Slaget vid Poltava

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För filmen, se Slaget vid Poltava (film).
Slaget vid Poltava
Del av stora nordiska kriget
Slaget vid Poltavas slutskede
Slaget vid Poltavas slutskede
Ägde rum 28 juni 1709 (ss)
27 juni 1709 (gs)
8 juli 1709 (ns)
Plats Poltava, nuvarande östra Ukraina
Resultat Avgörande rysk seger
  • Karolinska armén krossas
  • Karl XII flyr till Osmanska riket och går i exil
Stridande
 Sverige  Tsarryssland
Befälhavare/ledare
Sverige Karl XII
Sverige Carl Gustaf Rehnskiöld  (tillfångatagen)
Sverige Adam Ludwig Lewenhaupt
Sverige Carl Gustaf Creutz
Sverige Hugo Johan Hamilton  (tillfångatagen)
Sverige Axel Sparre
Sverige Berndt Otto Stackelberg  (tillfångatagen)
Sverige Carl Gustaf Roos  (tillfångatagen)
Sverige Anders Lagercrona
Tsarryssland Peter den store
Tsarryssland Aleksandr Mensjikov
Tsarryssland Boris Sjeremetev
Tsarryssland Anikita Repnin
Tsarryssland Michail Golitsyn
Tsarryssland Ludwig Nicolaus von Hallart
Tsarryssland Carl Ewald von Rönne
Tsarryssland Rodion Christianowitsch Baur
Tsarryssland Jacob Daniel Bruce
Styrka
Svenska armén:
24 000 svenska soldater
  (ca. 13 000 ryttare
    ca. 11 000 fotsoldater)[1][2]
ca. 6 000 irreguljära trupper
  1 000 polska valackryttare
    3 000–7 000 kosacker[3][4]
34 kanoner

Totalt: upp till 30 000 man[5][6][7]


Deltagande i slaget:
8 700 fotsoldater[1]
7 800 ryttare[1]
4 kanoner


Totalt: ca. 16 500 man


Belägringstrupper:
1 100 fotsoldater
200 ryttare

Ryska armén:
52 100 ryska soldater
  (ca. 33 500 fotsoldater
    ca 18 600 ryttare)[1]
23 000 irreguljära trupper[1]
  (Kosacker och kalmucker,
3 000 kalmucker anlände under slutet av slaget)
102 kanoner

Totalt: ca. 75 000 man[1]


Deltagande i slaget:
24 500 fotsoldater
14 600 dragoner[1]
3 000 kalmucker[4]
86 kanoner


Totalt: ca. 42 000 man


Garnisonen i Poltava:
4 200 fotsoldater
2 000 kosacker
28 kanoner

Förluster
Enligt svenska källor: 6 900 döda, sårade eller försvunna
2 800 tillfångatagna.[8][9][10]


Enligt ryska källor: 9 234 döda
2 864-2 977 tillfångatagna.[11][12][13]

1 345 döda
3 290 sårade[14][9][12]

Slaget vid Poltava utkämpades den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska) och var en av de mest betydelsefulla militära drabbningarna i Sveriges historia. Slaget vid Poltava framstår som en kollaps från den svenska härledningen.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

År 1700 förklarade tre stater (Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland) krig mot Sverige. Hela kriget hade sedan gått Sveriges väg och alla staterna hade dragit sig ur, utom Ryssland. Karl XII:s armé som gick in i Ryssland var betydligt större än den som slogs vid Poltava. Karl XII:s första mål var att utmana tsar Peter med strid i Moskva, men kylan och det hårdnande ryska motståndet utmattade den svenska armén. Ryssarna brände sina byar och allt svenskarna fann var aska. De hittade ingen mat och många soldater dog av svält, köld eller sjukdomar.

Den svenska armén, som 18 månader tidigare lämnat Sachsen med 60 000 erfarna, välutrustade krigare, kunde inför slaget bara ställa 17 000 soldater mot ryssarnas över 40 000. Det rådde brist på mat, ammunition och moral; ammunitionen skulle bara räcka för en drabbning. Trots det försökte man överraska de ryska utposterna, vilket misslyckades.

