Slaget vid Poltava
- För filmen, se Slaget vid Poltava (film).
| Slaget vid Poltava | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av stora nordiska kriget | |||||||
Slaget vid Poltavas slutskede |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Styrka | |||||||
| 22 100 man (17 000 man deltog i slaget, 5 000 bevakade staden och trossen) 34 artilleripjäser (varav 4 deltog i slaget) Enligt annan källa uppges svenska styrkor om 19 000 man |
44 500 man (40 500 deltog i slaget, 4 000 försökte undsätta Poltava) 130 artilleripjäser (varav kring 100 deltog i slaget) Enligt annan källa uppges ryska styrkor om 53 000 man |
||||||
| Förluster | |||||||
| 6 900 man döda, sårade eller försvunna 2 800 tillfångatagna[1] |
1 345 döda 3 290 sårade[2] |
||||||
|
|||||
Slaget vid Poltava utkämpades den 28 juni 1709 (enligt den svenska kalendern; 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska) och var en av de mest betydelsefulla militära drabbningarna i Sveriges historia. Slaget vid Poltava framstår som en kollaps från den svenska härledningen.
Innehåll |
Bakgrund [redigera]
År 1700 förklarade tre stater (Danmark, Sachsen och Ryssland) krig mot Sverige. Hela kriget hade sedan gått Sveriges väg och alla staterna hade dragit sig ur, utom Ryssland. Karl XII:s armé som gick in i Ryssland var betydligt större än den som slogs vid Poltava. Karl XII:s första mål var att utmana tsar Peter med strid i Moskva, men kylan och det hårdnande ryska motståndet utmattade den svenska armén. Ryssarna brände sina byar och allt svenskarna fann var aska. De hittade ingen mat och många soldater dog av svält, köld eller sjukdomar.
Den svenska armén, som 18 månader tidigare lämnat Sachsen med 60 000 erfarna, välutrustade krigare, kunde inför slaget bara ställa 17 000 soldater mot ryssarnas över 40 000. Det rådde brist på mat, ammunition och moral; ammunitionen skulle bara räcka för en drabbning. Trots det försökte man överraska de ryska utposterna, vilket misslyckades.
Eftersom Karl XII några dagar tidigare sårats i foten och inte kunde leda armén hade Carl Gustaf Rehnskiöld överbefälet. Det svenska infanteriet bestod av 8 170 man under ledning av Adam Ludwig Lewenhaupt. Det svenska kavalleriet bestod av 8 930 man under ledning av Carl Gustaf Creutz och Hugo Johan Hamilton. Det fanns dessutom 1 330 soldater vid Poltavas belägringsverk, 2 064 ryttare i trossen vid Pusjkarovka samt 1 800 ryttare i olika posteringar vid floden Vorskla.
Ryssarna hade byggt 4 nya redutter (mindre försvarsskansar) som placerats i vinkel mot 6 skansar som fanns på linje. Bakom dem låg det öppna fältet fram mot det ryska lägret. Totalt fanns 4 000 ryssar i skansarna. Bakom skansarna fanns det ryska kavalleriet som bestod av 10 000 ryttare. Inne i lägret fanns den ryska huvudstyrkan på 25 500 man. Den ryska armén bestod av sammanlagt 30 500 man infanteri och 10 000 man kavalleri. Överbefälhavare var tsar Peter den store. Infanteriet leddes av fältmarskalk Boris Sjeremetev och kavalleriet leddes av furst Aleksandr Mensjikov.
Slaget [redigera]
Inledningen [redigera]
Den svenska stridsplanen var enligt följande: Den svenska armén skulle snabbt och smidigt ta sig förbi de ryska redutterna utan större drabbning. Fokus var att konfrontera den ryska huvudarmén. Att stanna och försöka bryta ner redutterna skulle bara leda till tidsfördröjning och onödiga förluster. Faktum var också att den svenska armén saknade belägringsutrustning och tungt artilleri. För att lyckas med detta var man tvungen att anfalla i tystnad och total diskretion. Det var då tänkt att de svenska trupperna skulle marschera förbi de ryska redutterna i skydd av natten, och vid gryning vara redo att ta sig an den ryska huvudstyrkan.
