Anna Lindh

Wikipedia

Tidigare ledamot av Sveriges riksdag
Anna Lindh
Parti	Socialdemokratiska arbetarepartiet
Mandatperiod(er)	1982–1985 (ersättare) 1998–2002 2002–2003
Valkrets	Södermanlands län
Uppdrag i riksdagen:
Ersättare 1982–1985 Ledamot i Skatteutskottet 1982–1985 Miljöminister 1994–1998 Riksdagsledamot 1998–2003 Utrikesminister 1998–2003 Ledamot i Krigsdelegationen 1998–2003
Utskottsordförande i:
Ej ordförande i något utskott
Yrke/Titel	Juris kandidat
Födelsedatum	19 juni 1957
Födelseplats	Enskede, Stockholm
Avliden	11 september 2003 (46 år)
Dödsplats	Solna
Webbplats	socialdemokraterna.se

Ylva Anna Maria Lindh, född 19 juni 1957 i Enskede i Stockholm, död 11 september 2003 på Karolinska sjukhuset i Solna i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat) och jurist. Hon var riksdagsledamot 1982–1985 och 1998–2003, ordförande i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund 1984–1990, borgarråd i Stockholms kommun 1991–1994, miljöminister 1994–1998 samt utrikesminister från 1998.

Lindh gifte sig 21 juni 1991 med Bo Holmberg, med vilken hon fick två söner. Hon angreps av knivmannen Mijailo Mijailović i centrala Stockholm, och avled på Karolinska sjukhuset i Solna i sviterna av attentatet. Hon var då bosatt i Nyköping.

Innehåll 1 Uppväxt och karriär 1.1 Miljö- och utrikesminister 1.2 Egyptenaffären 2 Mordet på Anna Lindh 3 Eftermäle 4 Litteratur 5 Referenser 6 Se även 7 Externa länkar

[redigera] Uppväxt och karriär

Anna Lindh föddes i Enskede i södra Stockholm som dotter till bildläraren och konstnären Staffan Lindh och småskolläraren Nancy Westman. Hon växte upp i Hacksta strax utanför Grillby i Enköpings kommun. Som tolvåring gick hon 1969 med i SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) i Trögd, en liten SSU-klubb i hemtrakten. Detta var för övrigt samma år som Olof Palme blev partiledare för socialdemokraterna och statsminister. Anna Lindh fångades tidigt av Olof Palmes internationella engagemang och engagerade sig bland annat i protesterna mot Vietnamkriget.

Vid valet 1976 nominerades Lindh till riksdagen, men då socialdemokraterna förlorade makten blev det en plats i kommunfullmäktige i Enköping i stället för en i riksdagen. Lindh studerade till juris kandidat i Uppsala och Stockholm. År 1982, samma år som hon blev klar med sina studier, vann socialdemokraterna valet och Lindh kom in i riksdagen.

Vid ordförandevalet i SSU 1984 valdes Lindh till SSU:s första kvinnliga ordförande. Under sina sex år som ordförande engagerade hon sig i miljöfrågor och internationella frågor. År 1991 valdes hon in i socialdemokraternas verkställande utskott. Under socialdemokraternas oppositionsår 1991–1994 var hon kultur- och fritidsborgarråd i Stockholm och utsågs även till ordförande i Stockholms stadsteater.

[redigera] Miljö- och utrikesminister

Efter socialdemokraternas valseger 1994 utsågs Lindh till miljöminister i Ingvar Carlssons regering. Statsfinanserna var till en början i kris och hon tvingades att dra ned på miljöinsatserna. I stället skärpte hon miljölagstiftningen. Tillsammans med bland andra den danske miljöministern Svend Auken arbetade hon för ett miljöprogram för Europa. Hon blev också huvudansvarig för tillämpningen i Östersjöområdet av handlingsprogrammet Agenda 21 som innehöll mål och riktlinjer från FN:s miljömöte i Rio de Janeiro år 1992.

Efter riksdagsvalet 1998 blev Lindh till utrikesminister i Göran Perssons regering. Lindh var angelägen om ett starkt Förenta nationerna och hon ville att EU skulle föra en gemensam utrikespolitik för att undvika hotande konflikter. Det internationella arbetet skulle bygga på konfliktförebyggande insatser. Lindhs första stora uppgift som utrikesminister blev att engagera sig i konflikten mellan Kosovos befrielsearmé och Serbiens militärmakt. Då Irakkriget inleddes i mars 2003 sade Lindh att ”ett krig som förs utan stöd i FN:s stadga är ett stort misslyckande”.

[redigera] Egyptenaffären

Huvudartikel: Egyptenavvisningarna

I ett reportage den 17 maj 2004 i TV4s program Kalla fakta visades hur två egypter, Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery, avvisades i december 2001. JO riktade mycket skarp kritik mot Säpos agerande vid utvisningen.^[1] Sveriges agerande kritiserades senare av bland annat FN:s tortyrkommitté, Europarådet samt Amnesty International.^[2]

I sin granskning drog JO slutsatsen att Lindh, under sin period som utrikesminister, informerades av Säpo om, och godtog möjligheten att, den amerikanska säkerhetstjänsten CIAs flygplan kunde användas vid avvisningar.^[3]

Händelsen är i alla händelser kongruent med Lindhs utrikespolitik, som tedde sig mer sympatetisk till USA än föregående socialdemokratisk utrikespolitik.