Eftersom Karl XII några dagar tidigare sårats i foten och inte kunde leda armén hade Carl Gustaf Rehnskiöld överbefälet. Det svenska infanteriet bestod av 8 170 man under ledning av Adam Ludwig Lewenhaupt. Det svenska kavalleriet bestod av 8 930 man under ledning av Carl Gustaf Creutz och Hugo Johan Hamilton. Det fanns dessutom 1 330 soldater vid Poltavas belägringsverk, 2 064 ryttare i trossen vid Pusjkarovka samt 1 800 ryttare i olika posteringar vid floden Vorskla.

Ryssarna hade byggt 4 nya redutter (mindre försvarsskansar) som placerats i vinkel mot 6 skansar som fanns på linje. Bakom dem låg det öppna fältet fram mot det ryska lägret. Totalt fanns 4 000 ryssar i skansarna. Bakom skansarna fanns det ryska kavalleriet som bestod av 10 000 ryttare. Inne i lägret fanns den ryska huvudstyrkan på 25 500 man. Den ryska armén bestod av sammanlagt 30 500 man infanteri och 10 000 man kavalleri. Överbefälhavare var tsar Peter den store. Infanteriet leddes av fältmarskalk Boris Sjeremetev och kavalleriet leddes av furst Aleksandr Mensjikov.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Inledningen[redigera | redigera wikitext]

Den svenska stridsplanen var enligt följande: Den svenska armén skulle snabbt och smidigt ta sig förbi de ryska redutterna utan större drabbning. Fokus var att konfrontera den ryska huvudarmén. Att stanna och försöka bryta ner redutterna skulle bara leda till tidsfördröjning och onödiga förluster. Faktum var också att den svenska armén saknade belägringsutrustning och tungt artilleri. För att lyckas med detta var man tvungen att anfalla i tystnad och total diskretion. Det var då tänkt att de svenska trupperna skulle marschera förbi de ryska redutterna i skydd av natten, och vid gryning vara redo att ta sig an den ryska huvudstyrkan.

Den svenska styrkan som skulle angripa de ryska redutterna skulle delas i fyra kolonner; vilka stod under befäl av generalmajorerna Axel Sparre, Berndt Otto Stackelberg, Carl Gustaf Roos och Anders Lagercrona.

Det otroligt viktiga överraskningsmomentet gjorde hela processen väldigt problematisk. Ordergivningen hade skett väldigt diskret till officerarna under natten, och på grund av detta hade även en del missförstånd skett. Bl.a. fick Carl Gustaf Roos uppfattningen att han skulle stanna och bekämpa redutterna på sin kant. Man ställde även upp de svenska trupperna under natten. Det blev ett mindre kaos och vissa regementen hamnade fel i ordningen. På grund av tidsbristen (det hade redan börjat ljusna) blev svenskarna tvungna att starta marschen.

Till en början gick planen som väntat, och svenskarna hade inte blivit upptäckta av de ryska styrkorna i redutterna. Men, någon gång när morgonsolen började titta fram utbröt skottsalvor från ryska redutter. Det är osäkert vad som utbröt det hela, men troligt är att någon rysk utkikspost observerat blänkande bajonetter eller utrustning i den tidiga morgonsolen.

Uppmarschen och det första angreppet.

Reduttstriderna[redigera | redigera wikitext]

Svenskarna inleder ett angrepp mot de ryska redutterna klockan 4 på morgonen. De två första bataljonerna i den andra och tredje kolonnen skulle anfalla och samtidigt uppehålla redutterna så att flyglarna kunde ta sig förbi skanslinjen och upp mot fältet framför det ryska lägret. Så fort dessa har samlats skulle svenskarna marschera nordost och slå ut de ryssar som låg i postering runt Petrovka och skära av de ryska reträttvägarna. Rehnskiöld fick uppdraget att genomföra planen medan Kungen bars på bår i den högra kolonnen ihop med Adam Ludwig Lewenhaupt.Tsar Peter var dock medveten om det svenska anfallet och ställde sitt kavalleri bakom redutterna. Han placerade även sina kosackryttare i södra och västra delen av slagfältet för att förhindra svenska överflygling-manövrar.