Den svenska styrkan som skulle angripa de ryska redutterna skulle delas i fyra kolonner; vilka stod under befäl av generalmajorerna Axel Sparre, Berndt Otto Stackelberg, Carl Gustaf Roos och Anders Lagercrona.
Det otroligt viktiga överraskningsmomentet gjorde hela processen väldigt problematisk. Ordergivningen hade skett väldigt diskret till officerarna under natten, och på grund av detta hade även en del missförstånd skett. Bl.a. fick Carl Gustaf Roos uppfattningen att han skulle stanna och bekämpa redutterna på sin kant. Man ställde även upp de svenska trupperna under natten. Det blev ett mindre kaos och vissa regementen hamnade fel i ordningen. På grund av tidsbristen (det hade redan börjat ljusna) blev svenskarna tvungna att starta marschen.
Till en början gick planen som väntat, och svenskarna hade inte blivit upptäckta av de ryska styrkorna i redutterna. Men, någon gång när morgonsolen började titta fram utbröt skottsalvor från ryska redutter. Det är osäkert vad som utbröt det hela, men troligt är att någon rysk utkikspost observerat blänkande bajonetter eller utrustning i den tidiga morgonsolen.
Reduttstriderna [redigera]
Svenskarna inleder ett angrepp mot de ryska redutterna klockan 4 på morgonen. De två första bataljonerna i den andra och tredje kolonnen skulle anfalla och samtidigt uppehålla redutterna så att flyglarna kunde ta sig förbi förbi skanslinjen och upp mot fältet framför det ryska lägret. Så fort dessa har samlats skulle svenskarna marschera nordost och slå ut de ryssar som låg i postering runt Petrovka och skära av de ryska reträttvägarna. Rehnskiöld fick uppdraget att genomföra planen medan Kungen bars på bår i den högra kolonnen ihop med Adam Ludwig Lewenhaupt.Tsar Peter var dock medveten om det svenska anfallet och ställde sitt kavalleri bakom redutterna. Han placerade även sina kosackryttare i södra och västra delen av slagfältet för att förhindra svenska överflygling-manövrar.
Den första redutten intogs snabbt av Dalregementet och Västerbottens regemente. Medan Dalregementet fortsätter mot den andra redutten förlorar Västerbottens regemente kontakten med Dalregementet och fortsätter mot den tredje redutten. Den andra redutten var bättre förstärkt men intas så småningom av Dalregementet. Under tiden som Dalregementet anfaller den andra redutten uppmärksammar de tre sista bataljonerna i första kolonnen att den högra kolonnen drar sig åt höger. Även de drar sig nu åt höger, vilket leder till att de går rakt mot den tredje redutten. Bataljonerna utförde tre anfall mot redutten, men slogs tillbaka med betydande förluster. Västerbottens regemente kommer dock fram till den tredje redutten förenar sig med de övriga styrkorna här och anfaller redutten. När Dalregementet är klar med den andra redutten fortsätter de framåt. Eftersom svenskarna saknade rätt utrustning och artilleri för en belägring blev anfallet ett blodbad. Av de 6 bataljonerna som försökte storma redutten stupar 2/3. Bland de stupade var överste Siegroth som var chef för Dalregementet. Kvar av de 2 600 fanns nu endast 1 500 man och slutligen retirerar Roos med sin styrka mot Jakovetskijskogen.
Mensjikov leder sitt kavalleri till att anfalla de svenska trupperna, men blir stoppade av Hamiltons ryttare. Mensjikov uppmanar Peter att skicka fler infanteritrupper för att hålla reduttlinjen, men Peter gav istället upprepade order till Mensjikov att retirera, då han inte ville riskera att förlora sitt eget kavalleri. De ryska ryttarna blir sedan beskjutna av svenska prickskyttar, och det svenska kavalleriet passar samtidigt på att göra ett direkt anfall. Mensjikov drar sig tillbaka mot den norra och södra delen av det ryska lägret. Det svenska kavalleriet inleder en fullständig jakt efter de ryska ryttarna och förföljer dem mot slätterna, åtföljt av infanteriet. Förföljande av det ryska kavalleriet pågick i flera kilometer, och de svenska ryttarna höll på att driva huvuddelen av det ryska kavalleriet mot några branta raviner norr om slagfältet. Men Rehnsköld, som blev rädd att förlora kontrollen över sitt eget kavalleri, beordrar de svenska ryttarna att avbryta jakten och återvända till hären. Svenskarna avbryter jakten, vilket gör att det ryska kavalleriet kunde återhämta sig. Klockan har nu blivit sex på morgonen.
