Bördiga halvmånen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bördiga halvmånen

Bördiga halvmånen är ett område i Mellanöstern som inkluderar delar av det som i dag är Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Syrien, Turkiet, Iran och Irak.

De viktigaste floderna i området är Nilen, Jordanfloden, Eufrat och Tigris.

I detta område domesticerades vete och många andra viktiga grödor – det var också i bördiga halvmånen som många av världens första städer uppstod.

I dag är produktiviteten i stora delar av bördiga halvmånen nedsatt på grund av erosion.

Begreppet Bördiga halvmånen (Fertile Crescent) myntades av James Henry Breasted i hans Ancient Records of Egypt, publicerad 1906. Området hade redan tidigare varit föremål för debatt, varför begreppet fick stor spridning.

De natufiska boplatserna i Levanten från 11 000 f.Kr. är bland de tidigaste tecknen på människans övergång till ett bofast liv. Omkring 8 000 f.Kr. började människan bedriva jordbruk. Flera kulturer utvecklades under neolitisk tid då människan blivit bofast och de första städerna uppkom. Bronsåldern inleddes omkring 3500 f.Kr. och skrivkonsten uppfanns omkring 3000 f.Kr. Vid denna tid organiserades de första stadsstaterna, vilka senare skulle bilda grunden för de stora forntida kungarikena; Akkad, Assyrien, Babylonien, det forntida Egypten, Hettiterriket, Mitanni, och Persien.

Se även[redigera | redigera wikitext]