Den första redutten intogs snabbt av Dalregementet och Västerbottens regemente. Medan Dalregementet fortsätter mot den andra redutten förlorar Västerbottens regemente kontakten med Dalregementet och fortsätter mot den tredje redutten. Den andra redutten var bättre förstärkt men intas så småningom av Dalregementet. Under tiden som Dalregementet anfaller den andra redutten uppmärksammar de tre sista bataljonerna i första kolonnen att den högra kolonnen drar sig åt höger. Även de drar sig nu åt höger, vilket leder till att de går rakt mot den tredje redutten. Bataljonerna utförde tre anfall mot redutten, men slogs tillbaka med betydande förluster. Västerbottens regemente kommer dock fram till den tredje redutten förenar sig med de övriga styrkorna här och anfaller redutten. När Dalregementet är klar med den andra redutten fortsätter de framåt. Eftersom svenskarna saknade rätt utrustning och artilleri för en belägring blev anfallet ett blodbad. Av de 6 bataljonerna som försökte storma redutten stupar 2/3. Bland de stupade var överste Siegroth som var chef för Dalregementet. Kvar av de 2 600 fanns nu endast 1 500 man och slutligen retirerar Roos med sin styrka mot Jakovetskijskogen.

Mensjikov leder sitt kavalleri till att anfalla de svenska trupperna, men blir stoppade av Hamiltons ryttare. Mensjikov uppmanar Peter att skicka fler infanteritrupper för att hålla reduttlinjen, men Peter gav istället upprepade order till Mensjikov att retirera, då han inte ville riskera att förlora sitt eget kavalleri. De ryska ryttarna blir sedan beskjutna av svenska prickskyttar, och det svenska kavalleriet passar samtidigt på att göra ett direkt anfall. Mensjikov drar sig tillbaka mot den norra och södra delen av det ryska lägret. Det svenska kavalleriet inleder en fullständig jakt efter de ryska ryttarna och förföljer dem mot slätterna, åtföljt av infanteriet. Förföljande av det ryska kavalleriet pågick i flera kilometer, och de svenska ryttarna höll på att driva huvuddelen av det ryska kavalleriet mot några branta raviner norr om slagfältet. Men Rehnsköld, som blev rädd att förlora kontrollen över sitt eget kavalleri, beordrar de svenska ryttarna att avbryta jakten och återvända till hären. Svenskarna avbryter jakten, vilket gör att det ryska kavalleriet kunde återhämta sig. Klockan har nu blivit sex på morgonen.

Det svenska infanteriet kommer förbi skansarna och beger sig norrut. Två bataljoner från 3:e kolonnen tvingas gå mellan två skansar och förlorar många man där. Under tiden försöker Rehnskiöld att lokalisera resten av sin armé. Lewenhaupts och hans sex bataljoner befann sig i en ravin och förberedde sig för att själva anfalla det ryska lägret, men Rehnskiöld för syn på dem och ger strikta kontraorder till Lewenhaupt om återsamling. En tredjedel av infanteriet saknades fortfarande; Roos och hans 6 bataljoner var försvunna. Roos försökte att återförenas med huvudarmén, men han visste inte var den stod utan drar sig tillbaka till skogen för att omgruppera och sedan lokalisera den. Peter hade observerat svenskarnas avskilda styrka och skickar därför 5 bataljoner infanteri samt 5 dragonregementen för att förinta Roos och hans styrka.

Ryssarna finner Roos styrka vid 7-tiden och en övermäktig styrka forcerade Roos och hans manskap. Roos bataljoner kunde inte stå emot anfallet och tvingades retirera genom Jakovetskijskogen till en övergiven skans i närheten av ett kloster. De var hela tiden förföljda av de ryska styrkorna, och Roos och hans bataljoner tvingades fly nordost till några övergivna skansar. Vid Poltava fanns två svenska belägringsbataljoner vilka också blir anfallna av ryssarna. Till slut tvingas Roos att kapitulera runt klockan 9 på morgonen; då hade endast 400 man överlevt de föregående striderna.

Den första attacken mot skanslinjen.
Genombrottet vid reduttlinjen.
Genombrottet vid reduttlinjen.
Roos grupp tappar kontakten med huvudarmén.