Det svenska infanteriet kommer förbi skansarna och beger sig norrut. Två bataljoner från 3:e kolonnen tvingas gå mellan två skansar och förlorar många man där. Under tiden försöker Rehnskiöld att lokalisera resten av sin armé. Lewenhaupts och hans sex bataljoner befann sig i en ravin och förberedde sig för att själva anfalla det ryska lägret, men Rehnskiöld för syn på dem och ger strikta kontraorder till Lewenhaupt om återsamling. En tredjedel av infanteriet saknades fortfarande; Roos och hans 6 bataljoner var försvunna. Roos försökte att återförenas med huvudarmén, men han visste inte var den stod utan drar sig tillbaka till skogen för att omgruppera och sedan lokalisera den. Peter hade observerat svenskarnas avskilda styrka och skickar därför 5 bataljoner infanteri samt 5 dragonregementen för att förinta Roos och hans styrka.
Ryssarna finner Roos styrka vid 7-tiden och en övermäktig styrka forcerade Roos och hans manskap. Roos bataljoner kunde inte stå emot anfallet och tvingades retirera genom Jakovetskijskogen till en övergiven skans i närheten av ett kloster. De var hela tiden förföljda av de ryska styrkorna, och Roos och hans bataljoner tvingades fly nordost till några övergivna skansar. Vid Poltava fanns två svenska belägringsbataljoner vilka också blir anfallna av ryssarna. Till slut tvingas Roos att kapitulera runt klockan 9 på morgonen; då hade endast 400 man överlevt de föregående striderna.
Huvudstriden [redigera]
Rehnskiöld hade nu tre alternativ: antingen att försöka bryta sig igenom norrut och blockera ryssarnas tillgång till Petrovka, angripa de förtöjda ryska infanteriet, eller att dra sig tillbaka. Rehnskiöld beslutar att dra sig tillbaka och beordrar armén att samla sig i sänkan vid Budisjtjenskijskogen. Armén var uppe och gjorde sig redo för slutstriden vid ryska lägret och i väntan på att kavalleriet och Roos bataljoner skulle anlända. Kavalleriet kommer på plats kl 6.30 på morgonen. I två timmar väntade man på Roos, och expeditioner sändes ut för att leta men man hittar dem ej.
Efter ett tag stod det klart för ledningen i huvudarmén att Roos bataljoner ej gick att vänta. Vid samma tidpunkt marscherade ryssarna ut ur lägret mot svenskarna. Ryska artilleripjäser bombarderade svenskarna, vilket tvingar hela armén att förflytta sig västerut. Rehnskiöld skickar bud till trossen om att skicka artilleriet och förstärkningar. Det skulle dock ta 5-6 timmar för dem att komma fram varför man ej kan ha räknat med att anfalla förrän på eftermiddagen.
Rehnskiöld placerar infanteriet i en smal linje i ett försök att matcha längden på de ryska linjerna. Det svenska kavalleriet är i fullständig oordning i den sumpiga terrängen: Creutz ryttare var mestadels bakifrån infanteriet medan Hamiltons ryttare var upptagna med kosackerna i norr. Rehnskiöld planerar att krossa den ryska vänsterflygeln med en rask attack och slå ut de oerfarna ryska trupperna från tidigare strider. Peter placerar infanteriet i två grupperade linjer - vilka var dubbelt så stora som den svenska - med en reservtrupp i lägret. Det ryska kavalleriet intog flankposition, och det ryska artilleriet fördelades mellan frontlinjen och fästningsvallen. Peter planerar att stå emot den svenska attacken och sedan utföra en förkrossande motattack.
