BMP-1
Från Wikipedia
BMP-1 |
|
| BMP-1 (Pbv 501) | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Pansarbandvagn |
| Besättning | 3 + 8 |
| Längd | 6,74 m |
| Bredd | 2,94 m |
| Höjd | 2,15 m |
| Vikt | 13,5 ton |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 33 mm (max) |
| Primär beväpning | 73mm 2A28 kanon (40 skott) AT-3/4/5 ATGM |
| Sekundär beväpning | 7,62mm PKT ksp |
| Mobilitet | |
| Motor | diesel 225 kW (300 hk) |
| Hastighet på väg | 65 km/h |
| Hastighet i terräng | 45 km/h |
| Hastighet i vatten | 7 km/h |
| Kraft/vikt | kW/ton |
| Räckvidd | 600 km |
BMP-1 (Pansarbandvagn 501, Pbv 501, i svensk tjänst) är en pansarbandvagn i huvudsak ämnad för trupptransport. Den första vagnen sågs offentligt 1967.
Innehåll |
[redigera] Historia
BMP-1 utvecklades i början av 60-talet i dåvarande Sovjetunionen. Syftet med vagnen var att ersätta BTR-50, ett bandgående trupptransportfordon.
[redigera] Besättning
Besättningen består av skytt och förare samt vagnchef. Längst fram till vänster i vagnen sitter föraren. Bakom honom, i jämnhöjd med tornet sitter vagnchefen.
[redigera] Transport
Vagnen kan transportera 6 soldater. Soldaterna kan göra avsittning längst bak genom två stora dörrar. Takluckor finns där soldaterna kan strida ifrån och även fyra små skottgluggar på vardera sida och en i den vänstra bakdörren.
Vagnen är amfibisk, och kan genom ett enkelt handgrepp av föraren köras i vatten inom tio sekunder.
[redigera] Beväpning
I tornet sitter skytten. Han manövrerar en 73 mm lågtryckskanon med parallellkopplad kulspruta. Kanonen kan skjuta fenstabiliserade pansarsprängraketer med en effektiv räckvidd på ca 800-1000 meter samt sprängraketer. Tornet kan vridas 360° och kanonen går att dumpa -4° och höja +33°.
[redigera] Användare
[redigera] Användning i Sverige
Den svenska försvarsmakten köpte 1994 (se Försvarsbeslutet 1992) in 350 exemplar från forna Östtyskland till svenska armén. Vagnarna renoverades och anpassades till svenska krav i Tjeckien. Syftet var att för en ringa kostnad mekanisera infanteribrigaderna. Samtliga vagnar modifierades efter svenska krav och målades om i splinterkamoflage (M90). Pansarbandvagnarna ställdes i förråd då de inte längre behövdes i försvarsmakten efter att infanteribrigaderna i Eksjö, Halmstad och Kristinehamn lades ned i samband med försvarsbeslutet 2000. Då hade endast 100 av vagnarna hunnit levereras, de kvarvarande 250 vagnarna åkte rakt in i förrådet.
I december 2008 köpte det Tjeckiska företaget VOP-026 Šternberk (vilket är motsvarigheten till svenska FMV) samtliga 350 renoverade vagnar plus utrustning och reservdelar[1]
[redigera] Utbildning
Pbv 501-kompanier har tidigare utbildats vid:
- Värmlandsbrigaden (IB 2) i Kristinehamn
- Livgrenadjärbrigaden (IB 4) i Linköping
- Smålandsbrigaden (IB 12) i Eksjö
- Hallandsbrigaden (IB 16) i Halmstad
- Grenadjärbataljonen i Borensberg.
[redigera] Referenser
- ^ Avslutade försäljningar/Previous Sales Avläst 25 mars 2009