Huvudstriden[redigera | redigera wikitext]

Rehnskiöld hade nu tre alternativ: antingen att försöka bryta sig igenom norrut och blockera ryssarnas tillgång till Petrovka, angripa de förtöjda ryska infanteriet, eller att dra sig tillbaka. Rehnskiöld beslutar att dra sig tillbaka och beordrar armén att samla sig i sänkan vid Budisjtjenskijskogen. Armén var uppe och gjorde sig redo för slutstriden vid ryska lägret och i väntan på att kavalleriet och Roos bataljoner skulle anlända. Kavalleriet kommer på plats kl 6.30 på morgonen. I två timmar väntade man på Roos, och expeditioner sändes ut för att leta men man hittar dem ej.

Efter ett tag stod det klart för ledningen i huvudarmén att Roos bataljoner ej gick att vänta. Vid samma tidpunkt marscherade ryssarna ut ur lägret mot svenskarna. Ryska artilleripjäser bombarderade svenskarna, vilket tvingar hela armén att förflytta sig västerut. Rehnskiöld skickar bud till trossen om att skicka artilleriet och förstärkningar. Det skulle dock ta 5-6 timmar för dem att komma fram varför man ej kan ha räknat med att anfalla förrän på eftermiddagen.

Rehnskiöld placerar infanteriet i en smal linje i ett försök att matcha längden på de ryska linjerna. Det svenska kavalleriet är i fullständig oordning i den sumpiga terrängen: Creutz ryttare var mestadels bakifrån infanteriet medan Hamiltons ryttare var upptagna med kosackerna i norr. Rehnskiöld planerar att krossa den ryska vänsterflygeln med en rask attack och slå ut de oerfarna ryska trupperna från tidigare strider. Peter placerar infanteriet i två grupperade linjer - vilka var dubbelt så stora som den svenska - med en reservtrupp i lägret. Det ryska kavalleriet intog flankposition, och det ryska artilleriet fördelades mellan frontlinjen och fästningsvallen. Peter planerar att stå emot den svenska attacken och sedan utföra en förkrossande motattack.

Rehnskiöld gav order för strid medan det ryska artilleriet bombarderar den svenska linjen. Creutz leder sitt kavalleri mot den ryska vänsterflygeln, men Mensjikov anfaller honom bakifrån. Svenskarnas högra flygel med Livgardet i spetsen avancerade och tryckte ryssarna bakåt på den sidan. På den vänstra flygeln var det svårare; ryssarnas elittrupper fanns nämligen här. Den svenska vänstern förlorar halva sin styrka innan den når den ryska linjen, en stor lucka öppnas då mellan den svenska vänster- och högerflygeln. Hamiltons kavalleri stod stillastående på den svenska yttersta vänsterflygeln.

Creutz försöker nu att slå tillbaka Mensjikovs ryttare medan de svenska och ryska linjerna slogs med bajonett och värja. Det ryska infanteriet hejdar de svenska attackerna efter motattacker från andra linjen och börjar utnyttja den stora luckan mellan de svenska flyglarna. Den ryska högerflygeln trycker snabbt tillbaka den svenska vänsterflygeln. Hamilton leder sitt kavalleri till strid, men de blir genast hindrade av rysk musköt- och kanoneld, och råkades sedan av våldsamt fäktning med Rodion Bauers kavalleri. Creutz jagar iväg Mensjikovs ryttare, för att sedan upptäcka att infanteriet håller på att retirera. Den svenska vänsterflygeln var först med att göra detta, vilka blir förföljda av ryska och även kosackiska ryttare. Den svenska högerflygeln retirerade i en viss ordning. De begav sig tillbaka söderut genom redutterna, åtföljda av kavalleriet, tillsammans med Kungen och Lewenhaupt. Rehnskiöld och delar av vänsterflygeln flyr in mot Budisjtjenskijskogen. Där blir han och flera andra svenska militärer fångna av Peters segerrika styrkor.

Den svenska armén hade innan reträtten varit närmare det ryska lägret än vad man innan trott, och med några tusen soldater till hade man förmodligen säkrat en vinst den dagen. Hade Roos bataljoner anslutit sig med huvudarmén hade Ryssland mött ännu större påfrestningar och till slut gett vika för karolinernas framfart. Men utfallet av slaget blev annorlunda.

Armén går norrut. Roos grupp krossas.
Slutanfallet.
Slutanfallet.
Armén retirerar.

Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

I kaoset under stridens slutskede lyckades man dock samla upp några trupper och började marschera mot trossen vid Pusjkarjovka. Snart tätnade linjerna och man lyckades komma tillbaka dit till trossen och där stora delar av artilleriet fanns. Därifrån började man på kvällen den 28 juni marschera ned längs floden Vorskla.