Rehnskiöld gav order för strid medan det ryska artilleriet bombarderar den svenska linjen. Creutz leder sitt kavalleri mot den ryska vänsterflygeln, men Mensjikov anfaller honom bakifrån. Svenskarnas högra flygel med Livgardet i spetsen avancerade och tryckte ryssarna bakåt på den sidan. På den vänstra flygeln var det svårare; ryssarnas elittrupper fanns nämligen här. Den svenska vänstern förlorar halva sin styrka innan den når den ryska linjen, en stor lucka öppnas då mellan den svenska vänster- och högerflygeln. Hamiltons kavalleri stod stillastående på den svenska yttersta vänsterflygeln.
Creutz försöker nu att slå tillbaka Mensjikovs ryttare medan de svenska och ryska linjerna slogs med bajonett och värja. Det ryska infanteriet hejdar de svenska attackerna efter motattacker från andra linjen och börjar utnyttja den stora luckan mellan de svenska flyglarna. Den ryska högerflygeln trycker snabbt tillbaka den svenska vänsterflygeln. Hamilton leder sitt kavalleri till strid, men de blir genast hindrade av rysk musköt- och kanoneld, och råkades sedan av våldsamt fäktning med Rodion Bauers kavalleri. Creutz jagar iväg Mensjikovs ryttare, för att sedan upptäcka att infanteriet håller på att retirera. Den svenska vänsterflygeln var först med att göra detta, vilka blir förföljda av ryska och även kosackiska ryttare. Den svenska högerflygeln retirerade i en viss ordning. De begav sig tillbaka söderut genom redutterna, åtföljda av kavalleriet, tillsammans med Kungen och Lewenhaupt. Rehnskiöld och delar av vänsterflygeln flyr in mot Budisjtjenskijskogen. Där blir han och flera andra svenska militärer fångna av Peters segerrika styrkor.
Den svenska armén hade innan reträtten varit närmare det ryska lägret än vad man innan trott, och med några tusen soldater till hade man förmodligen säkrat en vinst den dagen. Hade Roos bataljoner anslutit sig med huvudarmén hade Ryssland mött ännu större påfrestningar och till slut gett vika för karolinernas framfart. Men utfallet av slaget blev annorlunda.
Efter slaget [redigera]
I kaoset under stridens slutskede lyckades man dock samla upp några trupper och började marschera mot trossen vid Pusjkarjovka. Snart tätnade linjerna och man lyckades komma tillbaka dit till trossen och där stora delar av artilleriet fanns. Därifrån började man på kvällen den 28 juni marschera ned längs floden Vorskla.
För första gången på mycket länge hade den ryska armén vunnit en stor seger mot en stor svensk armé. Slaget var betydelsefullt på många sätt då man både stoppade svenskarna, och dessutom väckte mycket moral i de ryska trupperna som nu såg att svenskarna faktiskt gick att slå. Svenskarna hade hamnat i ett sårbart läge eftersom man nu började få ont om manskap och ammunition.
Slaget har gett upphov till det ryska talesättet "Slagen som en svensk vid Poltava" (Бит как швед под Полтавой) för att beskriva någon som är helt handfallen och maktlös.
Perevolotnja [redigera]
Man nådde sent på kvällen byn Novyje Senzjary. Vilan blev inte lång för på morgonen nästa dag fortsatte man längs floden till Kobeljaki. Man nådde Tasjtajka och Perevolotjna på morgonen den 30 juni. Där fanns en övergång av Vorskla man tänkte försöka använda. Men man hade få båtar tillgängliga och det var ont om virke. På natten till den 1 juli korsade Karl XII och Ivan Mazepa floden Dnjepr med ett antal soldater. På morgonen den 1 juli anlände 9 000 man ur den ryska armén under Aleksandr Mensjikov.
