Aleksandr Borodin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Borodin 1865

Aleksandr Porfirjevitj Borodin (Александр Порфирьевич Бородин), född 12 november 1833, död 27 februari 1887, var en rysk kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Borodin brukar räknas till Nyryska skolan eller som den också kallas: De fem. Borodin föddes i Sankt Petersburg som oäkta son till en georgisk furste. Han fick fadersnamnet och efternamnet efter furstens kammartjänare, vilket var sed på den tiden. Fadern såg till att B. fick en god utbildning, bland annat pianolektioner, men det var inom kemin han specialiserade sig. B. skrev en avhandling om arsenik- och fosforsyra, och blev så småningom professor i kemi vid S:t Petersburgs medicinska högskola. B. fick inte särskilda kompositionslektioner förrän 1863Milij Balakirev antog honom som elev. 1869 dirigerade Balakirev Borodins första symfoni och samma år började Borodin på sin andra. Denna första symfoni var ingen succé vid premiären, men Franz Liszt arrangerade ett framförande av symfonin i Tyskland 1880, vilket gjorde att Borodin blev känd utanför Ryssland. Det berättas att B. och kemistkollegan Dmitrij Mendelejev under studiebesök i Tyskland åkte runt och provspelade Johann Sebastian Bachs orglar.

Det krävande yrket som kemist och professor gjorde att komponerandet gick långsamt. Han komponerade mest på ledigheter och då han var sjuk hemma. Därför tillönskade hans musikaliska vänner ofta honom dålig hälsa. 1869 började Borodin arbeta på operan Furst Igor, eng. Prince Igor, som kan ses som en av hans mest karakteristiska kompositioner. Här varvar han romantiska melodier med eldiga orientaliska rytmer, till exempel i de ofta spelade polovtsiska danserna. Borodin skrev själv librettot, och detta betraktas idag som ett mästerverk i sig. B. var inte klar med operan vid sin död 1887 (han dog under en bal av brusten kroppspulsåder). Furst Igor färdigställdes av Nikolaj Rimskij-Korsakov och Aleksandr Glazunov. Glazunov komponerade bl.a. hela uvertyren.

Borodins stråkkvartett nr 2 skrevs till hustrun vid deras 25-års förlovningsjubileum. Satsen Nocturne är synnerligen romantisk och vacker, och den spelas ofta separat.

Som kuriosa kan nämnas att den parisiska gruppen Les Apaches kom att låna huvudtemat i första satsen på Borodins andra symfoni som sin signatur.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Philip Golding: Opera.
  • Philip Golding: Klassisk musik.
  • Inläggshäftet till DVDn Prince Igor, Philips 074 173-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]