För första gången på mycket länge hade den ryska armén vunnit en stor seger mot en stor svensk armé. Slaget var betydelsefullt på många sätt då man både stoppade svenskarna, och dessutom väckte mycket moral i de ryska trupperna som nu såg att svenskarna faktiskt gick att slå. Svenskarna hade hamnat i ett sårbart läge eftersom man nu började få ont om manskap och ammunition.

Slaget har gett upphov till det ryska talesättet "Slagen som en svensk vid Poltava" (Бит как швед под Полтавой) för att beskriva någon som är helt handfallen och maktlös.

Perevolotnja[redigera | redigera wikitext]

Man nådde sent på kvällen byn Novyje Senzjary. Vilan blev inte lång för på morgonen nästa dag fortsatte man längs floden till Kobeljaki. Man nådde Tasjtajka och Perevolotjna på morgonen den 30 juni. Där fanns en övergång av Vorskla man tänkte försöka använda. Men man hade få båtar tillgängliga och det var ont om virke. På natten till den 1 juli korsade Karl XII och Ivan Mazepa floden Dnepr med ett antal soldater. På morgonen den 1 juli anlände 9 000 man ur den ryska armén under Aleksandr Mensjikov.

De svenska soldaternas stridsmoral var mycket låg efter förlusten vid Poltava. Befälhavaren av armén Adam Ludwig Lewenhaupt frågar först officerarna och sedan soldaterna om de vill slåss eller ge sig. Han får svaret att männen vill slåss men bestämmer sig trots det för att ge upp och kapitulera. Lewenhaupt hade sedan tidigare avgett ett löfte till Karl XII och efter denna kapituleringen skulle Karl XII aldrig förlåta honom. Något försök att få Lewenhaupt fri gjordes aldrig och han skulle dö i rysk fångenskap.[15]

Truppstyrkor[redigera | redigera wikitext]

Svenska armén[redigera | redigera wikitext]

Deltagande regementen[16][17][18][19] Antal[16][17][18][19] Fördelning[16][17][18][19] Befälhavare[16][20]
Infanteriet
Västmanlands regemente 1 100 man 2 bataljoner Axel Sparre
Erik Sparre
Närke-Värmlands regemente 1 200 man 2 bataljoner Axel Sparre
Carl Gustaf Roos
Jönköpings regemente 300 man 1 bataljon Axel Sparre
George von Buschwaldt
Västerbottens regemente 600 man 2 bataljoner Berndt Otto Stackelberg
Gideon Fock
Östgöta infanteriregemente 380 man 2 bataljoner Berndt Otto Stackelberg
Anders Appelgren
Upplands regemente 690 man 1 bataljon Berndt Otto Stackelberg
Gustav Stiernhöök
Dalregementet 1 100 man 2 bataljoner Carl Gustaf Roos
Gustaf Henrik von Siegroth
Livgardet 1 800 man 4 bataljoner Carl Gustaf Roos
Anders Lagercrona
Kalmar regemente 500 man 1 bataljon Anders Lagercrona
Gustaf Ranck
Skaraborgs regemente 500 man 1 bataljon Anders Lagercrona
Carl Gustav Ulfsparre
Kavalleriet
Drabantkåren 100 man 1 skvadron Carl Gustaf Hård
Livregementet till häst 1 000 man 12 skvadroner Carl Gustaf Creutz
Upplands ståndsdragonregemente 420 man 8 skvadroner Anders Wennerstedt
Åbo och Björneborgs läns kavalleriregemente 800 man 8 skvadroner
Smålands kavalleriregemente 510 man 8 skvadroner Johan Valentin von Daldorff
Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente 525 man 8 skvadroner Anders Torstensson
Östgöta kavalleriregemente 800 man 8 skvadroner Hugo Johan Hamilton
Norra skånska kavalleriregementet 600 man 8 skvadroner Gustaf Horn af Marienborg
Södra skånska kavalleriregementet 540 man 4 skvadroner
Livdragonregementet 100 man 4 skvadroner Carl Gustaf Örnestedt
Skånska ståndsdragonregementet 500 man 8 skvadroner Maximilian Emanuel
Vallackregementet 1 000 man 12 skvadroner Sandul Koltza
Enspännarkompaniet 130 man
Gyllenstiernas dragoner 300 man 8 skvadroner Nils Gyllenstierna
Taubes dragoner 530 man 8 skvadroner Gustaf Adam Taube
Dückers dragoner 265 man 4 skvadroner Carl Gustaf Dücker
Hielms dragoner 530 man 8 skvadroner Nils Hielm
Poltavas belägringsverk
Södermanlands regemente 450 man 1 bataljon Gabriel von Weidenhaijn
Kronobergs regemente 450 man 1 bataljon Johan Cronman
Livgardet 200 man 1 bataljon Gustaf Johan Lagerhielm
Livdragonregementet 200 man 4 skvadroner
Fältvakt vid förstaden 30 man 1 skvadron
Trossen vid Pusjkarovka
Adelsfanan 260 man 4 skvadroner Anders Ramsvärd
Livländska adelsfanan 68 man 1 skvadron
Karelska ståndsdragonregementet 312 man 4 skvadroner Carl Gustaf Kruse
Upplands ståndsdragonregemente 299 man 4 skvadroner Carl Gustaf Kruse
Schlippenbachs dragoner 497 man 4 skvadroner Wolmar Anton von Schlippenbach
Schreiterfeldts dragoner 305 man 4 skvadroner Karl Gustaf von Schreiterfeldt
d'Albedyhls dragoner 323 man 4 skvadroner Henrik Otto von Albedyhl
Posteringar vid Vorskla
Meijerfelts dragonregemente 1 000 man 8 skvadroner Johan August Meijerfeldt den äldre
Funcks avdelning 300 man 4 skvadroner Tomas Funck
Silfverhielms avdelning 500 man 5 skvadroner Göran Silfverhielm

