BMP-1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
BMP-1
Pbv 501
Typ Pansarbandvagn
Ursprungsplats Sovjetunionen
Specifikationer
Vikt 13,5 ton
Längd 6,74 meter
Bredd 2,94 meter
Höjd 2,15 meter
Besättning 3
Passagerare 8

Pansar 33 mm (max)
Primär beväpning 73 mm 2A28 kanon (40 skott)
9M14 Maljutka ATGM
Sekundär beväpning 7,62mm PKT ksp
Motor Diesel
225 kW (300 hk)
Operativ räckvidd 600 km
Hastighet 65 km/h (väg)
45 km/h (terräng)
7 km/h (vatten)

BMP-1 (i svensk tjänst benämnd pansarbandvagn 501, pbv 501) är en pansarbandvagn i huvudsak ämnad för trupptransport. Den första vagnen sågs offentligt 1967.

Historia[redigera | redigera wikitext]

BMP-1 utvecklades i början av 1960-talet i dåvarande Sovjetunionen. Syftet med vagnen var att ersätta det bandgående trupptransportfordonet BTR-50.

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Besättningen består av skytt och förare samt vagnchef. Längst fram till vänster i vagnen sitter föraren. Bakom honom, i jämnhöjd med tornet sitter vagnchefen.

Transport[redigera | redigera wikitext]

Vagnen kan transportera 6 soldater. Soldaterna kan göra avsittning längst bak genom två stora dörrar. Takluckor finns där soldaterna kan strida ifrån och även fyra små skottgluggar på vardera sida och en i den vänstra bakdörren.

Vagnen är amfibisk, och kan genom ett enkelt handgrepp av föraren köras i vatten inom tio sekunder.

Beväpning[redigera | redigera wikitext]

I tornet sitter skytten. Han manövrerar en 73 mm lågtryckskanon med parallellkopplad kulspruta. Kanonen kan skjuta fenstabiliserade pansarsprängraketer med en effektiv räckvidd på ca 800-1000 meter samt sprängraketer. Tornet kan vridas 360° och kanonen går att dumpa -4° och elevera +33°.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den svenska försvarsmakten köpte 1994 (se Försvarsbeslutet 1992) in 350 exemplar från forna Östtyskland till svenska armén. Vagnarna renoverades och anpassades till svenska krav i Tjeckien. Syftet var att för en ringa kostnad mekanisera infanteribrigaderna. Samtliga vagnar modifierades efter svenska krav och målades om i splinterkamoflage (M90). Pansarbandvagnarna ställdes i förråd då de inte längre behövdes i försvarsmakten efter att infanteribrigaderna i Eksjö, Halmstad och Kristinehamn lades ned i samband med försvarsbeslutet 2000. Då hade endast 100 av vagnarna hunnit levereras.

I december 2008 köpte det tjeckiska företaget VOP-026 Šternberk (vilket är motsvarigheten till svenska FMV) samtliga 350 renoverade vagnar plus utrustning och reservdelar.[1]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Pbv 501-kompanier har tidigare utbildats vid:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fmv.se Avslutade försäljningar/Previous Sales Läst 3 augusti 2010