Alfred Petersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Alfred Pettersson.
Alfred Petersson

Mandatperiod
1897–1908, 1911–1920
Uppdrag i riksdagen
Ledamot i andra kammaren 1897–1908
Ledamot i första kammaren 1911–1920
Ledamot statsutskottet 1903–1905
Ledamot i särskilda utskottet 1906
Ledamot i lagutskottet 1906
Ledamot i jordbruksutskottet 1911, 1914–1917
Ledamot i första särskilda utskottet 1914
Ledamot i hemliga utskottet 1914, 1916–1917

Född 25 juni 1860
Sverige Söderåkra, Kalmar län
Politiskt parti Lantmannapartiet
Nationella framstegspartiet
Frisinnade landsföreningen
Liberala samlingspartiet
Yrke Lantbrukare

Per Alfred Petersson i Påboda, född 25 juni 1860 i Söderåkra, Kalmar län, död där 11 oktober 1920, var en liberal bondepolitiker, riksdagsledamot, jordbruksminister 1905, 19061909, 19111914 och 19171920, landshövding i Stockholms län 1920. Far till riksdagsmannen Knut Petersson och statsrådet Torsten Petersson.

Alfred Petersson genomgick södra Kalmar läns folkhögskola (1876–78) och Vinslövs missionsskola (1884–85) och övertog 1886 skötseln av fädernegården Påboda, som han inköpte 1887 och drev upp och förbättrade. Han gjorde sig snart känd i Kalmar län för duglighet och energi, blev landstingsman i södra Kalmar läns landsting 1894. År 1896 valdes han till Nils Peterssons i Runtorp efterträdare i andra kammaren för Södra Möre domsagas östra valkrets. I andra kammaren, som han tillhörde 1897–1908, gjorde han sig snart bemärkt genom bestämt uppträdande och sin talekonst. Det dröjde inte många år innan Petersson fick en inflytelserik ställning inom Lantmannapartiet. Han blev 1900 suppleant i statsutskottet, var dess ordinarie ledamot 1903–05 samt tillhörde vid första urtima riksdagen 1905 särskilda utskottet för unionsfrågan.

Vid regeringen Lundebergs bildande 2 augusti samma år blev han jordbruksminister och därigenom "den förste bonden i konungens råd". Vid ministärens avgång i november samma år avgick även han. Han var ledamot av lagutskottet under riksdagen 1906, ingick vid Nationella framstegspartiets bildande i detsamma och invaldes i dess förtroenderåd. Genom den av honom, Pehr Pehrson i Törneryd, Hans Andersson i Nöbbelöv och Ernst Lindblad med flera väckta motionen om proportionella val även till första kammaren och nedsättning av röstmaximum vid kommunalval gjorde han i rösträttsfrågans behandling vid samma riksdag ett inlägg, som blev av stor betydelse. Till förslaget, efter honom kallat "Påbodaförslaget", anslöt sig nämligen i huvudsak såväl konstitutionsutskottets majoritet som första kammaren, och härigenom gavs ett uppslag till den Lindmanska regeringens rösträttsproposition 1907. Petersson mottog vid regeringen Staaffs avgång i maj 1906 av kronprinsen uppdrag att bilda ministär, men avböjde detta och övertog i stället, 29 maj samma år, vid regeringen Lindmans bildande jordbruksdepartementet. Den uppseendeväckande meningsskiljaktighet, som uppstod mellan honom och Lindman angående tillämpningen af § 46 i riksdagsordningen, föranledde emellertid Petersson att 17 mars 1909 jämte Eric Trolle och Gustaf Roos utträda ur ministären, vilket åter bidrog till ett närmande mellan honom och liberalerna.

Han anslöt sig slutligen öppet till det liberala partiet och invaldes som liberal kandidat för Gävleborgs läns valkrets i första kammaren hösten 1910, men utbytte 1911 denna plats mot en för Jönköpings läns valkrets. Han satt kvar för denna valkrets till förstakammarnyvalet 1919, då han bytte till Stockholms läns valkrets i första kammaren.

Petersson deltog verksamt i den liberala valrörelsen 1911, ingick som jordbruksminister i den andra Staaffska ministären 7 oktober 1911 och avgick med denna 17 februari 1914. I Frisinnade landsföreningen var Petersson 1916–1920 ordförande i verkställande utskottet, ledamot av förtroenderådet från 1910 och dess vice ordförande från 1917. I Liberala samlingspartiets förtroenderåd var han ledamot från 1910 och 1916–17 vice ordförande för partiets förstakammargrupp. Vid årsskiftet 1919–1920 angreps Petersson av en svår influensa, som följdes av komplikationer och hindrade honom att vidare ta del i regeringsarbetet. Han avgick jämte ministärens övriga liberala ledamöter 6 mars 1920, utnämndes snart därefter till landshövding i Stockholms län, men kunde på grund av sjukdom aldrig utöva ämbetet. Petersson avled på sin gård 11 oktober 1920.


Företrädare:
Theodor Odelberg
Sveriges jordbruksminister
1905
Efterträdare:
Gösta Tamm
Företrädare:
Gösta Tamm
Sveriges jordbruksminister
1906–1909
Efterträdare:
Oscar Nylander
Företrädare:
Oscar Nylander
Sveriges jordbruksminister
1911–1914
Efterträdare:
Johan Beck-Friis
Företrädare:
Knut Dahlberg
Sveriges jordbruksminister
1917–1920
Efterträdare:
Olof Nilsson i Tånga

Källor[redigera | redigera wikitext]