[redigera] Mordet på Anna Lindh

Huvudartikel: Anna Lindh-mordet

Anna Lindh var under sommaren och sensommaren 2003 starkt engagerad i valkampanjen inför folkomröstningen om införande av euron som valuta i Sverige, som skulle hållas söndagen den 14 september 2003. Hon var en av de ledande förespråkarna på ja-sidan i folkomröstningen. Tillsammans med en väninna gav sig Lindh på eftermiddagen onsdagen den 10 september 2003 ut i centrala Stockholm för att handla kläder som hon skulle ha på sig vid den slutdebatt som TV4 skulle hålla den 12 september. Under ett besök på varuhuset Nordiska Kompaniet blev hon på första våningen överfallen och mycket allvarligt knivskuren av Mijailo Mijailovic (då okänd) strax efter klockan 16.00. Efter att massiva blodtransfusioner under operationens gång slagit ut hennes lungor avled hon på operationsbordet klockan 5.29 på morgonen torsdagen den 11 september.

Knivöverfallet ledde till att både ja-sidan och nej-sidan avbröt sina valkampanjer. Däremot hölls folkomröstningen som planerat den 14 september 2003. Trots spekulationer om sympatiröster för ja-sidan, vann nej-sidan en förkrossande seger med 55,9 procent av de avgivna rösterna, mot 42,0 procent för ja-sidan och 2,1 procent blanka röster. Som tillförordnad utrikesminister efter Lindh utsågs bistånds- och migrationsminister Jan O. Karlsson, vilken sedan efterföljdes av Laila Freivalds.

Lindh var en mycket folkkär politiker, och var samma år som hon dog den fjärde mest beundrade kvinnan i Sverige, enligt den mätning som Sifo varje år genomför på ICA-kurirens uppdrag. Hon var också av många tippad som framtida "utrikesminister" inom EU.

Socialdemokraterna anordnade med anledning av Lindhs bortgång en minneshögtid i Blå hallen i Stockholms stadshus den 19 september 2003 för särskilt inbjudna gäster. Familjen och de närmsta vännerna tog avsked vid en enskild begravningsceremoni i Ersta kyrka i Stockholm den 20 september.

Lindh ligger begraven på Katarina kyrkogård.

[redigera] Eftermäle

För att hedra minnet av utrikesminister Anna Lindh instiftade det socialdemokratiska arbetarepartiet stiftelsen Anna Lindhs Minnesfond den 16 september 2003, fem dagar efter hennes bortgång. Minnesfonden delar årligen ut ett Anna Lindh-stipendium till personer, organisationer eller projekt som verkar i Lindhs anda i Sverige eller utomlands, samt ett par utvecklingsstipendier avsedda att uppmuntra till fortsatt engagemang.

På årsdagen av knivöverfallet restes den 10 september 2004 en minnessten i glas på Medborgarplatsen i Stockholm, den plats där Lindh höll sitt sista tal. Torget vid korsningen Götgatan-Vartoftagatan på Södermalm i Stockholm fick i juni 2007 namnet Anna Lindhs plats.^[4]

Anna Lindhs park: I Grillby har en park uppkallats efter Anna Lindh.

[redigera] Litteratur

• Svenning, Olle (2003). Anna Lindh: en minnesbok. Stockholm: Aftonbladet i samarbete med Norstedt. ISBN 91-1-301315-7. 

[redigera] Referenser

1. ^ [1] Ekots nyheter tisdag 22 mars 2005. Hämtad 18 juni 2006.
2. ^ [2] DN's nätupplaga. Hämtad 18 juni 2006.
3. ^ [3] TV4.se. Hämtad 18 juni 2006.
4. ^ Torg blir Anna Lindhs plats, Expressen, 12 juni 2007

[redigera] Se även

• Anna Lindhs torg

[redigera] Externa länkar

• Anna Lindh – www.socialdemokraterna.se
• Anna Lindhs Minnesfond
• Regeringskansliets sidor om Anna Lindh
• Anna Lindh (s) – Riksdagen
• Sweden.se: Anna Lindh (på engelska)
• DalaDemokraten: Anna Lindh föddes på BB i Ludvika
• ”Historien om Anna Lindh”. Svenska Dagbladet, 2003-09-13.

Företrädare: Jan Nygren	SSU:s förbundsordförande 1984–1990	Efterträdare: Karl-Petter Thorwaldsson
Företrädare: Karin Jonsson (Brand-, park- och fritidsborgarråd) Per Sundgren (Kulturborgarråd)	Kultur- och fritidsborgarråd i Stockholms stad 1991–1994	Efterträdare: Tjia Torpe (Skol- och kulturborgarråd) Margareta Olofsson (Miljö- och fritidsborgarråd)
Företrädare: Görel Thurdin	Sveriges miljöminister 1994–1998	Efterträdare: Kjell Larsson
Företrädare: Lena Hjelm-Wallén	Sveriges utrikesminister 1998–2003	Efterträdare: Laila Freivalds