Arvfurstens palats

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Torstensonska palatset” leder hit. För byggnaden i Göteborg, se Landshövdingeresidenset i Göteborg.

Koordinater: 59°19′45″N 18°04′04″Ö / 59.32917°N 18.06778°Ö / 59.32917; 18.06778

Arvfurstens palats
Palats
Arvfurstens palats från Gustav Adolfs torg
Arvfurstens palats från Gustav Adolfs torg




Land  Sverige
Kommun Stockholm
Ort Stockholm
Arkitekt Erik Palmstedt
Färdigställande 1794
Planritning av våning 1 trappa.
Planritning av våning 1 trappa.

Arvfurstens palatsGustav Adolfs torg i Stockholm är ett palats uppfört mellan 1783 och 1794 för prinsessan Sofia Albertina, syster till kung Gustav III. Arkitekt var Erik Palmstedt och inredningarna skapades av Louis Masreliez. Palatset används sedan 1906 av Utrikesdepartementet.

Torstensonska palatset[redigera | redigera wikitext]

Fältmarskalk Lennart Torstenson lät bygga det första huset på tomten, Torstensonska palatset. Det uppfördes i holländsk renässansstil och stod färdigt 1651. Byggnaden bestod redan då av tre våningar och hade ett högt sadeltak med gaveln mot torget. En sandstensportal utförd av Dietrich Blume 1647, som har sin motsvarighet inne på gården, bär Torstensons och hans hustru Beata De la Gardies vapen.[1]

Efter Torstensons död hade huset flera ägare, bland andra släkten Grill; Claes Grill förvärvade byggnaden 1764.

Sofia Albertinas palats[redigera | redigera wikitext]

År 1783 köptes fastigheten av prinsessan Sofia Albertina. Arkitekten Erik Palmstedt fick då i uppdrag att skapa en ny huvudfasad. Det gamla Torstensonska palatset blev en flygel i en stor ny anläggning, där fasaden lades mot torget med en andra flygel på tomten ner mot Norrström. Palatset skulle vara en exakt spegelbild av det Gustavianska operahuset (som revs 1892), på andra sidan torget.

Byggnadens volym är formad efter senbarockens uppfattning om sammanhängande enhet, något som markerar sig exempelvis i hörnens utformning och takfallens roll i helheten. I fasaderna tillämpas ett av nyantiken påverkat formspråk med stora, enkla motiv, släta ytor och fintecknade, tunt markerade detaljer. Indelningen med korintiska kolossalpilastrar förstärks i mittenpartiet till ett kolonnadmotiv. Över detta höjer sig en attika med takbalustrad, krönt av lejon med en vapensköld. Typiskt gustavianska är festongerna på övervåningens fönsteromfattningar.

Arvfurstens palats[redigera | redigera wikitext]

Sofia Albertina dog 1829 och testamenterade palatset genom ett fideikommiss till arvprinsen, som stod närmast efter kronprinsen i tronföljd. Den förste arvfursten som ägde huset var prins Gustaf ("sångarprinsen"), men han bodde inte där. Senare flyttade hans bror prins Oscar, som sedermera blev kung Oscar II, in. Även prins Eugén har bott i Arvfurstens palats.

År 1902 övertog staten Arvfurstens palats för en köpeskilling av 2 250 000 kronor. Hösten 1906 kunde utrikesministern, kabinettssekreteraren och ett tjugotal tjänstemän flytta in i palatset.

Interiörer[redigera | redigera wikitext]

Matsalen[redigera | redigera wikitext]

Röda salongen, 1952.

Även kallad Stora konferensrummet var under 1600-talet tre mindre rum i Torstenssons palats, och användes då som matsal, arbetsrum samt sovrum. Vid mitten av 1700-talet slogs de tre rummen samman till ett stort rum, och har allt sedan Sofia Albertinas dagar använts både som matsal och sammanträdesrum. Matsalbordet är vid middagar uppdukat med UD:s eget representationsporslin som heter Swedish Grace vilket visar riksvapnets Tre kronor, servisen är tillverkad vid Rörstrand. Glasservisen kommer från Skrufs glasbruk. Själva matsalsbordet och stolarna är kopior tillverkade efter det original som togs fram för prinsessan, och stolarna är klädda med svart tagel. På väggarna hänger porträtt på flera av Sveriges utrikesministrar samt ett porträtt i helfigur av rikskanslern Axel Oxenstierna. Vid fönstren hänger rödrutiga gardiner i siden, vilket även det är en rekonstruktion från prinsessans tid. Man vet detta från en räkning 1793.[2]