De svenska soldaternas stridsmoral var mycket låg efter förlusten vid Poltava. Befälhavaren av armén Adam Ludwig Lewenhaupt frågar först officerarna och sedan soldaterna om de vill slåss eller ge sig. Han får svaret att männen vill slåss men bestämmer sig trots det för att ge upp och kapitulera. Lewenhaupt hade sedan tidigare avgett ett löfte till Karl XII och efter denna kapituleringen skulle Karl XII aldrig förlåta honom. Något försök att få Lewenhaupt fri gjordes aldrig och han skulle dö i rysk fångenskap.[3]
Truppstyrkor [redigera]
Svenska armén [redigera]
Ryska armén [redigera]
| Deltagande regementen[9][10] | Antal[9][10] | Fördelning[9][10] | Befälhavare[9] | |
|---|---|---|---|---|
| Infanteriet | ||||
| Preobrasjenenskijs gardesregemente | 2 000 man | 4 bataljoner | Michail Golitsyn | |
| Semjonovskijs gardesregemente | 1 500 man | 3 bataljoner | Michail Golitsyn | |
| Bieltz grenadjärregemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Michail Golitsyn | |
| Buschs grenadjärregemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| du Bois grenadjärregemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Repnins grenadjärregemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Apraksinska regementet | 500 man | 1 bataljon | Samuel Rentzel | |
| Astrachanska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Michail Golitsyn | |
| Butyrska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Belgorodska regementet | 1 500 man | 3 bataljoner | ||
| Netjaevs streltserregemente | 1 050 man | 3 bataljoner | ||
| Nekludovs regemente | 700 man | 2 bataljoner | ||
| Titovska regementet | 700 man | 2 bataljoner | ||
| Vologodska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Ingermanländska regementet | 1 500 man | 3 bataljoner | Michail Golitsyn | |
| Kazanska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Kievska regementet | 1 500 man | 3 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Koporska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Leforts regemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Moskovska regementet | 1 500 man | 3 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Narvska regementet | 1 500 man | 3 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Nizjegorodska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Novgorodska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Pskovska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Rentzels regemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Rostovska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Sibirska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Ludwig Nicolaus von Hallart | |
| Tobolska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| Troitskis regemente | 1 000 man | 2 bataljoner | Samuel Rentzel | |
| von Fichtenheims regemente | 500 man | 1 bataljon | Samuel Rentzel | |
| Schlüsselburgska regementet | 1 000 man | 2 bataljoner | Anikita Repnin | |
| Kavalleriet | ||||
| Menschikovs Livskvadron | 125 man | 1 skvadron | ||
| Livregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Kosackiska lansiärer | 1 200 man | 30 skvadroner | Ivan Skoropadskyj | |
| Kropotovs hästgrenadjärer | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Roshnevs hästgrenadjärer | 400 man | 4 skvadroner | ||
| von der Roops hästgrenadjärer | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Azovska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Archangelgorodska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Belozerska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Vladimirska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Vologodska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Vjatska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Ingermanländska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Kievska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Moskovska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Narvska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Nevska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Nizjegorodska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Rodion Baur | |
| Novgorodska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Novotroitska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Permska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Ryazanska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Sibirska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Tverska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Johan Kristian Heinske | |
| Jaroslavska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | Carl Ewald von Rönne | |
| Pskovskis dragonregemente | 400 man | 4 skvadroner | ||
| St Petersburgska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Ustiuzhska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Jamburgska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Kargopolska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
| Rostovska dragonregementet | 400 man | 4 skvadroner | ||
Bildgalleri [redigera]
-
Slaget vid Poltava, av Pierre-Denis Martin.
-
Slaget vid Poltava, mosaik av Mikhail Lomonosov.
-
Mosaik på Peter den store under slaget vid Poltava av Mikhail Lomonosov.
-
Slaget vid Poltava, av Louis Caravaque.
-
Ryska trupper korsar floden Vorskla.
-
Den svenska armén kapitulerar. Målning av Aleksey Danilovich Kivshenko.
-
Peter den store under slaget vid Poltava, av Johann Gottfried Tannauer.
I populärkultur [redigera]
- Slaget skildras i John W. Brunius film Karl XII från 1925, med Gösta Ekman som kung Karl XII och Nicolai de Seversky som tsar Peter I[11].
- Slaget skildras också i den ryska filmen Slaget vid Poltava (rysk: Слуга Государев (Sluga Gosudarev), eng: The Sovereign's Servant)[12].
