pozarevac 1718, varigenom Banatet, Nordserbien med Belgrad och Lilla Valakiet gick förlorade till Österrike.

Han förde därefter krig med Persien, vilket till en början framgångsrikt, slutade med det avgörande nederlaget i Anjedalen 1726.

År 1730 avsattes Ahmed av janitsjarerna och dog 1736 i fångenskap.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Mustafa II
Osmansk härskare
17031730
Efterträdare:
Mahmud I