Stora salongen[redigera | redigera wikitext]

Även kallad Blå salongen är paradvåningens största rum och inreddes av Louis Masreliez i slutet på 1700-talet i sengustaviansk stil. Rummet är idag återställt till sitt ursprungliga utseende både vad gäller färgsättning i vitt och guld samt textilierna i blått och vitt. Fram till andra världskriget användes rummet som arkiv, och det var väldigt slitet. Idag används salongen för representation.[3]

Audiensrummet[redigera | redigera wikitext]

Audiensrummet, även kallat Röda salongen, var Sofia Albertinas mottagningsrum där hon tog emot gäster sittandes på en tron längs ena långväggen. Bland salongens ornament, utförda av Jean Baptiste Masreliez, finns prinsesskronor och det svenska riksvapnet som undertrycker dess officiella karaktär.[4] Övriga sniderier är utförda av Gottlieb Iwersson. Salongen är idag väntrum för utrikesministerns tjänsterum och inhyser assistenter och, efter Anna Lindh, även pressekreterare.[5]

Sällskapsrummet[redigera | redigera wikitext]

Sällskapsrummet var från början som namnet antyder ett rum där Sofia Albertina och hennes hovdamer umgicks, främst genom samtal och brodering. Rummet är numera utrikesministerns tjänsterum. Louis Masreliez har skapat inredningen i detta rum. På väggarna ser man arabesker med motiv av nymfer, muser och amoriner vilka inramar de tapetserade väggfälten. Idag täcks väggytorna av tapeter med målade blommor, ursprungligen pryddes de av väggfält som broderats av prinsessan och hennes hovdamer.

Utrikesministerns skrivbord är gjort av Gottlieb Iwersson. I en nischen står en avgjutning av Sergels staty "Venus stigande ur badet". Det finns ett ytterligare skrivbord i rummet som står mot ena väggen, det kommer från Georg Haupts verkstad och är tillverkat 1784 av Anders Lindberger. På detta skrivbord står ett brännförgyllt skrivställ, ursprungligen avsett som gåva från Gustav III till den franska drottningen Marie Antoinette.[6]

Arbetsrummet[redigera | redigera wikitext]

Detta rum var från början Sofia Albertinas sovrum och därefter väntrum. Idag används rummet av kabinettssekreteraren som är utrikesministerns närmaste medarbetare. Flera av möblerna i detta rum har tillhört prinsessan och de flesta står öven på sina ursprungliga platser. Skrivbordet är av Georg Haupt, vilken även tillverkat den mindre byrån i rummet på vilken det står en porslinsurna som var en gåva från prinsessans morbror Fredrik den Store. Den andra något större byrån är tillverkad av Gottlieb Iwersson. Målningen ovanför den mindre byrån är målad av den franske målaren Robert Lefèvre och kallas Bellsassars gästabud. Tavlan varr en gåva från prinsessans bror Gustav III. I rummet finns även ett större rokokoskåp med ett överstycke som visar det svenska riksvapnet i brons. Skåpet beställdes av prinsessans mor Lovisa Ulrika till Drottningholms slott.[7]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Torstensonska palatset, Stockholm”. Statens fastighetsverk. http://www.sfv.se/cms/sfv/vara_fastigheter/sverige/ab_stockholms_lan/regeringskvarteren/kvarteret_lejonet/Torstensonska_palatset.html. Läst 22 mars 2011. [död länk]
  2. ^ ”Rundvandring i Arvfurstens palats: Matsalen/Stora konferensrummet”. http://www.regeringen.se/sb/d/7005/a/68162. Läst 28 augusti 2013. 
  3. ^ ”Rundvandring i Arvfurstens palats: Stora salongen”. http://www.regeringen.se/sb/d/7005/a/68163. Läst 22 mars 2011. 
  4. ^ ”Rundvandring i Arvfurstens palats: Audiensrummet”. http://www.regeringen.se/sb/d/7005/a/68181. Läst 22 mars 2011. 
  5. ^ Franchell, Eva (2008). Väninnan - rapport från Rosenbad. Bonnier. sid. 97 f.. ISBN 978-91-0-012191-4 
  6. ^ ”Rundvandring i Arvfurstens palats: Sällskapsrummet”. http://www.regeringen.se/sb/d/7005/a/68168. Läst 28 augusti 2013. 
  7. ^ ”Rundvandring i Arvfurstens palats: Arbetsrummet”. http://www.regeringen.se/sb/d/7005/a/68159. Läst 28 augusti 2013. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]