- Berättelsen om slaget, skildrad av en döende soldat, återberättas i Al Stewarts sång The Coldest Winter in Memory[13].
- Det svenska power metal-bandet Sabaton har skrivit en låt om slaget vid namn "Poltava"[14]. Låten finns i deras album Carolus Rex som släpptes i maj 2012.
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Englund (1988), ss. 280-281
- ^ Englund (1988), ss. 281-284
- ^ http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_svearme.htm
- ^ [a b c d] Högman, Hans. 1709 ”Poltava 28 juni 1709”. www.algonet.se. http://www.algonet.se/~hogman/slb_slag_2.htm#Poltava 1709.
- ^ [a b c] ”Svenska arméns styrka och förluster i slaget vid Poltava”. Tacitus.nu. http://tacitus.nu/karoliner/slag/Poltava/svensk-styrka.htm.
- ^ [a b c] ”The Swedish Force”. www.hastur.net. http://hastur.net/wiki/The_Swedish_Force.
- ^ [a b c] Englund, Peter. ”Ordre de Bataille för den svenska armén inför Slaget vid Poltava”. www.peterenglund.com. http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_svearme.htm.
- ^ Högman, Hans. ”Svenskt persongalleri, Poltava 1709”. www.algonet.se. http://www.algonet.se/~hogman/sve_slag_1700_pg.htm.
- ^ [a b c d] ”The Russian Force”. www.hastur.net. http://hastur.net/wiki/The_Russian_Force.
- ^ [a b c] Englund, Peter. ”Ordre de Bataille för den ryska armén under Slaget vid Poltava”. www.peterenglund.com. http://www.peterenglund.com/andrabocker_poltava_ryskarme.htm.
- ^ Filmen i Internet Movie Database
- ^ Filmen i Internet Movie Database
- ^ ”Al Stewart Lyrics " The Coldest Winter In Memory "”. www.lyricstime.com. http://www.lyricstime.com/al-stewart-the-coldest-winter-in-memory-lyrics.html.
- ^ ”Sabaton - Poltava (Swedish Version) Lyrics”. LetsSingIt.com. http://artists.letssingit.com/sabaton-lyrics-poltava-swedish-version-2zdxhts.
Tryckta källor [redigera]
- Englund, Peter (1988). Poltava: Berättelsen om en armés undergång. Stockholm: Atlantis. Libris 751738. ISBN 91-7486-834-9 (inb.)
Litteratur [redigera]
- Christensen, Else (2009). ”Döden vid Poltava”. Världens historia (nr. 10): sid. s. 64-71. ISSN 0806-4709.
- Eriksson, Bo (2009). ”Poltava 1709: här sänkte ryssarna stormakten Sverige”. Allt om historia (nr. 6): sid. 22-27.
- From, Peter (2007). Katastrofen vid Poltava: Karl XIIs ryska fälttåg 1707-1709. Lund: Historiska Media.
- Moltusov, Valerij A. (2010). Poltava 1709: Vändpunkten. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
- Åselius, Gunnar (2003). ”"Avbräck uti ett fältslag": Poltava 1709”. Svenska slagfält (2003): sid. 294-304 : ill.. Libris 8870950
- Konovaltjuk & Lyth, Pavel & Einar (2009). Vägen till Poltava. Slaget vid Lesnaja 1708. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-14-6
- Englund, Peter (2011). Poltava : berättelsen om en armés undergång. Sverige: Bokförlaget Atlantis. Sid. 1-410. ISBN 978-91-73534-61-1
- Larsdotter, Anna (2009). ”Slaget vid Poltava”. Populär Historia (Sverige) (5). http://www.popularhistoria.se/artiklar/slaget-vid-poltava/.
- Mykhailo Hrushevskyi, Illustrated history of Ukraine. Donetsk, 2003. ISBN 966-548-571-7
- Angus Konstam, Poltava 1709, Russia Comes of Age. Osprey Campaign Series #34. Osprey Publishing, 1994, 96 pages. ISBN 1-85532-416-4
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Slaget vid Poltava
- Slaget vid Poltava hos Tacitus.se
- Algonet.se, Berömda svenska slag, Poltava 28 juni 1709