Ryska armén[redigera | redigera wikitext]

Deltagande regementen[21][22] Antal[21][22] Fördelning[21][22] Befälhavare[21]
Infanteriet
Preobrazjenskijregementet 2 000 man 4 bataljoner Michail Golitsyn
Semjonovskijs gardesregemente 1 500 man 3 bataljoner Michail Golitsyn
Bieltz grenadjärregemente 1 000 man 2 bataljoner Michail Golitsyn
Buschs grenadjärregemente 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
du Bois grenadjärregemente 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Repnins grenadjärregemente 1 000 man 2 bataljoner Anikita Repnin
Apraksinska regementet 500 man 1 bataljon Samuel Rentzel
Astrachanska regementet 1 000 man 2 bataljoner Michail Golitsyn
Butyrska regementet 1 000 man 2 bataljoner Anikita Repnin
Belgorodska regementet 1 500 man 3 bataljoner Aigustov
Netjaevs streltserregemente 1 050 man 3 bataljoner Aigustov
Nekludovs regemente 700 man 2 bataljoner Aigustov
Titovska regementet 700 man 2 bataljoner Aigustov
Vologodska regementet 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Ingermanländska regementet 1 500 man 3 bataljoner Michail Golitsyn
Kazanska regementet 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Kievska regementet 1 500 man 3 bataljoner Anikita Repnin
Koporska regementet 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Leforts regemente 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Moskovska regementet 1 500 man 3 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Narvska regementet 1 500 man 3 bataljoner Anikita Repnin
Nizjegorodska regementet 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Novgorodska regementet 1 000 man 2 bataljoner Anikita Repnin
Pskovska regementet 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Rentzels regemente 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Rostovska regementet 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Sibirska regementet 1 000 man 2 bataljoner Ludwig Nicolaus von Hallart
Tobolska regementet 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
Troitskis regemente 1 000 man 2 bataljoner Samuel Rentzel
von Fichtenheims regemente 500 man 1 bataljon Samuel Rentzel
Schlüsselburgska regementet 1 000 man 2 bataljoner Anikita Repnin
Kavalleriet
Menschikovs Livskvadron 125 man 1 skvadron Schaumberg
Livregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Kosackiska lansiärer 1 200 man 30 skvadroner Ivan Skoropadskyj
Kropotovs hästgrenadjärer 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Roshnevs hästgrenadjärer 400 man 4 skvadroner Schaumberg
von der Roops hästgrenadjärer 400 man 4 skvadroner Schaumberg
Azovska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Archangelgorodska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Schaumberg
Belozerska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Vladimirska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Vologodska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Vjatska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Ingermanländska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Kievska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Moskovska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Schaumberg
Narvska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Nevska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Nizjegorodska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Rodion Baur
Novgorodska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Novotroitska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Permska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Ryazanska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Sibirska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Schaumberg
Tverska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Johan Kristian Heinske
Jaroslavska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Carl Ewald von Rönne
Pskovskis dragonregemente 400 man 4 skvadroner Volkonskij
St Petersburgska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Volkonskij
Ustiuzhska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Volkonskij
Jamburgska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Volkonskij
Kargopolska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Volkonskij
Rostovska dragonregementet 400 man 4 skvadroner Volkonskij

