Anastasio Somoza Debayle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anastasio Somoza Debayle


Ämbetsperiod
1 december 1974–17 juli 1979
Företrädare Ämbete vakant
(Åren 1972-74 styrdes landet av Nationella regeringsjuntan)
Efterträdare Francisco Urcuyo
Ämbetsperiod
1 maj 1967–1 maj 1972
Företrädare Lorenzo Guerrero
Efterträdare Ämbete vakant

Född Anastasio Somoza DeBayle
5 december 1925
León, Nicaragua
Död 17 september 1980 (54 år)
Asunción, Paraguay
Politiskt parti Nationalistiska liberala partiet
Maka Hope Portocarrero
Religion Katolicism

Anastasio Somoza Debayle, född 5 december 1925 i León, Nicaragua, död 17 september 1980 i Asunción, Paraguay, var Nicaraguas diktator åren 1967–1979.[1] Han innehade officiellt presidentposten för mandatperioderna 19671972 samt 19741979 men styrde de facto även under mellanperioden. Han gick i landsflykt precis innan sandinisternas maktövertagande den 19 juli 1979 och mördades året därpå.

Somozas regim, som stöddes av USA, kännetecknades av utbredd korruption och täta band mellan regeringen och några få rika jordägarfamiljer. När han flydde landet lämnade han kvar några enstaka dollar i statskassan.

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Anastasio Somoza Debayle var det yngsta barnet till det förmögna paret Anastasio Somoza García och Salvadora DeBayle. Vid sju års ålder skrevs han in på skolan Instituto Pedagógico La Salle som drevs av det kristna sällskapet Ignorantbröderna. Vid tio års ålder skickades han till USA för fortsatt utbildning. 1943, vid 17 års ålder, började han studera vid United States Military Academy och tog examen tre år senare.[2] Under sin tid i militärakademin fick han många amerikanska vänner, av vilka flera skulle stödja honom när han kom till makten.[3] 1948 fick Anastasio Somoza Debayle dottern Patricia som liksom han själv skickades utomlands för studier.[4] Fadern, som sedan 1936 hade styrt hemlandet Nicaragua i egenskap av befälhavare för det mäktiga Nationalgardet och med stöd av USA, befordrade den yngsta sonen efter hemkomsten först till major, sedan överstelöjtnant och sedan överste. Därmed blev Anastasio Somoza Debayle en del av familjestyret i Nicaragua, där Somozafamiljens medlemmar med allierade besatt alla viktiga ämbeten.

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

En av de första viktiga händelser som Anastasio Somoza Debayle fick ta del i var faderns kupp mot president Leonardo Argüello Barreto den 26 maj 1947, då Argüello vägrade bli en nickedocka till Nationalgardet och Somozafamiljen och ideligen kritiserade general Anastasio Somoza García. I gränskonflikterna mellan Nicaragua och grannländerna Costa Rica samt Honduras åren 1948-49 deltog Anastasio Somoza Debayle själv i egenskap av befälhavare med uppbackning av USA.

Den 10 december 1950 gifte Anastasio Somoza Debayle sig med sin kusin Hope Portocarrero i huvudstadens katedral Catedral de Santiago i ett stort bröllop med över 4000 gäster. Bröllopet arrangerades av fadern, som sedan 1950 även hade posten som Nicaraguas president. När fadern mördades 1956 övertog den äldsta sonen Luis Somoza Debayle presidentposten medan Anastasio blev efterträdare på posten som Nationalgardets överbefälhavare och därmed landets näst mäktigaste man.[5] De tre syskonen Somoza (Luis, Anastasio och systern Lilian) ärvde en förmögenhet på runt 200 miljoner dollar.[5] Som hämnd för mordet på fadern utkommenderade bröderna Nationalgardet till omfattande våld mot alla oppositionella. Som president försökte Luis anta en lite mer moderat linje och hamnade delvis i konflikt med sin yngre bror som istället ville stärka familjens grepp om Nicaragua. I presidentvalet 1963 valde brodern Luis att ej ställa upp för omval men den nye presidenten blev en lojal marionett till Somozafamiljen. I april 1967 dog Luis plötsligt och i presidentvalet nästföljande månad vann Anastasio Somoza Debayle utan något egentligt motstånd och kunde därmed ensam ta full kontroll över landet.[5]

