Alice av Storbritannien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alice av Storbritannien
Alice av Storbritannien 1859
Alice av Storbritannien (cirka 1870).

Alice av Storbritannien, född 25 april 1843, död 14 december 1878 i Darmstadt av difteri, brittisk prinsessa, storhertiginna av Hessen. Dotter till prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha och Viktoria I av Storbritannien. Gift med storhertig Ludvig IV av Hessen. Hon var 1861-1862, tillsammans med systern Louise, sekreterare åt sin mor, drottning Viktoria.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Gift 1862 på Osborne House, Isle of Wight, med sedermera storhertig Ludvig IV av Hessen (1837-1892).

Barn:

  1. Viktoria av Hessen (1863-1950), mor till bland andra Louise Mountbatten (gift med Gustaf VI Adolf av Sverige).
  2. Elisabeth av Hessen (1864-1918), gift med Sergej Alexandrovitj av Ryssland (1857-1905).
  3. Irene av Hessen (1866-1953), gift med Henrik av Preussen.
  4. Ernst Ludvig av Hessen (1868-1937), Hessens siste storhertig.
  5. Friedrich av Hessen (1870-1873), dog av blödarsjuka.
  6. Alexandra av Hessen (Alix) (1872-1918), gift med tsar Nikolaj II av Ryssland (Båda avrättade vid ryska revolutionen 1918).
  7. Marie av Hessen (1874-1878), dog av difteri.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alice fick sitt namn till ära för Victorias första premiärminister, Lord Melbourne, som en gång sagt till Victoria att Alice var hans kvinnliga favoritnamn. Som andra dotter mottogs hennes kön med blandade känslor, och det kungliga rådet sände sina "gratulationer och beklagande" till hennes föräldrar. Vid hennes födsel flyttade familjen tillfälligt från Buckingham Palace till Osborne House på Isle of Wight (1844).

Hennes uppfostran övervakades av fadern och dennes vän baron Stockmar och hon fick liksom sina syskon lära sig praktiska saker som hushållsarbete, laga mat och snickra. Familjen levde privat ett enkelt liv, bar "medelklasskläder" och sov i dåligt uppvärmda och enkelt möblerade rum. Alice beskrivs som känslosam, lättrörd, men med ett hetsigt temperament. 1854, under krimkriget, besökte hon sårade soldater på sjukhus med sin mor och äldre syster, och hon besökte även arrendatorer på de kungliga godsen och var nyfiken på hur icke kungliga levde.

Alice hade ett nära förhållande med sin äldsta syster Viktoria och sin äldsta bror Edvard, senare Edvard VII av Storbritannien. Hon skötte sin mormor vid dennas död i mars 1861, och var sedan den som var till störst tröst för modern vid faderns död senare samma år. Vid faderns död underrättade hon sin bror mot moderns vilja, då modern förebrådde sin äldsta son för faderns död. Vid denna tid blev hon, assisterad av sin syster Louise, moderns privatsekreterare och skötte kontakten mellan regeringen och drottningen.

År 1860 gav drottningen sin äldsta dotter, Preussens kronprinsessa, i uppdrag att leta reda på lämpliga kandidater för ett äktenskap med Alice. Victoria ville egentligen att hennes barn skulle gifta sig för kärlek men realiteten var annorlunda. Prins Vilhelm av Oranien och prins Albert av Preussen föreslogs, samt även prins Ludvig av Hessen, som 1860 inbjöds med sin bror Henrik till Windsor Castle, officiellt för att titta på Ascot-tävlingarna men reellt för att inspekteras. Då bröderna reste hem förklarade Alice att hon var attraherad av Ludvig, och paret förlovades år 1861. Alice gifte sig 1862 på Osborne House. Bröllopet beskrivs som det sorgligaste bröllopet i kungahuset, då både Alices mor och bror Alfred grät under ceremonin. Under smekmånaden i S:t Claire ska Victoria ha blivit avundsjuk på dotterns lycka.

Alice välkomnades med entusiasm vid ankomsten till Darmstadt i Hessen. Det rådde dock missnöje med kravet på att ett palats skulle byggas åt Alice, så paret fick ett enkelt hus vid gatan som bostad av monarken, vilket Alice dock trivdes med. Några år senare reglerades dock det hela och ett nytt palats, Neues Palais, kunde byggas i Darmstadt.

Alice besökte England vid broderns bröllop 1863 men återvände snart. Drottning Victoria tyckte illa om Alice lyckliga relation med Ludvig, eftersom detta innebar att Alice sällan besökte England, vilket ledde till en spänd relation mellan Alice och modern.

Under kriget med Preussen 1866 kom Alice och hennes syster, Preussens kronprinsessa, på motsatta sidor av konflikten. Hon skickade sina barn till England och arbetade i sjukhusen i Hessen, trots att hon då var gravid. Hon var bekant med Florence Nightingale, och införde ventilation och hygien på sjukhusen efter dennas råd. Då preussiska trupper stod utanför staden uppmanade hon sin makes farbror, Ludvig III av Hessen-Darmstadt, att ge efter för Preussens krav, vilket upprörde en del. Preussen intog snart därefter staden.

Alice skrev till modern om Preussens plundring av Hessen, och modern skrev till Alice storasyster, Preussens kronprinsessa, som dock sade sig oförmögen att förhindra det: att Hessens och Preussens kronprinsessor var syskon antas dock ha inverkat på det faktum att Preussens tillät Hessens monark att behålla sin tron.

Alice var vän med teologen David Friedrich Strauss; hon delade hans kritik av kristendomen, gjorde honom till sin föreläsare och presenterade honom för Preussens kronprinspar. Alice och Ludvig besökte England 1871, där hon av en slump kom att ha huvudansvaret för vården av prinsen av Wales under hans svåra tyfoidfeber.

Drottning Victoria ogillade att Alice ammade sina barn, tyckte att hennes intresse för gynekologi och fysik var chockerande, hennes pengaproblem pinsamma och hennes sätt att kritisera moderns eviga sorgeperiod oförskämd. Alice tog sin son Fritz död 1873 mycket hårt. Hon brevväxlade med socialreformatorn Octavia Hill. 1877 besteg maken tronen i Hessen, och Alice blev storhertiginna. Hon försökte som sådan driva igenom sociala reformer i Hessen men plågades av sin impopularitet och sina plikter som storhertiginna. Hon besökte England på semester 1878. Vid sin återkomst till Hessen blev hon, efter att själv ha vårdat flera sjuka i familjen, själv sjuk i difteri och dog.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Packard, Jerrold M., "Victoria's Daughters" , St Martin's Press, New York, USA 1998


Företrädare:
Mathilde Caroline av Bayern
Storhertiginna av Hessen (ej regent)
18771878
Efterträdare:
Victoria Melita av Sachsen-Coburg-Gotha