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

I populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Moltusov, Valerij Aleksejevitj (2009). Poltava 1709: Vändpunkten. SMB. sid. 93. ISBN 978-91-85789-75-7 
  2. ^ Omkring 2 000 sjuka och skadade soldater stannade kvar i lägret i Pusjkarovka
  3. ^ De exakta antalet zaporogiska kosacker som Mazepa disponerade är okänt men har oftast räknats mellan 3 000-7 000. De var stationerade i Pusjkarovka och deltog inte i slaget.
  4. ^ [a b] (ryska) О составе русской и шведской армий в Полтавском сражении
  5. ^ Ericson, Lars (ed) (2003). Svenska slagfält. Wahlström & Widstrand. sid. 297. ISBN 91-46-21087-3 
  6. ^ (ryska) Istorīia Petra Velikago, by Nikolai Alekseevich Polevoi, 1843, sid. 38
  7. ^ Ryska källor citerar den tillfångatagne fältmarskalken Rehnskiöld, som konstaterade att hans kombinerade armé innan slaget bestod av upp till 30 000 soldater.
  8. ^ Englund (1988), sid. 215
  9. ^ [a b] (svenska) Christer Kuvaja: Karolinska krigare 1660–1721, sid. 192. Schildts Förlags AB 2008. ISBN 978-951-50-1823-6.
  10. ^ Derek Wilson (March 9, 2009). ”Poltava : the Battle that Changed the World”. History Today (London) 59 (3): sid. 23–29. 
  11. ^ (ryska) Битва под Полтавой
  12. ^ [a b] Encyclopedia of Ukraine
  13. ^ (ryska) Istorīia Petra Velikago, sid. 355
  14. ^ Englund (1988), ss. 281-284
  15. ^ http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_svearme.htm
  16. ^ [a b c d] Högman, Hans. 1709 ”Poltava 28 juni 1709”. www.algonet.se. http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_2.htm#Poltava 1709. 
  17. ^ [a b c] ”Svenska arméns styrka och förluster i slaget vid Poltava”. Tacitus.nu. http://tacitus.nu/karoliner/slag/Poltava/svensk-styrka.htm. 
  18. ^ [a b c] ”The Swedish Force”. www.hastur.net. http://hastur.net/wiki/The_Swedish_Force. 
  19. ^ [a b c] Englund, Peter. ”Ordre de Bataille för den svenska armén inför Slaget vid Poltava”. www.peterenglund.com. http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_svearme.htm. 
  20. ^ Högman, Hans. ”Svenskt persongalleri, Poltava 1709”. www.algonet.se. http://www.algonet.se/~hogman/sve_slag_1700_pg.htm. 
  21. ^ [a b c d] ”The Russian Force”. www.hastur.net. http://hastur.net/wiki/The_Russian_Force. 
  22. ^ [a b c] Englund, Peter. ”Ordre de Bataille för den ryska armén under Slaget vid Poltava”. www.peterenglund.com. http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_ryskarme.htm. 
  23. ^ Filmen i Internet Movie Database
  24. ^ Filmen i Internet Movie Database
  25. ^ ”Al Stewart Lyrics " The Coldest Winter In Memory "”. www.lyricstime.com. http://www.lyricstime.com/al-stewart-the-coldest-winter-in-memory-lyrics.html. 
  26. ^ ”Sabaton - Poltava (Swedish Version) Lyrics”. LetsSingIt.com. http://artists.letssingit.com/sabaton-lyrics-poltava-swedish-version-2zdxhts. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]