Tid vid makten[redigera | redigera wikitext]

Som president gick Anastasio Somoza Debayle hårt mot den politiska oppositionen samtidigt som han på sina utlandsresor försökte säkerställa stöd från västvärlden, främst av allt USA, genom att framhäva sin djupt antikommunistiska politik. Halvbrodern José R. Somoza utsågs till generalinspektör för Nationalgardet medan Anastasio befordrade sig själv till femstjärnig general. Nicaraguas vallagar förbjöd ett direkt omval 1972 men genom en överenskommelse med liberala och konservativa allierade kunde Anastasio Somoza Debayle säkerställa sin fortsatta maktposition genom att presidentposten helt enkelt lämnades vakant och ett triumvirat, Nationella regeringsjuntan, övertog det officiella styret av landet medan han själv fortsatte att styra bakom kulisserna med Nationalgardet som maktinstrument.

Jordbävningen i Nicaragua 1972 var en katastrof för huvudstaden Managua med tusentals döda och runt 250 000 hemlösa, och omfattande bistånd skickades från hela världen för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Undantagstillstånd utropades och Anastasio Somoza Debayle lät lägga beslag på bistånd till ett värde av en halv miljard dollar, bl a blodplasma från USA som man gjorde vinst på att helt enkelt exportera tillbaka.[6] År 1974 lät Somoza sig åter väljas till president, även om han de facto hade styrt oavbrutet även efter att ha avgått från posten 1972. År 1976 ägde han 346 företag i diverse ekonomiska sektorer och runt en fjärdedel av all Nicaraguas jordbruksmark ägdes privat av familjen Somoza.[7][8] Personligen kontrollerade Anastasio Somoza Debayle runt 30% av landets jordbruksmark inklusive stora plantager, men även hamnanläggningar, byggföretag, försäkringsbolag, flygmonopolet, en färjelinje, åtskilliga tidningar mm. Han var ansvarig importör för fordon av märket Mercedes-Benz för hela Centralamerika och kunde därmed göra stora privata vinster på fordonshandeln medan Nicaraguas järnvägsnät lämnades att förfalla.[6]

Från presidentvalet 1974 och framåt växte motståndet. Bl a Romersk-katolska kyrkan, som tidigare hade stött Somozafamiljen, började uttrycka kritik mot presidenten och de vänstersinnade sandinisterna fick allt mer sympatisörer både inom och utanför landets gränser. Mordet på den borgerlige oppositionsledaren och tidningsredaktören Pedro Chamorro 1978, troligtvis på order av Somozas son, resulterade i att även liberala kritiker av Somoza började samarbeta med vänstern.

Exil[redigera | redigera wikitext]

Han flydde först till Miami i USA, men tog sig senare till Asunción i Paraguay, där han mördades 1980 av en grupp som leddes av argentinaren Enrique Gorriarán Merlo, en före detta medlem i ERP.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Anastasio Somoza Debayle
  1. ^ http://www.nationsencyclopedia.com/World-Leaders-2003/Nicaragua-POLITICAL-BACKGROUND.html
  2. ^ Somoza, Anastasio and Jack Cox. Nicaragua Betrayed. p. ix
  3. ^ Welche Erschießungen? SPIEGEL-Interview mit Nicaraguas Diktator Somoza. I Der Spiegel. Nr. 21, 1979, s. 164-167 (21 maj 1979, online)
  4. ^ Diederich, Bernard. Somoza and the Legacy of U.S. Involvement in Central America. s.42
  5. ^ [a b c] http://elpais.com/diario/1980/09/18/internacional/338076009_850215.html (spanska)
  6. ^ [a b] Nicaragua unter der Peitsche des Somoza-Clans, i Hamburger Abendblatt 22 juni 1979.
  7. ^ Der Somoza-Clan – Nicaraguas Diktatoren. Verein zur Förderung der Städtepartnerschaft Berlin-Kreuzberg/San Rafael del Sur e. V. Abgerufen am 17. September 2010.
  8. ^ Ein Bunker hoch über Ruinen. In: Die Zeit, Nr. 26/1979
  9. ^ [1]